Och så blev det torsdag ....

Och efter morgonkaffe i skuggan på altanen, ja, då kör vi ner till Stockbybadet och där är nästan - men bara nästan - folktomt, men på en ponton (inte i bild) sitter fyra canadagäss och putsar fjädrarna och på dom små orangefärgade bojarna en bit ute i vattnet, där har små sjöfågelungar satt sig och piper och efter frukost och nej, jag vet inte vad det kan ha varit för sort. Smal svart näbb.Smäckra.

Jag simmar fram och tillbaka och ännu fler gånger och det är tendens till algblomning, så för första gången ever-ever dyker jag inte .., och på min axel har jag pyttesmå fågelfjädrar när jag kliver upp, men oj, så skönt det var att svalka sig, även om det säkerligen var 22 - 23 grader i vattnet.

Och så hemåt igen.
Videopratar med dottern vars katter vi passar ..., duschar iskallt  med hjälp av trädgårdsslangen .., och från köket hör jag pv spela Rod Stewart på Spotify och grannens småttingar ropar  på mamma och säger att vattenkannan är försvunnen
Annorlundaljud.

Inget fågelkvitter, men här är mest barrskog och inte som hemma .
Tänker att jag älskar tallar. Min pappa som verkligen var en skogens man, han hade älskat att ha en tall  på tomten. Så här såg det ut igårkväll .., vilken solnedgång där borta i väster!

Det är mycket man (jag) inte vet här i världen.
Inte visste jag att dom ulliga blommorna på bilden ovanför tallen heter Harklöver, men nu vet jag.
Och jag var helt ovetande om att dom här vita underliga blommorna på andra sidan vägen, ja, att det är vildmorot! Men nu vet jag. Så underbart roligt att lära sig nånting nytt!

På andra sidan vägen växer också mängder med dom här vackra bladen. Ja, i alla fall är dom vackra när kvällsljuset faller  på. Någon som vet ...?

Igår tog jag mig an den här boken och författaren var en helt ny bekantskap för mig, precis som med den vilda moroten. Paula Fox dog i början av mars i en ålder av nittiotre år. Jag tyckte oerhört mycket om sättet den var skriven på.

Det är ju ofta så, att ibland glömmer man bort det här med läsningen. Eller "man" - jag -.
Men nu var det så avkopplande och nästan som att se en film, så om en stund ska jag köra till Ekerö centrum och till biblioteket och skaffa mig ett lånekort och förhoppningsvis hitta nånting läsvärt. Pv gör sig redo för att åka rullskidor.

Vad gör vi mera?
Jo, äter världens godaste glass .., GB:s mascarpone med nötter .., med färska jordgubbar till.
Jag, som inte är någon glassäterska, föll pladask! så himla gott!

Ungefär så har vi det.

Dagens fönster ....

Från Siggebohyttans bergmansgård kommer speglingen av fönstret.

Såååå vackert!

Tack Ulrika!

Dagens fönster ....

Så här skriver fönsterfångerskan:  "I stället för den franska trädgården har vi nu en inglasad balkong där man kan välja mellan att dra för fönstren helt eller låta dem stå helt öppna. Vacker utsikt mot solbelysta tallar på ett berg, nästan mitt i stan i vackra Roslagen har vi också. Vi växthusodlar för fullt!"

Det var alltså Monet som hade håven framme!
Tack snälla! säger jag.

Måndagsfönstret ....

"Kanske den tjusigaste utsikt som jag har haft i en toalettkö? Helsingfors lite från ovan.
Fina dagar tillsammans."

Vem skriver så?
Leina, som också är i Helsingfors och hälsar på sonen Bill med flickvän (kanske fru?).
Nej.

Här är det bildläraren Kattis som tog fram håven!
Tack du snälla, rara! säger jag.

Dagens fönster ....

Ulrika bjuder på ett "förlovningsfönster", fångat i den lilla stugan där det hela ägde rum.
Förlovningen, alltså.

Så här ser det ut.

Tack snälla! säger jag.

Söndagmorgon, klockan 05:16 .....

Ja, har man varit vaken i en timme redan, så kan man ju lika gärna stiga upp. Sent i natt blev after-beach-gästerna hämtade av den alltid så tjänstvillige herr pv och när dom väl var hemma, ja, då hade jag svårt att somna om. In i sängkammaren till mig kom en yster dotter och upprepade ideligen "lilla mamsen ...! , hur är det med lilla mamsen!" Jo, jo.

Jodå, lilla mamsen är nu uppstigen och ska, om en timme, ge sig av till jobbet.
Men först kaffe.

Att arbeta i en butik där sommargästerna utgör ryggraden i inkomsten, det är ett kapitel för sig.
Det är som att byta jobb.
Igår körde vi tre kassor mest hela tiden från klockan tio och det var en aldrig sinande ström av kunder! Enormt mycket spel på hästar och Lotto/Keno .., och när en timme återstod av mitt pass, då bad jag att få ta kassa 2, där det enbart är kassajobb, inte post och inte spel  och hjälp, vilken skillnad!! Dessutom har den kassan inte dom här varuavskiljarna som tar så mycket plats och gör det hela krångligare .., där styr man på ett annat sätt själv hur stor själva packningsdelen ska vara.
Så här såg det ut på lagret när jag tog rast vid halv tio.
Kaos.

Under icke-semestertider-högsäsong .., då är vi kanske fyra personer som arbetar halva dagen och på eftermiddagen är vi två i kassan. Nu  v i m l a d e  det av ungdomar som hjälpte till att packa upp varor!! Butikschefen Joakim som egentligen skulle vara ledig, var på plats redan vid sextiden på morgonen och gräddade bröd enligt löpande-band-principen! Och i kassan stod vi och slog in numret på grekiskt lantbröd, vallmobröd, sportbröd, croissanter och stora levainbröd!

Underbara kunder!
Och jag undrar i hur många yrken man kan få så mycket kärlek på jobbet, ja, jag säger som tidigare, det är som att plaska omkring i ett hav av vänlighet!

Klockan ett var jag klar för dagen.
Kom hem och  s t ö p  på soffan, med knorrande rygg och annat elände.
Piggnade på mig framåt kvällen, men hade fram till dess legat på soffan med ett påslakan över mig.

Nu, söndagmorgon, känns det bra och så blir det ett pass till klockan två.
Det regnar lite ute .., men en titt på SMHI och klart.se, visar att vi till veckan får upp mot trettio grader varmt!! (Så även i Sthlm).

Nu doftar det gott från kaffebryggaren ..., alla sover .., säkerligen utmattade efter tre dagars festligheter (ja, inte för pv) .., Harry ligger vid mina fötter och i morgon stundar utflykt norröver.
Sommarhusgrannarna hjälper till med vattning av blomster och grönsaker och ser till huset och friherrinnan ger sigge nilsson mat.

Ungefär så.

Klockan 05:30 piiiiip ....

Det var tur att jag gick i säng relativt tidigt igårkväll, ty vid tvåtiden natten mot idag kom After-beach-gänget hem och jag, som i alla tider varit så lättäväckt, vaknade förstås.

När flickorna var i tonåren och var ute på dans eller annat, låg jag på "ohåga" tills dess att dom kommit hem, medan deras pappa, ja, han sov så gott, så gott. Ofta steg jag upp och öppnade dörrarna till deras rum .., tittade in ., kollade ., kanske hade dom kommit hem utan att jag märkt det?
Det är  u n g e f ä r  på samma sätt nu.

Och sen var det förstås hopplöst att somna om.
Nå, när klockan var kring fyra tänkte jag att nu får det bli till att dra djupa andetag .., in och ut .., och till sist kom sömnen och slingrade sig in i sängkammaren, ja, hjälp, så skönt!

Och nu är klockan strax sex, om en halvtimme ska jag vara på plats i affären.
Hu, varför tar man på sig sånt här?
Ja, förmodligen för att dryga ut pensionen.
Därefter väntar namngivningsceremoni för lille Edvin som inte är så liten längre; allt ska ske i Gullbrandstorps Folkets Hus.

Dagens fönster ....

.... fångades igår, hos Sylve, mannen som gör fågelholkar.

Nittonde juli ...

Tiden hastar!
Nyss var det vår och försommar .., nyss blommande syréner och glädje över sädesärlornas ankomst.

Nu, hör jag tornseglarna som skrikflyger tillsammans och jag ser - och hör - bruset av enorma flockar starar som flyger fram och tillbaka och mellan varven kommer där en helikopter och ikväll: två jaktflygplan i rasande fart. Söderut drog dom.

Tidigare idag blev det ett besök hos en så rar kund - Sylve, 82 år -.
Det var Sylve som berättade att han tillverkar fågelholkar som han sedan säljer och mest för att få ett fint minne av denne genomsympatiske kund, så frågade jag om där fanns någon holk till försäljning?
Jodå, det fanns det.

Så vi åkte dit, pv och jag själv och blev så vänligt bemötta (ja, hade jag väntat mig nånting annat?) och jag fick välja mig en  holk, den kostade 200 kronor och var värd alltsammans.

Efteråt bjöds vi på kaffe och Sylves hembakta bröd (jättegott!) och med somriga servetter som duk i brödfatet och han berättade om sitt liv - inte allt förstås, men mycket - om sin mamma som hette Rosalia, Teodora, Aurora, men kallades allmänt för "Rosa".

Och om hans yrkesliv fick vi också ta del .., om hustruns alltför tidiga bortgång .., om den senare sambon som också dog för tidigt (nu har han givit upp ...) och han berättade även om uppväxten utanför Hamburgsund i Bohuslän ..,om tiden som bonddräng och dom fem åren i Stockholm.

Jo, men det blev en fin stund tillsammans.

Här är han, Sylve. Näst yngst av elva syskon.
Jag har ofta funderat varför jag tycker så mycket om äldre män och det enda jag kan komma på, det tär nog att när jag växte upp var min pappa fyrtiofyra år äldre än mig och när jag kom upp i tjugoårsåldern, då var pappa över sextio och många av hans vänner ännu äldre. Jo, kanske därför?

För övrigt?
Alla förutom pv och jag själv befinner sig i Tylösand på After Beach och det som kommer sen .., så vi har Charlie här hemma och det går jättebra mellan honom och Harry! Halleluja! Det var Maria som ville ha hund (men han är numera högt älskad av såväl make som barn) och det är också Maria som har det stora ansvaret för honom. Det är hon som går på jättelånga rundor och låter honom bada i sjöar och som har varit på kurser i sök och apportering.
Här sägs det hejdå inför bilfärden till Tylösand.
Maria är storasyster, Lejon och arbetar inom intensivvården på Karolinska sjukhuset i Solna.
Ä l s k a r  tempot och sitt arbete! Hon och hennes mormor hade nog blivit ett bra team.

Min störstasyster i Skåne har varit och är så sjuk; hade t.om dråsat ihop på trottoaren i Hörby, men hon är så enveten, så hon vägrade låta sig föras till sjukhus och påstod att det där berodde på morfinet i hostmedicinen. Oj, vilken hemsk hosta hon har!

Nu ska jag snart gå i säng, men först ska pv hjälpa mig att reda ut tovorna i håret.
Ajöken, sa fröken!

Dagens fönster ....

Från Vaplan i Jämtland kommer en hel bunt med växthusfönster!!
Titta, vilka finurliga "krukor" Gunnar har byggt av återvunnet material

Så här skriver han:

"Hej och gokväller från Jämtland!

Jominsann, även fast det har varit en bedrövlig sommar hittills när det gäller soltimmar och plusgrader här i Jämtland så växer det riktigt bra ändå. Nu har tomatplantorna fått flyttat ut till ett litet "uteidetfriaväxtskydd", det blir nog en bra tomatskörd även detta år.

Mitt äppelträd som planterades för cirka 4-5 år sedan bär massor av äppelkart för förstas gången och grannens höskörd ser ut att bli rekordstor.

"Jo, grannen jobbar på fortfarande. Klockan är nu 23.00 och ljuset hänger kvar fortfarande, men snart kommer mörkare dygnstider som i ett jehu ... :-)'

Och jag - Elisabet - säger: tack snälla, rara Gunnar för bilderna!

På schemat och lite till ...

... står att ta hand om all billig aubergine och zucchini som just nu säljs på Hemköp för 5:- styck.
Har nu gjort en jätteladdning och mer återstår att göra, tretton byttor är klara (jo, den översta ska fyllas upp) och så önskade Emma att hon och Fanny skulle få smaka det här, tillsammans med bulgur, till lunch, så det blir perfekt.

Har tänkt frysa in ett tjugofemtal i alla fall; det är helt perfekt att ta upp när det är ont om tid och gott till pasta med massor av riven parmesan till!

När ungdomarna givit sig av till Tylösand och After Beach, då tänker jag dammsuga och plocka undan lite. Pv och Peter spelar golf; femte eller sjätte dagen på raken, sjätte faktiskt! Nu är inte Emil med, så nu får vinsten gå till någon av dom två herrarna.

Trots det ungdomliga inslaget i det gula huset, blir det inte alltför sena kvällar.
Middag äter vi senare än vanligt och sen blir det ofta kortspel i nån timme eller två och först av allt går ofta ungdomarna i säng. Igår bjöds det på lammfärsbiffar, vilket är vad Fanny önskar sig var gång hon kommer (och det är just dom här dagarna) och det blev succé även den här gången.
Fanny är väl det närmaste "Jag mötte Lassie" som jag kan komma. 
Hennes pappa heter Challe Berglund (f.d. hockeyspelare) och hennes morfar är legendariske Stig H Johansson, travkusken. Så är det. Och en rar och fin och ödmjuk tös är det.
Vilken tur att man har någon enda paradrätt!
Gott vin bjöd Peter på ... Mc Manis, ett rött vin från Kalifornien.

Snart är allt utblommat.
Rosorna sjunger på sista versen .., det är väl bara refrängen kvar.

Och så här ser det ut på kvällarna.
Jag inledde starkt igår och tog en rövare (chicago) som gick hem och jag fick femton poäng på en gång. Men se, den glädjen blev kortvarig. Som synes är jag inte den mest frekventa spelaren.
Tänk, så mycket roligt man kan ha med en kortlek!!

Nu ska jag ta harry på promenad och sen blir det väl stranden.

(Tittade på SVT:s Morgonstudion i morse och det är så fascinerande att se alla olika inhoppande programledare. Den här morgonen var det två kvinnor och dom skötte det såååå bra och var samspelta och till synes så lugna. Det har varit många inhoppare och somliga, som är såååå fenomenala på sina egna områden, blir plötsligt nervösa och bläddrar mest hela tiden i sina papper när det nu är ett nytt sammanhang och jag tänker att ..., jaaa, det är så det är, så kände jag själv när jag bytte butik och kom till helt andra rutiner och nya arbetskamrater., all yrkesstolthet och känsla av att vara bra på sitt jobb, det rann iväg och det spelar ingen roll om man arbetar inom Ica, Hemköp eller hos Sveriges Television. Apropå det senare ., så har jag nu avbokat kvällen med SVT:s utrikeskorrespondenter och dom tre nätterna på Gustaf af Klint, hotellbåten på Söder Mälarstrand. Ja, så får det bli. Det blir helt enkelt för mycket.)

Dagens fönster ...

"Hej! 

Om man har vägen förbi Deje, så bör man stanna till vid Gamla Kraftstationen där. 

Ja, eller varför inte ta en omväg?

Där bjuds både kropp och själ på både konst, kultur och mat. Eller fika.

Här är ett fönster därifrån. 

Turtlan på hemester. !

//Tack Annica, du flitiga fönsterfångerska! säger jag.

Jo, det gick bra ....

Oj, vad det kändes ovant att stämpla in och ställa sig vid kassa 1 igen, men det gick över förväntan.
Hade tappat några plu-nummer (dom som jag alltid har svårt för .., wienerpecan,, minimunkar, stort levainbröd t.ex, dom vill liksom  a l d r i g  slå rot i min hjärna) och där vimlade av ungdomar som jag inte kände igen, så det blev till att ta i hand och presentera sig och få veta deras namn.
Ja, alltså sommarjobbare i affären.
Jaha, två Marcus har vi alltså, så var det Klara och Ellen. Alma, Moa, Anna, Lovisa, Hilda, Erik och David, ja, men dom har ju varit där sedan tidigare och från studierna i Örebro har Elin återvänt, men Hampus och Kalle var lediga och stod i stället i kö för att betala.

Jättemånga turister var det förstås (vi har ökat otroligt sedan ombyggnaden!) och fullt upp, men ändå säkerligen betydligt lugnare än på eftermiddagspasset. Många cyklister. Kattegattleden har visat sig bli en stor succé och många tyskar kommer in och köper fyllda baguetter eller glass, inför den fortsatte turen söderut.

Och underbare Sylve, denne ursympatiske äldre man som gör fågelholkar, berättade att nu kunde jag titta ut till honom och välja mig en holk, ja, det ska bli kul!

Vad är det som gör att man tycker så oerhört mycket om somliga människor?
Och det är människor som man ändå inte känner på ett närmare sätt?
Ja, säg det.
Sånt kan man fundera över.
Kanske är det så enkelt som att det handlar om personkemi?
Att den människan påminner om någon annan som man tyckt mycket om?

Roligt var det också att sitta i fikarummet tillsammans med Mange, Joakim och Erik.
Det blev mycket surr om den något abrupt avbrutna seglatsen ..., och om lite annat smått och gott.
Klockan ett fick jag gå hem.
Då hade jag haft fyra timmars sömn under natten, steg upp halv sex, var på jobbet en timme senare, butiken öppnar klockan sju .., och så full fart tills det var dags att åka hem.
Jag var så trött och slut på hela eftermiddagen och kvällen!

Mitt kusinbarn Lotha från Ångermanland kom på besök, tillsammans med sin .., ja, vad ska man säga .., sin vän Jonny. Himla trevliga båda två!

Och så på kvällen kräftor och räkor med Emma, Emil, Peter och Emmas kompis Fanny som är som ett barn i huset och så vi själva förstås. Övriga satt i uterummet och spelade kort i timmar; själv stöp  jag på soffan Ektorp. Diskade, försökte plocka undan lite så det skulle vara fint nu på morgonen och det var det också.

Idag?
Det är strålande sol ute och flickorna sa igårkväll att dom tänkte köra till Göteborg idag (tolv mil) och husets herrar ska spela golf (har ni hört det tidigare ...?) vid tretiden och ikväll har jag lovat (det är på önskelistan ..) lammfärsbiffar med ugnsrostade grönsaker.

Undrar just om dom tänker sig Göteborg även i solsken?
Kanske.

För övrigt gläds jag åt att en kvinna - Ursula von den Leyen - fick posten som EU:s ordförande och jag önskar henne stort lycka till. En sjubarnsmamma och Tysklands förra försvarsminister. (Varför nämner jag att hon har sju barn? Ja, då är hon väl åtminstone bra på att styra mindre sällskap. Min före detta arbetskamrat Karina hade åtta barn - det har hon förstås ännu - och det ska jag säga att det märktes på jobbet .., hon kunde delegera!).

Nu har flickorna vaknat!
Återstår två av tre herrar.

Ps. Natten mot igår drömde jag - för första gången på säkert femton år - om min pappa! Ååå, jag var så glad när jag vaknade och det kändes  p r e c i s  som om jag hade träffat honom på riktigt! I drömmen var han ungefär i den ålder som han var när livet tog slut, drygt sextio, kanske lite yngre? Han körde bil och vägen var översvämmad, men han fixade det galant.Ds.

Och så var det dags ....

Somnade sent. Låg och tittade på åttonde avsnittet av Follow the money, som är så hemskt så man får ont i magen. Jag har redan smygtittat på slutet (ja, jag vet ....), men trots (eller kanske just därför) att jag vet hur det kommer att gå, så vågar jag knappt titta. Kvinnan som spelar bankanställd, hon måtte vara en sjusärdeles aktris!!! Nåt så vanvettigt bra hon är! Anna Berg Hansen heter hon och har hela registret inom sig! 

Så här ser hon ut, men i serien har man lyckats förvandla henne till nånting helt annat. 

Ja, jysses .., så bra hon är!! 

Stram bankkvinna med iskall blick. 

Jo, jo .., i den kvinnan finns en skarp hjärna, kanske den skarpaste av alla i serien.

Jag ser nu säsong 3 och har missat de övriga två, vi får väl se om jag tar mig an dem.

Nu snart mot jobb!

Dagens fönster ...

Idag - eller var det kanske igår -, nej, det var i förrgår, då hände det sig att Ulrika och hennes Rickard gick åstad och förlovade sig!  Om det kan man läsa här.

Det var då hon även passade på att fånga ett fönster (egentligen tog hon nog bilden som ett minne och för att det var så oändligt vackert, men tack ändå att du skickade den hit!) och det blev det här.
Visst är det vackert!!! 

Stort grattis till er båda Ulrika och må ni nu leva lyckliga i alla era dagar!

Så var det bestämt ...

Idag känns det sååå mycket bättre! Jag kan böja mig ner och ta upp saker från golvet .., ja, kan i det stora hela röra mig på ett helt annat sätt. Sms:ar Jocke i affären och säger att behöver dom mig i morgon, så kommer jag. Han får bestämma. Efter en stund ringer han upp, ursäktar sig med att det varit så mycket att göra, men nu så .., och då blir det bestämt att jag testar.
Börjar enligt det var som planerat och känner mig för.
Snällt!

Emma har varit och tränat och handlat .., herrarna spelar .., just det, golfar .., och jag har inte gjort mer än nödvändigt. Rastat harry .., telefonsurrat, diskat undan. Gläds med pv som tycker det här med golfen är så himla roligt.

Igår räddade jag en humla från Döden.
Den satt och liksom hovrade nedanför tvättstugefönstret och jag förstod inte riktigt vad den höll på med .., tills det slog mig att den fastnat i det spindelnät som jag inte kunde upptäcka! Jag hade vattenslangen igång och JUST när jag skulle pillra loss humlan från nätet, kom spindeln i en våldsamt fart och jag duschade på nätet och fick loss humlan, som sedan fick vila ut på min hand, ja, till den torkat lite. Så fin den var!

Jag undrar om jag någonsin har sett så många humlor här som i sommar?
Nu är ju lavendeln extremt stor i jämförelse med tidigare år, men ändå! Det låter som en liten orkester av surr när man passerar rabatten.

Tänk, sedan vi kom hem från båtäventyret, har jag inte sett till en enda ekorre!
Här var ju flera stycken varje morgon .., nu: tomt!
Har alla strukit med?
Helt obegripligt är det.

Dagens fönster ....

"Hej! 

På vår roadtrip till Dalarö så skulle vi så klart bada. I alla fall en gång. 

Sagt och gjort. 

Vid hotellet fanns en bastu i en slags sjöbod med tillhörande brygga och badstege. 

Ombyten bakom fönstret med de vita gardinerna. Bad nerför stegen vid dörren. 

Resultatet?

Ett, nej, två snabba dopp och brrr, sa vi. 

Djupt var det också det gillar inte jag, en badat blev det. 

Hälsningar Turtlan på skärgårdstur."

Så skrev Turtlan när hon och M var på liten holiday norröver, eller mot nordost. 

Det här mejlet kom den 26:e juni och har ett par veckor på nacken, men det gör väl inget .., det vimlar av fönsterbidrag i den därför avsedda mappen och jag försöker att variera så gott jag kan. 

Tack snälla Annica, för att du tog dig tid med det här! säger jag.

Tålamod, tålamod ...!

Emma är en sån som gör upp planer och tittar på väderleksutsikterna och nu fallerar allt; var är solen?
Det var ju idag hon skulle ligga på klipporna nere vid havet och ha det så skönt.
Men himlen är gråmulen .., några små regnstänk har kommit .., och jag föreslår att hon ska ta tåget till Göteborg (50 minuter) eller kanske söderut - till Helsingborg - men det är klart, på söndagar är det kanske inte så lajbans om man vill shoppa eller nåt sånt.
Nåväl, hon tog en fyrakilometersrunda på morgonen, så det blir nog bra.

Husets herrar åkte tidigt iväg till golfbanan i Holm.
Nu .., nu ska pv slå dem, har han tänkt!
Vi får väl se hur det går.
En sak är ju säker när det gäller golfande, sååå mycket frisk luft och så mycket promenerande det blir! Fyra, fem timmar är dom ute och är pv när nog lika glad efteråt som när han varit på körövning och då menar jag inte med bilen.

Själv gör jag inte så mycket.
Sträcker och tänjer.
Det kändes så bra igårkväll och så tvärstopp nu.
Nåja, det ska väl gå framåt.

Och friherrinnan kommer på elvakaffe ..., det blir trevligt.

Hur många små söndagsfönster som helst ....

Alltid så rara Renée från Malå har varit i Berlin och tänk, tänk bara .., att hon hade med sig världens största fönsterhåv!!  

Så här skriver hon: "Att använda på din blogg om du vill. Varje blå ruta är ett litet fönster. Finns i Kaiser Wilhelm Memorial Church i Berlin. Kram från Renée."

Ruinerna av en protestantisk kyrka står bredvid en modern kyrka, vilket skapar en unik atmosfär som fångar förstörelsen och återfödseln som sker i krigets efterdyningar.

Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche, som även kallas Gedächtniskirche, är ett välkänt landmärke i Charlottenburg, forna Västberlins centrum. De allierade bombade den nyromanska 1800-talskyrkan under andra världskriget. I början av 1960-talet byggdes ett nytt, åttkantigt kyrktorn bredvid kyrkoruinerna. Besök det gamla kyrkotornet och det moderna klocktornet för att se en symbol för det förstörda Berlin och stadens beslutsamhet för återuppbyggnad.

Kejsar Wilhelm II byggde Kaiser-Wilhelm Gedächtniskirche till minne av sin farfar, den forne tyske kejsaren och kungen av Preussen. Beundra kyrkans utsmyckade detaljer och se hur byggnaden står i stark kontrast mot omgivningens moderna shoppingdistrikt. Kyrkan brändes nästan till marken efter bombanfall 1943. Den skadade entrén och spiran, som lokalt kallas för "den ihåliga tanden", bevarades och två nya strukturer byggdes till på var sida om ruinerna.

Utforska den moderna kyrkan och foajén för att upptäcka byggnadens uppseendeväckande inredning. Den åttkantiga kyrkan är vackert dekorerad med glasinlägg i blått, rött och gult. Vid altaret kan du se en Jesusfigur och ett kristalldekorerat kors i guld och silver.

På andra sidan av ruinerna hittar du ett 53 meter högt klocktorn och ett kapell. Klocktornet har sex bronsklockor som du kan höra slå vid olika högtider.

Besök minnessalen som ligger i den ursprungliga kyrkans skadade spira. Här kan du se bibelinspirerade mosaiker och reliefskulpturer. Beundra 16 paneler som representerar kyrkans historia och dess förstörelse, såväl som krigs- och fredssymboler.

Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche ligger vid Breitscheidplatz i Berlins distrikt Charlottenburg, nära Berlin Zoologischer Garten. Det kostar inget att gå in i kyrkan. Gudstjänster är inplanerade två gånger om dagen på söndagar. Kyrkan är öppen varje dag och anordnar regelbundet konserter, med kör- och orgelmusik, i den moderna byggnaden.

Följ med på en gratis halvtimmestur runt i kyrkan eller boka en grupptur mot en liten avgift.  Mer information om tider och startplats för gratisturerna hittar du på kyrkans officella hemsida.

Och så blev det lördag ...

Och Solbritt i Ystad fångar brunnslock och jag blir sååå lycklig!
Tänk, så många olika sorters brunnslock det finns på vår jord; ja, det finns till och med en sida på nätet med enbart såna, från hela världen!

Här till exempel, från Råå i Helsingborg.

Ja, jag har visat dom här länkarna tidigare, men jag är ju som ni vet vansinnigt enjängd och kanske har någon glömt det?

Så här såg det ut i morse när pv, Emil och Peter gav sig av till golfbanan på Holm, den som är pv:s hemmabana, men där han inte går många rundor per år, ja, förutom när vi har besök. Egentligen tycker han ju att det är jätteroligt och han har landets i särklass fulaste golfvagn eller bag eller vad man ska säga - vagn kanske - och det ser rent hemskt ut, men det bekymrar inte den mannen!
Spelar man inte oftare kanske det känns onödigt att skaffa nåt riktigt stiligt.

Emma har legat och solat på klipporna och jag har försökt sträcka och tänja och böja mig ner och det går lite bättre, om än jag nu är medicinerad. Kanske avstår jag måndagspasset och blir  riktigt, riktigt bra innan jag ställer mig bakom kassan.
Friherrinnan hade varit där idag och nämnde nåt om totalt kaos och kartonger överallt, oj då, det låter ju inspirerande. Eller inte. Men det blir nog bra vad det lider.

Lördagsfönstret ....

"Idag tänkte vi på dig igen ...", skriver Bodil, ja, chefens hustru och hon som sköter kontoret på jobbet. Eller i affären.

Så omtänksamt! Då blir man glad - ja - att någon tänker på en och tar fram håven!

Bilden är tagen på Själland, i Kokkedals slott utanför Köpenhamn.

Tack snälla Bodil! säger jag.

Kväller .... 

... från att ha nästan-gråtit i morse och idag av en rygg som slagit knut på sig själv,
hoppas jag nu innerligt att den håller sig på plats i helgen.

Det är bättre nu, men inte alls bra.
Men bättre. 
Jag kan i alla fall röra mig utan att vara beredd på det värsta.

Ikväll anlände Emma, Emil och deras pappa Peter, alla har gått och lagt sig.
Nu är det bara jag kvar.
Dom blir här en dryg vecka och på torsdag kommer Maria.

Själv ska jag - om det går som det är tänkt - arbeta mån, tis, lör och söndag.
Jag håller tummarna.

Fredag ....

Planer kastas omkull.
Inget jobb för rara Linn i morgon.
Trist för henne, det är länge sedan hon frågade om jag kunde ta hennes pass.
Jag går omkring som vore jag 125 år, ja, kanske en så gammal människa går rakare i ryggen än jag själv?
Förvarnar om att extrapassen på måndag och tisdag måhända fryser inne.

Underbart väder.

Pv städar husvagnen, gör i ordning för den golfspelande mågen.
Harry har fått ett litet ben.

Får mejl från min australiensyster som hoppas att vi hinner ses igen innan hon återvänder down under. Ja, det vore trevligt. Hon är verkligen så himla trevlig!

Och jag blir så glad när hon vill ha det där fotografiet som jag en gång tog av min pappa.
Kanske var jag tretton, fjorton år.

"Hej Elisabet och tusen tack för fotot. Jag älskar detta foto av pappa, tycker han ser ut 
exakt som jag minns honom", skriver hon och jag blir så glad.

Ja, jag tycker också om det.
Vi har andra fotografier av honom, men då är han oftast så uppställd, ser så stram ut.
Här ser man glädjen och pappa var verkligen glad i livet.

För övrigt intet nytt.
Hittade morfinpiller från knäoperationen och efterföljande rehab, tog en tablett, började strax må i lla och kräktes efter ett par timmar. Rent omöjligt är det (men smärtan försvann temporärt). Nu tänker jag aldrig mera ta en sån. Fy, så hemskt!

Skänker en tanke åt äldsta dottern som har såna problem med sin höft.
Vilket elände det måste vara! Ständigt denna värk!

Dagens fönster ....

Ulrika har ju varit på roadtrip, eller faktiskt mer som på ständiga roadtrips och här hamnade hon  i Hede i Härjedalen, i en stuga där Rickards farfar en gång bott.

Tack att du tog med dig håven, Ulrika!

Dagens fönster ...

Ett fönster från en mangårdsbyggnad eller en lagård, fångat på Charlottenlunds gods utanför Ystad.
Det var Solbritt som hade håven framme och det tackar jag för!

Och en inköpslista - det var länge sen -! 

Från Ulrika kommer den här listan och den visar sig ju vara intressant.
"Rickard .. här nånstans...." är det vägbeskrivning till brödet, tro?

Ulrika handstil känner jag igen .., Riven ostd, Gouda-ostd, storpak, men vad är Ulrika- monster -, och falukörv känner vi väl till. Att hon vill ha vete-levain är också hennes och getosten, tror jag. Vem är det som är så högljudd? Pojkarna? Ja, jag tänker på ljudisoleringen :)

Och så vankas pizza, två stycken, tydligen. Och pojkarna dricker kanske Pucko?
På kvällen blir det mystajm med Pringles chips och glass!

Smakade det bra?

Dagens bonusfönster ...

"Här i tältet utanför mitt köksfönster övernattade två pilgrimsvandrare på sin väg mot Trondheim.
Dom går hela St.Olavsleden, mellan Sundsvall - Trondheim".

Så skriver Gunnar i Vaplan, eller rättare sagt, så  s k r e v  han den sjätte juli, alltså förra lördagen.
Tack Gunnar!




Här är någon annan som gjort samma sak - pilgrimsvandrat alltså - nämligen Marten Disberg från Nederländerna.
Marten berättar så fint och ömsint om den såväl yttre som inre resan och vilken fin reklam det är för alla människor han mött längs vägen! Så glad jag blir att det är en positiv bild han tar med sig av den här delen av vårt land! Eller av Sverige i stort, kanske.

Dagens fönster ...

Solbritt i Ystad, denna ärta på den skånska kartan, hon fångade det här fönstret i ..., Simrishamn, tror jag. Det kan möjligen ha varit i Åhus också.

Kan man gissa att här bor någon som varit scout i sin ungdom och därmed alltid är redo?
I det här fallet, redo för advent.

Tack Solbritt! Så snällt av dig att ta håven med dig på resor runt Skåneland!