Tavlorna ....

Det här var en av tavlorna som jag bjöd på - en litografi av Erik Olsson, född i Halmstad. (Född 1901 - död 1986).  

Vad tyckte jag om den? 

Jo, färgerna och hur den är uppbyggd. Den är ju nästan som en altarmålning. 

Erik Olson är bror till Axel Olsson.

Nå. Den här tavlan blev inte min.

Det blev inte den här undre heller. 

Det var den första jag bjöd på och är en litografi av Axel Olson. 

Pv var nog lika glad åt att båda gick mig förbi.

Och likaså var han tacksam att tavlan av Gustaf Skoglund snöts framför näsan på mig. Den har jag ingen bild på, men motivet var en aningen kubistisk kvinna på en klipphäll och den hade såååå läcker inramning. Jag hann liksom inte med den budgivningen, men den påminde lite i stil om Picassos målningar.

En intressant film om denne Halmstadmålare kan man titta på här.

Det här var det objekt jag hade som sistahandsval, men den fick jag såklart. 

Billligt, knappt 200 kronor och det är en litografi av Gerhard Karlmark.

Ja, jag får väl se var den hamnar. Den passar i alla fall bra ihop med våra gröna kuddar, haha.

Påpekade till auktionsfirman att dom gärna finge sätta ut formatet på tavlorna, så är det ju aningen enklare att veta vad man bjuder på. 

Det gör dom ibland, när dom hinner, sa ägaren, annars är det bara att slå en signal och fråga. 

Men det känns ju ofint att besvära med ideliga samtal där någon ska springa och mäta olika tavlor.

”Ja, ja, men det handlar om att vi är billiga .., ska vi ha personal till detta, då blir det ett högre påslag", menade ägaren. Okej. Då får man väl ringa då.  

Har även beställt den här boken, från förlaget Fri Press. Tänkte genast att målningen på omslaget påminner om Lena Linderholms tavlor från Provence .., men denne Karlmark gjorde ju så mycket annat.

Den boken ser jag fram emot att få med posten! 

Japp, det blir intressant, tror jag. 

Slutligen den tavla som jag tyckte allra bäst om och också fick. Konstnären heter eller hette Thekla Schultz och om henne vet jag intet (men Rexxie vet nog ...) och tavelramen är ju inte alls min stil, men jag tycker om den ändå. Mina färger helt klart. Tavlan är liten till storleken .., kanske får den bo på ena sidan av ytterdörren. Då får den även en mjuk spotlight som lyser upp. (Nu vet jag lite mera, tack Bert Bodin! Här en länk som B vidarebefordade!

Ja, detta var dagens äventyr. 

Rexxie erbjöd sig i en kommentar att sponsra och kanske är det oartigt att tacka nej, men jag vill ändå säga att det var sååå oerhört generöst av dig Rexxie ..., men nej, jag kan inte ta emot sånt.. 

Nu ska jag fixa kvällsfika till Eva och hennes halvlånge som snart kommer på besök. 

Ajöken , sa fröken.

Auktionen ..

Så här blev det: jag vann två av fem tavlor! 

Den jag allra, allra helst ville ha, den förlorade jag. 

Nu ska vi åka och hämta dom två som jag ändå tyckte om - en av dem  jättemycket -, men då jag inte sett dem i verkligheten, kan det ju bli en besvikelse. Nåväl, det är jag beredd på. 

Konstnärernas namn är Tekla Schultz och Gerhard Karlmark. 

Lördag ....

En fin dag. Jo, men det har varit sååå många fina dagar den här sommaren, det är nästan otroligt. 

Varmt, men blåsigt. 

Knappt en kotte på stranden. Vi var tre personer under någon timmes tid, därefter kom några familjer ned och en av dem var en granne som kom med såväl son som tre barnbarn. 

Sonen hade ett sånt fint leende, ja, såg så snäll ut. 

Fick veta att denne kille varit så totalt under isen under många år - använt heroin och allt vad man nu kan tänka sig - men .., hade tagit sig ur det hela och det är ju nästan ofattbart. 

Jag frågade om sonen hade blivit frälst, eller vad hade hänt? Ja, så dum fråga är det inte .., det brukar vara nånting riktigt omvälvande som händer när narkomaner klarar av att lämna detta helvete. Nej, så var det inte. Han hade däremot fått ovärderligt stöd av Öppenvården. Underbart!  (Minns ännu kvinnan - hon hette Mia - som satt mitt emot mig och Emma på pendeltåget in till Stockholm och vi kom att prata och den kvinnan hade missbrukat allt möjligt och åkt in och ut ur fängelset, men  h o n  hade mött Jesus, sa hon. Just så. Jag undrar hur det gick för henne). Nu har jag nästan letat ihjäl mig efter inlägget där hon berättade om sitt liv .., det var pv som tipsade var jag kan ha skrivit det. Aha! Just det, ja. 

(Längst ut på skäret, på bilden, skymtar pv på väg att ta ett dopp).

Idag kom nästa veckas annonsblad. Bedrövligt, var det. Mest läsk och godis och kanske någon färdigmat, men för övrigt inget som lockar. Jo, blomkål för 20:- kilot, det kan bli blomkålsgratäng med bacon. Coop i Falkenberg säljer Arvid Nordquists kaffe .., två för 80:- om jag minns rätt.

Så har den här dagen varit.

Hilda - alltid vänlig och omtänksam bonusdotter - har varit i Helsingborg (på Fredriksdal) och postade ett antal bilder. 

Älskar den här!

Hilda har ibland sagt att hon hade passat i ett annat årtionde och när jag såg den här bilden, tänkte jag att jaaa, varför inte?

Sååå fin i hatt och tjusigt läppstift!

Budgivningen ...

En dag kvar tills det hela avslutas. 

Jag har nu bjudit på  f e m  olika tavlor. Två av dem skulle jag verkligen-verkligen- verkligen vilja hänga på någon vägg här hemma, men alla tilltalar mig. Bedrövligt dåligt av auktionsfirman att inte sätta upp måtten på tavlorna; det kan ju vara helt avgörande om en tavla passar i ens bostad.

Ja, det här blir spännande.

Dagens fönster och resultatet på Nutidskrysset ...

För tio år sedan på nästan samma datum, fanns den här härliga fönsterbilden här på bloggen. Det var då som ellem i Skellefteå hade besökt Nykarleby i finska Österbotten och ellem skrev då att hon nog aldrig besökt en stad med vackrare fönster! Kanske ett perfekt resmål för mig själv? 

Och så var det Nutidskrysset i DN. Den här gången hade jag 8 rätt av 10. Missade på Salman Rushdie och gasfrågan. Pv hade 9 av 10 och hade - även han - fel på herr Rushdie.

 Finfrämmande ....

För en tid sedan - nej, det var nog på Gunnels blogg som det blev prat om de här med om man får gäster, vad man då kallar själva begreppet -. Nu vet jag vad jag spontant kallar det: idag sa jag att vi fick "främmande" och nu vet jag hur jag använder det. Ecke och Britt, friherrinnan med väninna eller Sonja och släkten .., då säger jag nog bara att vi får besök. 

Men som idag, när Kent från Växjö kom på besök tillsammans med en bugg-vän, då sa jag att vi fick "främmande". Det är alltså någon som inte är här så ofta, eller kanske det är flera år sedan faktiskt. 

Sååå trevligt det var! 

Buggväninnan och jag själv gick på promenad längs havet och jag hade noll ork och nästan stöp när vi kom hem. Detta - den totala avsaknaden av energi - gör mig galen. 

När gästerna tackat för sig, tog pv och jag cyklarna och tog sikte på stranden och havet. Det var lite, lite duggregn, men det spelar ju ingen roll när man ändå ska bada och det var så skönt! 

Tidigare idag, när pv målade friherrinnans köksluckor och lådor, satt jag och funderade på det stundande valet och läget i landet och allt som tas upp och jag tänkte att jag skulle vilja samla människor - såna som jag tycker är kloka - runt matbordet och så finge man höra deras åsikter och tankar och bolla dem - åsikterna - mot varandra. Eller med. 

Det diskuteras rätt ofta här hemma, men i det stora hela vet vi ju vad vi tycker; jag skulle vilja ha mer input, helt enkelt. Så jag tog den första på min inre lista: jag ringde till Guy i Arvidsjaur, ty jag tycker att han är en klok människa. 

Guy är långt mer eftertänksam än jag själv - så det kändes bra att prata eller lyssna till honom -. Samtalet handlade bland annat om integration och hur vi ska lyckas locka ungdomar (läs: unga pojkar) att välja studier i stället för kriminalitet. Att detta kanske är ett tjugoårsprojekt - minst - var vi överens om. 

Vi var också eniga om att ingenting är enkelt. 

Tack Guy att du tog dig tid!

För övrigt ...

... kan meddelas att jag nu deltar i en budgivning på en tavla som jag sååååå gärna vill ska bli min! 

Två dagar kvar.

Som vanligt kommer jag väl att förlora, men jag ska hänga med så gott det går. 

O m   jag har sån tur, ska jag visa den. 

Den är l j u v l i g.

Uppdatering: nu är jag med i totalt FYRA budgivningar -)

När man är ett orakel ....

Bilden: från tidigare ikväll, då jag cyklade ner och tog en simtur. 

Ja, det händer inte ofta, men nu har jag tilldelats det epitetet och detta ett par dagar på raken. Jo, man kan få den titeln om ens systrar ringer och ställer frågor om malåbor - oftast såna som inte längre är i livet - och tänk, då kan jag svara och säga att "ja, ja, men det är ju hon .., ja, ni vet ..!" 

Båda mina systrar flyttade - som så många andra - hemifrån tidigt. 

Den äldsta till Karlskoga .., vidare till Karlstad .., till Umeå,  Arvidsjaur, Luleå, Lund och sist av allt till Västerstad. Ett tag bodde hon även i Älvsbyn. Nummer två hann med att vara au pair i New York, kom  hem och flyttade till Stockholm och så småningom blev det Australien. Själv flyttade vi hem efter ett antal år söderöver - och det blev femton år totalt i Malå (som vuxen, alltså) och det är väl därför mitt minnesarkiv (i alla fall vad beträffar malåbor) är lite fräschare än systrarnas. 

"När vi kommer till er nästa gång, innan du åker Birgitta, då kan vi mentalt "promenera" gata upp och ned hemma och se vilka människor vi kommer ihåg.", föreslog jag idag.

Å, jag längtar redan. Det blir nog roligt.

Hade tidigare idag besök av Eva från Tyresö och den halvlånge maken. Det blev ett par timmar tillsammans och surr om allt möjligt. Alltid lika trevligt.

När vi senast var där, upptäckte jag den här teckningen - förfärdigad av ett av deras barnbarn; jag tror att hon är elva år - och teckningen satt på väggen i badrummet. Den var ju helt underbar! 

Så på  p r i c k e n  som hon har fångat hur det kan se ut på stranden i Haverdal eller på andra stränder! 

Vilken iakttagelseförmåga!

Faktiskt tror jag att jag ska låta rama in den; då den gör mig sååå glad.

Dagens fönster ...

... ett av många som hamnade i Turtlans håv i sommar. 

Tack Annica! säger jag.

Det var då det ....

Tänk, på den tiden när man klistrade in fotografier med hjälp av RX-lim och man fick dem precis på pricken där man ville ha dem .., och så skrev man - inte på ett tangentbord - utan med vanlig penna och berättade om när sonen för första gången i sitt liv fick besöka Folktandvården. 

Tant Hervor Johansson tog emot och storasyster AP agerade mentalt stöd till sin lillebror.  

När allt detta var avklarat, gick man till posten, köpte ett frimärke - om man nu inte hade ett häfte hemma - och postade vykortet till lillkillens kusinbarn Nathalie, två år äldre var hon.

Jag undrar hur många tusen egenhändigt gjorda vykortsbrev jag förfärdigat under årens lopp.

Det man minns ....

Av någon fullkomligt outgrundlig anledning har jag idag gått och gnolat på den här melodin. Kanske berodde det på att jag i det förra inlägget använde mig av ordet "befäl". Jag minns att pappa brukade sjunga den sången, eller egentligen enbart refrängen.

Den här sjöng han flitigt, ofta när han gick i säng och stod i hallen uppe i pyjamas.

Eller när han körde bil. 

Då blev det tankeflykt, ja, jag tänkte på pappa Ivar. 

Kanske kom han bara ihåg det bästa .., men att det här var det roligaste han sysslat med, det sa han flera gånger. Det handlade om kamratskapen och spänningen.

Ny kapten ombord ...

Här är kapten Göransson den äldre.  Det är han, som tillsammas med sin fru och två andra par, ska tillbringa nästa vecka i Bohuslän och nu seglar han och pv upp båten, så hinner den nye kaptenen bekanta sig med all utrustning och ja, hur den fungerar. 

Seglat har han gjort sedan tonåren och han har varit ute med pv, men aldrig själv haft enbart befälet, alltså på den här båten. 

Det går säkert alldeles galant.

Alldeles nyss ringde pv och frågade om jag hade koll på om solfångarna var öppna? Det var  dom.  Jag tror att vi kanske en enda gång sedan början av maj, har behövt elda i pannan för att få varmvatten. (Men vi har  alltså inte solceller). 

Som synes på bilden är pv:s bror engagerad politiskt och är invald för Miljöpartiet i Ljungby. (Han blev inkryssad vid förra valet). 

Snygg färg på jackan har han i alla fall. 

I skrivande stund var dom i höjd med kärnkraftverket Ringhals, beläget sex mil söder om Göteborg. 

"Ja, som du förstår är det nu kärnkraft som vi diskuterar ..", sa pv. 

Jag tänkte att det var lika så gott att jag blev hemmavid.

Att det går utmärkt - även i regn - att segla i kalsonger, det kan man också konstatera när man ser bilden av den glade herr Göransson. 

Ja, det var väl ungefär allt för nu, som dom säger på tv-nyheterna. 

Nu blir det en simtur i havet för min del!

Dagens fönster ....

För  åtta år sedan, den nittonde augusti, då var detta dagens fönster. 

Det var vännen Bente i Norge som - under ett besök hos en väninna - tog fram håven.  

Tack än en gång! säger jag.

 Här och nu ...

Augusti är bästa månaden. Och maj. Och kanske april ., men just nu tycker jag bäst om augusti. 

Nu är parkeringen inte längre sprängfylld med bilar och det är nästan öde på stranden. 

Lugnt och fridfullt. 

Cyklar ner för att ta en simtur och upptäcker Eckes Britt, tillsammans med grannarna Annelie och Magnus. Britt får på inga villkors vis bada ensam för Ecke, så då brukar hon slå följe med närmaste grannarna. 

Annelie bor två hus från oss; arbetar som scenograf, har bott i Ystad och lät riva det gamla sommarhuset och byggde nytt .., ett hus som liksom står på pålar.  Magnus bodde i huset intill med sin fru, men det huset såldes, så köpte dom ett större hus med fantastisk utsikt över havet - ett hus som nästan helt och hållet ska rivas och byggas om - så nu bor dom i husvagn så länge. Det huset ligger bara några hundra meter längre bort; uppe på kullen liksom. 

Det är vi som badar och så kommer två äldre damer från Steninge, respektive Glassvik. 

Vattnet är kristallklart .. känns svalare än igår, men det är jag den enda som tycker. 

Vi blir i länge. 

Pratar om vänlighet och vad det betyder och om värmen som gjort flera av oss närapå sömnlösa. 

Jag berättar om hur jag natten mot idag helt enkelt använde en våt badhandduk som lakan och även lät Harry ligga på ett likadant och hur ljuvligt skönt det var!

För övrigt ...?

Jo, idag seglar pv och hans bror iväg norrut och brodern kommer med buss från Ljungby och det blir intressant att se hur långt dom kommer ikväll. 

Någon nattsegling tycks det inte bli.

Nu ska jag göra grönsakslunch och känna mig lite nyttig, eftersom vi för någon timme sedan satt hos friherrinnan och bjöds på sagolikt gott fikabröd, bland annat "Farmorskakor" -  såklart hembakade -!  Senare i veckan ska Pv måla friherrinnans köksluckor när hon och A-M bilar till Ställdalen, så nu fick han lite instruktioner. Det blir nog fint. 

Over and out!

Dagens fönster ...

Så här skriver hon - annannan -: 

"Semesterstängt till den 16 augusti. Under tiden får man läsa matsedeln!"

// Och det handlar tydligen om fisk, tror jag mig veta. 

Tack till den flitiga fönsterfångerskan och det är alltså just idag som butiken slår upp portarna igen. Eller kanske i morgon?

 Vecka 33 …. 

Och hettan bara fortsätter. Vi har tillbringat ett par timmar i Skallkrokens hamn - tömt båten på sånt som inte ska vara kvar när andra seglar - och pv har behandlat trädäcket och jag har, i omgångar, simmat i ett absolut kristallklart hav. 

En enda brännmanet såg vi och den plockade pv upp och förpassade till stenröset. 

Tidigare idag blev det en cykeltur till Ugglarps Grönt där vi köpte allehanda ljuvligheter; det var broccoli, rödbetor, rödlök i knippe, majskolvar, nyligen slungad honung, samt ett knippe olikfärgade morötter. 

På hemvägen passerade vi en skylt där vi kunde läsa att i skogen intill finns en kolerakyrkogård. 

Vilka livsöden det ändå finns! 

Hade det nu inte varit så varmt - luften stod stilla där uppe på toppen av vägen - hade jag gått in i skogen och försökt finna var dom fyra ligger begravda. 

Om det nu alls är möjligt att finna gravarna?

Längs kustvägen såg vi hur torrt det är på numera stubbade åkrar .., en traktor körde lite längre bort .., kor låg intill varandra i skuggan under några träd .., och längre bort: hästar i en hage.

Längtansmorötter ...

Precis som i vintras, hoppas jag på ett besök på Waldemarsudde i Stockholm. 

Den här gången handlar det om tonsättaren, dirigenten, violinisten och målaren Hugo Alfvén. 

Utställningen pågår fram till och med mitten av oktober.

Någon fler som är intresserad ...?

Det här med illustrationer tycker jag är så fascinerande! Det har hänt mer än en gång att jag fallit pladask för illustrationer i någon dagstidning (ofta gjorda av kvinnor, alltså inte tidningarna ..) och nu upptäckte jag en annons för något som jag funderar på att besöka. 

Enbart affischen gör mig glad!

Att det dessutom visas i Malmö, är ju enbart bonus.

Måndagfönstret ...... 

... fångades av madamen i Porto. 

"Gaudifönster i Barcelona", skriver hon.  

Och vilken vacker grön färg runt fönstret! skriver jag.

Ängen ...

Ett   h a v   av vildmorot. 

Klockan var kring halv sju igårmorse när jag tog Harry på morgonrundan och jag blev stående en stund och bara  t o g  in allt detta vackra.

Söndagsfönstret ...

"Från kanten av fjället till Siljansbygden  och Tällberg. Här, där vi ska bo i natt, finns det fönster både inne i huset mellan olika små rum och där fönster brukar vara. 

Ska smyga rut och titta lite mer och bara njuta av miljön. 

Hälsningar Turtlan i Dalarna".

Detta skrevs den sista juli.

Tack Turtlan! 

Det bär mig emot ....

... att berätta att veckans resultat på DN:s Nutidstest var bedrövligt. 

Ja, för mig, alltså. 

Sex rätt av tio. 

Pv hade förstås ett enda fel. 

(Så går det när man är uppfylld av nyfödingar och inte ens läser tidningen på nätet.) 

Hade fel på Turkiet, litteraturfrågan, naturfrågan om ett djur som skulle flyttas, samt nionde frågan som handlade om Livslängd och vem som lämnat ...

Här ska lusläsas DN nästa vecka, det kan jag lova er!

(Men fredagskorsordet fixade jag nästan helt på egen hand. Fattades tre små rutor, men så var det ovanligt lätt också).

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan och raderna är daterade den 12:e juli i år: 

"Godmorgon! Eftersom jag ska ha sen semester (augusti) försöker jag göra små utflykter och utnyttja sommaren, trots att jag jobbar. 

Det har blivit väninneträff i Slottsträdgården och nåt kvällsdopp. 

Häromdagen en tur till Botaniska trädgården i Lund, helt i mitt eget sällskap .  

Tänkte på dig när jag såg den här vackra byggnaden. Njut vidare av sommaren!"

// Tack du rara Pernilla! säger jag 

Bönhörd ...

Två dagar i Skåne och jag får exakt samma känsla som när vi i maj 1993 kom körande längs E65:an och närmade oss Ystad ., det var som om jag hamnat utomlands! 

Inom loppet av några sekunder bara , hade detta vårt sydligaste landskap skuttat rakt in i mitt hjärta! 

Det var knappt jag trodde mina ögon! Och jag minns när AP och jag själv - det var året innan - besökte Lyme Regis i sydvästra England och jag då tänkte att .., OM jag någonsin får leva om mitt liv, då vill jag bo i ett landskap som är så böljande, så  varmt och så vackert! 

Jag minns en gammal kyrka och gärdesgårdar av sten och tanken att man en gång skulle få bo just så, den fanns där som en hägring. Nästan omöjlig att nå. Då bodde vi ännu i Malå. 

Allt det tänkte jag på tidigt i morse när jag gick ut med Harry, ja, vi var då hos sonen med familj. Inte en människa syntes till och det var nånting så ofattbart vackert ute! 

Hundrastar-ängen är  e n o r m  och där vimlar av vildmorot i olika stadier av sin livscykel. Sååå vackra! Doftar ljuvligt! 

Och där var röllekor och allehanda sorters gräs vilka nådde mig till höften och jag tänkte på fästingar och annat elände - eller egentligen bara på fästingarna - allt medan svalorna flög över ängen i jakt på frukost.

Och jag såg män och kvinnor cykla iväg motLimhamn till - kanske på väg till sina jobb - och där var flera joggare och där var också en man som körde på rullskidor i väldig hastighet. 

För övrigt: intet.

Igår körde vi till Ystad, då vi var bjudna på lunch hos exet och hans fru Karin. Det var sonen med familj, hans svärföräldrar och så pv och jag själv. Oj, så trevligt det var! 

Såå mycket skratt och prat och sååå mycket god mat .., och där var en liten niodagarskrabat som hamnade i den ena famnen efter den andra och en treåring som inte ville få en sticka i foten och som gärna satte sig i knät på den som fanns tillgänglig. 

Efteråt, när vi körde hem, stannade vi till i Mossbystrand och tog ett klockan-sju-på-kvällen-dopp. 

Hur många hundra gånger badade jag inte där ...? Hur många gånger skjutsade jag inte dit Emil och Emma när dom var på besök .., och hur många gånger lyssnade jag inte till "Under ytan" av Uno Svenningsson, just längs den vägen?

(Ja, nu blir det så här konstigt igen när jag lägger in bilderna ..., å, Gud, giv mig en ny laptop, eller ställ detta till rätta!)

Vi var fyra som tog oss ett dopp. 

Eller var vi kanske fem? 

När vi kom "hem", hade vi sand precis överallt .., i badbyxor, i min baddräkt och på fötterna!

Och jag tänkte att tänk, om vi på ålderns senvinter finge bo i Ystad!

 

Idag hemåt. Men först en stund med en liten krabat i ens knä .., allt medan hans storebror bjöd mig på tomatsoppa och annan hittepå-mat .., och jag kunde konstatera att den yngste nu följer en med blicken och oj, så go han är och så söt han har blivit! 

Och varför blir jag så varm i hjärtat när jag ser hans mörka hår? Ja, säg det. 

Vi åkte hemåt via Ikea i Svågertorp .., jag köpte en flaska lingondricka utanför kassalinjen och hela vägen hem lyssnade vi till Dagens Sommarpratare, som sannerligen fick tiden att gå fort. Det minsta man kan säga om honom, är att han var politiskt korrekt, men underhållande var han. Och inte tycktes han ha haft en förfärlig barndom heller.  Ungefär så. 

Dagens fönster ...

"Något udda fönster - du kanske kan ta det som bonus! Det var VM för damer i landhockey utanför Barcelona. På mitt hotell bodde de tjeckiska, belgiska och australiska lagen. 

Det var två par skor och benskydd och klubbor utanför varje dörr, och så det här. 

Och jo, det luktade gammal gympasal!"

//Tack annannan! Ja, men det är väl ett härligt fönster och med en historia till! Ds.

Återbördad till landet Halland ...

Det är mycket som man kan fundera på. Inte bara detta som jag skrev om igår; hur fort det går att känna sig "hemma" när man bor någon annanstans, om så bara för ett par dagar. 

Igår räckte det med en dag, knappt det. 

Men också detta att en pytteresa sex mil bort (visserligen med segelbåten och det tar ju längre tid), övernattning i båten och så hem igen nästa förmiddag, ja, det känns nästan som om vi varit på en mindre semester! 

Och det inser jag ju, att det här passar mig perfekt.Och det blir lite småprat med båtgrannarna och andra som passerar, så där lagom. Igår fick vi dessutom spontant besök av "evavandrarrunt" (finns på instagram under det namnet) och det blev så trevligt. 

Det blev prat om allt möjligt; bland annat om förlupna meningar vilka etsat sig fast i minnet och mycket annat. 

Eva är Lejon och har ungefär likadan form på sin hand som jag själv. Den kändes på något vis bekant. 

Tack för titten Eva!

Hoppas att cykelturen hem till Falkenberg gick bra!

Dom danska båtgrannarna - som varit ute på vift TRE ÅR - hade sålt sin bostad och köpt ett litet sommarhus och så gav dom sig iväg från Själlland i Danmark. Och dom pratade sååå gott om Dalslands kanal .., nästan som att det vore än mer exotiskt än alla hamnar och seglatser kring Medelhavet! 

Här ger dom sig. Målet för dagen var Torekov. (Dom var tio år yngre än oss, ungefär.)

Innan vi kastade loss, tog vi en promenad till den lokala butiken, den som heter "Handlarn". 

Som så många andra små livsmedelsbutiker drivs den tydligen av en till vårt land invandrad man och nog är det tur att det finns människor som vågar att satsa, även på mindre ställen. 

Sortimentet var inte stort, men ändå - livets nödtorft fanns ju ändå -. (Om än inte min naturella yoghurt utan tillsatser .., men det gick bra med filmjölk också).

Vi konstaterade också att alla brevlådor i Glommen såg exakt likadana ut; i någon slags ljusgrå plåt.

Oerhört prydliga tomter såg vi också. Och stooora var dom.

Nu är vi i alla fall hemma och pv gav sig BUMS ut för plocka ännu mera björnbär. I morgon blir det utflykt till Skåne. Pv ska spela golf med sonens svärföräldrar (är väl andra gången i år han svingar klubborna i år.., det brukar inte bli så mycket mer än så) och på fredag är vi bjudna på korvlunch hos Tommy och Karin i Bjäresjö.  Hem på lördag igen. 

Så här såg postlådorna ut. 

Undrar hur det beslutet togs .., detta att alla skulle ha likadana?

Rabatterade priser kanske, ja, om många gick samman ..?

Eller av rent estetiska skäl ..?

Dessa postlådor såg vi på Glimmstensvägen. 

Här kan man få lite information om Glommen. 

Och nu ska jag börja med middagen!

Onsdagsfönstret ....

... fångades i Österbotten i Finland och då anar ni kanske att det var ellem (i Skellefteå) som varit på hugget med håven. 

Tack ellem!

Kväll i Glommens hamn …

Det är underligt hur snabbt nånting blir till ens hem. Plötsligt, efter bara några timmar, blir just den här bryggan ”vår”. Vi ligger längst ut. 

Fiskebåtar har gått ut till havs .., människor sitter i grupper och tittar på solen som är på väg ned .., från där jag sitter i båten räknar jag till sju personer som står och väntar vid ”Glommens pizzeria” och jag har passerat fler tyska båtar och sett ungdomar stå med kastspö och hoppas på napp. 

Svalor flyger av och an - inte tornseglare - åå, vad jag älskar svalor!! 

Så här bekvämt låg en tysk hund på däck. 

Tisdag och full fart ...

Idag blir det segling, men den här gången bär det av norrut, till Glommen. 

Glommen är en helt ny bekantskap för mig, så det blir spännande ..., bara liiite längre bort än Grötvik där vi var senast.  

Ska nu se till att vi har lunch och middag och varma täcken (även om det är varmt dagtid, är de kyligt på morgnarna) och rejäla kläder. 

Pv har tänkt sig ut för att hinna plocka ytterligare ett par liter björnbär, allt medan jag fixar med det andra.

Här en länk till hamnsidan. 

Hej å hå!

Dagens dörrfönster .... 

Döm om min förvåning när jag upptäcker att jag redan den sextonde juli fick tre underbara fönsterbilder, alla från madamen i Portugal. 

Om jag inte missförstod det hela, så var håven igång i Barcelona! 

Och bilden i sig och dom lite (eller mycket)  skruttiga och rostiga dörrfönstren, passar nog som hand i handske för en annan madame .., nämligen hon som bor i Tranemo.

Tack annanann! 

Om att leva länge, en resa till Buenos Aires och lite annat ...

Tidig måndagmorgon tar jag bilen och kör till affären. Vi är två som handlar; en man som ska boka en släpvagn och så jag själv. Upptäcker Pernilla vid charkavdelningen och nu har hon bara en enda heldag kvar att arbeta och på onsdag är det tack och adjö; då börjar hon på en ny arbetsplats. 

Hur mycket jag än har älskat mitt yrke, säger jag alltid till ungdomar jag arbetat med att .."tänk er för, det här är inget framtidsjobb och eftersom man ytterst sällan får arbeta heltid, ja, då blir pensionen därefter och sist av allt kommer ju kassörskejobbet att försvinna". (Men som sommarjobb och bara för något eller några år, så är det ju perfekt. Att ha arbetat inom ett serviceyrke är alltid bra, tycker jag). 

Kvällstidningarna hade  redan anlänt och jag läste rubriken på en av dem; det handlade om att en tupplur (på soffan eller nånting annat ..) kunde vara skadligt. Jaha, ja, 

Och jag som tog mig just en sådan igårkväll och sen blev jag allt piggare och gick ut och gödslade gräsmattan vid midnatt! 

Sov sååå gott resten av natten!

Om rubriksättare och hur det ser ut på en tidningsredaktion när nästa dags rubriker ska locka läsare .., om detta pratade vi lite, mannen med hyrsläpen och jag själv.

Och jag tänkte .., att kanske är det många i min ålder som skippar tuppluren i eftermiddag, eller så tar dom det piano.

Tittade på två intressanta tv-program igårkväll.

Först  "Pensionärsäventyr i världen" (vilken fånig titel!) där vi fick följa fyra britter (förmodligen tidigare kändisar) vilka - i det här avsnittet - hamnar i Buenos Aires i Argentina och där då utforskar bland annat tangokulturen. Jo, det var rätt intressant.

Därefter (det hela utspelade sig i Kunskapskanalen) kom ett program som handlade om Afghanistan. Oj, så mycket jag inte visste! Titeln - Afghanistan, ett sargat land - säger en hel del om vad det handlade om.  Klart sevärt! 

Programmet om Japan och särskilt Okinawa och människors höga levnadsålder där, var mitt egentliga tv-mål för kvällen, men det var så fladdrigt och flamsigt, så jag bytte kanal. 

Sen finns det sådant som gör en lycklig! Det här korta inslaget, t.ex 

(Bilden här ovanför togs vid ett besök hos Gunnar i Jämtland. Det var när han tog oss till Mus-Olles museum utanför Vaplan).

För övrigt kan meddelas att det nu har regnat - äntligen -!

Måndagsfönstret ...

För sex år sedan - i slutet av juli -  var detta fönsterbilden för dagen. 

Den som hade hållit i kameran var Christel i Skåne och detta hände på den lilla färjan som tog henne från Skeppskajen i Stockholm, till Fjäderholmarna.

Jag tycker så mycket om känslan i bilden, så det får bli en repris. 

Tack igen, Christel!

Vi hann faktiskt med en hel del ...

Tanken var att Ecke och Britt skulle komma hit och dricka kaffe och kalasa på våfflor med oss, men så ringde herr Bengtsson och meddelade att dom fick oväntat besök, 

"Men om det går bra för er, så gärna i morgon ...?" sa han,

Självklart! Det går jättebra!

Nu hann vi dessutom storstäda i uterummet .., .pv tog sig an dom här skenorna som löper på golvet, och där det alltid samlas löv och annat skrutt - ja, där skjutdörrarna är - och jag vaskade golvet och satte in färska blommor (två buketter luktärter som doftar underbart!) .., slängde sofföverkastet i maskinen och ja, det blev bra. 

Hjälpte därefter pv att bära ut det nymålade trädgårdsbordet från växthuset (bilden visar första varvet med målning, nu, ett varv senare, är det sååå fint!) och vi blev alldeles förfärade båda två, ty efter att ha burit i kanske sju meter, tog allt slut för min del. 

Nåja. Det hade kunnat vara värre. Man hade ju kunnat tuppa av.

Angående bordet så har benen ännu inte fått färg och helt ärligt har inte husets herre någon större lust att ta sig an dem heller. (Inte jag heller). Man kan ju i och för sig låtsas att det gröna är en vaxduk, haha. 

Nästan varje ledig stund igår, knåpade vi med DN:s lördagskryss. Oj, så krumelurigt det var!

Efteråt tycks allt så enkelt och som vanligt var det pv som klurade ut det lodräta ordet längst till vänster. "Fyrvaktarbostadsutblick".  Jaha, ja. 

Kokade majskolvar - inhandlade hos Ugglarps Grönt - till kvällsmål och nåt så vanvettigt goda dessa var! Tänk, att det kan vara sån skillnad på smaken hos majskolvar!

Vi hade smör till och jag pressade citron och örtsalt över det hela. Kanske inte världens mest hälsosamma måltid, men gott var det. Och man äter dem ju inte dagligen.

På menyn idag står rårakor (potatis, morötter, palsternacka, ägg, salt och peppar och lite cayennepeppar också) och till detta lingonsylt.

För övrigt? Förfäras över att det snart är riksdagsval och att jag fortfarande inte har bestämt vilket parti som ska få min röst. Inte helt, i alla fall. Läser en notis på nätet om vattenbrist i Frankrike ("det kommer inget vatten ur kranen!") ..., och på instagram ser jag filmer där enorma vattenmassor drar med sig hus, vägar och bilar (dock inte i Frankrike) och ett rådjur har fastnat i ett järnstängsel och någon vänlig man kommer och lyckas befria det arma djuret ... i en annan film: en man sitter i en brassestol på en brygga och sover gott - alldeles nära kanten på bryggan är han - och när han sover som bäst, tippar stolen i sjön och mannen tycks alldeles yrvaken när han tittar upp igen. 

Andra filmer visar familjer i USA och jag häpnar ofta över hur många barn familjerna har! Fem, sex, sju, åtta! Ett instagramkonto visar djur (oftast misskötta hästar eller åsnor) som räddats från - antingen slakt eller allmän vanvård - och nu får en behaglig tillvaro där människor tar hand om dem och jag rörs till tårar. 

Och dagarna susar iväg .., snart har min syster Birgitta varit hemma den första veckan av fem. Igår hade äldsta dottern femtioårsfest och i september fyller exet sjuttio år!  

Tänker på Hanö, hur vackert där var. 

Vilken idyll!

Det här huset och den här tomten låg alldeles vid hamnen och en stor irländsk varghund lekte för sig själv på gräsmattan. 

Dagens fönster ...

... kommer från Värmland och det var Turtlan som var alert med håven!

Tack snälla!