När pv bytte jobb och lite annat ...

Igår fick vi vår femte vaccindos - Pfizer även den här gången - och det hela skedde på Halmstad Arena. Där var mängder med människor och två köer och perfekt ordning och reda! 

En äldre kvinna (kanske f.d. sjuksköterska) gick omkring och såg till att vi hade tagit av oss jackor och tröjor och att id-korten var på plats och jag fick tillsägelse att jag hade satt munskyddet bakfram. 

Det hela gick undan med väldig fart; rena löpande-bandet! 

Efteråt blev det lunch-middag på Haverdals Golfrestaurang och det var lika mycket folk där - knappt att vi fick ett bord -! 

Inte långt ifrån oss satt en man som vinkade så glatt och igenkännande. Å, jag blev så glad! Så innerligt glad!

Den här mannen som väl är i min ålder eller kanske äldre, han dök upp på hjärtavdelningen när jag låg inne och det var när jag stod i korridoren och skulle ta mig en kopp kaffe som jag såg honom. Han var den ende som jag kände igen under mina tio dagar på avdelningen .., kund i  affären sedan länge och det var inte långt ifrån att jag började gråta.

Alla andra patienter tycktes känna varandra eller ha gemensamma bekanta och att upptäcka den mannen, det var ungefär som om någon hemifrån hade dykt upp!

Nu blev det en stunds prat vid hans bord och han berättade att eländet bara fortsatt och det var inga roliga saker som hade upptäckts och jag stod där och strök honom över sticketröjan och tänkte att det är underligt - eller inte - vad vissa möten med människor (om än aldrig så korta) kan betyda!  

Kanske för att man just då är skörare än vanligt?

Senare på kvällen blev det en sväng till Skallkroken och hamnvakten Bengt stod länge och surrade med oss .., bland annat fick vi veta att där varit stölder i hamnen - inne i båtarna -, men vi hade klarat oss.

I och för sig finns där inte mycket av värde .., en flaska Martini och lite Jägermeister, (den sistnämnda hade jag mer än gärna skänkt bort, den är nåt så gräsligt dålig!) men det är väl också allt. 

En simtur - modell kortare - blev det också och Harry gick i till maghöjd och två småttingar berättade att dom fångat fem krabbor, vilka nu låg i en blå hink. 

Badtemperaturen?

Vi gissade på arton grader. 

Skönt var det, hur som helst. 

Nu är det lördagförmiddag .., och pv kom ner och åt frukost och gick ut med harry, men sen blev det sängen igen. Som vanligt blir han dålig efter varje vaccination. 

Natten mot idag hade han haft underliga feberdrömmar .., bland annat hade denne republikan kört Kung Charles den tredje i någon slags lit-de-parad-bil och detta genom ruggigt Ukraina! Inte undra  på att han knappt orkade med frukosten. Det hela (biverkningen) brukar vara från fyra, fem timmar, till en hel dag.

Själv känner jag just ingenting. Var lite hetare än vanligt (om kinderna) vid sextiden i morse, men mår för övrigt hur bra som helst. 

Tänk, att det slår så olika!

Morgonens bästa? 

Jo, det var det långa mejlet från min syster i Australien, hon som nu - efter fem veckor i Skåne - kommit hem . 

Resan är lång i sig (23 timmar inalles), men nu hade den blivit ännu längre, då planet från Doha till Adelaide var försenat. Allt hade gått bra. Hon kom hem till femton plusgrader och hällregn och ett hus där värmen genast sattes igång. Undrar just om deras elpriser skjuter i höjden, eller har Australien egen gas?

Bilden här ovanför visar hur det såg ut vid Skallkrokens parkering igårkväll.

Slutdebatten ...

Sååå skönt med val på söndag. 

Inte en enda debatt till - ååå, jag uthärdar inte -!

Och sååå skönt med vardag på måndag. 

Bra programledarskap, tycker jag i alla fall att det var.

Tack för det SVT:s Karin Magnusson och Fouad Youcefi. 

Några av partiledarna är som ettriga terrier .., någon håller sig lugn .., och den som skriker mest får i alla fall inte min röst.

Såg rolig reklam för Liberalerna på twitter, tror jag. 

Det var Dominika Peczynski och Anders Borg som stod för det hela. 

Finns det nåt roligare än självironi!

Och den sympatiske talmannen Andreas Norlén .., undrar just om han har börjat baka kakor ...? 

Han lär få fullt upp nu. 

Godnatt!

Dagens fönster ...

(Det blev två dagens fönster idag, men det gör ju inget).
 

Såååå väl minns jag mitt allra första besök i Klövsjö i Jämtland. Vi var på bilsemester, ättapjötten var inte gammal och var väldigt kissnödig och inte långt från Klövsjö kyrka fick vi parkera och ta fram pottan. 

Och det var då, medan jag stod där och tittade ut över bygden som jag föll  p l a d a s k  för Klövsjö! Kanske berodde det på att det var fint väder .., att det växte sommarblommor i sluttningarna och att det var semester och allt vad det innebar. 

Det här fönstret fångades av ellem och så här skriver hon: "Vi är på väg ner till Värmland, och övernattar nu i Klövsjö. Här är gott om fönster!"

Tack ellem för att du hade håven med dig! säger jag.

Kallvatten och lite till ...

I tyska staden Nürnberg ska det - som på så många andra ställen i Europa - sparas på gas och en av åtgärderna är att stänga tre av fyra badhus (tydligen i sjuttiotvå dagar) och förutom stängda bad, så släcks utomhusbelysningar och i skolorna kommer värmen inte att slås på förrän i slutet av den här månaden. På gym blir det till att duscha i kallvatten. 

Egentligen är det ju fantastiskt vad man  k a n  spara in på, när viljan finns - eller kanske mera - när man inte har något val. 

Sommartid duschar jag ofta kallt, då med trädgårdsslangen, men det är en förstås en helt annan sak att tvätta håret enbart i iskallt vatten. Nu pratade vi här hemma om det här med Nürnbergs variant, ja, att vi skulle testa, men inte hela duschen. Pv avslutade sin sejour i badrummet med tio sekunder i kallvatten .., jag tog inte tid på min, men längre än så blev det i alla fall. Har man långt och tjockt hår, blir det en pärs, eller så blir det betydligt mindre schampo i håret, så sköljs det ur kvickt. 

Och så har drottning Elizabeth somnat in och nu ska "Prins Charles" bli "Kung Charles" och det känns ju hur galet - eller rättare sagt - hur ovant som helst. 

Minns tydligt vårt besök i Cornwall och när vi vid frukosten pratade med hyresvärden i det Airbnb där vi bodde. Nej, där stod inte Charles högt i kurs, vilket nog mest berodde på det höga arrendet som hyresvärden fick betala till hertigen av Cornwall, alltså dåvarande prins Charles. 

Blir intressant att följa utvecklingen i Storbritannien och se hur denne nyblivne kung klarar av att efterträda sin mor. Alldeles enkelt kan det inte vara.

Bilden är just från boendet i Millbrook.

Dagens fönster ...

"Fast jag HADE ju fler fönster! Detta är från Keramika Fantasia vid Bollerup."

Så skriver annannan som varit hemma i Skåne på besök. 

Tack snälla! säger jag. 

I slutet av sommaren ...

... men ännu, när solen strålar, är det varmt och skönt och det är inte långt ifrån att jag slumrar till där jag sitter i trädgårdsstolen. Harry ligger en bit ifrån mig och sover så gott. 

Det enda som hörs är knäppet från antingen en rödhake eller en gärdsmyg; jag gissar på rödhake då jag inte sett till någon "köttbulle-fågel" den senaste tiden, men kanske mest av allt för att Mari Friberg pratade om just rödhake-knäppandet. Jag litar på henne. 

Någon gång på förmiddan kommer Britt och vill bjuda oss på kaffe och äppelkaka. Jag säger att pv inte är hemma förrän vid fyra (hans sms säger "15. 38:39") och då blir det bestämt att jo, men då kommer vi. 

Även grannen Anneli är bjuden. Hon bor två hus från oss, närmare havet och har låtit riva sina föräldrars sommarhus och nu är det är något helt nytt - ett hus på pålar - och med massor med ljusinsläpp .., det hela är beläget i slänten, mitt bland alla träd. 

Att Anneli är scenograf är inte svårt att se .., ty från vägen ser huset ut som en teaterkuliss. 

Britt har bakat än äppelkaka och här är det pv som blir serverad kaffe. 

I bakgrunden, lite till vänster, skymtar deras lillstuga som nu har målats grått och taket har blivit vitt. (En av sönerna har tagit över det hela och nu ska även storstugan (som inte är särskilt stor) målas om i samma kulör. 

Här sitter Anneli och småpratar lite med Harry, som förstås har fått följa med. 

Ecke är så förtjust i Harry .., och det är utan tvekan ömsesidigt, men det är klart .., när nu Anneli har något gott på sin assiett, så lockar det mera. 

I någon timmes tid eller kanske mera blir vi där. Vad pratar vi om? Ja, om  dyra elräkningar .., bristande lokalsinne .., Vägföreningen .., scenografjobbet och vad det innebär ..., vi pratar om Ystad och om Hornsgatan i Stockholm ..., hörapparater (Britt hade igår badat i havet och glömt ta ut sina, men kände sig tacksam över att dom visat sig fungera) .., och det pratas även om almarna som skjuter stora skott och vi hinner även med att prata om verkstadsboden som ska byggas och tillståndet av den närmaste grannen. 

Sånt. 

Vi talar också om detta att bli yrkesskadad; så där som att jag ofta plockar undan tomma kartonger från hyllorna i butiker som jag besöker, eller i alla fall försöker få lite mera ordning i hyllorna, om det är alltför "oredigt".

Lite om Annelis arbete hinns också med, bland annat när hon var engagerad i förra omgången av "Tunna blå linjen", polisserien från Malmö. 

Världens godaste kakor bjöd Britt på. 

Dom innehöll bland annat finmald mandel, socker och äggvita och påminde lite om Jitterbuggare, men ännu godare! 

S e g a. 

Sååå smarriga!

Nu är det kväller .., Sigge jamar och vill ha kokt fisk och pv äter kokta majskolvar. 

En bra dag blev det här.

Dagens fönster ...

Hedgrenskan har varit på vift i systerlandet i väster, närmare bestämt i Klintholm på Mön (ni vet, Möns klint) och där fångade hon det här fönstret. 

Tack Kerstin! säger jag. 

Och här finns en länk om man till exempel vill veta mera om hamnen just i Klintholm och det vill man ju.

Kväller i landet Halland ....

Vissa dagar blir annorlunda-dagar. Inte mycket blir gjort. Så var det idag. 

Först försvann datormusen och jag har nog ägnat minst två timmar totalt åt att vända upp och ned på vardagsrummet, ty det är där jag sitter när det ska bloggas. I soffan, med benen utsträckta, en kudde i knät och min laptop ovanpå kudden. 

Vid fyratiden kom pv hem från skoljobb i Getinge (idag teknik och matte) och efter middagsmat (stekt kolja med potatis, kokta morötter och Leinas enkla fisksås som är så god!) satte vi oss och tittade på kanal 7 och brittiska Ambulansen.  

Avsnittet spelades in när covid härjade som allra värst och det var översvämningar i England och jag säger bara det, stackars ambulanspersonal så utmattade dom måtte ha varit! Vi satt tysta och tittade och jag kände en viss ångest komma seglande över mig .., det var många minnen som tjoppade upp och pv sa "å, jag glömmer aldrig när ambulansen kom och tog dig med och man tänkte att undrar om hon återvänder hem igen ...?"

Efteråt - alltså i nutid - tog sig samme pv an letandet efter den försvunna datormusen. Jag hörde på stegen när han kom ner från övervåningen att han var nöjd .., jo, jag hade tagit med mig musen upp och lagt den på sängbordet! Otroligt! Av vilken anledning ...? Vad tänkte jag på?

För övrigt ...? 

Gick på promenad med Harry nere vid havet och upptäckte hur mängder, ja, verkligen  m ä n g d e r  med fiskmåsar och tärnor och även skarvar slogs om vad som jag förmodade var småfisk! Det var som om havet kokade!

Jag tänkte genast på tidigare i somras, då, när vi upptäckte mängder med döda småfiskar såväl här som i hamnen i Skallkroken. Var detta nånting liknande? 

Drog upp kjolen och vadade ut där jag såg fåglarna härja - Harry stod i vattenbrynet och tittade på - men förutom en död plattfisk, var allt som vanligt. Gick hem. Såg Britt stå och plocka in hösthallonen .., vittjade postlådan .., friherrinnan ringde .., själv ringde jag till mina systrar och min systerdotter - dom var på väg till Lund - för vidare befordran med tåg till Kastrup. I fem veckor har B varit hemma; men nu väntar vår och sommar i södra Australien. Lite vemodigt kändes det.

Och pv är trött. 

Det märks att han varit ledig ovanligt länge. I morgon blir det inhopp i någon skola i Halmstad, men på fredag blir det hemmadag, ja, vi ska ju vaccinera oss också och på lördag blir det ett försenat kalas för pv .., då kommer Hilda, Edvin och Mymmel hit och firar.

Så är det här i det gula huset.

Dagens fönster och en port ...

Från Mimmi i Motala kommer dagens fönsterbidrag.  

Ja, en vacker port också, för den delen. 

Det hela fångades i Jönköping och visar ingången till parkett och första raden på stadens teater.

Tack Mimmi! 

Jag kan garantera att det motivet har aldrig under mina sjutton år som bloggare visats här på sidan!

Och här kan ni ta del av utbudet på teatern .., det var inte illa, må jag säga!

Flera fynd ..

Ikväll i kanal 7 (tv 4 play) klockan 20.00 visas Ambulansen, dokumentären där man får följa brittisk  ambulanspersonal på uppdrag. Uppenbarligen har jag missat massor med avsnitt, men det hela finns ju på play, så det kan ju enkelt åtgärdas. 

I väntan på att pv skulle komma hem från körvövningen igårkväll, tittade jag på "Bachelor", där två män skulle välja ut sin drömkvinna - det fanns tjugotalet att välja bland -. Detta var det första avsnittet och nu var det rosor som delades ut till dom utvalda och några blev såklart ledsna och andra överlyckliga.

Å, hjälp att utsätta sig för detta och själv får jag nästan ångest bara av att titta på!

Ungefär som vore man (kvinnorna) en vara på auktion .., eller som när man var med pappa på hundutställning i Skellefteå och stövarna rankades efter utseende. Ja, hu så hemskt!

Och ikväll Partiledarutfrågning i tv4, klockan 21.00. Det är Magdalena Andersson, Johan Pehrson, Per Bolund och Ulf Kristersson som utfrågas. Jo, men det ska jag nog titta på.

Ett fynd ...!

Igår blev det en cykeltur till biblioteket i Harplinge och detta i rejäl motvind. Stannade och tog på mig sticketröjan vilken jag spänt fast på pakethållaren, men efter några kilometer - när jag svängt höger och lämnat vinden bakom mig - blev det förstås för varmt och tröjan åkte av.

Hela sommaren har jag häpnat över hur otroligt mycket majs som numera odlas! Det ena fältet efter det andra ståtar med högrest majs och kanske - men bara kanske - har det att göra med att den tål torkan bättre? Ja, det är bara en gissning. 

Vi har sett mängder med vetefält där stråna varit sååå ynkliga och små och i går satt vi och drack kaffe tillsammans med grannen Birgitta och vi konstaterade att det i sommar varit rekordlite regn här i Halland. Eller här hos oss. 

Och min syster i Skåne har egen brunn och har redan för flera år sedan fått lägga en rejäl summa på att göra brunnen djupare för att komma åt mera vatten och man fasar förstås för konsekvensen om torkan fortsätter.

Nåväl. Harplinge är en sån fin liten by - som egentligen är ett samhälle - men med bykänsla och biblioteket ligger centralt till och är kanske en före detta byskola? 

Nu var jag där för att återlämna böcker, men tog mig en titt i dom här snurr-ställen och där upptäckte jag en alldeles underbar bok som handlar om keramikern Lisa Larson.

Å, vilket fynd! Bokens titel  är "Lisa Larson bland lejon och  änglar". 

Hade medvind när jag cyklade hem igen och oj, så jag längtade att få sätta mig och bläddra bland bilderna av hennes alster! Den här till vänster, till exempel .., så vacker så det är inte sant!

Jag minns att min äldsta syster fick en Lisa-Larson-katt i födelsedagspresent eller julklapp och kanske hade vi något alster hemma i Malå också?

Och titta, på bilden här under! "Första steget" .., så genialiskt!

Eller ängeln här under .., bara så vacker!

För ett par år sedan - det var under en resa hem från Skåne - kom vi till att lyssna på ett helt underbart program som handlade just om Lisa Larson och hade titeln "Lisa Larsons liv i leran" och producent var Rigmor Ohlsson. 

Här finns en länk till just det programmet och det är sååå hörvärt!

Här sitter de båda och bilden togs av Rigmor Ohlsson. Lisa Larson till höger, förstås.

(Fortfarande detta evinnerliga krångel med att få bilderna på plats! Det som tidigare tog några minuter bara att göra ett inlägg .., tar nu evigheter. Det får bli som det blir).

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som varit - kanske ännu är - på besök hemma i Skåne. 

"Välkommen åter från Skåne! Fönsterbild från Skårby kyrka till dig! 

Någon annan fönsterbild fångade jag inte inte, men jag badade i havet vid Sandskogen (infart 3!) tre gånger."

Så enkelt - så vackert!

Och hon fortsätter: "Här syns fönstret i sitt sammanhang. Tänk att någon kommit på att sätta stolar där, så fint!"

Och jag säger: stort tack för att du hade håven redo!

Skårby kyrka, alltså. För den som - likt undertecknad - tycker om att titta in i kyrkor, finns här en länk där man kan få veta mera om den här fina kyrkan. Här är den. 

Och här en liten film som liksom är i 3-d .., det fattade jag inte till en början. Läckert!

Ny vecka .., ny giv.

Det är samma sak varje gång jag har varit i Skåne - då längtar jag tillbaka -. 

Och jo, jag vet att det går över efter ett par dagar, men precis så här är det. 

Är det dessutom fint väder när vi kör mot Ystad för att hämta Harry (som övernattat hos exet och hans fru och underbara hunden Lykke) och sedan, när vi väljer vägen via Bjäresjö, Skårby, Rögla, Knickarp och alla småbyarna och vägen som slingrar sig genom det allra vackraste av landskap .., då blir det ännu svårare! 

Skåne är vackert om våren, men lika fint i början av september. 

Skördade fält och halmrullar i vackert ljus .., en himmel som omsluter en likt en ostkupa .., och på altanen hos exet i Bjäresjö såg vi rovfåglar flyga fram och åter, nästan i närbild! Rosorna på bilden upptäckte jag hos min syster i Västerstad, ja, det är postadressen, det är mer en pytteliten by där hon bor, men Västerstad är postadressen, precis som Ugglarp är vår.

Jo, det blev fina dagar längst i söder och tack och hej till Birgitta som i övermorgon återvänder till Australien och stundande vår och sommar där.

Och här hemma?

Inget jobb för pv idag, däremot i morgon. Den här terminen - när han anmält sig till bemanningsenheten - är det enbart grundskolan som gäller. I fredags en femteklass på Vallås, i morgon matte och naturkunskap på högstadiet i Getinge.

Omväxlande blir det i alla fall. 

I eftermiddag hämtning av Edvin från förskolan och nu på morgonen har han tagit bort farthindren här på Ejdervägen; dom som kommer på plats i slutet av maj nästa vår. 

Allt rullar på. 

Själv ska jag idag besöka biblioteket i Harplinge och återlämna tre böcker och kanske - men bara kanske - blir det ett dopp i havet, men det är bara  k a n s k e.

Vaknade tidigt på morgonen och låg och lyssnade till "knäppandet" från det jag trodde var en rödhake, men enligt P1:s Naturmorgon lika väl kunde vara en gärdsmyg. Så förvirrande!

Här en länk till avsnittet med rubriken "Ett andra samtal om gärdsmygen", denna lilla köttbulle-liknande fågel som jag tycker så mycket om. Det var i fjolvåras som den försökte bygga ett bo inne i vårt gamla uterum och  s o m   den flöjtade om morgnarna .., ja, det var ren och skär lycka!

Funderar också på att hyra film hos Triart.se idag. Trettionio kronor är inte mycket och det finns en hel del att välja på. Den här filmen t.ex som 2015 vann en Guldpalm i Cannes.

Det var väl det mesta.

Lördagsfönstret ...

... fångades av Turtlan i Värmland och från deras båt Amalia. Kanske skymtar man självaste kaptenen där framme, jo, jag tror det. 

Tack Turtlan!

Dagens fönster ...

"Ett fönster i ett fönster i Klintholm på Møn",  ja, i Danmark. 

Och den som hade håven redo var Hedgrenskan på liten holiday. 

Tack Kerstin! säger jag. 

Första september ....

September. Vilken fin månad. Lite somrig och ganska mycket höstkänsla. Kyliga morgnar. Dagg i gräset. Hörde kattugglan igårkväll och strax efteråt räven som skrek nåt hemskt. Försökte lyssna till USA-podden, men somnade inom fem minuter. Började om vid femtiden i morse. Tackade högre makter att jag inte föddes till  att bli president i USA.

Träffade J igårkväll. Han har drabbats av prostatacancer och berättade om mindre trevliga undersökningar (typ ligga i gynstol, något som vi kvinnor vet hur det känns - tämligen utlämnande -) och en timme i en magnetröntgen och nästan-panik, men bara nästan. Nu väntar strålning. 

Så mycket oro. 

Annat. Nu, när vi är utan DN antog jag ett erbjudande från Svenska Dagbladet. Fredag - söndag för 199:- per månad. Långt mer än halva priset för DN, men jag kommer att sakna korsorden och sidorna med dödsannonserna och alla minnesorden. Ja, jag vet ., såna finns även i SvD, men inte på samma sätt .., där skrivs det mest om män och deras enastående karriärer.

Nu ska jag dammsuga, därefter köra till Ugglarp och plocka snäckor på stranden.  

I kylskåpet väntar tårtan till kapten Göransson. Och i hallen ligger Harry och väntar på husse, men det dröjer nog fram till senare idag. Det hade blivit övernattning i Träslövsläge och så blir det motorkörning fram tills vid elvatiden, då det - enligt SMHI - ska komma bättre vindar.

Torsdagsfönstret ....

.... fångades i Bohuslän, närmare bestämt i Åstol.

Onsdag ....

En bra dag. Har idag hunnit köpa födelsedagspresenter till min äldsta syster och till  pv och i morgon ska jag försöka ordna med såväl present samt julklapp till B som om en vecka återvänder till Australien. Att skicka via Postnord blir dyrt; ofta är frakten väl så dyr - om inte dyrare - än själva innehållet i paketet. 

Och hur glad blir man inte när expediten hos Claes Olsson undrar om man vill utnyttja sin bonuscheck på sextio kronor? Ja, jag vet, det är ingen stor summa, men ändå, det bidrog ändå. 

Kom hem, fick besök av friherrinnan och vi satt ute under parasollet och drack kaffe och pratade om allt och inget - en hel del om hennes och väninnans vistelse i Dalarna - den som blev så lyckad. 

Innan dess hade jag gjort ett storkok på cowboy-soppan och den räcker nog till femton personer .., ja, i det här avseendet - att laga stora laddningar mat - går jag sannerligen i mammas fotspår. 

Bäst ändå idag: kvällsdoppet tillsammans med grannen Britt. Oj, så tveksam hon var när jag frågade om hon ville göra mig sällskap .., men så slog hon till och vi låg länge i vattnet och på väg hem upptäckte jag att alla mina fingrar - eller från leden i mitten - var alldeles vita!

Lite känns det som höst. Det var kallt ute i morse. 

Nu är spindelvävens tid. Överallt är dom! Ibland räddar jag flugor från att bli spindelmiddag .. jag tar dem helt enkelt från fångstnätet och herr eller fru spindel blir säkert förgrymmad .., men sen, i nästa sekund - när jag väl är inomhus - slår jag utan bekymmer ihjäl andra flygfän med flugsmällan. 

Tala om dubbelmoral. 

Nu är den andra omgången renfanor igång och dom är nästan vackrare nu, än i mitten av sommaren! Liksom sprödare. 

Och tänk, kaprifolen blommar! 

Och luktärterna!  

Och kortvuxna höstanemoner!

På instagram ser jag att grannarna från andra  sidan kustvägen har plockat kantareller och själva har vi björnbärsmarmelad till någon gång, ja, så där .., ungefär till 2027.

För övrigt? Den femte vaccindosen väntar på oss ., den nionde september är det dags. Skönt. Jag kommer att ta varenda dos som erbjuds mig, vill aldrig någonsin bli så sjuk - om jag kan undvika det -.

Och trots att det regnade sååå rejält när vi var i Bohuslän, så har boken - den som står i slänten och säkert har svårt att suga upp vatten - kastat sina blad. Nu ligger dom torra och frasiga i backen och på uppfarten. 

Lägger in dagens bild. Efter badet.

Min pappa sa alltid att jag var så rufsig i håret och så tog upp han upp plastkammen från bakfickan (han som knappt hade något hår att kamma) och försökte få styr på lockarna. Sidbena ville han att man skulle ha.

Nej, han lyckades aldrig att få någon ordning på mitt hår och det är ungefär likadant sextio år senare. 

Bilden togs just innan jag gick ut med Harry ikväll. Sticketröjan - den såååå älskade - togs på för nästan första gången i höst och innan jag gick ut, försökte jag vika till kragen, den som bara hasar ner.

Ja, det är så det är. 

Det var allt.

Ledsamt .... 

... är det att mossfolk tar bloggpaus eller kanske helt enkelt tackar för sig. Sååå mycket glädje hennes vardagsbetraktelser har skänkt mig och tänk, att ha fått följa med längs den där vägen som är livet, ja, det har varit så trevligt och intressant och allt man kan drömma om. 

Från hjärtat:  t a c k  Karin! 

(Något annat. Inte ofta jag lägger in bloggar som är nya för mig, men idag hände det. Den ligger i länklistan och går under namnet Fotograf Gert Frost. Sååå vackra bilder han tar!)

Återbördad ...

... till det gula huset och den där resan hem, den företog jag helt och hållet ensam - ja, frånsett Harry, förstås -. 

Det gick bra. Numera känner jag inte ens minsta nervositet då vi närmar oss Göteborg och Tingstadstunneln där det kan gå så fort, men med enbart en fil i vardera riktningen hinner man tänka efter och hålla sig lugn. 

Det finns nästan inte ord för hur ljuvliga dagar vi har haft i Bohuslän. Några minuters duggregn, för övrigt sol och blå himmel! Vi har mött trevliga människor i såväl Mollösund och Skärhamn, som i Åstol och på Gullholmen. 

Igårkväll upptäckte jag två unga män vilka packade sin röda kajak, alldeles intill vår båt. 

En lång stund funderade jag över vilket språk dom talade? Till sist ställde jag frågan, så där rakt av. 

"Vad tror du ..?" sa den ene av männen, han som senare presenterade sig som Vladislav. 

Jag sa att "ibland låter det som polska, men jag tror mera på något baltiskt land .., kanske Litauen?" 

Nej, så var det inte. Då gissade jag på Estland. 

"Nu ska vi hjälpa dig .., det är det språk som förmodligen anses som det värsta av alla här i världen, i alla fall just nu ...", sa denne Vladislav. 

Aha, då förstod jag. Det var ryska han menade, men dom kom från Lettland - hade ryska föräldrar - och tillhörde således den rysktalande delen av befolkningen. 

Hans kompis visade sig heta Leonid (jag tänkte genast på Leonid Brezjnev) och dom berättade om hur ruggigt det hade varit ute til havs dagen innan .., hur dom i tre timmar kämpat för att ta sig in i någon naturhamn, men det hade varit så starka strömmar .., det var det som var det krångliga. 

När jag såg deras packning .., (alltså en tvåmans-kajak) höll jag på att ramla baklänges! H u r  mycket som helst tycktes gå in i kajaken! Det var ett tält, deras kläder, mat och inte minst öl! 

När allt var packat och klart, krånglade sig de unga herrarna ner i kajaken, ropade hejdå och gav sig av. 

Den biten, alla mänskliga möten, är kanske det bästa av allt. Vad gjorde vi, förutom själva seglingen som tog ungefär fyra, fem timmar per dag? Jo, vi kämpade med korsord .., tog färjan från Rönnäng till underbara Åstol (nej, Janne Josefsson var inte hemma!) ., satt högt uppe på en rund klipphäll och tittade ut över Hakefjorden och drack kaffe ur gröna plastmuggar, allt medan Harry låg intill och sov. 

Vi gick och handlade .., lagade mat .., städade i båten (pv köpte en liten dammsugare tidigare i sommar och den är guld värd!) .., vi gick och duschade eller badade i havet .., småpratade med båtgrannarna (dom senaste var från Umeå och deras båt hette Timmjann, ja, stavat så, kanske har det med några namn att göra ...), andra hade seglat i Medelhavet .., somliga tog en dagstur med övernattning bara .., ja, lite sånt. 

Här ger dom sig av. 

Varken spelkort eller Yatzy hade vi tagit med oss, men pv hördes ibland spela Backgammon på mobilen. 

Själv slocknade  jag ofta vid niotiden, men vaknade klockan tre eller halv fyra. Mycket lyssnande på P1 blev det. 

Och när det seglades, googlade jag massor! Bland annat lärde vi oss att kanadagäss bajsar var fjärde minut och kan flyga i en hastighet av nittiotre km/timmen! 

I Mollösund såg vi massor med män som gav sig ut i fiskebåtar - fyra, fem båtar med ofta fyra män i varje båt och med stora kastspön surrade ombord -. Vi trodde det var vanliga fiskare, men det var det inte alls ., dom ingick alla i ett forskningsprojekt via SLU; det handlade om att gps-märka definer, väga dem och ta nån slags dna-prov och sen åkte dom tillbaka i havet!

Vi såg annorlunda maneter .., jag hörde en kvinna ringa ett samtal där hon för någon sa att "jag måste berätta att mamma har gått bort ..." och jag hörde också hur kvinnan inte kunde hålla gråten stången och jag tänkte att en gång ska något av mina barn säga just den meningen.

Det var just här - några meter från stegen - som kvinnan ringde det där samtalet. Själv låg jag länge i vattnet .., det var ofattbart härligt och lagom svalt! Efter badet - på väg uppför berget - norpade jag mig mogna björnbär. Jag tänkte på kvinnan som förlorat sin mamma och tänkte också att det gäller att njuta av livet medan man har det. 

Sååå mycket som var så bra. Så vackert! Och hur oerhört avkopplande är det inte att vara utan tv? I Gästhamnsguiden står det ofta att i hamnen man ska besöka så finns internet, men det är nog bara i drömmarnas värld. Nåja, man klarar sig ändå. 

Man tänker på mycket annat också. På hur hamnarna ska klara av att betala all elektricitet som används av gästbåtarna .., det måste bli en hel del på utgiftskontot! Kommer hamnavgifterna att höjas väsentligt nästa säsong?

Och restaurangerna var på väg att stänga för säsongen och många hade redan stängt och önskade gästerna välkomna åter nästa sommar. 

I blomlådor hade det mesta vissnat, men aldrig hade vi väl sett grönare gräs än i Bohuslän, ja, det påminde nästan om den irländska grönskan! 

Igår Åstol. Färja från Rönnäng och prat med tyskar och holländare och jag klappade en strävhårig taxtik som var elva månader ung och Harry fell in love! Jag med. 

Ja, det var på det hela taget helt underbart alltsammans. Sååå tacksam är jag att ha fått uppleva detta! Och nu stundar födelsedag för pv på torsdag (och även för min syster) och på lördag ska vi vara i Hörby och övernatta och ta adjö av min andra syster som några dagar senare återvänder till Australien. 

Och nu är romanen slut. Ajöken, sa fröken.

Gullholmen, dag 2.,

Andra dagen till sjöss. Först bil upp till Skärhamn, pv hittade en gratisparkering och så övernattning.  På morgonen iväg norrut till Mollösund. Hemsk tilläggning, vilket resulterade i huvudvärk och armsvett - allt på en gång -!

Ja, för mig, alltså. 

Kände mig så oduglig, ungefär som i småskolan när jag tvingades skriva ordet ”honom” etthundrafemtio gånger på svarta tavlan. 

Ska berätta mera när vi kommer hem och jag kan skriva som vanligt, på min laptop. 

Nåväl, efter ett bad i ett kristallklart hav och inte minst  middag .., kändes det bra. Båtmänniskor är dessutom så otroligt hjälpsamma och vänliga . 

Idag lördag var vi som vanligt uppe först av alla, nej, inte riktigt, vid halv sex gav sig fyra motorbåtar fyllda med förväntansfulla fiskare (alla män) ut till havs. Det som jag först trodde var antenner, var kastspön och glädjen hos männen var så uppenbar.

Igårkväll när andra gäng återvände efter liknande fisketurer, såg jag så många karlar som omfamnade varandra och en av dem sa: ”helvete, så roligt detta var, detta måste vi göra om!” 

Manlig gemenskap - när det gäller fotboll, hockey osv, det är man ju van vid - det här kändes mindre testosteronfyllt .., ja, det värmde hjärtat! 

I alla fall mitt. 

Hamnen i Mollösund är inte stor, men trivsam. Där är fräscha duschutrymmen där ens kläder inte blir våta när man duschar (två krokar på väggen) och där är rent och fint kakel på väggarna. 

Dessutom världens bästa och mest effektiva golvskrapa! 

Annat?

Nere på stranden - en vik där det finns bryggor, stegar och hopptorn - badade jag länge. En bit intill låg en kvinna på mage och löste korsord, men så plötsligt tog hon sin mobil och ringde ett samtal. 

Någon svarade. 

”Hej, det är Maria, jag vill bara berätta att mamma har gått bort”, sa denna Maria och då bröts rösten och hon började gråta hejdlöst.

Jag tänkte …, att en gång …,ska någon av mina egna barn säga just dom orden och jag tyckte så synd om kvinnan. 

Sen gick jag den branta stigen ”hemåt” .., norpade mig några björnbär .., såg ett vackert hus längst uppe på ”berget” och pratade lite med båtgrannen, han som var född i Piteå och visade sig heta Mårten.

Ungefär så var det. 

Sju stycken var vi, nej, åtta!

Igårkväll surströmming tillsammans med grannarna Ecke, Britt, värdinnan Birgitta, vi själva, och så - till vår förvåning och glädje:  Birgittas barnbarn Ebba, hennes make Magnus och så deras charmtroll till 1-åring: lille Frank. 

Birgitta är MÄSTERLIG när det gäller snittar! Dom här på bilden var ljuvliga! Nån slags sardell/parmesan/oliv och smörröra vilken körts i mixer och så garnering på detta ., ja, men det var sååå gott! 

Och  s o m  jag längtat efter surströmming! Mandelpotatis till (perfekt kokt) , tunnbröd och Wästerbottensost. 

Fem (tror jag) flaskor med snaps fanns att välja på (hade blivit kvar sedan maken Bengt-Åkes bortgång) och jag valde Norrlands Akvavit och tänkte på Torgny Lindgrens bok med samma namn och vi skålade för Ukraina - "Slava Ukraina!" - och jag blev rörd och pv sjöng två snapsvisor, men den ena i för hög tonart, så det blev lite kämpigt att hålla tonen. 

Detta var första gången i mitt sextioåttaåriga liv som jag tyckte att en snaps var god. Första gången.

Mycket prat blev det och äppelkaka med vispade grädde till dessert. 

Sååå trivsamt! Och så rara ungdomar, båda snart färdiga läkare. 

Idag är det jobb för pv. Han hade sovit dåligt .., (trodde på kaffet) och skulle  nu ha lektioner i samhällskunskap och svenska (förmodligen högstadiet) och så hämtar jag honom halv tre, kör hem, vi packar bilen klart och ger av oss till Bohuslän. Några dagars segling. Max 1 vecka. Vi får se. 

Kanske blir det bloggpaus. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... fångades någonstans på Bornholm och det var jag själv som höll i håven.

På agendan ....

En sväng till affären för att handla inför seglatsen. Lagom tills att jag kommit in i butiken ringer min mobil. Det är ett för mig okänt nummer, men visar sig vara Birgitta .., kvinnan som jag delade rum med den här tiden i fjol, på hjärtavdelningen. Hon är en bra bit över åttio, var kort i rocken, så vansinnigt söt, hade ekorrpigga ögon och nu undrade hon om vi inte kunde ses på Göstas Café, - ja, om några veckor. 

Jag säger att det blir hur bra som helst. Hon låter pigg .., har säkerligen börjat dansa igen. Det var den biten hon saknade mest av allt.

Och inne i affären är även Carina, min före detta arbetskamrat. Carina som hade det totala ansvaret för mejeriet, hela ost-sill-juice-påläggsavdelningen, plus allt bröd! Dessutom var hon ofta andrakassörska; alltså mer eller mindre jour, ovanpå allt annat. Inte var det underligt att hon slutade några år innan det var dags för pension

Det känns som en evighet sedan vi sågs, men det är alltid lika roligt! Vi är helt eniga om hur ljuvligt det är .., ja, helt enkelt vilken ynnest det är, detta att få leva och få pension!

Så hemåt. 

Svänger förbi friherrinnan och lägger djupfryst Alaska-pollock i hennes frys. Hon har lovat att hålla koll så att Sigge får mat. 

Och nu väntar vi på att seglarna ska komma från Bohuslän och lämna båtnycklarna, för att därefter bege sig hem till Småland. Har vi tur .., får vi solsken när vi själva ska hoppa ombord, det vill säga i morgonkväll.

Dagens fönster ...

Eckes, förstås.

Kväller i landet Halland ...

I morgon ska Ukraina fira sin självständighet och många oroas över vad Ryssland ska göra för att störa detta. Det gör jag med. Oroas, alltså. 

Jag minns krigets första dagar.

Jag minns Martin Kragh i tv-studion och jag har nog aldrig hört någon expert låta så djupt förtvivlad - eller kanske mera - så sorgsen.

Jag minns också när jag på E6:an körde om en karavan med gröna stridsvagnar, varav en hade ett rött kors på vitt botten på långsidan och jag blev så rörd och kände hur mycket jag avskydde president Putin.

Jag tänkte också att om jag hade varit ung, skulle jag ha gått med i hemvärnet.

Jag minns också morgnar när stridsflygplan passerade över havet och allt kändes ovisst. Men tryggt. 

Nu har det gått snart ett halvår och lite har man vant sig och ändå inte. Måtte morgondagen inte bli en skräckens dag för människorna i Ukraina!

Dagens fönster ... 

... fångades av Gunnar Rindå som då bodde i Vaplan (numera i Krokom). 

Året var 2013 och månaden augusti. Kanske hade han åkt med Inlandsbanan? 

Och ja, jag spankulerar lite bland fönster från augusti månad, men olika år.

Tack igen Gunnar!

Bonusdagar ...

Dagar som igår .., när man kan ligga i havet i en halvtimme och det är tjugotre grader varmt i vattnet .., det blir som guldstjärnedagar .., dagar att minnas när mörkret är här. 

Och kylan. Och dis och dimma. 

Nu satt jag i solstolen och lyssnade till Mikael Niemis vinterprat i P1 från förra året och jag tänkte att det var så bra! I år har jag inte haft några särskilda favoriter, förutom Vigdis Hjorth. Å andra sidan har jag varit en dålig lyssnare. 

När pv kom hem från Halmstad, satt vi ute och funderade lite på hur vi ska förfara med båten. Det bestämdes - efter lite koll på olika väderprognoser - att vi torsdagkväll kör upp till Bohuslän, parkerar bilen och seglar norrut ett par dagar. Det blir spännande. Hans bror med sällskap (totalt sex personer och en hund) avslutar sin seglats i morgon och ger sig av hem till Småland. Då tar vi vid och sen ska ju båten seglas hem också.

Vi  pratade också om Nelly och hur mycket vi (kanske mest jag) saknar henne. Detta .., hur rolig hon var! 

Hur bestämd! Hur hon, när Harry åt mat, stod och stirrblängde på honom - från flera meters håll - och hur han då inte kunde koncentrera sig och ibland helt sonika lämnade matskålen och snabbt var hon framme. och norpade sig resterna! 

Men också hur gosig hon var .., hur hon kunde ligga i min famn så där som en nyfödd och hon hade så lena öron, perfekta att pilla på. Tänk, att en liten krabat på några kilo kan väcka såna känslor!

Idag blir det en tripp till Falkenberg och till Glommen, där pv ska titta på eventuell vinterförvaring för båten. Och jag har haft förfärliga mardrömmar natten mot idag och vaknade med en helt avdomnad högerhand där det kändes som om den vore på väg att explodera och lossna! Hade förmodligen legat konstigt på den och strypt blodtillförseln. Vilken oändlig lycka när det släppte! 

Lyssnade sedan till P1 .., bland annat Vetenskapsradion. Jag har sagt det förut och säger det återigen: P1 är en formidabel guldgruva och perfekt när man vaknar alldeles för tidigt och inte kan somna om.

Så var det.

Måndagsfönstret och lite till ...

... finns i mitt sovrum och jag älskar att stå där - såväl innan jag går i säng, som när jag vaknat - och titta ut över den lilla plätt av vårt klot som, nej, inte är min, men där jag vandrar omkring. 

Grannarna - vilka tillbringat i princip hela sommaren här i Halland -  har nu återvänt till Sthlm, men lär ska återvända någon gång i september. 

Inte permanent, men ett tag.

Det är så det är. 

Snart är det tomt och tyst här på gatan. Fick veta att närmaste grannarna  åt andra hållet, ja, där arbetar en i familjen i Dubai och någon annan åt WHO och där är det också öde.

Närmast kustvägen är det fyra familjer som är året-om-boende och så är det vi och några längst ner, vid ängen - innan havet -.

Lite norrut, inte långt från Fabrikör Johanssons hus, finns ytterligare två året-om-boende. Nu på morgnarna kan man se (eller höra) den ena familjens barn som då cyklar iväg till skolan. Samma sak när skoldagen är slut .., då är det mera skratt när dom kommer farande hemåt.

Måndag idag, alltså. 

I uterummet sitter pv och ägnar sig åt något slags kontorsarbete. Det gäller Vägföreningen och den lyktstolpe som ska sättas upp .., och det är den där vespan som stått här nere vid parkeringen i snart två veckor (ringde polisen) .., och nu hör jag honom prata med något varv beträffande vinterförvaring av båten. Jaha, i Glommen. 

"Då kan vi kanske åka dit i morgon och titta på hur där ser ut ..", säger pv.

I eftermiddag ska han hämta Edvin från förskolan och passa honom tills Hilda slutar för dagen. Själv ska jag betala in avgiften till Halmstad Filmstudio. Fyrahundra kronor för tio filmer .., det är ju hur billigt som helst!

Detta är den första filmen som visas: "Mothering Sunday" och första visningen är den 19/9.

Ser verkligen fram emot film nr 2.  

Det är "Kupé nr 6". 

Så har den här dagen börjat.