Torsdag Onsdag och födelsedag ...

Och regn och ännu mera regn. Kanske bra för grundvattennivån, om nu jorden kan ta emot mer av vätan?

Inget sitta-ute-i-solen idag inte, men det gör inget, det finns annat att syssla med. 

Snart är allt klart i köket. De nymålade lådorna kärvar och pv försöker med allt möjligt, men nu är han döless och väljer att titta på hockey i stället. Jag förstår honom. 

Lunchen blev idag på Haverdals golfrestaurang (fransk fiskgryta med aioli, alternativt lasagne och rejäl salladsbuffé finns också)  och till min glädje upptäckte jag den alltid så rara Carina - före detta arbetskamrat på Hemköp. Carina kom i sällskap med släktingar .., alla klädda i svart .., aha, det hade varit begravning. 

Det var Carina som ansvarade för hela mejeriavdelningen med allt vad det innebar: mjölk, fil, grädde, all yoghurt, smör, ja, allt sådant ., men hon hade även ansvaret för all ost, all sill, alla röror och som pricken över i; även för brödbeställningen, såväl allt bröd i stora frysrummet (sådant vi gräddar själva; stora jättekartonger staplade nästan upp till taket!) som brödet från Östras bageri i Halmstad.

Inte var det underligt att hon slutade något eller två i förväg. Tänk, så tungt hennes arbete måtte ha varit! Först lyfta mejeribackar och fylla in .., så ta hand om ett par lastpallar proppade med varor ..., och lägg därtill att vara så mycket i kylrum och i frysen! Hade Carina bott i Frankrike, hade hon nog hoppats på pension redan vid sextio års ålder. Liten och nätt är hon, flitig med att träna, men fick även hon byta ut båda knälederna.

Det slog mig när jag i lördags tittade på Mästarnas Mästare, att den före detta ryttaren Maria Gretzer som är en av deltagarna, ja, att hon påminner så mycket om Carina. Eller tvärtom. 

Upptäckte i mitt bildarkiv den här inköpslistan. Det är nog bra många år  sedan den skrevs. I veckan säljer t.ex  Hemköp grillad kyckling på extrapris för 59:95/st (19:95 på inköpslistan).

Blomkål i veckan på extrapris för 29:90/kg ..., äpplen absolut INTE 7:95/kg, däremot på extrapris för 25:-/kg. 

På listan säljer Lidl bananer för 9:90/kilot .., och ost för 49:95/kg. 

Ja, det är i sanning andra tider. 

Och så är det Emmas födelsedag idag. Tjugosex år blir hon och det finns inte ord för hur mycket jag älskar den tösen! Den bästa av reskompisar .., omtänksam .., rolig ., älskar god mat .., ambitiös .., tog tjänstledigt från fast tjänst och pluggar nu sådant som hon i princip arbetar med. Oerhört familjekär. Och mitt allra första barnbarn .., tänka sig, då var jag bara 43 år och blev mormor. Vilken glädje!

Så är livet här just nu.

Dagens fönster ...

Den 27:e mars år 2010 kom det här fönstret susande genom rymden och hamnade då i min inkorg. 

Avsändare var Turtlan - ni vet, Annica i Värmland - som då varit på besök i Barcelona och - turligt nog - hade fönsterhåven i bagaget. 

Ser ni hunden som tagit siesta och sover gott på balkongen?

Tack Annica! Du har verkligen bidragit med många fönster under årens lopp. 

En helt annorlunda dag ... och kärleken till en svanslös hund.

Annorlunda på det viset att vi sett solen precis hela dagen. Helt otroligt! 

Minusgrader natten mot idag och även på morgonen, men därefter .., sååå ljuvligt!

I köket - ja, i fler rum än så - råder totalt kaos. Överallt ligger nymålade skåpdörrar och här och där ligger lådor som jag råkat passera - lådor vilka nyligen grundmålats - och nu är min älsklingströja också grundmålad på somliga ställen. 

Vi har fyra kassar uppställda längs väggen. Metall, hårdplast, vanlig plast och brännbart. Efter dom här dagarna är vi så döless på allt som inte använts och ändå tagit plats och när jag frågat pv "Är det här nånting som ska vara kvar ..?" har han tittat några sekunder och sedan sagt "nä". 

När hände detta senast? 

Och sen är det ju så, att i och med att jag flyttade hit, blev det dubbelt av vissa saker. Två degskrapor, flera decilitermått, flera knivar och ja, det är hur mycket som helst nu fått tacka för sig. 

Själv har jag varit utomhus mest hela dagen. Städat i växthuset ., räfsat på norrsidan .., promenerat med Harry och suttit i solen och tittat på alla småfåglar. 

Kråkor och skator inreder sina bon .., kommer flygande över tomten och mellanlandar i något träd alldeles intill sin boplats .., kollar noga om någon ska upptäcka att dom skaffat nya fina kvistar till boet .., och när ingen tittar (bara jag), blir det till att inreda. 

Rödhakarna - vilka bor vid grannens kompost - har siiirlat och sjungit och skuttat omkring på marken. En glada seglade förbi och spanade neråt. Fiskmåsar skränade. 

Nu väntar jag bara på sädesärlan. 

Staren som satt och flöjtade så försiktigt på Ingers antenn i förrgår (Inger är död sedan några år tillbaka och andra har köpt hennes superfina hus, men dessa ägare är nästan aldrig här .., sade inte någon att mannen arbetar i Bryssel, eller minns jag fel ?) har bytt sångplats; nu sitter herr Stare på grannen Birgittas tak. 

Inger lever liksom kvar ändå. När pv tar kvällsrundan, då går han antingen Margret-Inger-rundan, eller Inger-Margret-rundan. Allt beror på vilket håll han väljer. Den förstnämnda rundan är jobbigare, med brant backe rakt mot söder.

Och Harry har varit ute med mig. 

Han har legat på gräsmattan, på sin alldeles speciella plats nedanför rabatten ..., och ibland har han gått en sväng runt huset och han har jagat iväg en av grannkatterna och nu, när klockan snart är 17.00,  ligger han på soffan Ektorp och sover djupt. 

För varje vecka märker vi hur han "gamlas". Igårkväll gick han i säng vid halv åtta och kom aldrig ner. Han låg vid fotänden av min säng när jag - sent om sider - gjorde kväll (eller natt) och reagerade knappt när jag klappade om honom och sa godnatt och hur mycket jag älskar honom.

Vi säger ofta att "hjälp, hur ska det bli utan denna underbara hund ...?" 

Och han hör sämre och när han går uppför trappan till övervåningen, måste vi tända lyset .., annars stannar han halvvägs i trappan. Det är inte alldeles enkelt att åldras, vare sig man är hund eller människa.

Nu är det eftermiddag. Pv har givit sig av in till stan för att handla målarfärg och annat och därefter stundar körövning. Hemma vid halv tio ikväll. Själv har jag ju brittiska "Ambulansen" och klockan 21.00 är det något liknande program från Australien. 

Pensionärslivet är bara så helt ljuvligt. Vilken ynnest att få uppleva detta!

Dagens fönster ...

 

"Godkväll, här kommer ett fönster från Roslagen. Cirka 3 dm snö har kommit på ett dygn! 

Vi vill ha vår och blåsippor! 

Kram från Babsan!"

Så skrev alltså Babsan/Barbro och bilden kom igår vid sjutiden på kvällen. 

Tack Barbro! (Och hu, så hemskt ., säger jag, men vi har haft minusgrader natten mot idag, så det är väl bara en tidsfråga innan vi får ta fram snöskyffeln).

Klockan 16.00

Fortfarande solsken och blå himmel. Pv ber mig att kolla vädret tio dagar framåt, helst i Gdansk . 

Men ååå, så trevligt .., prognosen visar på  minusgrader och snö. Ja, då behöver man i alla fall inte tänka på att köpa en vårjacka och lika så gott att ta med älsklingshalsduken, inköpt i Klippan på Yllefabriken. 

"Det är Östersjön som kyler ..", förklarar pv. Här, på västkusten, är havet varmare. 

(Nu gäller det att tänka positivt). 

Men här och nu .., ja, så länge solen visar sig, blir det utomhuskaffe  tillsammans med grannen Annelie. 

Och jag har besökt affären och träffat Bodil och fått veta att personalrabatten som jag har haft i snart tio år, den bara löper vidare. Så alldeles oerhört generöst! 

Och jag har lyssnat till rödhakesiiiirrrlandet och  till fiskmåsarna ute på lilla ön och vi har även hört ljudet när stora stenbumlingar eller högar med tegel dumpas i den container som står på Måsvägen .., den där det rivs ett stort tegelhus och där det ska byggas nytt, med utsikt mot havet. Vi har även sett en glada segla ovanför tomten .., säkerligen på jakt efter något ätbart. Och gröngölingen har hörts, liksom gnäggande hästar.

Fortfarande inget regn. 

Kan det vara möjligt?

Uppdatering: Nu har årets första fästing plockats bort från Harrys päls.

Dagens fönster och plötsligt händer det .... 

Dagens fönster finns här i det gula huset - faktiskt bara bakom min rygg - där jag nu sitter och skriver. 

Sedan den här lilla fröbehållaren sattes fast på fönstret, så har detta blivit Sigges favoritplats. Jag brukar säga att han tittar på fågel-tv. 

Och var gång en modig blåmes närmar sig frölådan för att norpa sig lite frukost eller middag, är Sigge där med tassen och slår mot rutan. 

Nä, det gick inte nu heller! 

För övrigt?

Tittar på morgon-tv. Nu är det strejker i Tyskland och vilken tur att man inte bokat tågresa till Polen via Berlin, ja, just den här veckan.

Dammade bokhyllan igår och upptäckte Bodil Malmstens "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig."

Boken "Priset på vatten i Finistère" var den första av hennes alster som jag läste och jag tyckte sååå  mycket om den. Samtidigt tänkte jag att den påminde så alldeles oerhört mycket om en annan bok, en som jag fullkomligt älskade: "Liten by i Bretagne", författad långt tidigare av Harriet Hjorth.

Ja, ja. 

Nu är det ny vecka och inget vet man om vad som väntar. Pv målar i köket .., Harry och Sigge ligger här intill mig .., vi ska köra in till Halmstad för inköp av målarfärg och lite annat .., och tänk, att solen strålar just nu! 

Det är knappt att man tror sina ögon.

Och mera ..? Ja, oroligheter i Israel, Putin vill placera kärnvapen i Vitryssland och i Paris såg det ut så här i förrgår. Bilden tagen av Niclas Hammarström för Expressen. Här ser man verkligen vilken uppgift människor som arbetar med sophämtning har. Vilken otroligt viktig yrkesgrupp, precis som städpersonal i övrigt. 

En söndag i slutet av mars ...

För den som inte vuxit upp med blåsippor som uti backarna står (däremot små, vita skogsstjärnor), är det lika fascinerande var gång dom dyker upp.

Något enstaka exemplar lär finnas i vår slänt, men vill man vara säker att se dem, ja, då är det på marken vid Ecke och Britts syrénhäck som gäller. 

Så här ser det ut idag. den 26:e mars. Tänk, att en liten blomma kan bli så vacker! 

Helt ärligt har jag svårt att tänka mig en Skapare - så där i biblisk mening - men hur är det bara möjligt att själva naturen kan åstadkomma nånting så fint? Nej, det övergår mitt förstånd.

En död hare låg på grannens gräsmatta igår och Harry har varit omåttligt intresserad av hårtussarna vilka ligger kvar på gräsmattan. 

Mest troligt är det väl räven som tagit den, men även rävar ska ju äta. Jag har sett en stor, grann räv  springa nere i hästhagen och jag hoppas innerligt att ingen skjuter den. 

Och så en bild från igår, när det var bomiläggning i Skallkrokens hamn. Nio män - de flesta i pensionsåldern - tillhör den grupp där pv är med och efter att dessa karlar - under flera år - har haft ansvaret för detta, går det numera geschwindt. Alla vet precis sin uppgift. 

Jag frågade pv hur många bommar det rör sig om? Ja, ett åttiotal, kanske, menade han. 

Bommarna med flottörer (tack Båthuspernilla som lärde mig namnet på dem!) är tunga och herrarna får ligga på mage och fästa dem och pv efterdrog alla skruvar och det har hänt att någon har dråsat i vattnet. Bilden visar enbart dom yttersta bomplatserna. 

Så är det här idag. Ingen sol. Bara så ni vet.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, hon som kallar sig "Hedgrenskan" och bor i Trelleborg: 

"Sitter och läser i min lilla bok om Vilhelm Hammershøi som jag köpte på Ordrupgaard. 

När jag kommer till den här bilden måste jag bara ta ett foto och skicka till dig. 

Skickar också med en bild på bokens omslag. 

              

              Här kommer den bilden. 

              Tack Kerstin! säger jag.

 Och har ni missat att läsa det här underbara inlägget ....

... så tipsar jag er om det just nu. 

Nu vet ni.

   Pappas födelsedag ., och Barbro och Svens!

Våffeldagen idag och vi har minsann kalasat på Garants våfflor (mix) och Edvin, 5 år i sommar, tyckte att det var väldigt gott, men vem tycker inte det? 

Och så födelsedagar. Först min pappas. Här står han med något slags mätredskap .., det är på idrottsplatsen i Malå - som då hette Malåträsk -.

Mannen i mitten hette Sören Lundgren och drev Lundgrens bageri. Var morgon när klasskamraten Gunilla och jag gick till skolan, passerade vi baksidan av bageriet där deras sötlimpor låg på avsvalning .., förpackade i vaxat papper. Jysses, så gott det doftade! Sören hade två söner, varav den ene - Fred - blev konstnär. I vårt vardagsrum hemma fanns en oljemålning med motiv av någon häst; det var just denne Fred som hållit i penseln. 

Längst till höger står pappas bästa kompis - Mauritz Brännström -, en gång vinnare av Vasaloppet, sedemera innehavare av Brännströms Järn och Sportaffär och där det bland annat doftade läder, förmodligen från alla hundkoppel som hängde prydligt till försäljning. Utanför affären fanns även en Gulf-pump, med bensin alltså. Mauritz var från Norsjö och var så otroligt snäll, som en nallebjörn. 

Var vecka träffades familjerna. Ena veckan hos oss, nästa hemma hos oss Brännströms. Kaffe och kaka och lite småprat. Någon timme eller två. På övervåningen hos Mauritz och Gunborg hade de två sönerna sina rum och det var där jag för allra första gången fick lyssna till en skiva med Lill-Babs. På konvolutet stod hon intill en björk och undrade om Klas-Göran ännu var kär i henne. 

Dagen efter en sådan tillsammanskväll, det var lördagen den14:e december 1974, kom mamma till sjukstugan för ett nattpass och blir då avlöst av en annan sköterska som ber mamma att möta upp en kvinna som precis förlorat sin man. Inte en aning har mamma om vem det gäller, men till hennes förfäran visar det sig då, att det var denne Mauritz som - under bilkörning i samhället - hade drabbats av hjärtfel, parkerat bilen vid sidan av vägen och där bara somnat in. Någon hade berättat det för hans fru Gunborg som hade svårt att ta in det hela., nu ville hon se honom själv! Kunde det verkligen vara möjligt!?

Jag minns hur ledsen mamma var. 

"Jag gick i förväg ner till kylrummet och där utanför stod Mauritz stora stövlar .., det grep mig så hårt och snart skulle Gunborg komma och jag visste knappt hur jag skulle kunna hålla ihop mig själv .., fine, rare Mauritz ...", skrev mamma i brevet som kom veckan därpå. 

Dagen dessförrinnan hade allt varit som vanligt. Nu var han död, inte äldre än sextio år. 

Det tog pappa hårt, det där att Mauritz inte längre fanns. Eller kanske mera: att det gick så fort, utan att någon anat att något var på tok. Pappa som aldrig tillåtit någon av husets stövare att sova i dubbelsängen, han ändrade sig nu ., och till min förvåning upptäckte jag under ett besök hemma i Malå att stövaren glatt kröp upp och kurade intill pappa i sängen, det vill säga, när mamma arbetade natt. 

"Ja, du förstår Elisabet .., det känns som lite tryggare ...", sa han. 

Två år senare var även pappa död, han hann bara bli sextiosex år. Såväl Mauritz som pappa var vältränade, rökte inte och var ytterst måttliga med alkohol. Så kan det gå.

Men .., h a d e pappa varit i  livet, hade han fyllt 113 år just idag. Grattis pappa!

Grattis säger jag även till den alltid så rara Barbro i Tranemo - walkaboutsweden - och även Sven Teglund i Luleå! Även dessa har födelsedag just idag!

      Dagens fönster ... 

Den här tiden i mars för många år sedan (tappade bort årtalet) kom den här fönsterbilden från Guy, som då befann sig på resa i Vietnam. När det ännu en gång är regn och rusk i landet Halland - i alla fall här i Stensjö - så får det bli en somrig bild.

Så här skrev han, herr Jonsson (och jag tackar ännu en gång .., tack-tack!)

 "Ett fönster, utan glasruta, i en restaurang i Hanoi.

Fönstret fungerar som också som altare, därav frukten och rökelsepinnarna.

Hälsningar Guy.

Nu är den här!

Samma datum som den brukar dyka upp. 

Den satt på grannens tv-antenn och flöjtade så fint. 

L y  c k a!

#staren har kommit

Snart bara tio dagar kvar ....

Ja, tills vi får spankulera på den här gatan som heter Stragniarska och ligger i Gdansk. Vårt hotell är det bruna huset vid pilen och det heter Celestine och är 3-stjärnigt. 

En kyrka ligger i närheten och jag hoppas på klockklang ..., men det kanske jag är ensam om.

Polen, ja. 

Efter att ha tittat på tv-nyheterna är jag i alla fall evigt tacksam att vi inte bokade fyra dagar i Paris, där det just nu råder mer eller mindre kaos. Kanske mest "mer". 

Vem skulle inte vilja gå i pension vid sextiotvå års ålder, för att inte säga sextio? Men hur skulle det finansieras, med tanke på hur mycket längre vi människor lever? Jag förstår helt ärligt inte hur man tänker. Det innebär väl ändå att dels måste var och en lägga undan betydligt mera till pensionen - eller räknar man med att staten ska lösa det hela -?

Tänkte att det skulle vara intressant att ta del av när medborgare i andra länder går i pension. Det kan man göra här. 

Värt att veta är att i Norge, Sverige, Finland, Canada och USA är pensionsåldern flexibel.

Tapetsering, nutidsquiz, ordquiz och regn och rusk (k a n  ni tänka er ..!)

Först kan jag ju berätta att så här ser det ut nästan dagligen när jag passerar nere vid Eckes lillstuga, den som numera är målad i någon slags blågrå färg. Ser ni uppe på taknocken, där sitter herr och fru Kaja och det ser likadant ut varje vår. Då är det ömsint värre och så snart herrskapet tror att man inte ser dem, då flyger de till skorstenen och tänker sig att inreda dess inre .., men akta er, om man råkar ta fram mobilen/kameran, då låtsas de som ingenting alls är på gång. Jag  ä l s k a r  kajor. Dessutom lär de hålla ihop livet ut och det är ju sympatiskt, ja, alltså om nu kärleken består och ingen av dem är ute och vänstrar och har sig. 

Så till veckans nutidsquiz i DN. Såväl pv som jag själv hade 8 rätt av10. Jag hade fel på sportfrågan, samt fråga 5, den som hade rubriken "Böcker", men jag gissade på några frågor.  Det gick bättre på ordquizet: 11 av 12 för oss båda, men fel på olika frågor. För min del var det fel på fråga 10.

Bilderna i det här inlägget är båda från samma månad, men år 2017. S o m  jag tyckte om det här minnesordet från Dagens Nyheter och allra mest själva slutklämmen. 

Den det handlade om, Pelle Bäckman, var en för mig okänd man. 

Fint skrivet av hans vän Staffan Westfal. 

För övrigt kan jag berätta att den allra sista tapetvåden, visade sig bli fylld med bubblor - större och mindre - så där blir det nog till att göra om det hela. Aj, aj, aj. Lite dålig stämning infann sig ett tag. Den går nog över. (Ja, den dåliga stämningen, alltså).

Dagens fönster ...

På självaste kvinnodagen den 8:e mars, kom en hel svärm portugisiska fönster till min mobil. 

Det här var ett av dem och ni anar väl vem som höll i håven. 

Just det. 

Tack annannan!

Glädjen över en fin tapet .... 

Tänk, att man kan bli så själaglad - rent av lycklig - över en tapet. 

Men så är det. 

När pv satte upp de första våderna greps jag något som liknade panik ..., och såg för min inre syn hur hela köket skulle bli ett enda virrvarr av blommor och blader. 

Så blev det inte. 

Det blev hur fint som helst.  Och varje gång jag nu kommer in i köket, då får jag en känsla av att jag befinner mig i närheten av en somrig äng. 

Skåpdörrarna kommer att målas i vitt, liksom lister och annat. 

Några tavlor lär jag inte sätta upp .., det blir för mycket av det goda, men det kanske inte heller behövs. 

Rören på väggen är av koppar och var - innan målningen - mörkt bruna och jag avskydde dem och kunde inte begripa hur man ens kunde komma på tanken att ha rören utanpå väggen. Bad pv att måla dem vita och nu tänker jag knappt på dem. 

Köksstolarna målades i någon slags lindblomsgrön färg för något eller några år sedan ., återstår att se  hur vi gör med bordet. Hunden Molly som vi hade hand om under flera veckors tid, lyckades att krafsa på bordsskivan, så antingen målar vi om det, eller så får det bli ett nytt köksbord. 

Nu  är klockan snart tjugo i tio på kvällen. Frånsett kanske två timmars paus, har  pv varit igång mest hela tiden. Själv har jag röjt det som gått att röja .., dammsugit, rastat Harry, krånglat mig förbi tapetserarbordet som tar upp en stor del av köket .., åkt och handlat och hämtat ut ett paket i Slöinge, räfsat en stund och slutligen tagit siesta under den timme som solen visade sig!!! Det kändes som ett smärre mirakel.

    Vad hände i Gibraltarsund ....?

Ja, det funderade jag på .., när jag tidigare i veckan strosade omkring på den lilla kyrkogården i Falkenberg. Googlade sedan på denne Adolf Fredrik Blackstadius som föddes 1784 och dog vid 42 års ålder, just i Gibraltarsund? (Ser att det på nätet stavas Gibraltar sund, men jag skriver ihop det). 

Mest troligt är väl att sjökaptenen, herr Blackstadius, drunknade? Då var året 1826. Hur lång tid tog det innan hans hustru Anna Fredrika fick veta att hon nu var änka? (Kollar djupet i sundet .., hjälp, 900 meter!!)

Den 23:e maj 1813 ingick paret äktenskap och därefter kom fyra barn till världen, två söner och två döttrar, födda 1814, 1816, 1822 och 1824. De äldsta sönerna var då 14, respektive 10 år, döttrarna endast 4 och 2 år. Och Anna Fredrika själv, hon var då 41 år.

En av sönerna, Johan Blackstadius född 1816 i Falkenberg, har titeln "Historiemålare", när man söker på hans namn. 

Pennteckningen är gjord av en J.A. Wetterbergh 1861.

Här kan man såväl se bilden (den lånade jag  därifrån), samt läsa om denne Johan och hans äventyrliga uppväxt!

Ja, nu vet man det. 

Intressant .., ska försöka luska vidare och se vad som hände med övriga syskon.

Dagens fönster ...

Så här skrev avsändaren, då, när det plingade till i min mobil: "Lördag för två veckor sedan var en bra fönsterfångardag, men sedan har de blivit liggande i håven ...". 

Men nu är somliga av dem på plats och idag var det här fönstrets tur. Oj, så jag tycker om insynsskyddet!

Tack annannan!

Mycket på gång ....

I tretton år har jag delat hus och hem med pv och nästan alla rum - frånsett hans sovrum (dvs det som en gång var Hildas rum, med eget badrum till) har fått nya väggar. 

Tapeter, alltså. Eller målats om. 

Dock inte köket, men nu är det på gång. Nej, jag ville inte ha grå eller helt vita väggar, jag ville bli glad när jag skulle komma in i köket. Den första våden är uppe .., det var nästan så jag inte vågade titta. 

Färgerna är milda och  går lite i lindblomsgrönt och det kan jag  säga, att den röda, rätt så stora trasmattan, den kommer att hamna någon annanstans. 

Vissa människor vet precis hur dom vill ha det. Det gör inte vi. Inte jag, i alla fall. 

När jag i förrgår pratade med sonen, sa han ... "Men du har väl ändå någon målbild, mamma?" Nej, det hade jag inte. Däremot visste jag hur jag INTE ville ha det. Ja, ja, det kanske inte alls blir så bra som vi hoppats på, men då får vi leva med detta i tio år till. (Om man nu alls är i livet då). 

Snart bara en vecka kvar innan vi ger oss av till Polen. Friherrinnan har lovat att ge Sigge mat och gosa lite med honom. Så underbart med fina vänner. (Bilden från igår, när vi promenerade på Falkenbergs gator. Idag har det regnat  precis hela dagen.)

Apropå Ica:s reklam ....

Den som jag tyckte var så vansinnigt enjängd, ja, den här veckan tycker jag att Ica-reklamen - den där prisskyltarna ska sättas upp - är helt suveränt bra. 

Och allra bäst är Jerry som sitter i kassan och begär legitimation när den unge killen vill köpa energidryck.

Han - Jerry - lyckas se så härligt nonchalant ut, men med glimten i ögat!