När jag på morgonen får skjuts av smålänningen Kent till affären, då, precis när jag ska stiga ut ur bilen, upptäcker jag det ni ser på bilden här ovanför; ett "första-hjälpen-kit" instoppat i sidofacket.
"Oj! Är det du som har ordnat dit det ..?" undrar jag.
Ja, det är det, säger Kent.
Och plötsligt förstår jag varför jag tycker så mycket om vissa människor!
Som en aha-upplevelse blir det.
Jag är nämligen en människa som inte har gott om prylar.
Tvärtom!
När jag flyttade från huset på landet till lilla 1:an i stan, då hade jag fyra gafflar och fyra knivar ., fyra tallrikar och fyra glas i bagaget.
Två par lakan och lika många påslakan.
Det har gått sex år sedan den dagen och jag har inte så värst mycket mera nu.
Tre vinglas har jag.
Det är inte så att jag inte har råd att fylla ut mitt hushållsförråd .., det är mer så att jag helt enkelt inte är intresserad.
Jag har inga pengar på banken, ingen bil, jag pensionssparar inte, min skosamling är mininal .., ja, ungefär så är det, men ändå, kan man tänka sig, känner jag mig inte det minsta fattig.
Tvärtom.
Min mamma var i det närmaste exakt likadan.
Men så slår det mig, det är när jag ser katastrofpaketet, att nu vet jag varför jag trivs så bra tillsammans med människor som är precis tvärtom.
Mina barns pappa hade en t-shirt där det stod "Den som har flest prylar när han dör vinner ..." och då kan ni ju räkna ut hur det var ställt .., helsingborgaren sparade på nästan allting och jag är övertygad om att han hade minst två tusen påsförslutare i sin besticklåda och ordningen i linneskåpen gick inte av för hackor ..., (för att inte tala om hur välfyllt det var!) och pensionatsvärden .., han har nästan allting; han har serviser och massor med tallrikar ..., och i skåpen trängs glas i miljoner ..., besticklådan svämmar över av smörknivar och gafflar och såväl frysen i köket som den ute på altanen är till brädden fyllda med hem-riven ost .., rester från gårdagen, plommonmarmelad och storkok.
Och han har alltid flera paket av kaffe i skåpet och i bilen finns en reservdunke med bensin.
Och ideligen hämtar han in ved och eldar, vilket ger en skön värme.
Min störstasyster är lite på samma sätt.
I hennes jackfickor finns alltid pappersnäsdukar .., "ja, utifall-att".
Plåster, det har hon alltid hemma och säkert batterier och ljusstumpar också.
Det är sånt som jag tycker jag om.
Och nu vet jag varför.
Det blir motsatsen till mitt .., tämligen spartanska liv.
Och att umgås med tvärtommänniskor ger mig en känsla av trygghet.
Alldeles inutivarm blir jag.
Och glad.
Ja, så där som när jag upptäcker "katastrofenhetspaketet".
Just så är det.
8 kommentarer:
Stämmer bra det där med tvärtom människor tänker jag. Man söker något som kompletterar en.
Ler när jag läser om Dina tre vinglas. Så ett tips till besökande hos Bloggmadamen är att ta med sitt eget vinglas *L*
Hemma hos M finns det prylar(mer eller mindre nödvändiga sådana, host host) av alla de slag. Där slängs sällan något har jag märkt. Men i köksväg är det magert.
Här däremot så är det nästan ett överflöd på porslin & köksprylar (sådan dotter, sådan mor säjer jag...) men jag är väl också bra på att samla på hög... så ska vi slå våra påsar ihop så måste det rensas ut både här & där (alt ett hus med mycket skåp....)
PV får det nog lättare om Du kommer med Ditt pick & pack. behövs bara ett litet skåpet.
Skönt att veta att TRYGGHETEN skulle omsluta dig om du kom hem till mig... I form av matserviser, antika vinglas, plastpåsar i alla storlekar, fyra sorters bestick, 2 garderober med skor osv osv osv osv
Lite avundsjuk är jag dock på att du lyckades lämna ditt gamla liv med så lite prylar.
Turtlegirl och Love, literature: helt ärligt känner jag en otrolig FRIHET i att ha så få saker.
Frånsett böckerna, så skulle det gå jättesnabbt att tömma min lägenhet.
Sen är det ju så här också, att om jag hade mer YTA att röra mig på, så kanske det vore lite annorlunda?
Kanske.
Du skulle nog trivas hos mig :) Jag har en benägenhet att samla på mig saker. Men maken, han är som du. Han vill slänga, slänga....och blir trött på allt jag INTE vill slänga. När vi flyttade från gården slängde vi massor, gissa om jag var helt slut efteråt!
Eva: när vi tre döttrar skulle välja vad vi ville ha av vårt barndomshem .., då mamma gav sig iväg .., då valde jag mammas dagböcker och alla filmerna.
En sockerskål i nåt slags ..., ja, det ser ut som silver, tog jag också.
Förutom blommor och böcker och pennor (och kameror), så köper jag sällan SAKER.
Jag skulle vilja vara som du och bara ha få saker, men jag är en riktig hamster.
Jag kan inte slänga t.ex. porslin eftersom jag fortsätter att drömma om ett eget sommartorp och då kanske alla dessa prylar någon gång kan komma till användning...
...och jag skulle (precis som Mian) vilja vara lite mer lik dig! Usch, vad jag tycker illa om att ha mycket pryttlar ibland!
Mian och Rexxie: det är väl bara så att vi alla är olika och Rexxie .., darling Rexxie .., det är bara att RÖJA!
Skicka en kommentar