söndag 16 januari 2011

Sista dagen ...


På min jobb-skåpdörr i Ystad, året är 2007.
Jag räknar ner tills det är dags för semester, en resa till Samos i Grekland.
Som ressällskap har jag Emil, 8 år och smålands-kent (51 år).

I nästan exakt sex månader har jag tillhört det s.k. Utanförskapet - visserligen självvalt - men likväl har jag varit där.

Med fasa minns jag det allra första besöket på Arbetsförmedlingen i Ystad.

Det är den trettonde juli och en barsk kvinna instruerar mig i hur alla papper ska fyllas i och plötsligt känner jag mig underdånig, ja, nästan som att jag borde be om ursäkt.

Alldeles uppenbart är det att man har bytt spelplan.


Jag tänker på andra omställningar.
Ny ägare i lilla kvartersbutiken.
"Bettan, du skriver en skylt!" säger
ägaren.

Och sen .., formulärsexercisen mellan a-kassan, min f.d. arbetsgivare och mig själv .., papper som åker fram och tillbaka mellan Ystad, Östersund och Stensjö och kallsvetten över att det är så krångligt och byråkratiskt.

Sen flyter allting på.

Med ytterst ojämna mellanrum kommer kallelser från arbetsförmedlardamen och i december, just innan jul, är det gruppmöte i Falkenberg och vi är ett femtontal arbetssökande som sitter i något som liknar en skolsal och där framme vid gröna tavlan står två kvinnor och ger oss tips om jobbcoacher och hur det perfekta cv:et bör författas och lite annat.

En man som i hela sitt arbetat på ett lager, säger sig känna en enda stor uppgivenhet.

Sextio år ..., vem vill nu ha honom?

Ingen, tror han.


Semesteransökan hos en annan chef.
Så värst rolig tyckte han inte att den här formen av ansökan var.
Just därför fick jag vänta extra-länge på ja-krysset.


I sex månaders tid har jag levt ett stillsamt liv i det gula huset på kullen.

Jag har lyssnat till P1-prat och tittat på Kunskapskanalen .., läst tidningarna från första till sista sidan .., ätit frukost i lugn och ro utan någon som helst stress .., matat småfåglarna .., tagit promenader ner till havet ..., löst hundratals korsord ..., åkt tåg till Malmö och träffat sonen .., bloggat .., varit trogen gäst på biblioteket och sträckläst Joyce Carol Oates - men inte "Norrlands svårmod"-, jag har fått vinka farväl till det dagliga blodtryckspillret..., och jag har handskrivit brev, målat lillhallen och orsakat vita färgstänk på golvet.

Och jag har förlorat ungefär sex tusen kronor var månad i inkomst.

Men hjälp, vad jag har njutit av den här tiden!

("Säg det inte högt!" brukar pv förmana mig .., men jag har verkligen njutit, förutom när jag tittat på mitt alltmer sinande bankkonto.)

Nå, i morgon är det slut.

I morgon börjar ett nytt och alldeles vanligt liv med inte-längre-så-långa-frukostar, men däremot en schemalagd tillvaro.

Vid femtiosju års ålder ska jag börja ett nytt liv med helt nya arbetskamrater och kunder ..., med annorlunda (läs: trånga) arbetskläder ..., och säkerligen våldsam kallsvett över Svenska-Spel-maskinen.


Inköpslista från Ystad.

Och där finns ingen trygg Karina som sitter i kassan mitt emot och vinkar lite och plirar med ögat .,. ingen Maria Hansson som smajlar när man möter henne mellan hyllorna .., och inga småttingar som hojtar "Hej Tettan!", när dom kommer och handlar.

Men där kommer - hopefully - att finnas nya och vänliga kunder .., andra småttingar som gör hjärtat glatt .., nya upphittade inköpslistor .., och pratskratt mellan arbetskamraterna.

Nu får man skapa sig sin egen trygghet.

Så är det bara.

Hur det känns?

Spännande!

Och som en utmaning.

16 kommentarer:

Gerd sa...

Det där fixar du lätt! Inget är omöjligt för en västerbottning!

Maggan sa...

Lycka till, Elisabet! Spännande med ett nytt liv. Du med din sociala kompetens, MVG, kommer snart att bli en medelpunkt för kunder och personal.

Turtlan sa...

"Söndagen den pirriga" blir det idag då.

Det kommer att gå finfint! Svårt att tro något annat. Du kan ju yrket så det är inte nytt.

Hörde så här en gång: Man kan alltid bli arbetslös men aldrig yrkeslös...

Den där semesteransökan på bilden. Jag tror jag ska anamma den någon gång och se vad min chef skulle säga. Det skulle vara kul :-)

PLU nummer för gul lök i lösvikt?

garnlivet sa...

Lycka till !! Tror du fixar det hela plättlätt :)

Elisabet. sa...

Gerd: äh, det tror jag inte ett dugg på ,-)

Maggan och garnlivet: jo, jag tror nog att man fixar det .. men det är likväl pirrigt ...(jag hurvas när jag skriver det ..).

Turtlan: 4666!

Leina sa...

Du kommer att hitta "nya" tryggheter där. Andra personer som berikar ditt liv...

Grattis på födelsedagen.....!!!! =D

Hade inte Internet igår... Skickade ett sms, vet inte om du fick det... Så spännande, klart det går bra... Lycka till... Kram

Evas blogg sa...

Varmt lycka till Elisabet! Klart det är pirrigt när en ny vardag börjar. Men snart är du inne i jobbet och då kommer det att gå hur bra som helst. Kram från Jämtland

Elisabet. sa...

leina: jag har ingen täckning här på mobilen .., det kanske är därför ..?
och till dig och eva: jo, jag vet att det brukar ordna sig, men jag kan inte hjälpa den där nervositeten .., har svårt att koncentrera mig på GP:s korsord idag ,-)

qi sa...

Lycka till i morgon elisabet, jag är övertygad om att de kommer att älska dig!

Elisabet. sa...

qi: ja, varför är man så här fånig?

"Men du har ju arbetat i affär i hela ditt liv, det är klart att ...", säger alla och det vet jag också.

Men det är ju inte DET.

Det är det andra.

Att känna sig bortkommen och inte vara riktigt helt trygg i yrkesrollen, om än så bara för ett tag ,-)


t a c k qi.

anna of sweden sa...

Lycka till! Det ska bli spännande att få hänga med på ett litet hörn härifrån!

Rogarden sa...

Åh, jag känner ditt pirr i min mage också, men med din härliga känsla för människor så går detta jättebra! Varmt lycka till.

Elisabet. sa...

anna of sweden och Rogarden: just nu känns det som att gå mot en rotfyllning utan bedövning .-)

Ruta Ett sa...

Det kommer att gå lysande. Du kommer inte känna dig bortkommen mer än första dagen. Sedan kommer du att undra varför det kändes så pirrigt när det var så lätt och roligt.
Jag har också lite pirr i magen, när jag tänker på hur det ska gå med AnnaJohanna - men det är ett pirr med spänning och förhoppningar.
Lycka till!

Helen sa...

Lycka till imorgon!! Jag är säker på att det kommer att gå jättebra. Du kommer att berika din nya arbetsplats med din närvaro, det är jag säker på!!
Kram!

Elisabet. sa...

Ruta Ett: den som säger till frisörskan att hon vill en frisyr som alla jämnåriga vänder sig om och beundrar och man dessutom låter frisörskan få fria händer .., den människan är av mycket tuffare virke än en mes som jag själv som har haft samma frisyr i 25 år. Minst ,-)
Så inte tror jag att du skulle vara nervös inte ,-)

Helen: ja, jag känner hur spänd jag är i käkarna ,-)