Elisabet

Mitt eget här och nu ...

Just den här söndagen, precis innan klockan är två, kör vi in i Steninge .., och då är det bara lite drygt tre kilometer kvar, sen är vi hemma.

Det har varit en trevlig helg tillsammans med min äldsta syster och hennes dotter, - hon som på ett vis också känns som min syster - det skiljer bara tretton år mellan oss två -, precis som mellan mig och hennes mamma.

I vanliga fall tillhör jag inte ligga-borta-typen, ja, om inte avståndet är alldeles för långt, men nu blev det övernattning och det kändes också bra.
Hos min storasyster är nämligen allting som det alltid har varit; ja, hon är liksom beständig.
Helgjuten.
På sitt sätt.

Vid frukosten har hon dukat så fint i matsalen och det är rökt skinka och ost och jag säger förvånat ... "va, brukar du ha rökt skinka till pålägg?"

"Nej, vi har alltid bara ost, men nu kom ju ni och du brukar ju ....?" säger hon.

Och när hon har kommit på besök, då har jag tänkt samma sak .., ja, att hon kanske vill ha skinka som pålägg och så går allt runt så där - man bara  t r o r - och det får mig att le stort.

Så nu har vi bestämt att hädanefter blir det bara ost.
Kanske.

När vi kommer hem, några minuter efter två, börjar pv att montera cd-hyllan Benno och därefter spotlighten Non .., och fyra små tavlor  - med ramar som heter Virserum -, kommer på plats.
På en av tavlorna syns Ulrika tveka huruvida hon ska ta sig iland från pv:s segelbåt och visserligen är pensionatsvärden halshuggen på fotografiet, men jag tycker om det ändå.

På Ikea upptäckte jag förresten varor med namn som Söndrum och Haverdal.

Såja.
Nu kan intresseföreningen lägga ner pennorna.