Och ...

... så jag ägnar en del av kvällen åt cykelspaning.

Jag promenerar omkring i omgivningarna.

Tittar in på innergårdar och hälsar på för mig okända människor som sitter och grillar eller tar kvällsfikat tillsammans.

Tre pojkar halvstårliggersitter över sina cyklar och pratar om Tequila-shots.

Duvor korrrar.

Överallt ser jag cyklar .., röda och rosa och med eller utan cykelkorg, men jag ser inte skymten av min egen.

Det doftar hav ute.

Vid Möllers möter jag en man som dagligen handlar i affären och nu kommer han cyklande och jag hälsar så där som man gör ..."hejsan ...!" och mannen tittar häpet på mig och jag vet vad som ska komma och jodå, det kommer ..."förlåt, jag kände inte igen dig utan icauniformen och nu har du ju utsläppt hår .,. förlåt, hej du ...!" säger mannen.

Och jag sneddar över Rådhusparken och Österporttorg och jag hör, för ovanlighetens skull, småfågelkvitter.

Utanför biblioteket doftar det sensommarkväll.

Förslag till bestraffning av cykeltjuvar

• Spöstraff på Stortorget. Offentligt förstås. Minst 20 rapp med taggig kvist.

• Avhuggning av vänster fot.

• Skalpering.

• Två skott i valfritt knä.

• Botgöring i form av städning och fönsterputsning hos den bestulna, minst 1 gång per vecka i två års tid, detta ska ske innan vänsterfoten huggs av.

• Amen.
  

Och så var det 08:orna ...


... som kommer till Skåne och tar sig ton.

Söndagsfönstret ..

.... finns på Österlen, här i Skåne.

Och klockan är lite över sju och nu ska jag cykla till jobbet, allt medan någon annan sover gott.

Eller halva Sverige, kanske ..?

Från mitt öppna fönster ser jag morgonpigga människor komma från Möllers Bageri bärandes på påsar med färskt bröd.

Inte ett enda litet fågelkvitter hörs.

Bara en bildörr som slås igen.

Kväller ....

På soffan Ektorp ligger pensionatsvärden och läser en bok.

Den här.

Och på golvet där nedanför, på en dubbelvikt madrass med ett lakan över, ligger jag själv och lyssnar till detta.

En fleecefilt över benen.

Levande ljus på bordet.

Utomhusljud från öppet fönster.

Marigatan en fredagkväll ..

Det är här, på Mariagatan, som kommisarie Wallander bor.

Men även sångglada ungdomar en trappa upp.

(Ja, det var igårkväll och sånt här stör mig inte det minsta).

Efter jobbet ...

En prickig dalmatiner och en snart 54-årig pensionatsvärd roar sig på lägdan.
Och så på slutet .., min systers glada skratt.
Pappa älskade det.
Hennes skratt, alltså.

... tar vi bilen och åker norrut, till landet hitom Hörby, där min störstasyster bor.

Där bor även min systerdotter och på besök är även hennes pappa, nedkommen från Arvidsjaurhållet.

I ett par timmars tid blir vi där.

Det blir kaffedrickning i solhörnan .., prat om ammunition (Norma och Gytttorp och pv förstår ingenting ...) ...., förr-i-tiden .., om Grekland och ledighet och borgerlig respektive socialistisk regering och vem som röstat på vad.

Systerdotterns pappa kallar mig hela tiden för Bisse och det är han ensam om.

"Hör du Bisse .., jag minns när du ...!" säger han leende.

På ängen spelar pv fotboll med svartvitprickiga Mizz och vi andra tittar på.

Och vi bestämmer att nästa lördag blir det surströmming här i Ystad och den som så önskar (tre stycken önskar ....) får varmrökt lax i stället.

På ängen utanför min systers tomt, går två ston med var sitt föl.

Trollsländor flyger av och an ovanför en liten näckrosfylld damm.

Det är en helt ljuvlig afton.


Ja, hör bara vilka fördelar det är att arbeta på en båt.

Och så åker vi hemåt och cyklar till Marinan (ja, just det, enjängd är ordet ..., men varför byta när man kan sitta och pillra med tårna i sanden och se ut över havet, samtidigt som maten är himmelsk och personalen börjar bli som bekantingar ...?) och hamnar intill ett trevligt par; mannen är egentligen från Blekinge (Karlskrona och han uttalar ordet båt på ett speciellt sätt ..."bauut" ...) och kvinnan från Svedala, men nu bor dom här i Ystad och mannen som är en gladlynt herre berättar om hur trevligt livet är som lastbilschaufför, men också om livet som sjöman, för det är vad han varit tidigare.

Då ler vi.

För mest handlar det om maten ombord.

Sist av allt, när notan är betald och vi sagt hej och tack, går vi ner till vattnet och jag byter om och tar mig ett kvällsdopp och dyker och känner svala vattnet mot pannan .., och från restaurangen hörs musik och snart, väldigt snart ..., ska det börja skymma.

Lördagsfönstret ...

.... finns lite till vänster i bilden.

"Här kommer en bild från ett ställe som kallades för Örnbo.

Det låg en mil från Ammarnäs utan väg, här bodde nybyggare.

Den siste som bodde där slutade sina dar i början på 70:talet.

Dom hade några kor och getter.

Ingen el fanns.

Kolla på lagårn och brunnen utanför och den fiffiga rännan in till huset.

Hasse."

Kom gärna med förslag ....!

Någon ö inom inte alltför långt avstånd från Pireus ...., någon som har varit där och kan rekommendera något bra ...?

Vi vill inte till någon hålligång-ö .., gärna lite mindre och lugnt och fridfullt.

En vecka blir vi borta .., anländer till Aten mitt på dagen (en onsdag) och det vore ju perfekt om man kommer fram innan det är sena natten ....

Förslag ...?

Någon ...?

Fredagsfönstret ..

... finns på ön Kefalonia i Grekland.

Efter jobbet ...

.... packar jag ryggsäcken och promenerar ner till stranden.

Femton minuter kanske?

Å, det doftar sensommar, på gränsen till höst.

Allt är utblommat.

Några blåklockor bara vid vägkanten.

Nästan alla är på väg hem, när jag är på väg dit.

Och jag lägger mig nära vattenbrynet och lyssnar till vågskvalpet och småbarnsprat och ser ett sällskap segelbåtar.

Två timmar senare vänder jag hemåt.

Mjukare i kroppen.

Len i huden.

Struntar i rufsigt hår och våt blus.

Vinkar åt några kunder.



Ännu mera glädje.

Det var den där kvällen när jag tog tåget till Båstad och låg över i båten hos pv.

I tre veckor hade han varit borta (läs: seglat i Bohuslän) och det hade varit känslomässig berg,- och dalbana (mest dal ..., för att inte säga ravin .., men det lugnade sig eftersom ..,-) och nu var han tillbaka och jag kände mig bortkommen, på gränsen till blyg, men ååå, så glad .., och efter middagen halvlåg jag uppe på däck och hade ryggen mot herr Skepparens knän .., i glaset fanns martini och i grannbåten spelade danskarna yatzy.

Jag kände mig så otroligt tacksam mot livet.

Sommarlov ...

Emma och kamraten "Issa" hälsar på Emmas farmor och farfar på landet, utanför Norrtälje.

Härliga sommardagar!



Och kompisen drar upp en rejäl Brax!

Enjängd ..? Javisst!

År 2006 reste jag med Emma till Kreta.


Året därpå till Samos med Kapten Lintott och inte att förglömma: Kent från Småland.
Ljufvligheter!


I fjol med Emma igen .., nu till grekiska ön Kefalonia.
Två veckor.
Underbarast i världen!


I fjol höst med en pensionatsvärd till Irland.
Underbart, det med.

Och ikväll .. har jag alldeles själv bokat flygstol till Athen från Köpenhamn i slutet av september.

Två personer.

Herr Göransson och fru Nilsson, så står det på bokningen.
(Nån gång kommer det att stå Herr och Fru Göransson, tänker jag och smajlar lite för mig själv.)

Hur billigt som helst .., 299 euro för två personer, tur och retur.

Knappt femtonhundra per man .., billigare än att flyga till Skellefteå!

Och allt tack vare ett reklamavbrott i Miss Marples-programmet .., och snabbt googlande hit.

För mig, nä, absolut inte .., finns nog ingenting så härligt som att längta till en resa!

Nån slags förvåning ....

Och så kommer den unge mannen som arbetar hos vår affärsgranne, Elgiganten.

"Hej du, det var länge sen .., har du semester ...?" frågar jag honom.

"Nä, inte alls .. jag har slutat plugga .., nu är jag i Stockholm", säger han leende.

Jaha, ja.

I Stockholm?

Och vad gör han där då ...?

"Ja, jag arbetar på regeringskansliet .., som attaché .., nu under ordförandetiden ...", säger han.

Jaha, ja.

Från Elgiganten till regeringskansliet!

Det påminner mig om brödutköraren som en söndagmorgon kom till affären och jag tänkte "stackars krake att stiga upp så tidigt och vilket slitgöra ...", så jag snällpratade lite med honom och frågade hur det var att köra ut bröd .., så där rent allmänt?

Då sa mannen att det var inga problem, för till vardags läste han atomfysik i Lund.

Ojdå, kära nån.

Det är så det är.

Inget är vad man inbillar sig.

Varmprat ....

Idag i mitt-emot-kassan hos Johanna, står en kvinna med höga kindkotor och jag håller just på att ta bort kundkorgar, så vi kommer att småprata lite och jag frågar var hon kommer ifrån ..?

Dialekten är bekant.

"Jo, jag kom från Storuman ... och jag vet nog vem du är .., du är den som skrev om min dotter och vet du, jag läste dina rader och sen satt jag och grina hela kvällen, så rörd var jag ..., och tänk, nu har jag fått träffa dig också!" säger hon med ett varmt leende och så får jag en stoooor och härlig kram.

Det är just ånt som gör att man blir så glad i sitt arbete.

Verkligen en insikt ...

Om vikten av att tala om vad man egentligen känner .., skriver Christina om i ett inlägg på Stribergs Station, ja, hon berättar vad hon sade till sin pappa när han låg på dödsbädden.

Så här skriver hon bland annat ....

"När pappa låg för döden, så fick han mängder med morfin.
Jag satt där och tänkte att jag aldrig hade talat om för honom hur mycket jag älskade honom, för att inte tala om att han aldrig i hela sitt liv hade sagt något dylikt till mig."

Och så fortsätter texten.

Jag blir lika rörd varje gång.

Dagens fönster ...

... speglar sig i lilla badrumsspegeln.

Var?

I min mammas föräldrahem i Dikanäs.

Sånt som har satt sig ...

Det finns gott om guldstjärnestunder från norrifrånsemestern.

Den där resan Hem.

Ibland pratar vi om den, pensionatsvärden och jag själv.

En av dom där stunderna, var frukosten vid morbror Olafs köksbord.

Stillsamt morgonprat .., stövaren Rissla .., och känslan av att ha åkt kana i tiden.

Och morbror Olafs tårar när jag jag kramade om honom och hur rörd jag blev när han sa att ... "men huvva, du skratta ju precis som Ann-Gerd!"

Den där morgonen.

Så många känslor som tumlade om.

Och utsikten från köksfönstret.

Ett sent kvällsfönster från ..

... pv:s segelbåt, den utan namn.

Och tänk, att just nu seglar den mannen och hans storebror från Långedrag ner till landet Halland.

Hela natten.

Och säkert hela dagen.

Själv tänker jag lägga mig under påslakanet i sängen Sultan.

Ajöken, sa fröken .., som i eftermiddag varit vådligt magsjuk.

Naturlig skönhet ..., eller ..?


Jag undrar jag vilken sorts antirynkkräm fru Anka använder?

Titta bara, så slät och fin pannan är!

Och såna fina tänder hon har!

För somliga ...

... är det förstås höjden av lycka att bli tillfrågad om man vill segla sin brorsons båt från Kullavik i Bohuslän till landet Halland?

Det vill man.

Så den lycklige och hans storebror tänker ägna den kommande natten åt seglats på böljan den blå.

I mörker.

Det är tur att det finns GPS.

Hela dagen ...

(Det svarta på stranden är tångruskor. )

.... blir jag på stranden.

Vid havet.

Löser korsord.

Badar.

Skickar och får sms.

Och ser polenfärjan ge sig av från hamnen.

Sen .., lägger jag mig raklång i sanden och tänker på Grekland.

Medelålders plus ...

Först fick jag ett erbjudande om en otroligt billig 3-månadersprenumeration på DN, det var den rare bloggaren Rexxie som hojtade och jag tackade genast "ja".

Tre månader med en morgontidning som ligger nedanför brevinkastet var morgon .., det är lycka det.

Och kvällar när jag har kommit hem från affären - dödens trött - och duschat och sedan satt mig i soffan Ektorp .., lagt upp fötterna på bordet och därefter tagit mig an korsordet i ovan nämnda tidning.

Det är också en slags stillsam lycka.

Men erbjudandetiden gick ut och en kväll ringer en ung madame från prenumerationsavdelningen och undrar om jag kan tänka mig att fortsätta ...?

Fortsätta med tidningsdunsen mot golvet .., och korsordet .. och spalten "Så träffades vi" ? tänker jag, men så säger ju inte hon.

Så .., efter en stunds tvekan .., svarar jag ..., "ja, okej".

Det finns nämligen ännu ett skäl till att fortsätta och det är när jag småleende sitter och läser serien "Medelålders plus", tecknad av den här mannen.

För några dagar sedan var han totalt underbar .., det var den åldrade mamman ( i min ålder kanske) som ringde dottern och berättade att nu var dom minsann hemma igen från landet och hon förstod att barnbarnen hade längtat sig fördärvad efter mormor och morfar (jaså? visste dom inte ens att dom var bortresta ..?) och förvecklingarna därefter.

Ååå, jag bara ä l s k a r den serien!

Lediga-dags-fönstret ..

... finns i Stockholm, hos en mig närstående madame.

Till Elenor ...

Idag fyller min svägerska Elenor 65 år.

Hon ser helt klart mycket yngre ut och genom alla åren som vi har känt varandra - det är många nu - jag var sjutton år när jag träffade henne första gången, har hon varit så otroligt snäll och rar.

Och vi har gjort så mycket tillsammans .., det har varit greklandsresor och sommarveckor på Tjörn i Bohuslän .., vi har säkert spelat tusen plump-matcher under årens lopp och hon bjuder alltid på världsgoda frukostar!

Här Elenor, kommer ett stort grattis från mig!

Nån slags insikt ...

Ibland frågar människor varför man bloggar?

Ja, säg det.

Häromkvällen, när jag öppnade min inkorg, hittade jag det här mailet och då förstod jag plötsligt var det i b l a n d kan kännas meningsfyllt med små bokstäver skrivna på rad.

Så här stod det.

Anonym sa...

"Tack för dikten om skottet.

Jag är en 75 år gammal tant, som har bott 45 år i Danmark.

När jag var 6 år läste jag dikten och frågade, vad "sörjde" betydde.

Då jag fick svaret, grät jag hejdlöst, varefter de vuxna skrattade åt mig.

Har aldrig glömt det och har aldrig skrattat åt barn och hundar, så de sett det.

Det enda jag har kunnat komma ihåg är sista linjen, som jag nu använde i Google och fann dikten hos dig.

Tårarna kom igen - minnet av min mor, som skrattade och gjorde mig besviken. Hun skrattade nog, för att jag var söt som grät över skottet, så som vi vuxna skrattar över barn ibland - inte elakt, tvärtom.

Min mor hade cancer och dog ett år senare.

Vad hon tänkte, när hennes barn frågade vad "sörjde" betyder, kan man bara ana."

Tack igen, för att jag på ålderns höst fick uppleva barndomsminnet.

Igenkänning ...

När jag pingar inlägget under detta .., upptäcker jag att "Roger Lindqvist" har gjort precis samma sak.

Pingat, alltså.

Roger Lindqvist .., det låter hemtamt.

Så jag klickar på namnet och titttar in.

Åååå, så var det alltså!

Och ganska finurlig är hans sida och skrollar man ner till slutet eller början, är det hur kul som helst.

Litet brev från pElle ...

Kolla tassarna. Dom har han gömt.
Så gör Pelle när han känner sig trygg.

"Hej alla vänner på mattes blogg!

Det är jag, pElle, som skriver.

Ni tror kanske att jag nu har återvänt till landet Skåne, till matte, men det har jag inte.
Jag bor fortfarande kvar hos Gunvor, ni vet, pv:s mamma.

Gunvor har ett sommarhus i landet Halland och här har jag det så bra.

På dagarna går jag ut och in som jag vill .., jag brukar ligga och vila under plommonträdet .., ibland lägger jag mig nära ett högt träd som kallas för Björk ., där ligger jag och spanar på grannens katt som ibland kommer smyyyygande, ja, han vill förstås slåss med mig, men jag håller mig lugn, för det har pv sagt att jag måste vara.

"Du får inte slåss och bära dig åt Pelle!" säger han strängt.

Förra fredagkvällen kom matte hit.

Vet ni, jag hade inte träffat henne på flera veckor och jag kände knappt igen henne .., lite fick hon klappa mig och för att hon inte skulle känna sig bortglömd, så hoppade jag upp och lade mig nära henne, då, när hon satt i soffan och kollade på ett tv-program.

Men mest är jag nära Gunvor.

Gunvor .., hon är så snäll.

Hon klappar mig och pratar med mig .,. både engelska och svenska ..., och nu vet jag precis vad orden betyder, även om hon ibland frågar ... "Pelle, do you understand?" och det gör jag ju såklart.

Sent på lördagkvällen hörde jag att pv och matte pratade om vad som skulle hända .,. skulle jag flytta till Ystad igen eller skulle jag bli kvar i Halland?

Det verkar som om jag, om några veckor, får återvända till Pensionatet och när matte och pv ska åka till Grekland på semester, då i slutet av september, då ska jag åka bil till landet Småland och bo hos Gunvor i hennes lägenhet i Ljungby!

Tänk, vilket spännande liv jag har!

Nu orkar jag inte skriva mera.

Ni får ha det så bra.

Alldeles särskilt hälsar jag till alla kattvänner !

Jam-jam från er vän pElle."

Sju till tre ...

.... blir sju till fem, då tre arbetskamrater ligger däckade.

Det går det med.

Förstås.

Vid fyratiden säger jag till chefen att faktiskt så anser jag att vid 55 års ålder bör man få en kaffeslurk så där på eftermiddagen och Olof fixar kaffet och efteråt blir man som en ny människa .,. ja, så där som när sonen en gång i världen hos lekkamraten Sandra spelade nånting alldeles nytt som hette Game Boy ..., och sonen glädjestrålande kom hem och meddelade att han minsann hade fått flera "extraliv".

Ungefär så är det.

En kopp Zoegas och en halv macka .., det är precis vad som behövs.

Till slut är klockan fem.

Så snart jag äntrat cykeln och kommit hem, packar jag den rosa strandväskan.

Baddräkt, handduk, Kvällsposten, penna och läsglasögon.

I morgon är ledig dag.

Ingenting annat än övermåttan ljuvligt är det.

Tisdagsfönstret ...

... finns i Stockholm.

Där befann sig "piteå-barbro-men-boendes-i-uppsala" och med fönsterhåven i högerhanden så lyckades hon fånga ett exemplar, ja, egentligen två.

Det här var det ena.

Högtflygande planer. Eller låga.

På tjugotvå mils avstånd från varandra sitter pv och bloggmadamen och surfar runt bland restresor och flygstolar, då, inför lillsemestern i slutet av september.

Mest kollar vi efter resor till Grekland.

"Men mamma .., har du hakat upp dig alldeles på Grekland ..?" utbrister sonen när han tittar in i affären en stund och jag berättar om det som stundar.

Jo, så är det nog.

Det här blir den tionde greklandsresan för min del och jag minns 1986 i Australien och flera hundra mil med bil och så vackert att man bara gapade och vänliga människor och ändå sa jag att ..."men om jag får välja .., så tar jag ändå Grekland".

Man kan ju undra vad det är som gör att man på vissa ställen känner sig så hemma?

Så med pv blir det prat om var vi kan tänka oss ...?

"Gärna någon liten ö bara ...", säger han.

Och vi pratar om flytt till landet Halland eller tvärtom, till landet Skåne, så kan man ju också göra ..., och försöka hitta gemensamt hus här, ute på landet.

Det är sånt som vi pratar om, medan skymningen närmar sig utanför mitt fönster.

På agendan ...., närmare bestämt kl. 19.00 i SVT, 2.

Cityfolk

Om några människors livsöden i olika europeiska storstäder.

Del 3 av 5.

Wien.

Vi möter den 70-årige gatuartisten Werner som går sin egen väg och tillbringar hela dagarna på Wiens gator och John från Kanada, en 35-årig radiopratare som på grund av gamla parkeringssynder dras med en jätteskuld som överskuggar hela hans liv. Vi träffar också läkaren Elia som under de senaste åren haft ett ganska ovanligt kärleksliv.

Så blev det ..

Igårkväll Marinan med goda vännerna .., en bloggmadame med östgötsk dialekt (känd från tv, kanske man ska säga ... eller åtminstone för muddstickning och textförfattande .. ja, till mer kyrkliga sånger ...) och hennes stillsamme man, inte att förglömma .., och dit kom även den här damen, tillsammans med make och liten snabbfotad fröken och som om det nu inte räckte, uppenbarade sig dessutom den snabbfotades mormor ., och på min högra sida satt en rödlätt och lite fräknig madame som har Börjat Ett Nytt Liv.

För ovanlighetens skull valde jag i n t e grillspett, utan ryggfilé och om jag säger att det var himmelskt gott, så är det ju precis som vanligt, men så var det.

I flera timmar blev vi sittande där nere vid havet.

Först ute, sen inomhus.

Fem timmar allt som allt.

Där ute upptäckte vi självaste kommisarie Wallander med sällskap som åt och fröjdades och så var där en hel drös ystadbor, second-hand-maggan, till exempel, henne presenterade jag för de övriga.

Och nu är det måndag och arbetsdagen är tillända.

Massor med kunder i kassan prick hela dagen .., en känd skådespelerska, t.ex.
(Man märker åldersskillnaden tydligt ibland. Jag sa till min dotter att den här kvinnan hade handlat i affären och för mig är hon hemibträdet i Fanny och Alexander. För dottern är hon nånting helt annat, nämligen mamma till Anakin i Star Wars ...)

Det är kvavt ute.

Åskan har mullrat.

Och när jag cyklar hemåt ser jag att den berömde kommisarien cyklar just bakom mig.

Måndagmorgon ...

Ungefär så här känns det.

Födelsedagsmadamen tog bilden.

Dagens fönster....

... har Babsan (från Piteå, men boendes i Uppsala), hittat i självaste Hufvudstaden.

Ett söndagskvällsfönster från ...

"Hej Elisabet!

Ett par dagar ute i Luleå skärgård resulterar i massor av bilder.

Efter grovrensning återstår 91 stycken. Du får en. Varsågod.

Bilden är tagen i Småskärs kapell byggt 1727, det äldsta i denna skärgård.

Det är litet och enkelt och fungerar ännu idag vid kyrkhelger.

En kuriositet är att detta är det enda kapell i skärgården som har en så kallad
herrskapsbänk längst fram vid koret.

Där fick de "fina" borgarna sitta, med ryggstöd och avskilt från den övriga populasen som hade sina smala plankor att sitta på.

Altartavlan är målad på indiskt råsiden.

Hela ön skänktes till Luleås borgare av drottning Kristina år 1652.

Småskär är nu en av de mest populära öarna i vår arkipelag. Väl värt ett besök.

Hej från Bert.

Under den långa seglatsen ...

... passade herr kaptenen på att skaffa sig en gps-mojäng.

Det är den ni ser på bilden, ja, fast där ligger den vid bilens framruta.

Gps-grejen är en stor källa till lycka för kaptenen.

"Du anar inte hur bra det är med en sån .., jag ser precis hur många knop båten gör och får exakt position och sen kan jag lätt stämma av med sjökortet ...", säger han lyriskt.

Själv tänker jag mera så här .., ja, men så himla praktiskt det skulle vara om man hade en slags Livets GPS .., en som med gröna displaybokstäver visade när man har målet inom räckhåll ("bra, fortsätt i samma riktning!") eller pipvarnar när man är på väg att irra bort sig så där alldeles fullständigt.

Så där så man visste.

Så mycket tid man skulle spara.

Och energi.

Det är vad jag tänker på när jag ser gps-mojängen.

Lördagkväll ...

... spelar vi Plump, ute på den inglasade altanen.

Pv vinner.

Gunvor kommer tvåa.

Sen är det väl inte så noga med resten.

Tycker jag.

På tåget hem ...

Två unga flickor snett till höger bakom mig.

Den ena berättar om sitt kvällsjobb, ja, hon arbetar på Filmstaden.

"Men det är ett helvete att få popcornen precis lagom .., så där så man inte bränner dem ...", säger hon.

I säkert tio minuter berättar den unga kvinnan om krånglet med poppandet.

Utanför kupéfönstret susar världen förbi.

Kävlinge, till exempel.

Födelsedag ....

Självaste doktorn, det är väl före ronden, antar jag.

Idag, för 37 år sedan, blev jag mamma för första gången.

Då föddes nämligen en liten mörkhårig madame på Skellefteå BB och den lilla tösen kom att få namnet Maria, ja, sedemera även Dr Böhlander (det var när bloggmadamen i fjol ramlade och bröt höger handled som dottern helt sonika gick in och tog över bloggen .., och under pseudonymen Dr Böhlander meddelade hon då läsekretsen det mesta om patientens tillstånd och det var ideliga ordinationer om rehab av högerhanden .., där på pensionatet ...).

Födelsedagsbarnet har efter hand begåvats med såväl make som två barn, Emma och Emil.

Här kommer ett stort, stort grattis!

Och som om inte det räcker .., så har rara vännen Eva på Frösön också haft födelsedag, men igår.

Hur kunde jag missa detta ..?

Eva: här kommer grattis-i-efterskott även till dig!

Idag har Anders namnsdag.

Det är nämligen Per-dagen.

Alltså har även pElle namnsdag.

Och Cecilia Nehlins man, han heter också Per.

Dessutom fyller han 50 år i morgon.

Grattis till alla tre.

Ledig dag ..

Vad gör man på en sån?

Jo, man gör ingenting.

Man bara finns till.

Man pratar i telefon med yngsta dottern och lyssnar till Ring-så-spelar-vi och sedan Melodikrysset och man äter frukost på inbyggda altanen och gosar med pElle.

Man åker till Haverdal och handlar mat .., promenerar sedan i fästingrikt gräs ner till stranden och havet och ligger där och tittar mot himlen och pratar med en pensionatsvärd och frågar om han också ser molekylfigurer när han blundar och det gör han.

Man plaskar ut i decimetertjockt lager av tång och maneter och tar sig ett dopp och när man kommer hem igen, blir det middag och sedan Plump, tillsammans med pv och hans mamma.

Pv vinner.
Bloggmadamen slår sin svärmor med tre poäng och tur är det.

Och man tänker att det är underligt att alla fåglar har tystnat, utom skatorna förstås och skatungarna har kortare stjärtfjädrar än sina föräldrar och skuttar lite på gräsmattan och pElle, han ligger mest under plommonträdet och ibland i en fåtölj.

När klockan är tio över åtta och kortspelandet är tillända, bestämmer man sig för att ta ett kvällsdopp.

Då är det alldeles totalt vindstilla ute.

Efteråt ska det bli ost och vin.

Och min lilla mobil har insomnat, så att ta emot sms eller samtal är hopplöst.

Bara så ni vet.

Olga

Efter en kvarts väntan och ett telefonsamtal och mycket prat om dragspelandet och att vara gatumusikant och prat som inte följer den vanliga mallen ...("och vad tycker du är viktigt här i livet ..., vad ger dig glädje Elisabet ..?" frågar Gabriel, dragspelsmannen som sitter på en svart stol utanför väntsalen i Båstad), kommer äntligen Olga.

Olga är god vän till Gabriel.

Hon har en röd och väldigt åtsittande klänning och figur som en Barbiedocka (aldrig minns jag att unga tonårsflickor var så vansinnigt smala, då, när jag själv var ung .. och inte var vi sååå välsvarvade, å andra sidan gick ingen på gym och bröstförstoring var ett begrepp man inte ens hade hört talas om ...) och med sig har hon en kundvagn där dragspelet och resväskan ska få plats.

Gabriels väska och dragspel.

Olga är lillasyster, men "mentalt storasyster" åt en storebror, säger hon.

Och så är hon Skytt och går på en konstlinje i Visby, om jag minns rätt.

Tio minuters möte med Gabriel.

Det här är Gabriel, inte ärkeängeln, men väl gatumusikanten.

Vit hatt.
Välputsade skor.
Tjugotvå år.
Lillebror.
Vattuman.

Vi åker med samma tåg och kliver av i Båstad, där det blir en stunds väntan.



Och han berättar att han åker runt nu i sommar och spelar dragspel lite här och där.
Och på en del pubar.

"Det är så mycket hat i samhället .., kan du förstå det ...?"säger han och berättar om den unge mannen som gav honom en dansk skalle utanför Pepes bodega i Båstad.

Här sitter han och väntar på Olga.

Om en stund ska denna skönhet uppenbara sig, men det vet jag inte just då.

Sveriges äckligaste toalett ...

... den, mina vänner, finns i Båstad, vid järnvägsstationen.

Att en stad som anses vara på gränsen till fashionabel, åtminstone sommartid, inte skäms ögonen ur sig att visa upp en sådan toalett, det är för mig en gåta.

Snuskig, är bara förnamnet.

Där finns en rostfri toalettstol som är genomlortig och där är en unken doft av urin och man tror sig ha stigit in i ett utedass från 30-talet.

Å andra sidan kostar det ingenting att uppsöka tronen.

Å ännu mera andra sidan, borde man få betalt för att man alls tittar in.

Dagens fönster ...

... finns i Steninge hos pv:s mamma.

Ser ni det?

Inte?

Jodå.

Tänk er en inglasad altan, nästan helt målad i vitt och där på altanen finns en soffa, ett bord och några stolar och en öppen spis och massor med tidningar .., på bordet ligger nästan-helt-lösta-korsord från Aftonbladet och tidningen Smålänningen och från transistorradion hörs Melodikrysset.

Altanens södervägg består till största delen av skjutbara fönster.

Därifrån ser man ut över gräsmattan och där är trädgårdsmöbler (bloggmadamen sitter just nu vid ett av möblemangen ..), man ser också en vitmålad Friggebod där svenska flaggan hänger ovanför dörren (som för övrigt står öppen .., där låg pv och bloggmadamen i natt ..) .., intill friggeboden finns en jättelik Rhododendron som förstås är helt överblommad och här är ekar och jättelika körsbärsträd .., här finns ett trädgårdsland med vinbärsbuskar dignande av röda bär .., där finns en buske med amerikanska blåbär (fick vi till efterrätt igårkväll, inte busken, men blåbären ...) och alldeles här intill mig, står en röd cykel av märket Peugot.

Inte en endaste fågel hörs kvittra.

Jag ser en liten, liten, liten insekt som kryper på bordet .., och pElle bryr sig inte det minsta att hans matte och husse har kommit tillbaka .., han är ju Kung här på landet och har egen fåtölj och nästan egen altan också, i alla fall så tror han att det är hans.

Himlen är blå.

Luften ljummen.

Hos grannen hänger tvätt på tork i vinden.

Det är vad man ser när man tittar ut genom fönstret.

Här, ute vid havet, finns ingen täckning till mobilen och att ladda upp bilder går inte alls .., så ni får använda er fantasi.


Och efteråt testar jag igen att lägga in en bild .., och ser man på .., då fungerar det!

Så här ser det alltså ut.

Fredagsfönstret ...

... hittar man i idylliska Båstad.

Och idag blir det arbete till klockan fyra (snälle, rare Olof tar min sista-timma ..) och sedan bär det iväg till landet Halland och till pElle och pv och pv:s mamma Gunvor.

Trevlig helg till er alla!

Papas ...

Några fönster en tisdagkväll .., härifrån.

Kväller ...

Gissa, hur ljufvligt det doftar när man passerar en sån här rabatt!
Det var i Båstad.

.... och jag ligger raklång på soffan Ektorp och telefonsurrar med pensionatsvärden.

Om det mesta pratar vi, men väldigt mycket om den framtid som man inte vet ett dugg om.

Men pratplanerar gör man.

När vi har vridit och vänt på orden, frågar pv vad jag önskar mig till middag imorgonkväll .., ja, det är jag som tar tåget upp (hem igen på söndag .., då blir det liten bloggträff) och jag svarar ..."åååå, gärna stekt torsk!"

Inga problem, säger pv.

Och tänk .., i morgon ska jag få träffa pElle igen och hans sommarmatte Gunvor och det känns så bra, så bra.

Det har inte med ålder att göra ...

... madame Cecaria Evora är lika underbar hon som vilken Britney Spears som helst.

Tycker jag.

När livet känns som bäst ..

Eva Cassidy & Katie Melua.

Fler snabbfotade damer ...

Nog minns jag rasterna i småskolan hemma i Malå.

Hur vi bollade mot tegelväggen.

Och Bro-bro-Breja .. hästen heter Freja.

Och den där bron i London som "is falling down".

Och så hoppade vi hopprep.

Fast inte så här, förstås.

Dagens fönster ...

Båstad är pyttigt och charmigt, ja, nästan overkligt idylliskt.

Egentligen känner jag mig nog mera hemma på platser där det är ..., nja ..., lite mer hipp-som-happ .., men att en tidig morgon spankulera till bageriet och köpa färskt bröd till båtfrukosten .., och på tillbakavägen upptäcka det ena fönstret vackrare än det femte .., ja, det är ändå inte så pjåkigt.

Överallt syns stockrosor och stora sjooook av lavendel!

Där är humlesurr och fjärilar!

Och välskötta gräsmattor.

Båstad, onsdagmorgon ...

Dags för morgondopp.

Klicka gärna på bilden.

Emma lånar mormors kamera ..

... och ger sig av mot ängen till.

Det här blev resultatet.

Herman ...

En härlig början på ett Sommarprogram .., det tycker jag att det här här.

Första fyra, fem minuterna fick mig att smajla stort.

En slags båtliv ...

Kaptenen himself.
Jungfru.
Mellanbarn.
Vänster tumme upp.

Ja, visst .., självklart .., livets lycka hänger inte på att hitta en partner.

Men om man nu r å k a r träffa en sympatisk man som visserligen är envis och sannerligen inte lägger sig platt (vilket jag verkligen tycker om ..., att han står för det han tycker är rätt, menar jag ...), men som är omtänksam och övermåttan rar .., då blir man hemskt glad att träffa den mannen efter tre veckors frånvaro.

Två glas Martini och en ljummen kväll i slutet av juli .., det blir som bäst.


På morgonen: frukost i sittbrunnen.



Kokta ägg .., färskt bröd .., ost och marmelad (icas!) .., kaffe och te.

Vågkluck.

En gräsand som tigger mat.

Ungefär så.

Storasystersvisit ..

Den berättande systerdottern är uppvuxen i Luleå och det hörs.

Efter en ganska krumelurig hemresa från Båstad (buss därifrån till Ängelholm .., därifrån byte till Öresundståg till Malmö och air condition-system som inte fungerar .., antingen är det jättevarmt i kupén eller iskallt i nästa ...., människor springer fram och tillbaka och byter platser ...) och i Malmö blir det en halvtimmes väntan och så sista biten hemåt då.

I Svarte väntar dr Böhlander och fotbollsmadamen Emma och jag hoppar in i bilen.

Vi är bjudna till min störstasyster och hennes dotter, på landet utanför Hörby.

Och där sitter vi sedan på uteplatsen och i hagen intill går två ston med var sitt föl och det är varmt och härligt och syrran bjuder på nån slags kladdkaka på asietter som har funnits i hennes ägo i evigheters evighet amen och min systerdotter, som jag verkligen tycker så oändligt mycket om .., hon skrattberättar för en stillsamt leende dr Böhlander om krånglet med mobiltelefonen, allt medan Emma pillrar med ett sugrör.

Båten utan namn ...

Efter att ha seglat i fyrtiotvå år, ja, inte nonstop .. men ändå .. så har pv sedan två år tillbaka en egen segelbåt (Shipman 28), men tänk, inget namn på den ..., det tycker jag är underligt. (tidigare delade han båten med sin storebror).

Nä, här ska nog kommas med namnförslag.

Tror jag bestämt.

Morgon i Båstad ...

Skulle detta kunna hända på Dungers i Malå?
Aldrig i livet!

Det är strålande sol och klarblå himmel när vi vaknar.

Varmt och skönt!

Och vi lämnar båten (pv påstår att i år är jag inte ovig som ett kassaskåp, ja, när jag ska ta mig till och från båten ..., nä, nu är det mera som en liten sekretär ...) och går till stranden som ligger bara en bit härifrån och hela tiden kommer badrocksmänniskor cyklande eller promenerande för att ta sig ett morgondopp.

Mest äldre män och kvinnor; kanske pensionärer som inte måste ge sig av till några arbeten.

Nästan alla har vita frottébadrockar.

Någon enstaka en ljusblå.

Och när det har doppats i ett 19-gradigt hav ., går pv till båten för att fixa kaffe .., själv tar jag en promenad rakt upp mot centrum, mot kyrkan till .., där finns ett bageri och jag handlar nybakat bröd och lunchmackor.

Även i bageriet ser jag badrocksmänniskorna.

Om äldre män i Malå skulle komma cyklande till Dungers bageri iklädda endast badrock och möjligen badbyxor och sedan stå i kö för att köpa bröd och sedan cykla hemåt .., då skulle nog pratet gå.

"Undra om ´n Kjell ha vorte tokut ..?"

Tror jag att det skulle låta.

Lediga-dags-fönstret ...

Det här är utsikten från "sängen" i segelbåten.

Sjökorten uppe i taket och lampan som dinglar lite så där hit och dit.

Inte sover jag särskilt gott .., jag vrider och vänder mig tusen gånger och till slut lämnar jag pensionatsvärden åt sitt öde och kryper in och lägger mig i förpiken som är som en liten grotta och man kan väl knappast påstå att det är som en Hästens Säng och där är en pinne eller ett stag som man har mellan fötterna, men det går det med.

Ett slags äventyr är det.

Till världens bästa Bettankax ...

Idag fyller den madamen år .., trettiofem eller nåt sånt.

Trettioplus, kanske, det är ju ingen lögn i alla fall.

Tjusig, rolig, skärpt, trevlig, sprallig, allvarlig .., allt har hon och nu är hon ju mormor också!

Stort grattis från mig och pv!

Gästhamnen i Båstad, lite över tio på kvällen.

Tåg från Ystad till Malmö och sen mjölktåget som passerar alla ljuvliga små bonnaställen .., Dösjöbro tilll exempel, där skulle jag gärna sätta ner mina bopålar och kunna sitta där och titta ut över kossor och hästar och får och ett kulligt landskap.

I Ängelholm blir det byte till buss.

Vänlig chaufför med stockholmsdialekt kör oss till Båstad.

Långt från järnvägsstationen till själva centrum är det och jag får lift av vänlig kvinna med dotter vid ratten.

Nere i gästhamnen möter pv.

Sen middag på Papas och här är massor med bakåtslickat hår och tjusig fritidsklädsel och vi äter himmelskt god mat ..., jag väljer lammytterfilé med rostad bjärepotatis och ur-goda grönsaker .., pv tar kalvrygg och vinet smakar bär och frukt. Björnbär. Blåbär. Det är första gången i mitt liv jag på rak arm kan säga att så smakar vinet!

Servitriserna är rara och fina och hela notan blir tvåhundra kronor billigare än vad jag hade förväntat mig.

Nu i segelbåten.

Martini i ett glas.

Efter tre veckors frånvaro av pensionatsvärden måste jag vänja mig så sakteliga.

Jag är ingen som faller i armarna och utbrister halleluuuuja, äntligen!

Men efter två glas Martini så ...,-)

En trevlig kväll till er alla, hälsar sjörövarbettan.

Och himlen är faktiskt blå ...

Tisdag är kort dag och underbar dag.

U n d e r b a r.

U n d e r b a r a s t.

Massor, massor att göra och håret lockar sig av stressvärmen och jag försöker få in alla tidningarna utan att det ska ta halva dagen .., Hemmets Veckotidning, tv-guiden, Hänt Extra .., då är dom viktigaste på plast, dvs, dom som kunderna frågar efter ..., då kan man andas ut en stund .., men sen kommer alla buntarna med biltidningar, Elle Interiör och gud-vet-allt och man får gå ut i pantrummet och kolla i dom stora grå backarna och se om där finns fler ex som inte har gått in i hyllan men som ska returneras och mitt i alltihop behövs en fjärdekassa och någon annan vill ha växel och kundkorgarna ska dras undan och Fru Grå ler och visar vad hon har inhandlat .., jaha .., här ska bli ett Nytt Liv ser jag ...., och där är småsyskon som kivas och en kvinna från Norrbotten som undrar var fyrpack med djupfryst lax finns och vid ettiden får jag låna chefens fina Audi och köra till Stora Affären och hämta ut våra presentkort som har kommit och det känns ovant med automatlåda, men härligt.

Och roligt att köra bil igen!

När klockan är tre är arbetsdagen tillända.

Ute på lagret, vid tavlan där våra scheman sitter upptejpade, står Olof och försöker hitta någon frivillig som vill ta hans nästkommande söndagmorgon eller om det var lördag?

Ingen erbjuder sig och han suckar lite där han står.

Nu ska jag ta tåget till Malmö, för vidare befordran till Ängelholm och sen blir det buss till Båstad och dit kommer, hopefully, en seglande pensionatsvärd.

I dag har han seglat från en liten hamn i trakten av Kungsbacka, till Båstad.

Det blir många timmar det på havet och jag undrar hur pigg den mannen är i kväll?

Det känns som om det var länge sedan sist vi sågs.

Åtta vackra tisdagsfönster ...

... förevigade av Hasse från Ö-vik.

En reprisbild från juli 2007 och absolut värd att klicka på.

För tre år sedan ...

... då sitter jag i en blå stolstol på stranden och hela tiden springer kapten Lintott och letar stenar som han lägger i mitt knä.

Dom svarta kallar han för lakritsstenar.

Som ett litet röse blir det.

Och hon som är mormor har ett grässtrå i munnen som hon låtsasröker på.

Det är en annorlunda vecka.

Den här dagen för tre år sedan kommer ett sms från någon som har hittat ett hus.

Följande stod att läsa:

"Det finns cowboys i byn.
Precis just nu gick det förbi en ung sådan som pratade cowboyspråk med sig själv och sin knallpulverpistol.
Han såg mig inte ens.
Jag satt som en orörlig indian vid husväggen."

Pling i telefonen ...!


Det är sonen.

"Hej mamma! Vill du följa med och ta ett kvällsdopp ...?" frågar han.

Det är han och kapten Lintott som tänker sig att bada.

"Ja, gärna!" säger jag.

Boken av Minette Walters läggs åt sidan.

Allsången från Göteborg får tacka för sig.

Och så plockas baddräkten plockas fram.

Så varmt, så varmt blir hjärtat.


Efteråt: vi väljer lite mer enslig strand och hunden Meja skuttar i havet för att hämta tennisbollen och sonen dyker frejdigt bland vågorna och det gör för den delen Kapten Lintott också ... - vars badbyxor ideligen kasar ner -, till storasysterns glädje .., ja, Emma är också med ..., och hon som är mormor tar ett dopp i ganska kyligt vatten och sitter sedan på en sten och fylls av nån slags inutigråttacksamhet.

Lille Henrik Carl Joachim Alain


Ni som missade spektaklet ..., ja, här har ni chansen!

Själv fick jag svårt med synen ett tag ..., det hela var väldigt rörande och med mamman som hela tiden fick sitta med lillfingret i sonens mun, för att få honom tyst.

(Omkring 49.47 .., där ser man kronprinsparets lille son som är go som gull!)

Dagens fönster ...

... inramat och klart ..., kommer från Jom.

Ändrade planer ..

Fönsterputsandet får allt vänta.

Herremin!

Jag har ju glömt bort att jag har annat för mig.

16.00 Barnedåb i Møgeltønder - gæsterne ankommer

Den smukke landsbykirke i Møgeltønder er igen i år rammen om en begivenhed i den kongelige familie. Året efter den forårsstund, hvor Prins Joachim giftede sig med fransk Marie Cavallier og gjorde hende til Prinsesse Marie, kan de igen byde til fest i det sønderjyske, nu for at fejre deres søns barnedåb. Et par hundrede gæster kommer til Sønderjylland denne sommersøndag, og DR1 viser gæsternes ankomst direkte.

16.30 Barnedåb i Møgeltønder - De kongelige ankommer

Prins joachim og Prinsesse Marie får følgeskab af hele den kongelige familie, når de i Møgeltønderkirke skal have deres søn døbt, og også Prinsens to brødre vil være med, når den nye lillebror skal have sit navn.

Full fart!

En annan kapten. Kapten Lintott.
Men inga sjuttio sjömil då inte.

Tänk ...., vilken skillnad att sluta klockan halv två, i stället för treochenhalvtimme senare.

När man kommer hem finns orken ännu kvar.

Och nån slags energi.

Pensionatsvärden ringer och berättar att han idag måhända kommer upp i hela sjuttio sjömil .., från Orust i norr till - om han har tur och vindarna står sig - till trakten av Varberg.

Blir det inte full storm, tar han sikte på Båstad i början av veckan och blir det så, känner jag en madame som kanske tar tåget och hälsar på herr Seglare en stund.

En liten stund.

Kanske över natten.

Nu ska här putsas fönster och lagas mat och sedan blir dusch och sist av allt ..., ligga raklång på soffan Ektorp och fortsätta läsandet av låneboken "Ormars skepnad" av den i mitt tycke suveräna Minette Walters.

Söndagsfönstret ...

Klicka gärna på bilden ...

".... sen ett fönster från Glada Hudik.

En fin stad som vi stannade till i på vår resa norröver.

Solen sken och vi flanerade längs de gamla sjöbodarna.

SemesterTurtlan."