tisdag 30 november 2010
Bilder från Portobello Road, London.
Lördag blir marknadsbesök på Portobello Road.
Längs hela gatan står marknadsstånd och där finns precis a l l t i ng!
På ett av borden trängs handväskor.
Man undrar ju .., vilka var kivnnorna som bar dessa ...?
Vilka levnadsöden döljer sig här bakom ...?
Vad doldes i väskan ..?
Krokodilskinn ...?
Och kaffekoppar av alla de slag!
Och man står där och bara smajlar .., detta är så härligt!
Hattar .....!
Vem bar den hatten ...?
Hur såg hennes liv ut ...?
Nån slags dockor ...
Och små, små bilar .., och tennsoldater ...!
Gamla idolkort .., filmstjärnor ...
Dockor som sett sina bästa dagar ...
Vid ståndet med gamla pälsar, trängs damer i alla åldrar.
Och helt ljuvliga resväskor som kostar dryga tusenlappen, finns också.
Inget för den höjdrädde ...
Fr.v dr Böhlander i ny, rutig jacka, i mitten Kerstin och så hennes dotter Jennie.
Av oss fyra har endast en vänster tumme upp.
London Eye blev ett äventyr!
Tänk er pariserhjulet på Gröna Lund, men att man liksom är inbakad i en kapsel. Men vilken utsikt ....!
Vår guide, en herre i min ålder, visade sig komma från Canada, men hade bott i England de senaste åren och han "bjöd" oss damer på ett glas champagne och det kan jag ju säga er, att innan vi serverades detta, så gick jag inte och ställde mig nära fönsterglaset.
Men efteråt ..., ja, då kaxade man upp sig.
"Åh, titta där är ju Buckingham Palace och titta där ..!" lät det.
Jag menar, när champagnen gjort sitt.
Inget för LindaLotta ...
Överallt fanns fåglar.
Mest duvor .., och så nån slags grönskimrande fågel som flaxade iväg i sådan fart att jag inte ens hann se ordentligt.
Det var här (övre bilden) jag satt bettankax .., när vi pratades vid.
Solen i ansiktet .., det kändes som i april, maj, ja, hemma.
Och jag översköljdes av tacksamhet för att jag hade blivit bjuden hit!
När bilden togs hade jag just druckit ett så gott te (ginger/lime) och ätit nån slags chokladwienerbröd och bettankax berättade glatt att hon skulle få eftermiddagsfrämmande.
I "The Serpentine" simmade sothöns, svanar, gäss och måsar.
På ett anslag kunde man läsa att hundar skulle hållas i koppel, då många svanar fått sätta livet till när hundar av det mer våldsamma slaget, ja, hade tagit dem av daga.
Och duvorna är uppenbarligen oehört sociala och trivs tillsammans.
I går, när det var isande kalla vindar, hade dom burrat upp sig och liknade mest av allt Michelingubbar.
Eller gummor.
Olikheter ...
"Dr Böhlander" (dottern, alltså), skriver i en kommentar att något av det hon kommer att minnas från den här resan, är när hon, Jennie och Kerstin slog sig ner i enorma shoppingcentret Westfield för en paus och Jennie generöst bjöd på champagne och så satt dom där och tittade på alla människor som handlade tjusigheter från Prada och sånt som jag inte kan namnet på.
Själv minns jag mest alla söta små ekorrar som kom fram och noooosade på kameralinsen.
Det ena är inte ett dugg bättre än det andra.
(Jag menar så här, att det jag gjorde inte är ett dugg bättre! Min systerdotterdotter t.ex, hon promenerade omkring i Plymouth och fotograaferade stuprännor ..., allt beror ju på intresse ,-)
Litet möte i Hyde Park ...
"Men om du nu inte shoppade .., ja, men vad gjorde du egentligen då ..?" hör jag att somliga tänker.
Ja, vad gjorde jag?
Matade små ekorrar, det gjorde jag i alla fall en dag.
OBS.
Får ni upp filmen ...? Jag får det inte .., kanske ska jag vänta tills jag kommer till Halland, där fungerar det.
.... hur många härliga bilder och småfilmer som ligger och vilar sig i mina två minneskort!
Det är så där så att jag får försöka behärska mig för att hålla igen.
Där finns en liten film som visar när småkillarna spelar fotboll i Kensington Park och tränaren Oliver håller låda .., en annan film visar den grekiska sömmerskan vid sin symaskin .., en tredje film visar en ekorre som nosar på kameralinsen .., där är fönsterputsaren på sin stege .., där är mannen som levererar Carlsberg ölkartonger på ett högst finurligt sätt .., där är hundarna som leker med varandra i Hyde Park .., tunnelbaneåkandet .., ja, vilken härlig minnesbank detta blir för mig!
Jag ska lägga in en film per dag, har jag tänkt, så ska ni få vara med.
Och Susanne ...
Susanne, som står i ett av alla stånden i Hyde Park.
Hon säljer julpynt och väskor och lite annat.
"Kommer du från Sverige ...?" undrar hon lite försiktigt och sedan är samtalet igång.
Själv är Susanne londonbo sedan 1989 .., hon är Oxe, endabarn och har vuxit upp i Norrköping.
Och så har hon ett så varmt leende.
Det är såklart hennes vänsterhand ni ser på bilden här ovanför.
Vivian ...
Vivian .., som berättar hur jag ska göra för att köpa ett "travel-card".
Så varm och go är hon .., och säger ..."Oh, Elizabeth .., that´s a beautiful name, well Elizabeth .., have a nice day!" och så ger vi varandra en varm liten kram innan det där korta, korta mötet är tillända.
Mer behövs inte här i livet.
Tisdagsfönstret ...
måndag 29 november 2010
Pling i min inkorg!
Gunnar har tydligen följt med på hemresan via datorn!
Detta var bara en av flera bilder han hade tagit och skickat.
Så finurligt ,-)
"Välkommen hem Elisabet - snyggt landat.
Härligt att tänka:
Däruppe på många tusen meters höjd tittar du ner till höger ochvänster och vinkar åt oss alla bloggvänner som du passerar.
Det är såklart PV till höger när vi kommer in i svenskt terriotorium .., sen vinkar du hela vägen till oss alla, "ruta ett", Linda, Mian,Mossfolk + alla andra.
Jag är lika nyfiken på alla bilder och dina härliga texter från dinLondonresa som säkert alla andra vänner är på bloggen..!"
/kram från gunnar i vaplan/
Hemma igen ...
George, Stenbock och endabarn.
Ja, så är vi då återbördade till hemlandet och det gick bra alltsammans.
Vad kommer jag att minnas mest av dom här dagarna i London?
Jo, alla ljuvliga möten!
Där var Celia ..., Oliver .., Vivian .., där var den grekiska kvinnan som satt i en liten butik inte långt från hotellet (men i den verkligt fashionabla delen av Kensington) och lagade kläder och sa att ja, på den tiogradiga skalan så älskade hon sitt jobb så mycket som ..., ja, tolv!
Och där var fönsterputsaren på sin stege högt uppe i luften och jag själv där nedanför och hur vi pratade om höjdrädsla - eller inte - och jag fick veta att företaget var hans fars och jo, han trivdes bra med jobbet.
Och idag vid middagstid .., när jag strosar omkring bland alla de vackra husen och små butikerna - även det i Kensington - och i skyltfönstret ser en man som sitter och klär om en soffdyna och jag blir stående en stund och t v e k a r .., vet inte om jag ska våga .., men det gör jag .., så jag öppnar dörren och kliver in och frågar om jag får ta några bilder av honom och det får jag .., och jag säger .."du är Stenbock, visst ...?" och jodå, det är han och jag får t.om filma en snutt och efteråt är jag rusig av glädje.
Om han trivs med arbetet?
Absolut! Att stå vid ett löpande-band .., nej, det vore inget för George.
Och eftermiddagssolen sprider ett så härligt ljus över arbetsbordet.
Notera lilla gubben i gul hjälm längst nere till vänster.
"Har du nånting emot att jag tar lite bilder här inifrån ..?" frågar jag.
George svarar leende att det är bara att känna sig som hemma.
Mannen som säljer sängar och klär om soffdynor, det är han som heter George.
Ja, London är verkligen allt möjligt, men allra mest är det en massa underbart vänliga människor!
Och så klämmer jag till med den första cyklamenbilden.
Jag kan lova er att det finns många!
Och till rare vännen Gunnar som skickade ett så rart sms som kom just efter landning - tack -!
Och hela foermiddagen har jag promenerat omkring haer i omgivningarna.
Om ni bara v i s s t e sa vackert haer ar!
Jag har passerat ambassader och poliser med k-pistarna redo att anvendas .., jag har strosat i smala graender .., tittat in hos en man som klaer om moebler (George) och tagit underbara bilder av hans arbete .., jag har knackat paa och klivit in i en liten, liten butik eller atelje daer en grekisk dam satt och sydde (lagade klaeder) och det blev bilder och en stunds smaaprat och taenk, att ingen saeger nej!
Och jag har smapraatat med en man som putsade foenster och stod hooooeeegt uppe paa en vinglig stege (hans pappas firma .., jo, han trivdes med det hela ..,) och jag har pratat med Anna fraan Polen som har bott i London i 8 aar och kom hit for att studera paa universitetet och nu har hon en man fraan England och tvaa smaa barn (i skolan idag ...) och om hon laengtar hem ...?, jo, till sin pappa och mamma.
Det var Anna som serverade mig lunchen.
Foerst tog jag friterade blaeckfiskar och det var en "starter", men jag kaende att en huvudraett skulle bli too much .,. saa jag tog en till "starter" och Anna looooog och jag sa att ...,"ja, akta dig, kanske jag tar en tredje ocksaa ...!" och starter nr 2 blev en underbart god linssoppa med broed.
Ett glas vitt vin till.
Och nu aer jag paa hotellet och snart aer det haer aeventyret oever.
Jag aer saa lycklig.
Det baesta med den haer resan har utan tvekan varit alla rara maenniskor jag har faatt moeta.
Underbara, rara maenniskor!
Och jag har haft saa ont i benet och i ena foten i natt, saa det har blivit uruselt med att sova.
(Ser ni hur jag foersoeker undvika bokstaever med prickar oever ...., fast inte den haer meningen ...!)
Vi vaknar i alla fall till aennu en ljuvlig morgon .., blaa himmel .., isigt i luften .., men ingen snoe och inget regn!
Vilken t u r vi har haft!
Joanna (pv:s brorsdotter som bor haer i London), meddelar att idag aer det strejk paa tunnelbanan, det var bra att veta, daa blir det buss i staellet.
Vid tretiden blir det avresa till Heathrow.., men innan dess taenker jag mata ekorrarna i Kensington Park - inte laangt haerifran - och strosa omkring lite i South Kensington .., kanske ta mig en saan daer smarrig pirog (enpanada, kallades den i Argentina, smakar likadant ocksaa) och saa blir det ju frukost foerstaas.
Ikvaell vid nio ska vi vara i Sthlm, tror jag.
Och paa onsdagmorgon tar jag taaget hem till landet Halland .., till pv, sigge nilsson och pElle.
Oj, saa haer springer maenniskor .., taxibilar staar oc h vaentar utanfoer entren .., julmusik spelas .., ord paa olika spraak singlar hit och dit i luften!
Ha nu en skoen maandag allesammans!
Till Londongirl som tvingats instaella sin resa hit ...., gaar en extravarm tanke!
Dag 15 ... "Min första kyss"
Min första kyss?
Å, det kommer jag inte ihåg!
Men vad jag kommer ihåg är dom här kyssarna .., å, hjälp så romantiskt!
Och ni som funderar på att se filmen Cinema Paradiso (den bästa film jag vet) och inte vill veta hur det slutar, ni bör absolut inte se filmklippet!
Måndagsfönstret ...
Maria i Oslo passerar ett bageri .., tvärstannar .. och tar en bild.
Och håll med om att bagaren kunde vara bror till den här mannen!
(Obs! bilden längst ner i inlägget.)
söndag 28 november 2010
Vilken trivsam kvaell det haer har varit!
Efter ett kokhett bad i badkar (1:a pa tio aar, tror jag ...) foer att vaerma upp stela ben .., gick jag till kyrkan som heter naanting med Mary och det var en maessa paa latin .., ja, inte enbart .. men koeren sjoeng verkligen himmelskt vackert paa just latin .., och vi andra sjoeng med efter foermaaga.
Inte riktigt vad jag hade hoppats paa, men det var aenda intressant och vilsamt.
Efteraat skulle jag moeta de andra damerna paa en restaurant vid namn Sopranos.
Naturligtvis gick jag fel .., alldeles foer laangt bort .., fick vaenda om och hittade dem vid ett bord naermast doerren.
Idag blev det lamm .., underbart smarrigt!
Trevlig herr servitoer ("du maaste vael vara Stenbock?" sa jag, han tog upp sitt id-kort .., "annars tror du mig nog inte .." sa han .., och visst var han Stenbock, foedd den 6/1!
Mycket skratt.
Vi har haft det saaa trevligt ikvaell.
Jag fraagade damerna vad dom foell foer hos sina respektive maen och det blev aaterigen mycket skratt och lika mycket allvar.
Svaren varierade, men det mesta handlade om omtaenksamhet.
Sjaelv beraettade jag om naer jag hade njurstensanfall och laag och spydde i undersoekningsrummet och pv mitt i allt detta sa att han tyckte saa mycket om mig ,-)
Nu hoer jag julmusik ... "John Lennon ..." och de andra har gjort kvaell, det ska jag med.
Nu aer min tid ute haer!
Och jag har aatervaent till hotellet, ty nu aer mina foetter totalt slut paa.
Benen med, foer den delen.
Och dagen har varit ...?
Jo, vi skildes aat efter frukosten paa Giraffe en bit bort paa gatan (inget maerkvaerdigt i sig, men man blir i alla fall inte hungrig ...) och sedan tog jag sikte paa Hyde Park och det var som baest!
Stod en bra stund och filmade naagra smaapojkar som spelade fotbollsmatch och traenaren var en faergad man som heter Oliver och han dirigerade enligt militaer/disciplin .., ni ska faa se naer jag kommer hem .., men tala om att vara besjaelad av det han hoell paa med!
Pratade ocksaa med en av maalvakternas pappa och han beraettade att oftast paa loerdagar, saa traeffas dom i parken och saa blir det match .,. varje spelare betalar 10 pund till traenaren och sen haaller dom paa foerst med uppvaermning och saa match daa.
Sedan laaaang promenad i solskenet!!
Matade ekorrar ur handen ..., ni kan tro att man blir lycklig!
(Hade handlat mandlar ...).
Mera promenad!
Oeverallt springer hundar och leker med varandra .., maen och kvinnor joggar och flaasar .., naagon s t r e t c h a r ..., smaabarn busar .., ja, det aer saa ..., ja, saa haerligt, helt enkelt.
Tog en ginger/lemon/tea och en bulle i hoernet av parken .., satt i solskenet .., duvor flaxade omkring benen och gick paa bordet (taenkte omedelbart paa LindaLotta ...) talade med Bettankax och Torun och kaende mig glad .., tog sedan tunnelbana till Covent Garden .., strosade omkring .., vilade benen i den vackra S:t Andrews in the Fields .., daer det just daa paagick en kantonesisk gudstjaenst, ja, det spelade ingen roll .., det var varmt och skoent och flera hemloesa och saa jag och de kantonesiska saellskapet.
Promenerade laengs stora gatan daer Whitehall ligger .., tog en bild av Big Ben till Emil .., ny tunnelbana .., nu till South Kensington .., koepte gloegg av en danska som undrade - paa engelska - om madame ville smaka naagot typiskt skandinaviskt och det ville hon ,-)
God var den.
Naestan som Blossa.
Gick omkring och tittade .., slog mig ner i en liten-liten-liten butik som saalde indisk mat i form av piroger .., koepte 2 foer 2 pund .., u r g o d a ..., satt och pratade med mannen bakom disken; han hade tillbringat 20 aar i England och kom egentligen fraan Sri Llanka.
Ja, sen sista biten tunnelbana igen .., nu boerjar jag fatta hur den gaar .., hoppade av i High Kensington Street eller station och upptaeckte att det aer ju ALLDELES i naerheten av hotellet!
Ikvaell 18.30 blir det adventsmaessa i kyrkan en bit haer ifraan, S:t Mary's naanting.
Tittade in daer i morse .., massor med smaabarn och saa en vaenlig dam som beraettade om aftonens maessa.
Aer jag slut paa?
Svar: a b s o l u t e l y!
Men haerligt aer det.
Kram till er alla.
Elisabet.
Ny morgon - ny giv.
En trevlig dag blev det igaar och kvaellen, ja, men saa haerlig!
Eftersom alla var totalt slut paa efter gatloppet fraan morgonen till sextiden paa eftermiddan, saa valde vi att INTE bege oss in till city foer att aeta, utan tog foersta baesta thai-restaurant inte mer aen 5 minuters promenad fraan hotellet.
Halleluja!
God mat, men olycklig servitris som 2 gaanger spillde vin (vitt) paa Kerstin!
Efteraat slog vi oss ner i hotellets stora bar och tittade paa tjugotalet herrar som "deltog" i ett broellop i rummet intill ..., men herrarna ...., dom satt alltsaa i baren och drack moerk oel och pratade allt mer hoegljutt.
Som vi loooog.
Festklaedda herrar i keps och skinnjacka .., jeans .., gympaskor .., naagra hade slagit paa stort och bar kostym .., men aaa, saa mycket skratt och stoj det var!
Och kvinnorna!!!
Dom var klaedda i naan slags underlig utstyrsel .., barockklaeder .., naestan som pinuppor .., vi bara g a p a d e .., och daer var smaabarn som kom och pratade med sina pappor ..., och det var saadan ljudnivaa att vid halv elva tackade jag foer mig och gick upp paa rummet.
Mina ben var som p i n n a r!
Men taenk .., att jag hade varit igaang och promenerat i princip fraan halv 10 paa morgonen till sent paa eftermiddagen och ofta paa asfalt och visserligen kaenns det .. men det fixar sig.
Idag taenker damerna besoeka det haer enormt stora shoppingcentret vars namn jag inte kommer ihaag just nu .., West-naanting ... och jag sjaelv goer nog som igaar, tar busskortet och ger mig av dit naesan pekar?
Tanken aer att vi ska ta oss till en adventsgudstjaenst, men vi faar se hur det blir.
Dag 14 .."Vad hade jag på mig idag ..."
Ja, jag är ju i London när ni läser detta (om allt har gått bra, vill säga) och när detta skrivs är det söndagen den 21:a november och jag sitter här och förbereder inlägg på löpande band (är man en ambitiös Stenbock, så är man ...) och inte vet jag vad jag har för klädesplagg på mig om en vecka, men vi kan ju gissa.
Anoraken och en halsduk.
Och svarta byxor.
Svårare är det nog inte.
Ajöken, sa fröken som är på vift.
1:a adventsfönstret ...
Och hopefully är man i London och har det som bäst.
Jag ä l s k a r det här fönstret; eller rättare sagt, jag älskar tösen som skymtar där bakom .., en väldigt ung Emma Böhlander som har sovit över hos mormor i Ystad och just där och då känner jag mig som den lyckligaste människan på jorden.
Precis så.
lördag 27 november 2010
Pust och suck vad jag har promenerat!
Gick alldeles fel i Hyde Park (men vilka underbart fina ekorrar ...!!!), fick vaenda om .., Maria ringde ..."ta en taxi mamma, vi sitter vid" ... naanting som jag har gloemt, men det var vid Picadilly Circus i alla fall ... och jag promenerade hur laenge som helst innan jag fick fatt en en saa vaenlig taxichauffoer (Michael, 71, gift med Saaaandra ... saa uttryckte han det .., hade koert taxi i 49 ar!) och jag klev av vid hysteriska Picadilly Circus och trodde att helvetet hade brutit ut.
Aldrig har jag sett saa maanga stressade maenniskor!!
Gick fel igen ..., (Maria och co. hade daa bytt adress ...) och det blev ytterligare naagon timmes promenad och be om hjelp och till slut fann jag dem: paa Browns pub.
Efterat ville damerna besoeka Harrods.
Sjaelv tog jag laaaang promenad, letade mig ner i en tunnelbana .., listade ut hur det fungerade .., hoppade av lite foer tidigt .., invaentade buss nr 49 ..., hoppade av vid Kensington High Station, tror jag det heter .., kaende inte igen mig i moerkret och har promenerat mer aen behoevligt, men det aer vael bra med motion .-)
Nu paa hotellet.
Vi ska tydligen ut och spisa mat senare ikvaell .., men jag aer vael i det naermaste totalt doed.
Nu, menar jag.
Hej och haa!
Elisabet.
Vilken dag!
Jag aer saa oeverfylld av tacksamhet att det kaenns som om mitt hjaerta ska spraengas!
Foerst frukost paa Giraffe och trevliga servitoerer fraan Polen och Ryssland .., daerefter taxi till Portobello Road daer det aer marknad.
Gud, saa roligt!
Och vi delar paa oss.
"Mamma, du vill kanske se andra saker ...?" saeger Maria och jag hade kunnat pussa henne rakt av .., foer saa var det.
Saa efter att ha vandrat bland alla (nej, inte alls alla, men flera av dem!) marknadsstaanden, tar jag av paa stickgator ., tittar in i en kyrka .., pratar med en aeldre kvinna ..,. tar bilder .., ut igen .., tar paa mig en varmare troeja .., handlar paerloerhaengen foer 20 kr .., Maria ringer .., hon, Kerstin och Jennie vill ta taxi till Oxford Street - shopping haegrar - och vi moets vid korsningen daer vi skildes aat .., och rara Maria saeger att ..."mamma, du behoever inte kaenna ...", och jag aelskar henne!
Saa dom ger sig av och jag blir kvar.
Och jag promenerar laengs gatan som jag inte vet vad den heter och tar bilder av en saa vacker entre fylld med blommor .,. vattenkrasse och pelargonior och inget perfekt, men varmt och ombonat .., och en kvinna kommer och ska gaa in .., men stannar till och vi boerjar att prata.
Hon beraettar om blommorna .., det aer hennes granne fraan Filippinerna som har odlat allt detta och hon - odlerskan - spenderar allt som blir kvar av inkomsten paa blomstren .., hon staedar och har inte mycket pengar, men taenk, saa fint det blir!
Och kvinnan som jag pratar med .., hon heter Celia .., aer journalist och skriver om Sydafrika .., jag fraagar om hennes hand och hon skrattar och saeger att den aer saa ful .., det aer den inte alls, den aer lite prickig av aalder, men saa vacker .., och hon fraagar om blomman kom med paa bild och det gjorde den.
En stund staar vi daer och pratar, Celia och jag sjaelv, och jag taenker att livet aer saa generoest.
Sen fortsaetter promenaden.
I en korsning stoppar jag en faergad kvinna och undrar vilken buss jag ska ta, ja, om jag vill ta mig till Oxford Street och hon pekar paa den busshaallplatsen en bit bort och foerklarar.
Hon aer saa rar ..,. jag fraagar om jag faar ta en bild paa henne, ohhhh yes, saeger hon och leende .., hon heter Viv och "jag heter Elisabeth" .., "oh, that's a beautiful name .. , well, have a nice day Elizabeth!" saeger hon och daa vill jag naestan graata.
All denna vaenlighet!
I en liten tidningskiosk handlar jag ett busskort och tar buss nr 23 .., hoppar av haer vid Paddington Station och ska promenera omkring lite och titta hur haer ser ut.
Jag aer saa lycklig.
Ps/ Kan meddela att Gardinlagen efterlevs /- inte bara paa irland och norra Tyskland - aeven haer . Vita spetsgardiner precis o e v e r a l l t! Och nu aer jag nog inne paa bild nr 55 av den daer blomman ,-)))) Ds.
Ja, inte saa mycket morning .., klockan naermar sig nio och vi ska snart ut aeta frukost.
Tack foer alla tips och foerslag .., men vi aer fyra personer och tvaa av oss aer bjudna paa resan, saa det faar bli lite som researrangoererna har taenkt.
Men pv ..., hit aaker vi till hoesten eller sommaren .., det kan jag lova dig!
Hotellet aer UNDERBART bra!!
Vi har vaart rum ut mot jaernavaegen, men det aer okej, vi sover saa gott!
Idag aer det aningen mer mulet .., det blir marknad paa Portobello Road och sen aer det vael inget bestaemt, tror jag.
Baest igaar?
Jo, lilla julmarknaden i Hyde Park .., daer jag faangade en left hand, tillhoerande Susanne som bott i London sedan 1989 och egentligen kommer fraan Norrkoeping .., hon stod daer och saalde julsaker.
En till hand: Barry fraan Canada .., som stod i London Eye-egget daer vi aakte upp!
Idag nya moejligheter ...
Kram till er alla!
pv: pussa sigge och pElle fraan mig!
Lördagsfönstret ...
fredag 26 november 2010
I korthet: foerst frukost pa Giraffe en bit bort ..., sen flera timmars promenad i Hyde Park .., ekorrar som tigger mat ur haenderna ..., hundrastande maenniskor (helt ljuvligt!) .., mera promenad .., fotograferande .., London Eye .., heter det saa? ..., och mera promenerande .., Oxford Street (innan vi aakte upp i hjulet ...) med tusen miljoner turister och stress ..., och afternoon tea i tjusigt hotell i Mayfair .., och sen till hotellet och mina ben kaenns som stela pinnar och det blir nog en tidig natt ,-)
Nu i hotellbaren .., lite surr och prat.
Underbart vaeder!
Ps. Har nog tagit femton bilder paa ...., ja, gissa det ni! En blomma .....-) Ds.
Jaha, sa har jag varit ute pa promenad i omgivningarna och ni kan inte ana hur vackert det ar har!
Jag har sett barn pa vaeg till skolan .., byggnadsarbetare i full fart .., jag har sett damer och herrar formodligen pa vag till jobbet .., jag har nickat lite mot taxichauffoerna haer utanfoer och nu sitter jag i hotellets foaje med en ung kille fraan S:t Louis i USA intill mig.
Maria ligger och drar sig och vaedret aer UNDERBART .., ljust blaa himmel och lite kyligt, men bara lagom.
Snart blir det frukost, men inte haer paa hotellet, utan en bit ifraan.
Jag har redan foervarnat om att jag aldrig klarar av promenadtempot som damerna har .., saa vi faar se hur det blir. Att bara strosa omkring aer bra .., det aer ju sjaelva livet foer mig.
En liten snabbhaelsning blev detta, i all hast.
Bettan.
Dag 12 ...."I min handväska".
Ja, det är blir en enkel match att berätta vad som finns i min handväska: rakt ingenting!
Jag äger nämligen ingen handväska.
Kanske har där funnits någon .., en lädervariant på 70-talet, tror jag, men det är också allt.
I ryggsäcken då, vad kan gömma sig där?
Tjaaa .., där finns oftast min norran-almanacka .., kameran, kortläsaren, batteriladdaren, pennor, skrynkliga inköpslistor .., plånboken .., den rosa överstrykningspennan och ibland någon avisa.
Det är ryggsäcken ni ser på bilden och den har minsann varit med på mängder med resor utomlands och håller riktigt bra.
Var bilden togs?
Jo, i Simrishamn.
När jag skuttade runt på dejtingsidan, då hade jag bland annat med den här bilden och så texten under.
Där stod följande: "Speeddejting bland schangdobla skånska gentlemän. Ingen av dem visade dock den fotograferande kvinnan något större intresse."
Det fanns män på dejtingsidan som tyckte att det där var hur fånigt som helst.
Dom männen brydde jag mig inte om.
Fredagsfönstret ...
torsdag 25 november 2010
Klockan 17.55 pip ...
Bilden: från resan till Dublin .., vi närmar oss landning.
... ikväll torsdag, lyfter planet från British Airways, med destination London - Heathrow.
När ni läser detta, ska vi - hopefully - vara i luften .., kanske har vi tagit oss ett glas champagne eller vin och sitter där och planerar lite vad vi ska göra.
Kanske.
Hittar jag något internetcafé ska jag nog slinka in, medan de övriga damerna ägnar sig åt favoritgrenen: shopping.
Och utmaningen, dag för dag, kommer ändå - det har jag lagt in i förväg -.
Hej å hå! från madamen på väg.
Dag 11 "Mina syskon"
Mina syskon heter Rigmor och Birgitta.
Vi har samma pappa, men jag har en annan mamma.
När Rigmor och Birgitta är nio, respektive sex år, dör deras mamma .., ett år senare gifter deras pappa om sig ..., och ytterligare tre år senare kommer jag till världen.
Alldeles enkelt kan det inte ha varit för dem.
När jag är sex år flyttar Rigmor (Jungfru) hemifrån .., hon arbetar som hembiträde i Karlskoga ., utbildar sig till tandsköterska och så småningom till sjuksköterska.
Det händer att jag som lillflicka får brev av henne; hon har samma vackra handstil som vår pappa .., och var gång Rigmor kommer hem på besök - till jul eller påsk - möter jag henne vid busstationen.
Hon har en blå resväska och jag brukar hålla henne i handen när vi går hemåt.
Ibland brukar pappa säga att Rigmor är en avbild av sin mamma.
(Han säger det med en slags oändlig ömhet i rösten).
När jag är tio år, är Rigmor tjugotre.
När jag är tretton år, får hon sitt första och enda barn och jag blir plötsligt moster.
Under två somrar ska jag då vara dagmamma till hennes dotter; hon som känns som min egen lillasyster.
Och hon (R) är suverän på att lösa tidningen Vi:s korsord.
Det är inte jag.
Sina sista nitton yrkesverksamma år, tillbringar Rigmor på Lunds lasarettet, som dialyssköterska.
På hennes kylskåpsdörr ska jag en dag upptäcka mängder av snällord, skrivna av tacksamma dialyspatienter.
Att hon alltid har varit omtänksam, det vet jag, men när jag läser breven på kylskåpet är det som att där stiger fram en annan bild av min syster .., att hon har ett liv som jag inte vet ett dugg om.
Min andra syster Birgitta (Skorpion) är en äventyrlig madame.
Det är hon som står i främre raden till vänster.
Bilden är tagen 1955, vi har just flyttat in i det nybyggda huset på Ringvägen i Malå.
Intill Birgitta står vår kusin Lena, där bakom står mamma som håller i en 1-årig blivande bloggmadame och vem kvinnan längst till höger är, har jag inte en susning om.
Var störstasystern håller hus, vet jag inte heller.
Birgitta åker i sin ungdom till USA, arbetar som au-pair hos en judisk familj och skriver med jämna mellanrum lövtunna och prassliga par-avion-brev där vi får veta att familjens granne är mannen vi ser på tv varje vecka.
(Det där med "granne" bör man ta med en nypa salt. Birgitta är, precis som sin pappa, duktig på att berätta historier och skarvar gärna och lägger till. Granne, kan betyda att herr tv-stjärnan bor 1 kilometer bort.)
Det är ju inte klokt så spännande det är!
Så småningom återvänder hon hem, flyttar till Stockholm, träffar efter några dagar mannen som hon ska gifta sig med (och ännu är gift med) .., hon utbildar sig till sekreterare och berättar, så där i förbifarten, att hon tänker sig en framtid utomlands, ja, bara så vi vet.
Det är Birgitta som- långt senare och på eget bevåg - uppsöker den australiensiska ambassaden, fyller i alla papper och visar dem för den något snopne maken ..., ja, det är liksom bara att underteckna ansökningshandlingarna.
Samma dag som vår pappa dör, får Birgitta veta att hon är gravid.
Vi bara gapar.
Några fler barn kommer inte.
Bilden visar hennes son .., han som surfar, åker snowboard längs nästan lodräta bergssidor, kastar sig utför branter med sin mountain-bike och testar detta med att hoppa fallskärm .
Och så blir det; tillsammans med sin stockholmsfödde man och lille sonen, han som ska bli precis lika äventyrlig som sin mamma, säger dom hej och tack och emigrerar till Australien.
Ja, det gäller att testa sina gränser, tycks han mena.
Då, när Birgitta med familj ger sig av, har hela vår familj splittrats.
Poff! bara.
Så här var det: 1976 dör pappa, 1978 susar mamma iväg till Sydamerika och blir borta i totalt tjugo år .., ett år senare, 1979, emigrerar Birgitta med familj, därefter flyttar min äldsta syster från Luleå till Lund .., och kvar i barndomshemmet är yngsta systern, dvs, jag själv, med familj.
Det finns nog dom som tycker att det på den här sidan skrivs mycket och ofta om mina föräldrar och min barndom, men när jag läser det här, inser jag varför.
Jag har, sedan pappa dog, känt mig rotlös.
Håller man sin storasyster i handen, kanske man vågar gå ut i vattnet?
Och hungersnöd hade som synes inte drabbat norra norrlands inland och fjälltrakter.
Och nu?
Jo, tack.
Australiensyrran har varit borta i tjugo år när hon första gången återvänder till Sverige .., hon som är äldst bor på landet utanför Hörby, läser böcker och går på bio och ser hästar från sitt köksfönster ., (hon lever sin dröm, inser jag) och den yngsta bor i ett gult hus på en kulle i landet Halland.
Det slår mig ofta att jag inte vet nästan nånting om mina systrars innersta känslor och vice versa.
Vad pratar vi om?
Väder och vind. Skidåkning på tv. Sånt.
Alla tre är vi intresserade av film och att läsa böcker.
Alla tre älskar att lösa korsord.
Men sen ...?
Vi är systrar, javisst .., vi har till viss del haft samma uppväxt, men när vi pratar om vad som har hänt eller hände, då, för länge sedan, är det som om vi hade vuxit upp på olika planeter.
Ungefär så är det.
På resande fot ...
Järnvägsstationen i Göteborg.
Hur annorlunda känns det inte att för första gången inte åka direkt från Malmö!
Men Göteborg känns lite som "hemma".
Som sjuttonåring tillbringade jag en sommar just där .., arbetade i liten Konsumbutik på Fyrklöversgatan på Hisingen och tyckte att livet lekte.
Lika bra att inspektera tågets underrede.
Hrmmm ..., det ser inte riktigt bra ut.
Och så Hufvudstaden som möter med snålblåst (iskallt) och gråväder.
Men grått är ju flott, som bekant.
I väntan på grönt ljus.
Intill mig står en äldre man med käpp och han är så otålig .., står en bit ute i vägbanan och det är inte långt ifrån att bilarna nuddar vid honom.
onsdag 24 november 2010
Stockholmsbilder ...
Och alla står och stirrar åt samma håll!
En bit därifrån står Björn Ranelid.
Jag har nog aldrig sett en så elegant-snygg karl i det här landet, som herr Ranelid.
Just då, alltså.
Jo, det är sant.
Man hade kunnat ta honom för italienare, dom är ju så där stiliga i kostym.
Och som att gå omkring i ett julkort var det ...
Inne i butiken som säljerså härliga linnealster.
Vem skulle inte vilja placera sin rumpa på en sån här härlig rödspätta?
Västerlånggatan.
Så oerhört mycket mindre turister än sommartid .., och ändå .., alla ord som studsar mot ens hjärna och hjärta .., ryska och finska och en ung tjej som säger till sin mamma: "e ru trööög, eller ...?"
På vift ....
Ibland har man tur.
Igårkväll bestämde jag mig för att ta ett tidigare tåg än vad som var bestämt, jag tänkte på alla förseningar som varit och struntade i att sträckan Halmstad - Göteborg redan var betald, det fick bära eller brista.
Det visar sig att tåget från Köpenhamn är 20 minuter försenat och hade jag inte bytt, så hade jag missat tåget till Stockholm.
Lugnt och skönt blir det.
Jag har fönsterplats och mitt emot mig sitter en man i min ålder och han somnar nästa genast .., i Skövde går han av och i hans ställe slår sig en ung flicka ner och hon ser så rar ut och ringer till sin pappa och påminner honom om att utfodra hästarna.
"Lunchpåsen står utanför boxen ..", säger hon.
Och till höger om mig sitter ett ungt par från Göteborg (men ursprungligen från Sundsvall) med sitt första barn; en pojke som heter Karl Bastian och är åtta veckor ung.
Någonstans i trakten av Katrineholm somnar hela familjen .., lille pojken vilar sitt huvud mot sin pappas axel och allt andas ..., nån slags frid.
Väl framme i Stockholm baxar jag in bagaget i en förvaringsbox och ger mig ut på vift.
Vilken outsäglig lycka!
Så många människor att titta på .., så mycken vänlighet .., och så vackert det är med all snön och allt som glimmar och glittrar!
I en liten, liten, liten (men av varor sprängfylld ...) butik på Västerlånggatan upptäcker jag en inramad affisch med åttionio drag och en fisk som får mig att le.
Å, den skulle jag gärna ha!
Och jag tittar in i en alldeles ljuvlig liten affär på Österlånggatan och fångar ägarens vänsterhand och får höra historien om hur hon som väverska åker till Tyskland på en mässa och där träffar en kvinna från Japan som faller pladask för allt det så annorlunda vävda (handdukar i linne .., kuddar, allt!) och kvinnan frågar om hon får bli agent för den japanska marknaden och så blir det.
Och jag fångar butikinnehavarens (tillika väverskan)vänsterhand (hon har höger tumme upp!) och får veta att hon är storasyster, Oxe, äldst av fyra och har vävda alster i Särdals kvarn, inte långt från Stensjö i landet Halland.
Sååå trevligt!
När jag sen vandrar hemåt - totalt slut på - känner jag mig återigen som den lyckligaste människan på jorden.
Dag 10 .. "Vad jag har på mig idag"
Stackars er som ska läsa detta .., den här rubriken återkommer dessutom.
Finns det nånting som jag bryr mig väldigt lite om, så är det kläder.
Eller egentligen inte; det är mer så här att jag är så tvärsäker på vad jag tycker om.
Jo, jag vet precis vad jag i n t e vill ha och tvärtom.
Så här, t.ex.
Jag bär aldrig mönstrade kläder .. (men tycker att det är snyggt på andra), alltid linne, bomull eller ylle .., har aldrig burit en långklänning och aldrig högklackade skor (jo, en gång, när mellandottern gifte sig, men efter några glas vin åkte skorna av ...) .., bär aldrig t-shirt (kanske någon gång i min ungdom), kvävs av kläder som sitter åt i halsen (läs: vill ha båtringat eller knappar hela vägen), ja, jag är förfärligt enjängd och det är ett smärre mirakel att någon man har velat ha mig vid sin sida.
(Å andra sidan är pv nästan snäppet värre, men bara nästan).
När ni läser det här, sitter jag förhoppningsvis på tåget, på väg till Göteborg.
Där blir det raskt byte till Stockholmståget.
Och då är detta, med största säkerhet, vad jag har på mig.
Svarta byxor, en tröja .., älsklingskappan och halsduken.
Svarta skor.
På söndag är rubriken densamma.
Då är jag i England.
Förmodligen klädd precis likadant.
Hejåhå!
Dagens fönster ....
I januari år 2008 tillbringade jag en weekend i Köpenhamn.
Jag bodde på Frälsningsarméns hotell, beläget alldeles vid järnvägsstationen.
Ett hotell som inte är vinstdrivande, men där eventuellt överskott går till hjälpverksamhet för hemlösa.
Tänk, att sånt finns!
Blir man inte glad, så säg!
Några meter utanför hotelldörren stod galanta damer från världens alla hörn och erbjöd sina tjänster och lite längre upp längs gatan fanns den ena butiken efter den tredje och alla sålde dom attiraljer för att ..., så att säga .., pigga upp kärlekslivet.
(Där bodde jag även med en sjuårig kapten Lintott .. jag kan lova er att vi promenerade väldigt raskt i omgivningarna, men den lille gossen, han hoppade och skuttade så lyckligt på trottaren och brydde sig föga i vad som visades i skyltfönstren.)
Om jag säger som så .., så kände jag mig aningen bortkommen.
Nåja, hotellet i sig var trivsamt, även om enkelrummet mest liknande en garderob.
På lördagen blev det till att promenera hit och dit .., mest dit.
Ett av utflyktsmålen var det relativt nya och helt sanslöst vackra Operahuset.
Det är där jag står och tar bilden, in mot foajén och med vattnet bakom mig.
//Arkitekt var Henning Larsen och den här fantastiska byggnaden invigdes för övrigt på min födelsedag, den 15:e januari, ja, år 2005.
Jag hoppas att intresseföreningen har noterat allt detta ,-)
Kvällen innan jag ska ut på vift i vida världen, får jag svårt att somna.
Mest hela tiden ligger jag och tänker på älgen.
Ty när pv vid niotiden på kvällen är på väg hem från körsången och har kommit ungefär till Gullbrandstorp, hamnar han bakom fem bilar som står i kö och där längst framme på vägen, står en älg med ett brutet framben.
"Å, så hemskt det var! Benet var av och den stackaren försökte ta sig därifrån´, men ramlade hela tiden .., ja, till slut tog den sig till diket och snubblade in i mörkret ...", berättar pv, som genast när han kommer hem och får tillgång till telefon, ringer och meddelar 020 - 9 99 4 44, som i sin tur lovar att meddela polisen.
Älgen måste förstås avlivas.
Och hela tiden medan jag vänder mig av och an i sängen .., tänker jag på den stackars älgen.
Hur rädd den ska vara!
Och hur ont den ska ha!