George, Stenbock och endabarn.
Ja, så är vi då återbördade till hemlandet och det gick bra alltsammans.
Vad kommer jag att minnas mest av dom här dagarna i London?
Jo, alla ljuvliga möten!
Där var Celia ..., Oliver .., Vivian .., där var den grekiska kvinnan som satt i en liten butik inte långt från hotellet (men i den verkligt fashionabla delen av Kensington) och lagade kläder och sa att ja, på den tiogradiga skalan så älskade hon sitt jobb så mycket som ..., ja, tolv!
Och där var fönsterputsaren på sin stege högt uppe i luften och jag själv där nedanför och hur vi pratade om höjdrädsla - eller inte - och jag fick veta att företaget var hans fars och jo, han trivdes bra med jobbet.
Och idag vid middagstid .., när jag strosar omkring bland alla de vackra husen och små butikerna - även det i Kensington - och i skyltfönstret ser en man som sitter och klär om en soffdyna och jag blir stående en stund och t v e k a r .., vet inte om jag ska våga .., men det gör jag .., så jag öppnar dörren och kliver in och frågar om jag får ta några bilder av honom och det får jag .., och jag säger .."du är Stenbock, visst ...?" och jodå, det är han och jag får t.om filma en snutt och efteråt är jag rusig av glädje.
Om han trivs med arbetet?
Absolut! Att stå vid ett löpande-band .., nej, det vore inget för George.
Och eftermiddagssolen sprider ett så härligt ljus över arbetsbordet.
Notera lilla gubben i gul hjälm längst nere till vänster.
"Har du nånting emot att jag tar lite bilder här inifrån ..?" frågar jag.
George svarar leende att det är bara att känna sig som hemma.
Mannen som säljer sängar och klär om soffdynor, det är han som heter George.
Ja, London är verkligen allt möjligt, men allra mest är det en massa underbart vänliga människor!
Och så klämmer jag till med den första cyklamenbilden.
Jag kan lova er att det finns många!
Och till rare vännen Gunnar som skickade ett så rart sms som kom just efter landning - tack -!
8 kommentarer:
Suveränt resereportage!
Men hur visste du att George var stenbock???
Ps Har verkligen gillat dina Londonreportage!
Guy: ,-)
Ulrika: jag är själv Stenbock och brukar känna igen dem på gången .-)
Jo, det är sant. Vi är lite av ensamvargar, tycker jag .., och det stämde på George. Han var född den 9:e januari.
Haha det slog mig faktiskt- att du själv var stenbock och kunde på något mystiskt sätt (efter bara något ögonblick i någons sällskap!!) känna igen andra stenbockar. Själv är jag oxe och gillar stenbockar skarpt! :))
Ulrika: ja, men det är ju inte så konstigt .., oxar är ju också såna där jordnära typer ,-))
Den här bildberättartalangen du har plus förmågan att beskriva platser och människor skulle du egentligen förmedla till fler än oss på bloggen.
Känner du ingen som du kan fråga om du får göra "reportage på riktigt", dvs med filmkamera och att det sen kan visas i tv till exempel. Här i Frankrike har jag sett ett program som översatt heter "Ikväll sover jag hos dig" och det är inte så sexigt som det låter. En fransman som kan pyttelite engelska liftar omkring i princip utan pengar eller nånting med kamera på axeln som filmar honom själv och andra. Sist var han i en kibbutz i Israel och lyckades träffa ett antal spännande människor och också få bo och äta hos dem. Han är lika "oblyg" som du så det blir härliga möten. Nåt sånt skulle jag gärna se av dig!!
Jag håller med Monet. Du skulle kunna göra fina reportage för TV eller någon tidning. Jag älskar dina levande reseberättelser. Välkommen till Sverige igen!
Nu har jag hunnit ner till det här inlägget och ser att fler är inne på samma spår som jag kommenterade högre upp.
Låter toppen med Elisabet som en svensk motsvarighet till den där fransmannen.
Skicka en kommentar