Om Gustaf och Maria ....

För en tid sedan berättade Marianne Bokblad ("bloggblad" .., har haft blogg lika länge som jag själv, tror jag .. och säkerligen bekant för alla som följt med här och på andra bloggar under årens lopp) att hon nu har kommit ut med en bok som handlar om hennes föräldrar, Gustaf och Maria. 

Marianne är ju flitig textförfattare vad gäller psalmer och påhittig med rim och annat och jag tänkte att jo, men det skulle vara intressant att läsa hennes bok. Hon är skarp och har humor, det borde bli bra. Samtidigt är det ju knepigt. Tänk, om man inte alls skulle trivas med innehållet .., hur skulle man då göra? 

Mariannes föräldrar var engagerade (eller "engagerade", dom var frälsningssoldater) i Frälsningsarmén och eftersom jag själv har viss erfarenhet av - nej, inte av frälsningsarmén - men från frikyrkor, så kändes det lite spännande att ta del av den här historien. 

S o m  jag tyckte om den!! 

Dels blev det en för mig helt ny inblick i Frälsningsarméns historia och uppbyggnad, men det blev också ett tidsdokument .., ibland kändes det som om jag vandrade i min mammas album med svartvita bilder från mitten av fyrtiotalet .., och så var det ju också kärlekshistorien mellan Gustaf och Maria. Där tycker jag att Marianne har hamnat precis rätt! Det är inget lull-lull, utan känns äkta. Inte bara en raksträcka av lycka och kärlek, där uppenbarar sig även "krångel" och besvikelse. 

Utan att veta vad som väntade mig, beställde jag två exemplar. En gick till min moster Gunhild i Dikanäs (eftersom delar av handlingen utspelar sig uppe i fjällvärlden), den andra fick bli min. Men nu har jag ju läst ut den och då gör jag så här:  jag lottar mitt exemplar! 

Någon som är intresserad ..? 

Meddela då intresset i en kommentar, så får det bli ett litet lotteri av det hela. 

(Här finns en länk till M).

Och  t a c k  Marianne, för den glädje ditt alster gav mig!

    Ett söndagsfönster och  lite till ...(men fångades igår).

Egentligen fler än ett fönster - fångade hos pv:s kusin Maria - som bor inne i Halmstad. Har jag någonsin tittat in i en lägenhet med större ljusinsläpp? Och likadant var det i sängkammaren och jag tänkte att .., vakna till ett hav av ljus .., men så ljuvligt det måste vara!

Sonja gjorde oss sällskap och där fanns även lilla jack-russeln Alice, nu tretton år gammal och lika dement som Nelly var. Alice travade fram och åter, fram och åter .., trodde sig om att sitta i mitt knä en stund .., så ner igen ,,,,, och väldigt spännande är det för andra hundar att hålla koll på Harrys korta svans .., nånting som han inte tycker är så värst roligt. Eller är det kanske rumpan som är lockar?

På förskolan hade tvillingarna (åtta år) fått så frön av olika slag. 

Här är det solrosfrön som förhoppningsvis ska börja gro. 

Kom hem vid halv elva kanske. Stöp i säng. 

Vaknade till reprisen av SR:s Lördagsintervju, var det Miljöpartiets Märta Stenevis tur.

Jag gillar henne skarpt .., har helt enkelt förtroende för henne och tycker att hon svarar bra. 

Har aldrig röstat på miljöpartiet, men tycker bra om henne. 

Johar Bendjelloul är programledare och sköter det jobbet med den äran!

Och idag, för övrigt? 

Vi har Hilda och Edvin på besök .., han har just kommit in och förärat mig en reflex och kollat på morfars hörapparat (den som sällan används) .., och morfar själv håller på att montera ett rejält nät, så Lykke (Tommy och Karins hund) och Harry kan leka fritt utan att hon rymmer. 

Av Ecke fick vi  säkert en tjugo meter lång stängselrulle - pv fick dra det på släp efter bilen - så tungt var det. Det blir intressant att se hur det blir

       Dagens fönster ....

Ett reprisfönster - flera gånger om har det visats här på bloggen -. 

Ett Ecke-och-Britt-fönster. 

Lägger in det för att jorda mig själv, ja, efter en orolig natt.

Orolig morgon ....

Aldrig att jag upphör att förvånas över hur hjärnan fungerar! Det här med hur man drömmer, t.ex. 

I drömmens värld ska jag läggas in på sjukhus och jag ska vara i god tid, det ska bli provtagning innan en operation (oklart vad det gäller) ska ta sin början. Jag sitter i väntrummet och en blond sköterska kommer gående och ropar upp mig; hon säger att jag inte har druckit vatten som jag ska och visar mig in i ett sköljrum där det inte finns några glas, endast blomvaser av olika sorter.

Plötsligt befinner jag mig utanför sjukhuset. Där kommer en man gående .., han  ler så vänligt och ser ut som någon från Grekland.

"Men hej Elsebet!" säger han.

Mannen är förmodligen kund från någon av alla butiker jag arbetat i och jag är så fascinerad över att han kommer ihåg mitt namn, i alla fall nästan-på-pricken-rätt! Intill honom står hans åldriga mamma; hon har en syrgastub på hjul som hon drar på. Hur tydligt som helst ser jag mannens ansikte och jag hör även rösten.

Och så helt plötsligt en ny sekvens: nu har jag fått skjuts till samma sjukhus av mina barns pappa och han börjar gråta hejdlöst, så där som jag aldrig tidigare har sett honom gråta. Hur kan han vara så ledsen? Vad har hänt? Han säger att han har glömt ett möte med en god vän; dom skulle träffas och nu har han missat det hela.

I drömmen är det snart dags för operation och allt viktigt har jag glömt hemma ., plattången och tandborsten och jag upptäcker att jag inte längre har grått hår, utan kolsvart. 

Allt är uppochner.

     Dagens fönster ....

Fönsterbild nr 2 från Bert i Luleå, numera på väg hem  - eller kanske redan hemma - efter hot om mer än dåligt väder. Rent av urdåligt väder på gång. Här berättar han.

Tankar en kväll i maj ...

1. SR:s utrikeskorrespondent Maria Persson Löfgren borde - om det inte redan har skett - tilldelas en medalj av största storleken för sina reportage från Ukraina. Som det här, som jag hörde på väg hem från affären. 

2. Nya SVT-serien "Håll Sverige vid liv" var verkligen så sevärt! Ingen kan väl ha undgått att jag under årens lopp har följt såväl brittiska Akuten och senare Ambulansen och funnit dem sååå intressanta, precis som när jag i barndomen satt på ryamattan hemma i Malå och fascinerat bläddrade i mammas böcker från sjuksköterskeutbildningen! 

Och hos SVT slås man - återigen - av hur olika förhållanden vi i det här landet lever i. En man med svår andnöd som bor nära finska gränsen, hämtas av ambulans som har nästan två timmars framkörningstid .., så  för att underlätta hjälper finska ambulansen till och så möts dom någonstans längs E45:an och den svårt sjuke mannen flyttas i 25 graders kyla över till den svenska (ambulansen). Fantastiskt! Jag blev så rörd. 

Serien ska gå i fem avsnitt, detta var det första. Helt klart sevärt! 

3.  Aktuellt och Rapport. En mamma som applåderar sin 11-årige (maskerade) son som kastar stenar mot polisen. Och detta i Sverige, inte i länder där vi tidigare sett såna bilder. HUR kommer vi tillrätta med detta? Om det pratar vi,  pv och jag själv. 

4. Tittar på SVT-nyheter från Ukraina. Det  var suveräne Bengt Norborg som stod för reportaget. Han intervjuar ukrainska soldater .., någon har arbetat som veterinär, en är professionell sportfiskare, en annan jurist och en har varit florist. Just nu är dom alla soldater.  En av männen vittnar om all den ondska och allt hat han har mött och inte trodde fanns (från rysk sida),  men också att han själv har förändrats .,. att en gräns passerats ., att när det gäller att försvara sitt land, sin mor och sin familj, kan man själv bli något som man inte trodde sig vara. Om han har dödat någon människa? Den frågan vill han han hoppa över. 

Allt detta under några timmar ikväll. 

Här hos oss, blommar snart syrénerna.

    Torsdag ...

Femte maj. Överallt blommar slån med vita blommor. 

Syrénerna är på gång .., nu fattas bara lite mera värme och björkarna skirar i grönt. 

Och snart är det körsbärsträdens tur! 

Och de allra ljuvligaste styvmorsvioler syns i små och större grupper nere vid havet. 

Det är eftermiddag- 

Pv hämtar Edvin från förskolan och kommer hem senare, så jag äter soppa (idag med stora, vita bönor som pytsats i) och har nu fått tag i en anställd hos Swedbank (i Piteå av alla ställen!) och fick råd om hur pv ska förfara. Det är en evig tur att han är fri måndagar och tisdagar, ty han måste helt enkelt uppsöka banken - att boka tid för ett samtal via Piteå (dit jag kopplades) gick inte. 

Och tänk, ännu blommar alla vitsipporna! Överallt ser jag dem!

     Dagens fönster ...

Hägg och balsampoppel ..., det bästa i doftväg!

Hägg blir barndom och poppel nutid. 

Jag plockar in kvistar och sätter i vas, men det doftar aldrig så ljuvligt som när jag passerar träden utomhus.

Underligheter ...

Eller kanske inte. 

Om man vaknar klockan fyra på morgonen och är superpigg och då lyssnar till Europapodden och därefter reprisen av lördagens Naturmorgon, ja, då är det förstås rätt naturligt att man inte är alert precis hela dagen. 

Har dock planterat humleplantor (vi har miljoner!) vilka har evighetslånga rötter .., och humlen ska bli till insynsskydd mot vedskjulet. Det tycker pv är onödigt, men det tycker inte jag. Det som inte syns, finns ju inte .., ja, har man inga utomhusdukar, får humle duga. 

Mellan promenader med Harry och annat som sker dagligen, tittade jag på reprisen av SVT:s Utrikesbyrån, ledd av Rebecca Randhawa. (Tänk, så många bra kvinnliga programledare det finns!) I programmet togs detta med motståndrörelser upp i Ryssland och som det är nu, så vågar knappt människor sig ut för att demonstrera sitt missnöje mot kriget. 

Jo. det berättades om kvinnor som står och håller ett helt vitt papper i sin hand; så där som ett anslag och inget finns skrivet på papperet, men alla förstår ju och kvinnorna grips.

Själv såg jag på twitter bilder på blommor i rabatter och där någon satt små, små skyltar med texter om nej till kriget. 

Andra visade sig vara extra påhittiga och i butiker byttes då hyllkantsetiketterna ut och i deras ställe sattes andra "prislappar" upp, vilka liknade dom vanliga, men där stod i stället en protest mot kriget. 

Så här, t.ex. Nu kan jag ju inte ryska, men jag litar på att det är vad som står där .. om kriget alltså.

För övrigt har kvällen gått i väntans tecken. Att komma i kontakt med någon på Swedbank är inte det enklaste. Först ringde pv från jobbet, men efter lång väntan var det dags för lektion, köandet ledde till intet ..., och så började det hela om när han kom hem ikväll. Det visade sig vara åttiotre minuters väntetid för att få prata med någon bankmänniska och då gav pv upp. I morgon ska jag ringa och boka tid för ett personligt möte - för honom, alltså -. 

Måtte det gå vägen. 

(Och man kan ju undra hur heltidsarbetande människor kan klara av detta? Och: jag vet att det finns minst en rar människa som ibland läser här och som arbetar på bank - det är inte er anställda jag klagar på - utan själva systemet.)

Over and out.

    Ett bonusfönster från herr Bodin ...

Ja, vi tar ett till dagens fönster .., pinfärskt dessutom! Det är Bert i Luleå, för närvarande på skidsemester i Björkliden, som tog fram håven. 

Och nu förstår jag vad du menade med utsikten ..., den var kanske inte den allra, allra bästa.

     Noterat ....

Tänk, att en bild verkligen kan säga mer än hur många ord som helst.

    Onsdagsfönstret ...

.... fångades i vårt kök nu på morgonen. 

Pelargoniorna inhandlades igår. Inte det minsta hade jag dessa på inköpslistan, men föll pladask.

Vitsipporna översvämmar slänten mot söder, så när jag står vid köksfönstret och tittar ut, så är det alldeles vitt bland allt det gröna.

U n d e r b a r t! 

    Full fart ...

Tisdag blir en riktigt effektiv dag, ja, i alla fall hittills. 

Det är sista dagen - eller möjligen dagarna - med Svenska Dagbladet och då läser jag artikeln som handlar om oligarken Oleg Tinkov. Den som - likt undertecknad - har tittat på SVT:s Ekonomibyrån som sändes i fredags, (sååå bra och intressant!) kunde konstatera att det är inte bara en oligark som hittats hängd, skjuten eller yxmördad - ofta med familjemedlemmar - eller död på annat sätt. 

Det sägs vara självmord, men det tvivlar många på .., kanske har dessa förmögna herrar protesterat mot Putin och då kan det vara godnatt och adjö och nu är herr Tinkov nervös och bor på hemlig ort och har livvakter. 

Ekonomibyrån hade Maria Persson Löfgren, Hugo von Essen, samt Johan Wikén som gäster och oj, vilken underbart vacker röst denne von Essen hade!! Nåväl, det var ju inte det viktigaste, men jag nämner det ändå. Oerhört intressant var programmet! Här finns en länk.

Programledare är Carolina Neurath. 

När hon började i Gomorronprogrammet hos SVT, tänkte jag att .., jaha, hon var ju en tjusig blondin och såg så stram ut. S o m  jag har skämts över mina tankar. Nu leder hon ju galant Ekonomibyrån och jag tycker att hon är  såååå  bra!

Och så läser jag - lite leende - Micael Dahlens krönika .., ja, det ser ni ju vad den handlar om. 

Jag minns att jag själv vid trettiotvå års ålder och nybliven trebarnsmamma tänkte att "lyckligare än så här kan jag väl aldrig bli?" 

Så inombordsstark jag kände mig och även fysiskt! 

Det var en snabb förlossning (tio år efter att nummer två kommit till världen) och den nyfödde var stor, vägde nästan fem kilo och var lååång och efteråt däckade han som var nybliven pappa, men själv kände jag mig som världens starkaste kvinna, så där som om jag hade kunnat promenera åtminstone halvvägs hem till Malå. 

Nu är jag sextioåtta och känner mig sannerligen inte fysiskt särskilt stark, men mentalt tycker jag att livet är lika ljuvligt. 

Undrar hur ni som tittar in här tänker? 

När var er bästa tid?

Eller är den på gång ..:?

Och eftersom undertecknad tillhör de enjängdas skara, gjorde jag även idag en stor laddning cowboysoppa. Den blev ännu godare! Nu hade jag ökat på mängden potatis och soppan blev het, men såååå god! Kan pv äta kyckling curry tre dagar per vecka (på jobbet), kan jag ju äta soppa när jag är ensam hemma. (Han köper EN portion av kinamaten, men den räcker till tre måltider). 

Vi har även såpskurat golvet på altanen, så jag hoppas att det blir fint - i alla fall finare än som det var -. 

Nu ska vi köra in till stan och uträtta diverse ärenden. 

Ajöken, hälsar Elisabet.

    En hälsning från Spanien ....

"En målad sopkorg och blommor runt. Vi tänkte genast på dig". 

Så skriver AP. 

Stort tack! säger jag och tänker att här fordras nog vattenslang för att hålla blommorna vid liv. Och vilket vackert skiffergolv längst ner på bilden. Ja, det ser i alla fall ut som skiffer.

    Dagens fönster ....

Igårkväll i hamnen ..., upptäckte jag hur solen på väg ned, speglade sig i några fönster en bit ifrån hamnen. Japp, då plockades håven fram!

    Och så blev det måndag igen ....

Bilden: Lagom till 11-kaffet går pv igenom veckans annonsblad

Är det nånting vi behöver ..? Ica Maxis blad är gräsligt stort och enbart Pågens bröd upptar en hel sida! Måndag är körövning, men innebär även varannan-veckas-hämtning av Edvin från förskolan, så är det nånting vi ska ha från Willys eller Ica, inhandlas det när pv kör hem ikväll.

Och vi är så hemkomna efter övernattning i båten och då känns det nästan som om det vore helg; ja, när vi kör hem får jag verkligen tänka till .., dagvill är bara förnamnet! 

Det är lika ovant varje sommar när det är dags för båtliv. 

Kylvaror som tagits med inför övernattningen ska tas hem igen .., och man kommer på saker som ska köpas till .., små skålar till exempel och en bättre brödkniv (har jag sagt det förut .., japp!) och lite annat. Men så bra den lilla klämlampan var som pv köpt och som lyste upp så fint när vi satt under kapellet igårkväll! 

Och trots att Harry onekligen är till åren kommen, hoppar han obekymrat av och på båten. Nu är bilden missvisande ., så nära är det inte från "trappan" som pv gjort, det är nog en halvmeter och den är dessutom kanske en halvmeter ner från piren, så jag måste alltid sätta mig på den här (pv har byggt och fäst den ., brakar den, då blir det dopp i havet för min del!) och så greppar jag fast i staget - det i mitten - och då går det bra. 

Efter några dagar brukar kroppen ha vant sig. 

Det är ju ett evigt bökande att klättra och krångla sig förbi. Kanske kan man trösta sig med att det blir någon slags hälsosam gymnastik?

Igår åt vi lunch på Haverdals golfrestaurang. Åtminstone en gång per vecka tänker vi unna oss detta och då kostar varje portion nittio kronor. Utanför restaurangen såg det ut så här. Sååå vackert! 

Och vad bjöds det på?

Jo, en underbar buffé av ugnsrostade och picklade rotfrukter, (plus vanlig sallad etc), en krämig svampsoppa, samt Biff Bourguignon med hemlagad potatismos. Spaghetti och köttfärssås från föregående dag fanns också att välja på, för den som så önskade. Kaffe och kaka efteråt om någon kände för det. 

Nu ska pv titta igenom sin deklaration en sista gång, själv ska jag hänga upp tvätt och njuta av en strålande sol (om än det är lite kyligt i vinden, som alltid).

    1:a maj ...

Maj månad .., den måste väl ändå vara den allra bästa? Eller skrev jag inte så i april också? Men maj .., då blommar rapsen och jag har klippt gräsmattan .., träden skirar i grönt och båten är i sjön. 

Söndag, dessutom. Pv är fri från jobb (ledig tills på onsdag) och räknar ner antalet arbetsveckor innan det blir sommarlov. Fem veckor kvar, säger han. 

Det har varit en underlig natt. Vaknade redan vid halv ett och kunde inte somna om. Upptäckte att jag hade fått svar från Adlibris kundtjänst - det var angående fågelguiden där två sidor var bortrivna/sönderslitna - och brevet var avsänt vid tiotiden igårkväll! Det må jag säga var raskt svarat. 

Hoppas på ett nytt exemplar, även om det kanske inte är hela världen med två sidor borta av många, många fler. Och orrar och tjädrar vet jag hur dom ser ut. I min barndom hade vi en uppstoppad orre som stod i den öppna spis vi inte eldade i. Tjäderstek var dessutom tämligen frekvent förekommande på middagsbordet. 

Bilden: k a n   detta vara harsyra? Växer nere vid bäcken. Någon som vet?

Så ringde jag till min syster i Australien nu på morgonen. Det gäller att tänka på tidsskillnaden. Enligt den alltid alerta Siri (som aldrig tycks få semester) är tidsskillnaden + 7.30 i timmar. Nu är Birgitta flyttad till en rehabavdelning och har egen fast telefon, vilket är underbart! Hon lät trött, men ändå .., långt bättre än vid tidigare samtal. Dom tjugo stegen hon tagit tidigare i veckan, hade nu förlängts åtskilligt. 

"Två skötare går vid min sida .., en på var sida", förklarade hon.

Mera?

"Jag försöker lösa korsord, men att skriva med vänster hand .., ja, man kan tro att det är en ettåring som styrt pennan!" sa hon skrattande. 

Det går ändå framåt. 

Over and out.

    Dagens fönster ...

.... fångades i Marbella i Spanien och det var svärsonen som hade håven redo. 

Tack Micke!

    En supergod soppa!

Idag gjorde jag - för första gången i mitt liv - en så kallad "Cowboy-soppa". Ni kan inte tro hur god den blev! Utgick från det här receptet på nätet, men ändrade lite så där som det passade. 

Det här använde jag: 

3 hg kalvfärs (som såldes 30% billigare p.g.a kort datum)

2 gula lökar som hackades

1 vitlök

1 hel röd spetspaprika - hackad -. 

6-7 små potatisar (skulle ha haft flera) i bitar

1 förp. vita bönor i tomatsås

1 förp. kikärtor (kokta)

(Hade kvar några hela små tomater i sås, dom fick också följa med). 

salt, peppar, cayennepeppar, oregano och svartpeppar

1 dl grädde

vatten 

lite kalvfond

1 buljongtärning (köttbuljong)

****************************************************************

Så fräste jag upp färsen, den hackade löken och spetspaprikan i olja/smör.

Kryddade förstås. 

Hällde i grädden  (skippade mjölken i receptet) .., vattnet tog jag på en höft - men annannan tipsade om att börja snålt och sen öka på om det behövdes, så det gjorde jag - och fonden och så småningom buljongtärningen. 

Pytsade i dom vita bönorna i tomatsåsen + kikärtorna.

Kokade potatisbitarna separat och när dom var klara, fick dom gå med i det övriga. 

Detta blev nåt så vansinnigt gott! Ganska "hett" (cayennepeppar ...), och så ett härligt bröd till. 

Mums! säger jag bara.

   Dagens fönster ...

Finns det  n å g o n   doft som är mer ljuvlig än balsampoppelns?

Det skulle möjligen vara hägg .., men bara möjligen.

    Nu börjas det ...

Igår, när pv kommit cyklande från jobbet i Halmstad, sammanstrålade vi i Skallkrokens hamn. 

Det hade varit sjösättning under dagen och nu var det som vanligt .., mängder med båtar som kommit på plats. Där var Anders i sitt gråvita skägg och där var Bengt som var (kanske ännu är) kund i affären och där var en dansk båt med sin fina flagga och där var en strandskata som sprang på piren och Harry förstås, som trivs i hamnen och lullar omkring och nosar och har sig och utan problem hoppar såväl ombord, som av båten. (Jag vågar aldrig titta på när detta sker).

Jag hade tagit med mig en skink,- och broccolipaj och lite sallad och så satt vi där och kalasade på detta smarriga, men vinden var isig - det gällde att hitta solstrålarna -. 

Så röjdes det så där allmänt .., heltäckningsmattan (en gångmatta vid diskbänken/soffan) togs ut .., det dammsugades, sängkläder (och gångmattan) togs med hem för tvätt .., och andra skrymslen fick sig också en omgång. 

Motorn provstartades också. 

Det var ju det viktigaste av allt .., och den gick igång bums. 

En ny motor .., det borde inte vara några problem, men vis av erfarenhet från tidigare seglatser, vet man ju att vad som helst kan hända ombord på en båt. 

Nu hände det  i n t e. 

Allt fungerade.

Det har arbetats friskt i hamnen i vinter. 

Där vi går i och badar - intill där - har det cementerats och jag loooooog så här mycket när jag såg att någon fiskmås eller annan sjöfågel spatserat i den ännu våta cementen och lämnat avtryck .

U n d e r b a r t!

Något dopp för vår del blev det inte. 

Och nu på morgonen kom boken "Fågelguiden" från Adlibris, men döm om min förvåning när två sidor i boken var sönderrivna. Det här var en av sidorna. 

Det må ju vara ett problem (har kontaktat dem), men än värre är att jag inte kan läsa texten i boken, inte ens med dom starkaste läsglasögonen som finns i huset (3). 

Min syn har försämrats nåt så hemskt på tämligen kort tid. 

Jag ser inte längre klart när det är tv-program och det är tur att jag har bokat tid för synundersökning . Den 10:e maj ska det bli av. 

Ungefär så är det här i landet Halland, i alla fall här på kullen.

    Dagens fönster ...

.... mötte mig när jag var på väg ner till frukostmatsalen på Strandflickornas Havshotell i Lysekil.

    Sevärt ....

Man kan ju med rätta fråga sig vad det är som gör att man - redan från sekund ett i ett program - känner att ååå, här har jag kommit rätt? Eller kanske inte från sekund ett .., men efter några minuter, i alla fall. 

Precis så var det när jag igårkväll stannade kvar vid tv:n efter Rapport och tittade på Staffan Juléns film /dokumentär med titeln "Kärlek på svenska". 

Här får männinskor från Karesuando i norr till Ystad i söder, berätta om sin syn på detta med kärlek. 

Inte bara sin syn .., mer som hur dom upplevt den. 

Om det finns så kallade "vanliga människor", så är det dom som kommer till tals. 

Ja, lite ovanliga också. 

Programmet var så otroligt fint filmat , lägg därtill musik som var som hand i handske till det hela. 

Missade du denna juvel, finns den tillgänglig på svt.play i ett helt år framåt, men den går även i repris ikväll och kan ses över hela världen. 

Fotot stod Majak Julén Brännström för, och musiken Philippe Boix-Vives.

Han var pensionär och mycket förstående ...

Bilden: alltid mycket att läsa i Sv.D. En bra tidning, tycker jag. 

Så här var det: en säljare från Svenska Dagbladet ringde nu på morgonen. 

Jag hade nämligen tagit en fem veckor lång - eller kort - prenumeration för det fantastiska priset av enbart femtio kronor och nu var detta på sluttampen och mannen undrade hur jag ställde mig till fortsatt prenumeration?

Så brukar det vara. Och så tackar man nej och får då förslag på digital prenumeration och nog skulle man väl ändå och kanske finns det då möjlighet till ett ännu lägre pris?  Ungefär så. 

Jag sade som det var: att jag - hur ologiskt det än är - skäms över att tacka nej, när man nu fått tidningen så ofattbart billigt .., att jag känner mig som en snyltare, ungefär som när jag går in på Willys och enbart köper färsk kyckling till ovanligt lågt pris och ja, jag inser att det är helt galet att känna så, men jag gör det ändå .., så tack, men nej, jag vill inte fortsätta med prenumerationen.

Men mannen som var tidningssäljare, var ett under av vänlighet. 

Inte behövde jag känna så inte .., och han var själv pensionär och visste att det gällde att hushålla med pengarna och när jag undrade hur i all världens dagar detta kan bära sig - med dessa superbilliga prenumerationer - så förklarade han att det räcker med att femton procent av de som tackat ja och testat tidningen i fem veckor tackar ja, så blir det ändå ett positivt resultat.

Det var den bästa telefonsäljare jag träffat på, men det tycker kanske inte hans överordnade.

(Bilderna är från dagens tidning).

   Lite lugnare ....

Nu ska det väl ändå lugna ner sig lite, kanske mest för pv. Vi stämde träff i Skallkroken och tömde det sista i båtkylen .., och sen blev det kaffe med köpebulle i och Harry satt och spanade ut genom kapellfönstren, för att sedan lägga sig på däck och bara vila. 

Lite planering blev det. Nya gardiner till "salongen" (det låter så fånigt .., det används ju bara som ett kök egentligen) och en mindre handdammsugare ska införskaffas och lite annat. 

Och pv öppnade luckorna ner till motorutrymmet och visade hur fint där var - ja, nästan som ett salongsgolv och själva motorn var blå och skinande blank -! 

Och så mjukt och tyst den går! (Eller så är det väl ljudisolerat).  

Sen hemåt.  Nästan hela kvällen ägnade pv åt att förbereda någon lektion - om det nu var i naturkunskap eller matematik -.  Aldrig någonsin har jag sett honom arbeta så mycket om kvällarna! 

Nu är det torsdag. Vaknade förstås tidigt ..., lyssnade till Europapodden (himla intressant!) och därefter tog jag mig an USA-podden, men då var jag för pigg för att ligga i sängen, så det får bli en senare historia.  Log när jag tänkte på hur allt blir till rutin, även för hundar. När jag går i säng på kvällen, då ligger harry alltid vid mina fötter, oavsett hur mycket jag gullar för att han ska komma längre upp i sängen. Men vid halvsextiden på morgnarna, då när pv varit ute med honom, då kommer Harry skuttande och kryper ihop uppe vid min sida .., nära, nära. 

Å, som jag älskar denna hund!

Bilden just här ovanför visar rabatten, den mot havet till. 

Såååå glad jag är över lökväxter och SOM jag tycker om dom här vita narcisserna, för att inte tala om kungsängsliljorna! Läste någonstans att det lär finnas tjugosextusen olika sorters narcisser! Helt otroligt!

   Dagens fönster ...

... fångades en vårkväll i Porto  - det var den 19:e april - och då förstår ni nog vem som var alert med håven! 

Tack! säger jag.

  Ovanliga dagar ....

Foto och självporträtt: Tommy Eikedahl.

Så är då herrarna hemkomna och och trots batteristrulet just när dom skulle gå in i Donsös hamn, har allt fungerat bra. Den nya motorn går så tyst och mjukt; vilken skillnad i jämförelse med den föregående, den som väl närmast får betecknas som antik. 

Bilden: Särdal. 

I väntan på att dom skulle komma till Skallkroken, svängde jag ner till Särdal, parkerade och spanade efter en segelbåt långt ute mot horisonen. Inte då! Och fast jag kommer ihåg hur lurad man blir - man kan se Halmstad hur länge som helst och tänker att ja, men nu är vi snart hemma .. -, men så tar det timmar! Man blir verkligen avståndsbedragen. 

I Särdal stod jag en bra stund och pratade med Kenneth Ahnell vars fru Helena är trogen kund i affären och på något vis påminner såå mycket om dig Bloggblad! (Med andra ord är hon trevlig och glad!) Denne Kenneth är makalöst duktig på att fånga fina bilder, ofta med motiv från just här vid havet. 

Foto: T.Eikedahl  och här måste det ha varit när dom svängde in mot hamnen, tror jag. 

Foto: jag själv .., så här såg det ut i Särdal när jag satte mig i bilen. 

Till sist gav jag upp och körde till Eva från Tyresö och hennes halvlånge man och blev sittande där i kanske en timmes tid, därefter iväg till Skallkroken och där kom dom så äntligen! Det blev till att lasta ur båten .., jag hade kört bilen ut på piren och på så sätt var det enkelt och bekvämt att få in allt i bilen. Kapellet åkte på, tampar kollades och så hemåt. 

Jag kan säga att alla tre somnade utan vaggsång. 

Idag är pv på jobbet .., T har tagit tåget hem till Ystad och jag är förbi av trötthet och ska lägga mig en stund på soffan Ektorp. 

    Dagens fönster ...

... fångades igårkväll när jag stod på strandängen i Särdal, alldeles nära havet. 

Det var då när jag väntade på att få en skymt av seglarna på väg mot hemmahamnen, men icket. Däremot fick jag en underbar solnedgång och fick lyssna till strandskatornas så typiska läten.