Dagens fönster ...

Det var den 11:e november 2013 som pv inte höll sig på cykelbanan ("bara en liten snutt på vägen", sa han) och blev påkörd av en före detta rar och trevlig elev, ni kan ju tänka er så förskräckt den unge mannen blev! Det var dimmigt ute dessutom, så det var inte chaufförens fel och pv gjorde en luftvurpa och hamnade i diket. 

När han väl kommit upp, sade han till den arme chauffören som stod och höll om den påkörde, att "nej, nu ska jag cykla till jobbet ., åt vilket håll ligger nu Halmstad?"

Så tog han upp cykeln från diket, upptäckte att den var helt förändrad/förvriden i formen (en tid senare fick denna cykel skrotas), nej, det blev till att invänta ambulans och färd till akuten i Halmstad. Efter diverse undersökningar och en halvdag i ett undersökningsrum, konstaterades att inget var brutet .., allt hade gått bra. 

Så här såg det ut när han kom hem. 

Av bilden att döma hade jag bjudit på kaffe med morotskaka och Harry var bara två år och inte hade vi skaffat någon Ektorp hörnsoffa .., pv:s mustasch var mörk (ja, inga grå strån skymtar på huvudet), så där som vore han spanjor .., och novemberkaktusen var på gång att blomma!

Våra nya fönster hade ännu inte kommit på plats, det skulle dröja ytterligare några år ..., och på den översta bokhyllan stod då ett inramat foto av en liten Emma i gul sommarklänning. Bilden togs under ett besök i Kungsbacka där vi satt under ett fruktträd och jag berättade hitte-på-sagor och hon lyssnade så andäktigt. 

Just så var det, den där olycksaliga dagen som ändå hade kunnat sluta betydligt mer eländigt.

Har man inget annat för sig ....

Så kan man ju testa sina kunskaper vad gäller olika fåglar. 

Man kan också öva sig i olika fågelläten, så är man beredd när våren kommer och man hör dem sjunga, men inte är säker på vem det är.

Här en länk som jag hittade på nätet.

Själv fick jag 28 rätt av 30, så nu ska jag öva lite mera.

Dagens fönster ... 

... fångades av Monet i deras nya seniorboende. 

En födelsedagsbukett från Monets mamma, finns med i bilden. Grattis i efterskott!  

När jag tittar lite mera på bilden, ser jag att fönstren öppnas inåt. Det vore ett elände för min del, jag som alltid har något av fönstren på glänt och sommartid på vid gavel. 

Kanske är det med tanke på att ingen ska trilla ut och hamna på marken vid t.ex fönsterputsning? Ja, apropå tidigare inlägg om hur man kan förhindra olyckor i hemmet, kanske särskilt för oss som inte är pur-unga längre.

Tack för fönstret! säger jag.

Morgonprat ...

När jag ibland om nätterna går upp för att kissa, trevar jag mig ofta fram i mörkret, i akt och mening att inte väcka pv med alltför stark belysning. I hans sovrum finns nämligen ett badrum.

Då går jag från mitt sovrum, via hallen och där till vänster finns ju trappan ner till nedervåningen och så är där då en "halvtrappa"  till pv:s sovrum (det som en gång var Hildas). 

Mer än en gång har jag tänkt tanken att oj, så lätt att kanske ta ett snedsteg och dråsa iväg nerför den stora trappan, något som för övrigt hände pv en gång.

Idag på morgonen ringde äldsta dottern, som vanligt på väg hem från nattens arbete på Danderyds sjukhus. Den här natten hade hon arbetat på kirurgakuten.

Jag frågade vad det mesta handlade om och hon berättade då att väldigt ofta kommer det in äldre patienter - ofta kvinnor - vilka nattetid stigit upp för att kissa och då - kanske lite yrvakna - ramlar och slår sig nåt hemskt! Det är stora sår i huvudet och det är utslagna tänder och så vidare. 

I vårt pannrum, t ex, där tänds takbelysningen med viss fördröjning - några sekunder bara - men tillräckligt för att det ska vara mörkt när man går in där och ofta ställer pv skor eller andra saker (en kasse med ved etc) just innanför dörren och flera gånger har jag sagt att detta är närapå livsfarligt, det kommer att sluta med att jag slår mig halvt ihjäl när jag snavar över vad-det-nu-är.

Nu ska här bli andra bullar av! Hädanefter ska jag tända lamporna när jag om nätterna behöver uppsöka toaletten och pv har lovat att inte ställa saker precis innanför dörren till pannrummet. 

Vi får se hur det hela avlöper.

Dagens fönster ...

... fångat av mig själv, här i landet Halland. Ett eternithus. Vem bodde där? Vem ställde den lilla skålen på fönsterbrädan ...?

Men  n u vet jag, det här om fåglarna!

Ja, alltså det  jag skrev om i ett tidigare inlägg idag; detta vad som händer med oljeskadade sjöfåglar och vart dom tar vägen när dom väl är rengjorda. Letade på nätet efter någon att fråga och kom till den här sidan. Mejlade till någon vänlig själ och den vänlige själen visade sig heta Magnus och svarade så här:  

"Hej Elisabet.

Fåglarna som är på flytt söderut släpps på andra sidan Skåne. Så även med eventuellt flyttande norrut, dessa släpps utmed Ostkusten typ Kalmar. Samtliga fåglar frisläpps för att inte återvända till det oljeskadade kustområdet.

Med vänlig hälsning Magnus."

//Har jag  sagt att jag  ä l s k a r  människor som svarar snabbt!

Fars Dag ....

 

Ivar Nilsson - hemma kallad för Ivar-Nicke -. 

En sån fin pappa. 

Det är nu fyrtiosex år sedan han lämnade jordelivet. Bilden togs hemma i Malå, vid Solviksbadet och under fotografiet - i albumet - hade mamma skrivit: "Bättre fly än illa fäkta". 

Under årens gång skulle jag få ett helt annat förhållande till bad, såväl i sjöar som i hav.

Hur gör dom ...?

Någonting jag har funderat en hel del på den senaste tiden, det är det här med oljeskadade sjöfåglar. 

Om dessa nu tas om hand och saneras/rengörs, är då inte risken stor att dom flyger iväg till samma ställe som dom kom ifrån .., eller där dom plockades upp? 

Eller ...? Vad händer med dem efter saneringen? Blir dom kvar i något hägn?

Någon som vet ...?

Ett kvällsfönster från landet Halland ...

På väg ut med Harry på eftermiddagsrundan, råkade jag vända mig om och såg då solen där borta i horisonten .., men just då speglande sig i vardagsrumsfönstret.

Bästa sortens morgon ....

 Tänk,  mer än en veckas tid har jag sovit rakt av hela nätterna! Vilken ..., gåva! Eller nåd. Eller nånting.
 Vaknar utvilad. Går ut och ger fåglarna mat, allt medan Harry lyfter högerbenet vid pionen och tycks stå i en evighet och kissa. 

Kommer in ., gör i ordning frukostbrickorna .., pv har tagit Harry på rejäl promenad och jag gör i ordning Harrys macka med leverpastej (mackan skärs i små bitar och läggs på assiett) och Sigge är morgontrött och ligger ihopkurad som en boll på soffan. Eld i kaminen.

 På familjechatten plingar det till och där uppenbarar sig två små videosnuttar som visar en 1-åring i Skåne som lullar omkring med väldig fart. 

Och nu Vinterstudion. 

Hittar en bild från november 2012; den här till vänster. Jag hade besökt Postmuseét i Stockholm där det pågick en utställning om just hemligheter och den här fastnade tydligen hos mig.  

För övrigt? Mejl från min syster i Australien som skriver så här: "Igår blev en ung kvinna svårt hajbiten när hon badade i Port Noarlunga, någon km söder om Hallett Cove och bettet är tydligen runt huvudet. Fy, så hemskt!!! Enligt rapport från Flinders sjukhus, dit hon fördes i ilfart, så är hennes tillstånd allvarligt, men för närvarande stabilt."

Så skönt att man i alla fall inte behöver oroa sig för hajbett när man tar sig ett dopp i Kattegatt.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är den här madamen:  (Och tack för att du så ofta tar dig tid att ta fram håven!)

"Medan jag väntar på bussen i Dalby fångar jag några fönster till dig. Det här huset är så fint. Det ligger precis vid busstationen. Jag tycker mycket om byarna öster om Lund. Veberöd, Dalby och allra mest Torna Hällestad. Det ligger så fint. Om jag kommer fram medan det är ljust, kör jag gärna den vägen och sedan över Revingefältet. Fast vägen där är ofta väldigt knagglig efter alla tunga militärfordon. Det är mycket slående hur mycket mer militär verksamhet det är nu än det varit de senaste 20 åren."

// Här kan ni till exempel titta in i lanthandeln i Torna Hällestad. Och lanthandelns bagare berättar här om brödet. Och om fönsterfångerskan i Porto drabbas av våldsam hemlängtan, kan hon ju klicka in sig på youtube och ta en biltur på 51 minuter och där passera skånska byar som Snogeholm, Blentarp, Sövde, Veberöd, Torna Hällestad och Södra Sandby. Den vägen har jag själv kört många gånger, då på väg till min syster som under många år bodde i Lund.

Skulle ni ha vägarna förbi, så finns där också en vacker kyrka som troligen byggdes någon gång under 1100-talet.  Själv har jag inte besökt den, men det tänker jag minsann göra, så vacker som den tycks vara! På hemsidan kan man läsa att kyrkan håller öppet dagligen mellan kl. 9-15.

Följande finns att läsa om Torna Hällestad och man blir alldeles mörkrädd .., så var det alltså i Skåne under den här tiden. 

"I samband med det fälttåg som brukar kallas för Horns krig, som ingick i kriget mellan Sverige och Danmark 1643 till 1645, och som slutade med freden i Brömsebro 1645, så drabbades Torna Hällestad hårt. Nästan hela befolkningen sägs ha dött efter en massaker i oktober 1644 då svenska soldater under ledning av general Gustaf Horn slog till mot byn. Några månader senare brände svenskarna ner prästgården i Dalby också, vilket gjorde att Hällestad blev pastoratets moderförsamling, vilket det var fram till 1923. 1748 och 1883 drabbades Hällestad av stora bränder och bl.a. gick kyrkans arkiv

 förlorade."

 Här och nu ...

Fredag. 

Ösregn, gråväder, våta eklöv på gräsmattan. 

Pv  - som mycket riktigt blev dålig natten mot idag - gör storkok som blir till lasagne och många middagar. 

Själv klarade jag mig med en lite öm överarm, ja, efter vaccinationen. 

Politikbyrån i repris hos SVT. 

Och precis nu kom ett fönster susande från annannan, nu på visit i landet Skåne.

Dagens fönster ...

... fångades av mig själv, året var 2011 och jag var på besök i Stockholm, bodde på båten Gustaf af Klint, mötte Ulrika någonstans i stan och vi tog en fika på ett café alldeles här intill. 

Många fönster blev det, men det var inte dessa som fångade mitt intresse, nej, det var dom här ystra skolungdomarna, vilka visade sig komma från Litauen. Nu var dom på skolresa och tog del av vad vår huvudstad hade att erbjuda av sevärdheter.

Hoppas att dom trivdes. 

På kvällen när jag gick till sängs i den höga våningssängen, visade stegräknaren på 29 tusen steg.

 

Ännu mera Litauen. En man från Vilnius som handlade i affären och som skulle skicka ett brev och det .., just till någon bekant i Vilnius.

Det var kväll och inga andra kunder i eller omkring kassan, så jag frågade om det var möjligt att få fånga hans vänstra hand. Inga problem, sa mannen. 

Kanske arbetade han som målare. Köpte cigaretter gjorde han också. LM, dom blå.

Och så förra hösten, då vi seglade i Bohuslän och hade lagt till i alltid så fina Skärhamn. 

Det var då dom här unga herrarna lade till alldeles intill oss och jag satt och grunnade på vilket språk som talades. 

Gissade på ryska och det var det, men dom två var ursprungligen från just Litauen, men hade ryska föräldrar.

Men var sov dom? Kanske i tält någonstans? 

Morgonen därpå paddlade dom iväg.

Dagens fönster ...

... efter en underlig natt och morgon. Mardrömmar av värsta slaget och hela tiden befinner jag mig i Malå, i det hus där jag växte upp och där jag bodde med man och barn i femton år, innan vi lyfte och tog sikte på Skåne. 

Har lyssnat på ett intressant avsnitt av USA-podden och nu på morgonen streamade vi Utrikesbyrån med gäster vilka tillförde mycket. Det var Kajsa Boglind (utan sitt knallröda läppstift, jag trodde att vi hade fel på färginställningen på tv:n!!), Andreas Utterström, samt en man från FOI vars namn jag inte kommer ihåg, jo, Björn Ottosson! Alltid lika bra programledare var som vanligt Rebecca Randhawa. 

Det mesta handlade om USA:s förhållande till omvärlden och detta att agera världspolis, eller rättare sagt, viljan att inte längre vara just detta. 

Regn och gråväder ute. 

Såväl Sigge som Harry ligger här intill mig och sover. Jag hör regndroppar mot fönsterblecket.

Och senare idag ska vi hämta upp Sonja och köra till Getinge vårdcentral, för covid-vaccinering. Vår sjätte. Alltså kommer pv att bli febrig och dålig i natt.

Medellivslängden i Sverige ....

I Dagens Nyheter idag presenteras siffror som visar just det som står i rubriken .., och hur intressant var nu inte detta! Det hjälper förstås inte att länka, om man inte har en prenumeration på tidningen, men här är lite fakta. 

Meddellivslängden för män sjunker ju längre norrut dom bor. I Överkalix är siffran 76.39 år och i t. ex Kalix 79.95, medan män i Upplands Bro kommer upp i 81.26 år och på Ekerö hela 83.10 år! I Åre kan männen också se fram emot ett längre liv än för stackarna i Överkalix, i Åre är medellivslängden för män 82.30 år! I Halmstad är siffran för män 81.44 år och i Malå 80.10 år!

Kvinnorna, då?

Jo, i Halmstad ligger medellivslängden då på 85.27 år och i Kungsbacka 86.07. Gagnef ligger också bra till, liiite högre än Kungsbacka. Hemma i Malå är siffran för kvinnor 83.74 år, i närliggande Norsjö 82.14, Bjurholm endast 81.57, men i Åre är det tydligen goda dagar, där är siffran 86.05 år. Tänk, 4 år längre (medel)-livslängd för kvinnor än i Norsjö! I Karlstad  är siffran 85.14 år.

Bilden: Mamma skulle fylla 87 tre veckor efter att hon dog. Min mormor blev 83 och Dikanäs, där hon växte upp och bodde i hela sitt liv, tillhör Vilhelmina kommun, där är siffran 82.79 år.

Skallkroken ...

Jo, det blev verkligen ett dopp i havet idag. Inte för pv. Han hade åkt rullskidor, men så gick stavspetsen av och i stället för 21 km blev det bara 7 km och han hann bli kall  innan vi kom iväg och tappade då lusten för bad.

Den här stegen som kom på plats sent i somras, den är så underlig. 

När man kommer till vattenytan, då fortsätter stegen kanske fyra ytterligare steg och det känns som om man försvinner ner i mörkret. Jag är inte rädd för djupet, men det känns olustigt. 

Nåväl. Det var i alla fall där jag nedsänkte min lekamen och det var isande kallt och jag tog verkligen sats för att doppa hela mig och någon simtur blev det inte. 

Ljuvligt efteråt. (Har ni hört det förut?)

Under tiden lullade Harry  omkring på piren och var så glad, så glad. Vi hade kaffe i termosen ., pv fick sina vaniljhjärtan och Harry fick en tunn salamiskiva av matte. 

Under sommaren som gick arbetades det flitigt med att bygga en förlängd kaj, det är den som syns här till höger.  

På motsatta sidan har det också förlängts och nu finns - tack vare dessa - allt som allt ungefär sju nya gästplatser. (Förutom alla grönmarkerade/lediga platser, särskilt sommartid när föreningens egna medlemmar är ute på vift).

Det är måndagsgruppen som tagit sig an detta med byggandet och gjutandet och den gruppen består av ett antal äldre herrar (pensionärer, kanske 8-10 stycken) som helt ideellt hjälps åt med allt sånt här. 

Andra medlemmar har sina uppgifter. 

Nästkommande lördag är det t.ex bomupptagning, kanske omkring nittio bommar som ska tas upp. Det är den gruppen pv tillhör och samma grupp sköter sedan iläggningen av alla dessa bommar till våren. 

Men allt detta ideella arbete - plus hamnvaktandet -  gör ju att föreningens ekonomi är så bra. Lägg därtill inkomsterna från uthyrningen av ställplatser, detta genererar ju väldigt mycket pengar. Pv tror sig minnas att det handlar om ungefär 200 000 per år (varje plats kostar 280 kronor, men 80 kronor försvinner i moms). Och ställplatsfolket sköter sig ju helt och hållet själva.

Nu ska jag fortsätta läsandet av boken. (Ecke och Britt tittade förbi för ett par timmar sedan. Vi satt vid köksbordet, jag hade tänt några värmeljus och så bjöd vi på det sedvanliga .., nygräddade våfflor med vispad grädde och hjortronsylt. Dom hade kört ut till sommarhuset mest för att vittja musfällorna, men se, alla fällor var tomma och ostbitarna till agn, satt kvar.)

Dagens fönster och lite till ... 

Igår räfsade jag ihop mängder med nedblåsta eklöv och det gick undan, men gjorde mig förfärligt darrig. 

Pv föste sedan samman löven, pytsade dem i skottkärran och myllade ner dem i potatislandet nere vid vägen. 

Flera gånger medan jag for fram med räfsan, slängde jag blickar upp mot eken. Oj, oj, oj, det var lika många löv kvar! 

För en stund sedan ställde jag mig vid fönstret för att .. bara titta ut, och då såg det ut så här. 

Då fick det bli dagens fönster. 

Pv har åkt iväg på rullskidor. 1 timme och 45 minuter räknar han med att vara igång och då ska vi mötas i Skallkroken och tanken är ett dopp. Kaffe efteråt. 

"Det säljs billiga vaniljhjärtan på Ankaret .., du kan väl ta med några sådana ..?" bad han innan han gav sig av. (Jo, det kan jag göra, till honom .., jag är ingen större fantast av just vaniljhjärtan). 

Bilden visar löv som väntar på att falla ner  på marken ... 

Igår svängde pv förbi Ecke och Britt och återlämnade den bok av Denise Rudberg som Britt absolut tyckte att jag skulle läsa. 

Den föll mig inte särskilt i mycket smaken, kanske framför allt för det där som jag kallar för "romantiskt dravel", men på slutet, ja, då tog den sig. 

Nu fick han med sig hem den sista delen som har titeln "Den fjärde doktrinen" och det ska jag säga, att den känns rent av BRA och aningen spännande också. 

Den har jag påbörjat idag och egentligen vill jag inte åka iväg och handla och därefter ta ett dopp .., jag vill bara ägna mig åt boken!

Ska nu fixa kaffe i termos, packa ner baddräkt och handduk, köra till affären och handla (vi ska ha Sonja, hennes dotter Maria och tvillingpojkarna Elliot och Alfred på middag på fredagkväll) och idag ska det mesta handlas hem. 

Berättade för min syster i Australien om den bokade resan till Australien  Vilnius, bifogade bilder på hotellfoajén med receptionen och den fina röda mattan och det där röda på väggen som gör sitt till (vet inte vad det är). Min syster meddelade frankt att nej fy, det där var verkligen inget för henne .., hon vill ha det betydligt modernare! 

Så var det med den saken. Men  j a g   tycker att det ser gemytligt ut.

Tisdag i början av november ...

Då blir det johanssonrundan enär pv har kört in till Halmstad för diverse ärenden, däribland styrelsemöte för kören, samt övning lite senare. 

Harry är så klok. Precis som när jag hade haft covid eller när jag var lite krasslig efter hjärtgrejset, väntar han in mig hela tiden. 

Stannar lite .., vänder sig om .., så där .."är du med, matte?" 

Och jag klappar om honom och säger att han är världens finaste hund och att han ska få lite godis när vi kommer hem. Då blir han glad och viftar lite på den lilla svanstippen. 

Det är så vackert ute och den som har god syn, kan skymta silon i Falkenberg nästan halvvägs i mitten, uppe till vänster. 

Härifrån till Falkenberg är det tjugotvå kilometer och det är lika långt till Halmstad. Vi bor alltså i Falkenbergs kommun. 

Så här såg det ut. Jag undrar när man ska sluta häpna över hur vackert här är? Det händer ibland att jag tänker .., ja, men om landet Halland hade hetat Bretagne, åååå, så jag hade skickat vykort och berättat om vilket paradis här är! 

Riktigt hemmablind är jag inte ännu.

En morot av bästa sorten ....

Den som slagit följe här i bloggen under många år, vet att jag tycker så mycket om att ha någonting att längta efter. Att se fram emot. Så här har det varit för mig under hela mitt vuxna liv och man kan kanske tänka att då måtte man ju ha ett enbarmligt fattigt liv, om man alltid går och längtar till nästa äventyr. 

Känner jag det så? 

Nej, men likafullt vill jag ha en längtansmorot som dinglar där framför mig. 

Nu har jag en. 

Igårkväll bokade jag nämligen fyra övernattningar på hotell Rinno i Vilnius i Litauen. Tänk ., då ska vi komma in i den här receptionen som påminner mig om en annan reception - i London tillsammans med en då 15-årig Anna - och kanske var det därför jag föll pladask. Eller var det måhända den inbjudande röda mattan ..., ? Eller skinnsoffan?

Lägg därtill ett i våra ögon otroligt lågt pris: 2800:- för oss båda och då ingår frukost.

Vis av hur det var i Riga, med trafikljus och brusande trafik på gatan nedanför vårt hotellrum, valde jag nu "rum mot innergård". 

Det lär finnas femtio kyrkor i Vilnius, vilket väl torde borga för rejält med klockklang, vilket ju är något av det bästa jag vet!

Jag och jag och jag ...? Ja, det är nämligen så .., att om inte jag kommer med förslag på resor, så hade vi nog mest troligt suttit i en båt halva sommaren och även om jag är enjängd, så finns det trots allt gränser.

Någon av bloggvännerna som besökt Vilnius? 

Tanken är att åka båt från Karlshamn till Klaipeda och därifrån tåg till Vilnius. 

Om det är möjligt.

Dagens  fönster ...

 

"Helsingfors, 8.04 tisdagmorgon", skriver avsändaren som är annannan. 

Vilken tur för den som tycker om fönster, detta att du å jobbets vägnar susar hit och dit! 

T a c k!

I bakgrunden ....

Hajade till nu på morgonen när jag tittade lite förstrött på Nyhetsmorgon i 4:an. Men å, vilken läcker illustration på skärmen i  bakgrunden! Den inbjudne gästen - Antoni Lacinai med det varma leendet - radade upp följande förslag till vad som kan orsaka osämja på jobbet, vad gäller samtalsämnen alltså. Det var dom här: Dina bästa kantarellställen, politik, religion och löner.  

Funderade på hur det var i de olika personalrum jag kommit i kontakt med och vad vi pratade om? Jo, det hände att det blev politiskt prat, men då oftast om något upprörande vi läst eller sett på tv, men inte så att vi gick in på vad var och en röstade på. 

Det här med illustrationer är filurigt, tycker jag. Tänk, vad en uttänkt sådan kan betyda för en text!

Pv tog för en tid sedan en jättebillig prenumeration på Svenska Dagbladet. Igår fick vi vårt första exemplar och döm om min förvåning när jag där upptäcker hela tre  sidor författade av Anders Teglund, son till bloggaren/Tankar-för-dagen-konstnären Sven Teglund i Luleå. 

Denne Anders arbetade en tid som cykelbud hos Foodora, om det  berättas det bland annat om i texten här t.v.

Så här står det i ingressen. " När företaget började kontrollera hur snabbt folk arbetade trodde Anders Teglund att kollegorna skulle bli upprörda. Men det fick motsatt effekt - han blev besatt av de dagliga mätningarna."

Och så vidareutvecklar han det hela .., ja, hur vi människor numera är mer eller mindre beroende av att alltid kunna mäta våra resultat. Det kan gälla stegräknare .., hur många timmar vi sover eller ligger vakna, etc. Det var en sååå intressant läsning, tycker jag!

Illustratör till hans text är Josefin Herolf. Perfekt fångat, tycker jag. 

Här en länk till hennes alster som jag tycker så mycket om. 

Anders Teglund skrev en bok - Cykelbudet - som i mycket handlade om det yrket och där utgjorde just det här mätbara en del av arbetet.

"Den statistik som summerade min prestation var färggrann.Gröna fält betydde att jag låg bra till, orange var lite varningssignal och rött var sämst."

Eller: Vid ett tillfälle programmerades appen om så att budens genomsnittliga kilometerhastighet försvann ur statistiken. Företaget insåg att det inte var så viktig data och fokuserade på antalet leveranser per timme i stället. Det gjorde många bud besvikna och de gnällde hos facket. Många började då använda en annan app där de på egen hand kunde mäta sin prestation med noggrann datainsamling. Varför bad vi själva om att bli kontrollerade?  Jo, för att den här typen av kontrollmekanismer är väldigt effektiva."

(Det har uppenbarligen med hjärnans belöningssystem att göra). 

Här en länk till Göran Greides recension av Anders Teglunds uppföljare till boken Cykelbudet. Bokens titel är Slavdrivaren.

Dagens fönster ...

I oktober kom fönster från "Exeter i England, ja, det var madamen i Porto som var där på besök och då hade håven med sig. 

Så här skrev hon, angående den här bilden: 

"Det här var inte tänkt som en fönsterbild, utan för att dokumentra kafévagnen INNE i katedralen i Exeter. Men det kom ju med ett rejält fönster! Och nu är håven tom!" 

Om man vill fördjupa sig i den här otroligt mäktiga kaedralen, kan man klicka in sig här och därefter välja "Our building", då får man en guidad rundtur på nio minuter. 

Helt fantastiskt vilket byggnadsverk!

Tack annannan!

Söndag i Halland ....

En lugn söndag till att börja med. Gråmulet, men inget regn - än så länge -. 

Är ännu varm i hjärtat efter gårdagens repris av dokumentärfilmen, den  som handlade om Skogskyrkogården, gjord av Ulf von Strauss. 

Filmen spelades in under fyra år, produktionsår är - enligt SVT - 2005, men det hela är så allmängiltigt och helt underbart bara! (Har sett den tidigare, men det spelar ingen roll).

Människor som arbetar just på Skogskyrkogården berättar här om sitt arbete, och sin tillvaro .., på samma sätt som kyrkogårdens besökare också delar med sig av sina tankar och vad besöken betyder.

Inget annat än en  guldskimrande liten pärla är det här programmet och kan ses fram till den 3:e november 2025, i hela världen, dessutom ! 

Ännu senare på kvällen satt vi och funderade på någon film att titta på. Vi har sällan samma smak, pv och jag själv, i alla fall vad gäller just film .., och jag sade till pv att jag skulle FÖRSÖKA hitta en film som han kanske skulle tycka om. 

För mig går ofta amerikanska produktioner bort, men hos SF Anytime hittade jag "The Upside", baserad på en "true story". Till min förvåning var den riktigt trivsam.  Att hyra den kostar 49:-, då kan man titta på den under två dygn, om man nu inte har annat för sig ,-).  

Den som sett filmen "En oväntad vänskap" (baserad på samma historia) känner nog igen sig. Bra skådespeleri, särskilt av Nicole Kidman och mannen i rullstol, Bryan Cranston.

Söndagsfönstret ....

Och här det tredje fönstret vilka ellem i Skellefteå fångade i landsförsamlingens kyrka. 

Konstnär var Ulrik Kvist och själva utställningens tema eller namn var "Glaskonst om livet". 

Och med texter från "Din tjänare hör" av Sara Lidman. 

Tack ellem för dina fönster!

Dagens fönster ... 

Så här skriver avsändaren, som var Monet: 

"En av de sista dagarna i Norrtälje som bosatt där. Hällregn en sen oktobereftermiddag, sett från bilfönstret och mot gågatans affärsfönster, här Systembolaget och KappAhl."

//Tack Monet! säger jag.

Upphittad ....

Någon av er som spankulerar omkring här bland orden kanske kommer ihåg att min tjusiga dosett bara försvann, ja, det hände den 20:e juni i somras, då, när jag gömt den så att inte barnbarnen skulle få fatt i den och av misstag få i sig hjärtmedicin eller något annat. 

S o m   vi har letat. 

För en stund sedan tyckte jag mig höra en liten mus bakom min älsklingsbyrå, den som står här till höger om soffan Ektorp. Pv tog en liten ficklampa och lyste under byrån .., och där låg den! 

Nu har jag alltså två. Båda är röda.

Fredag ....

De här dagarna med mjukt, blått ljus .., å, så jag tycker om dem! (Oj, vad det känns fel för mig att skriva "de här dagarna", i stället för dom!). 

Mild och go luft. Lagom vind. 

Tog Harry och gick johanssonrundan och vi går alltid åt olika håll, pv och jag själv. 

Jag väljer att gå från oss och rakt ner mot havet, svänger norrut mot lilla hamnen och sen uppför backen, där man kommer till fabrikör Johanssons hus som egentligen är någonting mitt emellan ett hus och schabrak. 

Pv gör tvärtom. Han går nerför backen mot havet.

På toppen av backen , innan jag passerat grinden och går längs den här stigen, brukar jag ta paus och slå mig ned på en platt sten som blir som en fåtölj och där sitter jag då och blickar ut över havet och gosar med Harry. Det gjorde vi idag med. Någon slags mindfulness, kanske. Eller bara en paus.

På eftermidagen fick vi besök av rörmokaren från Hönryds VVS, belägen i Getingetrakten. 

Å, sicken glädje! 

Den unge mannen fixade det som skulle åtgärdas och det blev bra, men nu ska han hit igen och ordna nånting med trycket i expansionkärlet och montera ett nytt vattenburet element i badrummet. Då är allt klart.

Pv var så innerligt glad efteråt.

Mera glädje! 

Telefonprat med AP (mellanbarn och Oxe) och var gång hon ringer kommer den här bilden upp på min mobilskärm. Jag älskar den! Just så här go var hon som liten tös .., liten och knubbig och den prickiga tröjan var rosa med vita prickar och påslakanet ..., var det rött eller grönt, tro? 

På väggen i hennes run en stor affisch med tusen saker som pågår och så rolig att titta på och fantisera omkring. Har pratat med alla tre barnen idag och då känns det lugnt inombords.

Annat som var bra? Jag frågade pv om han hade lust att ta ett dopp i Skallkroken. Det hade han. (Mer förvånande var väl att  j a g  kände för ett dopp!)

Vi körde dit .., harry sprang före ut på piren och så tog vi var sitt iiiiiskallt dopp och snabbt upp igen! Tänk, att man inte fryser efteråt .., visst är det underligt?

Mera ..? Satt igårkväll (sedan pv gått i säng) och skre mitt dagliga mejl till min syster i Australien, men råkade då fastna i ett så intressant program om "Kvinnorna som förändrat historien" - i det här fallet handlade det om barnmorskan Ester Pietula som kom till Karesuando på 50-60-talet!

Programmet kan ses i hela världen och här en länk, om någon är intresserad.

(Inget mejl från min syster idag. Måtte hon inte ha hamnat på sjukhus nu igen!)

Nu ska jag ta upp någontin annat som jag tycker är märkligt. På tv har man nu kunnat se hur frivilliga tagit hand om oljeskadade svanar och andra sjöfåglar i trakten av Pukavik, ja, tvättat dem i omgångar och fått bort all olja .., och då tänker jag så här: men vad händer med svanarna efteråt? Tänk, om dom känner sig hemma just där .., och så flyger dom tillbaka till detta oljehelvete? 

Eller vad händer med dem? Någon som vet?

Dagens fönster ...

Ja ja, det var inte mycket till fönster .., kanske ni tycker, men jodå, titta hur köksfönstret  speglar sig tavelglaset! 

Bilden togs idag, när vi var bjudna på ljuvlig lunch hos Britt och Ecke. 

Denna Britt, som fyllde nittiofyra år i helgen som var och som nu bjöd på en himmelskt god laxrätt. 

Harry brukar få någon liten korvbit när han är där på besök. På födelsedagen när vi tittade in som hastigast och gratulerade, blev det minsann ingen korv .., men se nu var det ordning på torpet igen. Britt tog ut en korvbit från frysen och värmde den i ugnen .., ni kan förstå hur lycklig den fyrbente var!

"Här ska du få en liten bit Harry .., du får mera sen ...", säger hon.

Medan vi satt i vardagsrummet och drack kaffe efter maten, ringde det på dörren. Britt gick och öppnade och vi hörde en tystlåten stämma prata med henne och vi förstod att något hade hänt. 

Det visade sig att deras granne - i samma ålder som Britt och Ecke - hade gått bort under gårdagen. Om denne granne berättade dom så mycket gott .., hur mycket han kunde om bilar (hade hållit på med såväl rally som speedway) och hur han hade hjälpt dem när deras egen bil krånglade och hur trevlig han varit.

Torsdag ...

På agendan idag: lunch hos Ecke och Britt på Lillebäcksvägen i stan. Eventuellt ett dopp, även om solen inte visat sig ännu och kanske inte visar sig alls. Bokbeställning hos Bokbörsen - denna guldgruva när det gäller begagnade böcker. . 

Två i serien har jag redan och läste dem flitigt för döttrarna då, när det begav sig.

Är sugen på att baka lussekatter, ja, doften av nybakade dylika är i sanning trygghetsskapande, i alla fall för mig.

Nu ska jag testa att tvätta håret och hoppas innerligt att varmvattnet räcker. 

Boken som beställdes var Måns och Mari om våren och om dessa böcker - vilka handlar om Måns och Mari - (författade och illustrerade av Kaj Beckman), skrev Kalle Lind så här.

Dagens fönster ...

Ja, så kan det bli, att småfåglar vilka tittar in i vardagsrummet (om än det inte är det primära syftet med deras besök), kan också bli en fönsterbild. 

Här är det talgoxen som är på besök. Jag tycker nog att den ser aningen luggsliten ut. Kanske ett äldre exemplar?

Det händer att Sigge sätter sig nära, nära fönstret och viftar med tassen mot den fjäderprydde besökaren, men oftast blir det bara att kort försök, så där för att om möjligt få sig lite fågel till middag. 

Bilden är härifrån.

På kvällen ...

Utrikesbyrån på SVT2 (bästa Rebecca Randhawa som programledare) .., eld i kaminen och pv som har borstat mitt - inte längre långa hår -. Inga tovor numera. Tyvärr tog jag bara en borste i högen och den visade sig vara så vass, så vass, aj, det var en miss! 

Vad pratar vi om?

Om beställningen av elementet .., om där finns något varmvatten till duschen i morgon .., och om alla morgontidningar jag fått fatt i till Hilda - inför flytten -  (att packa porslin i). Hon flyttar till en större lägenhet, men även den i Halmstad, endast ett annat område. 

Tidigare i eftermiddag blev det en repris av  SVT:s "Över Atlanten". Jag tycker om det programmet - verkligen - men där ser man ju också att allt möjligt kan tjorva och krångla till det ombord -. Den här serien har helt förändrat min bild av Maria Montazami, ni vet, hon från "Svenska Hollywoodfruar", en serie jag inte har sett ett enda avsnitt av, men likväl hade jag gjort mig en bild av den här blonda kvinnan, uppvuxen i Västerås (kanske bekant till Rexxie ...?). 

Så himla trevlig, snäll och omtänksam hon har varit ombord på segelbåten!

Vad lär man sig av detta ..? Jo, att det här med förutfattade åsikter inte är något att hänga i julgranen. 

Annat?

Pratade med Eva i Tyresö, mest handlade det om läkemedel. I min dagliga dos finns ett antal piller och jag tänker ofta  - eller ser för min inre syn - hur dessa små piller seglar omkring i magen och funderar åt vilket håll dom ska och se där, där kom ett nytt piller, oj, så ensam den kanske känner sig .., och vart ska den ta vägen ...? 

Och kanske frågar ett piller det andra vilken uppgift den har ...? Jaha, du ska sköta om den biten, själv har jag hand om hennes blodtryck!

Eva såg det på  e x a k t  samma sätt, eller .., hade tänkt samma tanke!

När det strular ....

Onsdag.

Först blir det läckage på elementet i badrummet, det som funnits i huset sedan evigheter tillbaka. 

Det har helt enkelt rostat sönder längst ner och det stillsamma droppet som vi knappt upptäckte, det blev till något annat och till sist kunde pv stänga av  vattnet helt, just till det elementet. 

Jag tröstade honom och sa att det är ju ingen katastrof .., det är ju inte iskall vinter ännu och blir det ju dessutom nästan aldrig här. 

Därefter gick pv in i pannrummet och rörde lite på ett rött vred - riktigt varför vet jag inte - och då töms hela tanken på vatten, men inte på stört. 

Rent omöjligt visade det sig vara att stänga till samma vred ..., och nu är goda råd dyra. 

Kallvatten har vi, men varmvattnet kommer ju att ta slut. Och tankarna rymmer tillsammans 1000 liter. Nu blir det till att försöka få fatt i en rörmokare som har tid och lust och det brukar inte vara det allra lättaste. 

Det är förstås detta som är krånglet när man är husägare (det är inte jag) och inte kan ringa vaktmästaren. Nå, det hade kunnat vara värre. Vi hade kunnat vara födda i Israel, Ukraina eller på Gazaremsan och då är detta bagateller. Ändå tycker jag synd om husets herre, det ska erkännas.

Dagens fönster ...

Så kom fågelmataren upp igen, efter att ha legat undanstoppad under sommaren. 

Oj, vilken fest det blev! 

Pilfinkar, nötväckor, talgoxar och som här, en liten entita, flyger fram och åter för att få sig några frön. 

Flitigast är pilfinken, som tar upp plats och gärna vill vara i fred. 

Kaxigast är talgoxen. 

Mest försynt tycks nötväckan vara. 

Nu inväntar vi bara hackspetten.

(Killgissade på en-tita, jag vet inte varför .., kanske för att här vimlar av enar, men inte såå många tallar.)

"Lätt regn ...."

... läste vi hos SMHI igår  och det stämmer bra det. 

Medan pv sitter vid pianot och övar på sånger inför adventskonserten, den här ljuvliga sången till exempel .., tar jag Harry på promenad mot havet till. 

Sov förfärligt dåligt natten mot idag (gick ned och tog mig en halv smörgås, men inte ens det hjälpte ..., lyssnade sedan till Kinapodden som numera känns som en god vän) och det - att vara vid havet - är som ett reningsbad. 

Harry fick lulla på lite som han ville och jag häpnade över allt det vackra runt omkring oss. 

Sen hemåt. Pv hade då  bakat såväl bröd som gifflar; allt låg under bakduk och doftade överjordiskt, så där som nybakat alltid gör, men  just i skrivande stund, motstod jag frestaren. 

Därefter varmrökt lax till lunch, tillsammans med Ugglarp Grönts underbara morötter som inte är så vansinnigt söta, kokt potatis, romsås och salladen på strimlad röd, - och grönkål, pressad citron, solroskärnor, äppelbitar och  lite olja. Rester från gårdagen, alltså. Det bästa med salladen, det är att den håller sig fräsch i flera dagar!

Pratade med småttingarnas mamma igårkväll och har smajlat för mig själv åt det hon berättade. 

Han som är storebror och drygt 4 år, hade meddelat att han verkligen inte tänkte gå till förskolan och "jag tänker INTE lyda några regler!" 

Lite kände jag igen det från min egen barndom. Minns när mamma berättade att jag - i ungefär samma ålder - tog en glasskål med russin i och helt medvetet tömde innehållet på mattan i vardagsrummet. 

Hur mycket än mamma sade till mig att plocka upp russinen, hade jag bara stampat i golvet och sagt "Nej!" 

Till slut hotades det med smisk i rumpan om jag inte lydde. Det blev smisk, förmodligen en dask i ändalykten, men jag minns det inte själv, ja, i alla fall gjorde det inget större avtryck. 

Och om det hjälpte inför framtida protester? Knappast. Jag vet att även fyraåringens farfar fått smäll i rumpan, men då med en kvist. 

Jo, så kunde det vara förr i tiden. Kanske ligger det obstinata i generna. Arma barn!

Äntligen ...!

Fann detta i min inkorg på morgonen. 

"Nåja, nu är jag hemma igen efter en ganska otrevlig pärs som började i fredags morse.

Jag satt vid köksbordet och kände att näsan började rinna, upptäckte att det var blod,

men torkade bara bort det.  Då plötsligt rann det på sånt allvar att jag var tvungen att

gå till diskbänken och sätta mig vid hon.  Vad jag än gjorde så verkade det bara bli värre och värre Rena Hallet Coves Blodbad!!!  

När det hållit på i över en timme ringde jag

efter ambulans, som var här inom 7 minuter med 2 paramedics som gjorde vad de kunde

för att stoppa det hela.  

Det lyckades inte, så de ringde efter en mera specialicerad person,

som inte heller kunde fixa saken utan sa att jag omedelbart måste till Flinders sjukhus och så blev det. När jag kom dit blev det bråttom in till ICU där 3-4 läkare höll på hela dagen med olika 

åtgärder. Det gör ju inte saken bättre att jag är på blodförtunnande medicin.

Till slut körde de in som en uppblåsbar tampong i näsan och blåste upp den. Jag var visserligen förvarnad, men detta var bland den värsta smärta jag någonsin känt. Hela huvudet började sprängvärka, men blodet rann inte längre och jag fick åka upp till en sal, där jag sedan har legat. Efter ca 3 timmar fick jag i alla fall en spruta Fentanol, så smärtan gick bort.  

Tampongen fick jag ha i näsan till i går morse när man bytte ut den mot en annan typ som skall integrera av sig själv efter några dagar och i morse fick jag åka hem.

Nu hoppas jag verkligen att det är slut med alla dessa sjukhusbesök för min del på ett långt tag.

Ja,nu vet du vad som hänt."

Dagens fönster ...

Om det nu vore så att jag hade valt att resa till Porto och då strosade omkring lite på måfå och råkade passera det här skyltfönstret, då hade jag garanterat tänkt att "hit måste jag gå i morgon och se vad som erbjuds!"  Vilket lockande fönster! 

Den som gick förbi just där, var förstås annannan. 

Tack som tog upp håven! säger jag.

Och så ett eftermiddagsfönster .... 

... från Ejdervägen i Stensjö.  

Utsikten är från köksfönstret och idag har det varit  11 plusgrader och riktigt skönt ute. 

Kaninen och målningen med lönnlöv kommer från Lill-Karin i Tyresö och målningen från Britt, 94 år. 

Slog mig ned i trädgårdsstolen på västersidan .., njöt av luften som var ljummen och av allt fågelkvitter! 

Och tänk, ekorren kom på besök också! 

Hopefully köper pv en säck solrosfrö i morgon, när han ändå ska köra in till Halmstad till kören. 

Någon undrar säkert vad det delvis grönmålade bordet gör där borta vid slänten. 

Ja, det undrar jag också. Vi ställde det nog där när vi klippte gräset och behövde frigöra plats.

Visste ni ....

... att rollatorn (sorry, jag har nog alltid skrivit rullator med u ...) uppfanns av Aina Wifalk, född i Lund, men död i Västerås ?

Nej, det visste i alla fall inte jag, men kanske att jag hade en aning om att det var en svensk idé.

Så här står det i tidningen (?) Vårdfokus på nätet: 1978 lämnade Aina Wifalk in idén till en statlig utvecklingsfond. Hon fick pengar och kontakt med ett företag som gjorde konstruktionen och tre år senare drog tillverkningen igång. 40 år senare är det många som tar sig fram – och har fått bättre livskvalitet – tack vare Aina Wifalks uppfinning. 

Här kan man få se hur denna Aina såg ut. 

Mer att läsa om denna fantastiska kvinna kan man hitta här hos Wikipedia. Och för att detta fantastiska hjälpmedel skulle vara tillgängligt för så många som möjligt, tog hon aldrig patent på den!

 Ny vecka, ny giv ...

Måndag. Skjutsar pv till vårdcentralen i Getinge och medan han är där inne och får veta resultaten från provtagningen, sitter jag och Harry i bilen och väntar. 

Lyssnar till P4-Kristianstad. Det gör jag ofta, fråga mig inte varför. 

Människor kommer och går, nästan alla är äldre, någon har rullator.

När husets herre återvänder, får jag veta att han fått recept på ännu en blodtryckssänkande tablett. Nu har han två.

Tar Hemköp på hemvägen. Vid grönsakskylen står en äldre-äldre dam och jag ursäktar mig och frågar om jag kan ta några paprikor .., kvinnan står precis framför dörren till kylen. 

Jodå, det går bra. 

"Dig känner jag igen, du har arbetat här, eller hur ..?" säger kvinnan och ler så varmt. 

Jo, så var det ju och hon berättar att tidigare bodde hon i Getinge, men så blev det flytt till Haverdal och här har hon bott sedan dess, det måste ju vara kanske tio år allt som allt. 

"Första gången jag kom in i affären, då stod du på en stege ..", fortsätter hon. 

Visst är det förunderligt, det här med vad man minns!

När det är dags att betala, hittar jag inte mitt betalkort. Letar i plånbokens alla fack, i kappfickorna, i bilen, men kortet är borta. Glömde jag det på golfkrogen? Nej, säger ägaren Jonas när jag ringer honom, där fanns inget kort. 

Letar hemma .., i bilen, under sätena, kollar återigen plånboken .., klänningsfickorna .., men icket. Bestämmer mig för att ge det hela ännu en dag. Är det borta i morgon, blir det spärr. Stänger kortet tillfälligt och precis då kommer pv gående in i vardagsrummet där jag sitter och se där .., kortet låg i hans bröstficka! 

Så skönt!

Och nu ska jag titta på film. Den här. 

Harry sover djupt ..., vaknar inte ens av att jag säger hans namn.

Inget mejl ... 

... från min syster i Australien. 

Fyra, fem dagar på sjukhus för näsblod! 

Det låter ju helt obegripligt.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"Vår Maine Coonkatt Messi (jo, det är en flicka trots namnet!) framför fönstret på vår inglasade balkong på tredje våningen i Norrtälje. Mitt i centrala staden men med ett vackert skogbevuxet berg utanför knuten.

Nu har vi flyttat till marklägenhet med uteplats och skogen och havet runt hörnet och relativt bilfritt. Hur det ska gå för denna forna tvååriga innekatt som vi nu inte kan hålla inne längre undrar vi nervöst. GPS-halsband och sele med koppel för uteträning är inköpt. Det här är jaktkatter så det lär nog bli en och annan mus framför altandörren framöver! 

Hälsar
Monet."

// Så fin katt och tack för fönsterbidraget! säger bloggmadamen. Och här en länk om just den här kattrasen.

Dagens fönster ...

 Den 20:e oktober kom den här bilden från Exeter i grevskapet Devon i sydvästra England.  

Den som hade håven redo var madamen i Porto. 

Tack annannan!