Igårkväll visades film nummer 2 i mormors-filmfestival, nämligen "Barnen från Frostmofjället", inspelad 1945.
Just det.
Nittonhundrafyrtiofem.
Och tänka sig, att såväl Emma som Emil tyckte att den var jättebra, framför allt Emma.
Ikväll stundar den här filmen, kanske mest för Emma.
Mormor har berättat om hur den filmen är upplagd med nästan enbart röda och gröna färger och det ska bli intressant att höra vad elvaråringen tycker om en av de mest livsbejakande filmer mormor känner till.
Barnen i Frostmofjället var min första film på bio. Den sågs i ett mobilt biotält som slogs upp framför min farmors ladugård och hela byn var där och såg. Spännande värre, var väl si då där fyra-fem år. Minns att jag tyckte så synd om barnen, så tårarna rullade nog.
6 kommentarer:
Åååå min ääälsklingsfilm!
Ja, den röda och gröna, alltså.
Den andra... inga kommentarer. ;)
(zzzz...)
En annan film som du nog skulle gilla...
Tillsammans är man mindre ensam...
Dottern fick den i julklapp... Den är en mågott film.... Samma skådespelerska som i den röda o gröna... =)
ellis: jo, jag vet ..-))
Och blir så glad av att du tyckte om den!
leina: den ska jag nog ta och låna då .., jag har boken.
Åh, jag var 5 när jag såg Barnen f F, och jag grät i flera dagar efteråt.
bloggblad: emma låg på golvet på sin sacko-säck och frågade flera gånger ..."kommer dom att klara sig mormor ...?"
Den var riktigt bra, om än lite väl präktig mellan varven.
Barnen i Frostmofjället var min första film på bio. Den sågs i ett mobilt biotält som slogs upp framför min farmors ladugård och hela byn var där och såg. Spännande värre, var väl si då där fyra-fem år. Minns att jag tyckte så synd om barnen, så tårarna rullade nog.
Skicka en kommentar