På förmiddagen blir det avfärd från landet till Uppland, med sikte på först Alingsås där pElle ska hämtas upp och därefter raka spåret till det andra landet, som heter Halland.
Till pensionatet.
Efter kanske tjugo mils körande, blir det bloggmadamens tur att ta över ratten.
Det är skitväder .., regn och rusk .., vindrutetorkarna svischar av och an mot rutan .., och i säkert fem mils tid har jag en långtradare framför mig.
Till slut bestämmer jag mig för att köra om .., det är en sån här två-en-väg .., med ömsom en fil, ömsom två .., och nu ska jag äntligen bli av med den smutssprättande långtradaren och jag gasar på och börjar köra om och precis när jag har fått upp hastigheten, upptäcker jag att vägen är enfilig och det enda som kommer emot mig är vägräcket!
Panik.
Och där är inga bilar från mötande hållet och jag girar och hamnar på MOTORVÄGENS motsatta körbana och hinner köra säkert 100 meter innan jag stannar -"FÖRLÅÅÅÅÅT!!!" ropar jag i skräck och jag är vettskrämd och pensionatsvärden väl i chocktillstånd och ropar att jag ska b a c k a .. , men jag är så darrig och rädd, så jag flyger ut ur bilen och ber honom backa medan jag gör bakrutan ren och varningsblinkersen är på och pv blinkar med helljuset av och an, för NU kommer mötande trafik .., en tung lastbil och vanliga bilar och dom måste ju tro att det totala vansinnet har brutit ut.
Allt går bra.
Pensionatsvärden kör resten av vägen .., (fast efter fem minuter måste han lämna bilen och lätta på trycket ..) och jag får ont i vänster arm och tänker att nu blir det väl bleka döden .., men det blir det inte.
Tack alla skyddsänglar som hade jouren i eftermiddag!
Förlåt alla bilister som jag mötte!!
I Alingsås bor världens snällaste före detta svägerska.
Hon bjuder på kokt kycklingfilé med currysås och ris och pensionatvärdens dotter som är vegan, får mat som passar till henne och pElle vill inte alls åka hem, nej, han gömmer sig under sängen när jag lockar på honom!
Resten av hemresan går bra.
Vid ratten sitter pensionatsvärden och är världens raraste man och vi pratar om det som hände och k u n de ha hänt och hans dotter Hilda är nog jordens lugnaste människa och påminner om min systerdotterdotter ..., Hilda tycks helt obekymrad.
Det blir snöglopp och halv storm och pensionatet uppvisar nio graders inomhusvärme, men det går det med och jag sköter eldningen, medan herr värden skjutsar hem sin dotter.
Så var den resan.
Puh.
24 kommentarer:
Skönt att änglarna var med er!
Men mamma...Herre min je...jag blir ju helt mörkrädd!
Puuh...
Tur att det gick så bra.
Jag avskyr att köra bil i mörker. Det är superjobbigt att vara på helspänn och koncentrerad när det är halvuselt väglag, regnigt och slaskigt och då man blir bländad stup i kvarten. Till slut ser man nästan inte var vägen är.
Tack och lov att änglarna var med er!
Hjälp, nästan så att man får ont i hjärtat bara av att läsa om er bilfärd!
TUR att det gick bra!!!
Hej
Flott at deres skyddsengler var med dere.
Take care
-B-
Men vad hemskt!
Vad skönt att det gick bra ... !
Ta hand om er!
Mia
Man får ju hjärtklappning bara av att läsa om det...
Ja AnnaPanna du kan vara lugn. Jag kör i fortsättningen.
Men det var en kort pärs där man hann tänka en del, vill jag lova.
PV
Usch!
Och skönt att det gick bra, trots allt.
Uffa, det här var lika läskigt som när jag hörde Lasse Holm berätta om i radion när han hade gått genom isen på Brunnsviken. Brrrrrr.
Åh, fy så otäckt! Vilken himla tur att det gick bra. Det är läskigt att köra i sånt väder.
Usch vilken rysare! Här satt jag och undrade om ni fortfarande befann er i paltkoma? Så är ni ute på hemska eskapader. Skönt allt gick bra!
Men kära människa!!! Liksom de andra här blir jag alldeles skräckslagen... Tack och lov att det gick bra.
Jag kommer hit mer sällan när du inte pingar, jag kör min lista rakt av... får väl lägga dig på ett annat ställe...
Haha, det där med att Hilda är lugn kan jag inget annat än hålla med om. Jag kommer ihåg när vi seglade som barn och jag och Hannes blev sjösjuka i storm, men Hilda satt bara nere i båten och målade, skrev och läste. Aldrig någonsin blev hon sjösjuk! Och så minns jag gången då hon föll överbord, hon halkade ner från klippkanten bredvid där båten låg, när hon sträckte sig efter en blomma. Jag upptäckte henne när jag skulle kliva ombord och där låg hon stilla i vattnet med händerna över ytan, för i händerna hade hon bestämt våra tablettaskar och de fick ju inte bli blöta!
Kära människa vad man kan vara med om. Du skräms ordentligt!! Hoppas att allt känns bättre nu och att du återhämtat dig någotsånär. Kram M-L
Men, så hemskt! Man blir ju alldeles rädd bara av att läsa det. Och sån tur att det gick bra!!
Puh! Tack och Lov!!
Ruskigt halt är det idag har jag hört, så jag låter bilen stå och tar bussen istället.
(och hoppas att det går bättre)
Usch, det där var riktigt hemskt Elisabet! Kram!
Ann-Gerd var nog med på ett hörn....
Vad hemskt!Kunde ha gått riktigt illa. Men det gick bra, tack och lov.
Usch, så hemskt Elisabeth!! Ungefär samtidigt som du låg vi i samma väder och med samma eländiga en/två-filer (jag ska skriva en insändare eller nåt om dessa eländesvägar!!!) och nära Ljungby är det femte gången vi får stanna och fylla på spolarvätska i mörker, slask, långtradarsprut.
Maken kör, jag är mörkerblind och ser bara inte vägen efter ett tag. Din historia får håren att resa sig på mig, jag kände flera gånger igår att det bara var sekunder och metrar från livet och döden. Brrrr för att hamna i en sån sits som du. Och tacka gudarna att det gick bra!!
Vi har tvåhundra mil kvar, ska tänka på dig och hur bra det gick resten av vägen hem!
haha, jag hann väl inte reagera mest. och så vet jag ju inget om trafikregler, så det där hände i en värld som jag inte är så delaktig i. men jag kan hålla med om att jag är lugn. som alla andra har jag ångest och oro och grejer, men utåt är jag mest disträ och långsam.
det där kunde förresten ha hänt vem som helst. du har ju omkörningen att skylla på. så det där om körkort köpta på epa ska du inte bry dig så mycket om. :)
till er alla: idag känns det bra .. men jag har sovit i TRE timmar sedan jag kom hem och jag förstår ännu mera nu hur det kunde bli som det blev ..-)
Hilda: du är ju bara världens raraste! Tack för att du höll dig så ko-lugn och snäll!
Aj,aj.. vad du har varit med om Elisabet! Vilken tur att allt gick bra.
Skicka en kommentar