Hej Elisabet!
Vilken rolig idé med favorittavlan!
En av mina favorittavlor ser jag framför mig vid matbordet varje dag – den är rätt stor, 65x81 cm. Jag hittade den i ateljén hos konstnären, som heter Marianne Ågren.
Den fanns inte utställd bland de andra målningarna , utan min son Samuel som då var 7 år, bläddrade blad sådant som var undanställt.
Jag föll pladask för färgerna och de glada hundarna.
Konstnären, sade på bredaste skånska att ”Den heter Di små djuren”.
Samuel som redan då var en ordentlig ung man sa genast att det var fel, för på baksidan stod det Hundarna.
Jag föredrar det skånska Di små djuren.
Den andra är av samma konstnär och heter Hus med rött tak.
Den är fullständigt vansinnig. Jag blir självskrattande av att se på den.
Den har jag bakom ryggen när jag sitter vid matbordet, sonen tittar på den varje dag.
Exmaken kallade den en gång för en psykedelisk spya – det gjorde han aldrig om!
Färgstarka hälsningar!
ab sa...
Vilka härliga tavlor, jag älskar färgerna i dem!
Man skulle kunna kalla dem "av den harmoniska van Gogh". ;)
Bloggmadamen sa:
Och själv ler jag. Pv tittade på tavlorna (jag hade precis högläst texten för honom) och sa, leende: "ja, jag är nog benägen att hålla med hennes ex-man."
7 kommentarer:
Vilka härliga tavlor, jag älskar färgerna i dem! Man skulle kunna kalla dem "av den harmoniska van Gogh". ;)
Bildterapeuten i mig får massor med tankarav de här bilderna. Särskilt den med huset..... hm.
Roligt idé med din konstutställning. Kanske skulle det bli en kul och ovanlig blandning. Men jag tror det är ganska ovanligt med lite udda konst i de svenska hemmen. När jag har ställt ut tillsammans med andra är det faktiskt ALLTID så att det som säljs mest är akvareller med björkar och vitsippor och små röda hus med tallar. Det ursvenska landskapet alltså.
Eller också bilder på katter eller höns, en del katter sitter ofta i fullmåne med glittrande vatten bakom.
Detta är inte sagt som kritik, alla får och måste ha sin egen uppfattning om vad som är bra konst. Det är mera en reflektion kring vad som tilltalar SVENSKA tavelskådarögon.
Här i södra Frankrike ser bilderna helt annorlunda ut. Slösande färger, mycket orange och rött. Tavlor som skulle ha svårt att finna sin plats i svenska hem. Men här finns också också detta landskaps typiska innehåll: lavendelfält, berg och ockrafärgade hus.
Monet: men det skulle inte göra mig någonting om det bleve sån konst på den där utställningen, det viktiga - för mig - vore möjligheten att få se vad människor i gemen tycker om.
Och jag tror .., att kanske skulle dom som verkligen HAR annorlunda och måhända dyrare konst hemma, inte vilja ställas ut tillsammans med dom där björkarna .-)
Men jag skulle själv skulle genast gå dit.
Vad tycker jag själv om?
Jo, egentligen så färgstark konst .., jag tycker om milda färger och gärna vilsamt. Om man har en rörig själ eller huvudet alltid fullt med tankar (hos mig är det som en ständigt pågående filmvisning), då är det skönt med en lugnare omgivning.
Tavlorna här ovanför, Ambers, (som hon så hääärligt beskriver och SOM jag log åt exmakens kommentar .-) skulle förmodligen ge mig migränkänning ,-)
Ps. Men den övre tycker jag är helt UNDERBAR! dS.
Måste bara säga att det här med tavelutställningen är en fantastisk idé. Jag tittar och njuter. Och skäms lite för att jag inte kommit mig för att själv mejla in något alster till dig ...
anna of sweden: ja, skäms på dig .-)
Ta nu genast kameran och gå och fånga en tavla i flykten!
Nästa gång ... För visst blir det en nästa gång?
Skicka en kommentar