Längs kustvägen ...

... men inte här, inte som på bilden, på Irland.

Nej, jag slänger på mig kappan och halsduken och tar sikte på vägen som går till Skipås och Steninge och det är eftermiddag och jag går fortare än jag någonsin har gått under fyra månader.

Om fyra dagar ska jag vara på plats i affären.

Det är vad jag tänker på under promenaden.

Förhoppningsvis ..., ska pensionatsvärden komma körande från motsatt håll och - hopefully - ska han då upptäcka mig och så får jag på det viset lift tillbaka.

Hem.

Bilar passerar ., en skolbuss kommer körande .., småfåglar kvittrar.

Jag noterar att snödrivorna har sjunkit ihop.

Och så småningom dyker verkligen den grå bilen upp och mannen som kör saktar farten och frågar om jag vill ha skjuts och det vill jag och vi åker hemåt och jag slänger mig på soffan och händerna skakar och jag är darrrrrig som ett asplöv i storm och orkar knappt tänka tanken på att laga middag.

Efter en stund kommer pElle och lägger sig på min mage.

Och så blir det nyheter, där det berättas om den 92-årige skidåkaren Martin Lundström från Västerbotten som har värden som en 40-åring och herr Lundström säger att han åker ett par mil skidor per vecka.

Å, herremin!

"Ska vi flytta norrut ...?" frågar pensionatsvärden, som förstås tänker på fina träningsmöjligheter.

"Tja .., hur långt skulle du kunna tänka dig i så fall .. Jämtland .., så där som Kvarnsjön ..?" säger jag.

Det kan han.

Om det pratar vi en stund.

Sen orkar jag inte tänka längre.