fredag 3 december 2010

Utläst ...



På Arlanda inhandlades den här lilla boken och nu har jag läst ut den.

Ja, det gjorde jag i London, men ändå.

Och hur var den?

Jo, jag älskar verkligen Håkan Nessers sätt att skriva .,. själva rytmen.

Sen tycker jag ibland att herr författaren slänger in extrakrångliga ord lite här och där och för mig känns det som ett slags .., tja, briljerande nästan .., så där som att ..., "men titta här vad jag kan!"

Boken handlar om Erik Steinbeck och hans hustru Winnie Mason, som flyttar (eller flyr) till New York, efter att deras 4-åriga dotter rövats bort.

Erik är författare, Winnie konstnär.

Och så får vi följa deras tillvaro i New York .., deras längtan efter dottern .., sökandet efter henne och det är tillbakablickar och en hel del som är gåtfullt.

Eftersom jag tycker så väldigt mycket om själva texten och hur Nesser skriver, njuter jag i princip nästan hela tiden, i alla fall fram till sidan 264 (då återstår sjutton sidor), då tippar allt överstyr.

Då är jag inte längre med.

Nej, då känns det som om författaren plötsligt drabbats av insikten att bilen ska besiktigas om tio minuter och nu gäller det att snabbt avsluta historien, tjopp bara, så där ja .., så var det klart!

Betyget: en stark 3:a.
(Men enbart rytmen .., ack .., en 5:a!)

2 kommentarer:

Linda sa...

Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Han fick så himla bråttom på slutet, som om han skulle med tåget.
Eller nåt.

Elisabet. sa...

LindaLotta: nej, det blev alldeles fel, tycker jag .., det hängde inte ihop. Hur kunde denne timide författare plötsligt ...? Nä.