Dag 17 ... "Ditt favoritminne ..."

Vaktmästaren som kämpar med avloppet.
Lintotten och Emma t.v.


Det är mitt i sommaren år 2003.

Det här är min första sommar som ensamseglare.

Min ekonomi är skral, men jag har sparat ihop pengar till en resa till Stockholm och bokat en liten stuga ute på ön Grinda i Stockholms skärgård; det är Emil och Emma och deras mormor som är jag.

Tillsammans tar vi tar tåget från Upplands Väsby, därefter buss till kajen och sist av allt: en sån här dutt-dutt-båt ut på böljan den blå.

Det är alldeles omåttligt härligt!

Och stugan är pytteliten och ligger alldeles nära vattnet och Emma är överlycklig, ty hon får ha litet-litet-ansvar för stugnyckeln och springer hela tiden fram och tillbaka och låser upp och låser igen.

"Å, mormor .., det är så kul att låsa dörren!" säger hon.

Middagen (som vi tillagat i vandrarhemmets stora kök) äter vi utomhus vid ett bord som står mellan två tallar.

Emma och Emil låtsas att dom är servitörer och kommer ut till sin mormor som just då är fru Andersson och dom dukar bordet och frågar fru Andersson vad som önskas och hon säger att ..."ja, makaroner och köttbullar om det finns på menyn ..?" och tänk, att det finns det ju.

På kvällen, när solen är på väg ner, sitter vi på bryggan av trä.

Vi ser fru Skäggdopping komma simmande med sina ungar och vi ser en orm som slingrar sig iväg mellan stenarna.

Och det blir en ny dag och medan jag packar väskorna står Emil och Emma ute på lägdan och tittar på när vaktmästaren försöker rensa avloppsröret.

Ingenting är så spännande som detta, ja, möjligen ska det vara när samme vaktmästare tömmer dasstunnorna, då står småttingarna och tittar storögt och tror knappt sina ögon.

Tunnorna (fyra stycken) ställs på släpet på en fyrhjuling och Emil säger att ett sånt jobb, det vore världens bästa att ha.

Aldrig, att jag glömmer den resan, hälsar "fru Andersson."