... tror jag att det var .., upptäckte jag detta.
Ett slags tacksamhetens monument över alla de djur som offrats i de olika krigen.
Djur som aldrig hade något val.
Minns jag inte fel, stod där .."They had no choice".
Kransar och blommor låg prydligt nedanför den reliefprydda väggen.
Väldigt mycket brittiskt, tänkte jag.
Annars var det förstås mest grandiosa monument över krigiska herrar.
Överallt dessa män i sten som spretar med sina armar och är så märkvärdiga.
När ett monument över kvinnor äntligen uppenbarar sig, finns där inga ansikten.
I och för sig behövs det inte just här .., det här var finurligt, med olika uniformer som kvinnor använt under andra världskriget, men ändå.
(Och precis som Monet ofta har berättat om - hur det är i Frankrike -, märks det att krigen finns kvar i människors hjärtan. )
4 kommentarer:
Vilket överraskande och fint monument över djuren som använts i krig, det gillade jag. Ja, själva andemeningen.
Monumentet av kvinnorna förstår jag hur de har menat, men det blev inte lyckat med alla melonskallar. Hemskt.
Du borde göra teve-program! Det känns ju som om jag också träffat George i Kensington och matat ekorrar i Hyde Park.
Ja du har helt rätt Elisabet. Krigen finns verkligen kvar i engelsmännens medvetande. Vi har precis haft Remembrance Day (11/11 kl 11.11). Då har ser man gamla veteraner från 2:a världskriget marschera i paraderna. Och för varje år blir de färre och färre, men man glömmer ej ändå...
Christina: men du ser väl att det är hjälmar ...? Synd att dom här figurerna sitter så högt upp .., jag hade gärna tagit mig en närmare titt!
Lena: ,-) Ja, det hade varit drömmen, det.
Ulrika: det är ju samma sak i Frankrike och inte minst i Australien .., där var det monument i varje stad eller samhälle där söner och äkta makar stupat i strid.
Skicka en kommentar