Om man tillbringar tre och en halv dag i en stad som London och sedan återvänder hem och inte har shoppat annat än 1 par vita pärlörhängen till det facila priset av 2 pund (marknaden på Portobello Road) .., samt en tekopp förpackad i en stilig burk, då förstår ni .., att det här med födelsedagar och presenter och sånt, egentligen inte är prio nr 1 för mig.
Jag kommer helt ärligt inte ihåg någon särskild födelsedag.
Året när jag fyllde femtio hade jag levt som ensamseglare i ett års tid och vinglade ännu omkring på livets ocean.
Trettio ...?
Nä.
Fyrtio?
Jo, den kommer jag ihåg, då kom med posten till Ystad ett paket med fyrtio nötbullar från Dungers konditori i Malå!
Det var f.d. arbetskamraterna som visste att dom där glaserade nötbullarna, det var nästan det bästa jag visste!
Födelsedagar i barndomen ...?
Nej, inte det heller .., däremot minns jag k ä n s l a n av att ett par veckor efter jul ligga under täcket och vänta på att pappa och mamma skulle komma tassande och sjunga "ja, må hon leva ..!"och presenterna som låg på brickan.
Det kommer jag ihåg.
1 kommentar:
Jag har bara haft kalas vid 40 och 50, och om jag lever och har hälsan om drygt 3 månader blir det ett till då.
För mig är det roliga med födelsedagar (bortsett från en påminnelse om att jag fortfarande lever) minnet av barndomens väntan och spänning... Då låg det som ett skimmer omkring mitt datum...
Skicka en kommentar