Lördag och söndag i Skåne ...

Vaknar söndagmorgon och hela världen, ja, i alla fall världen runt Hörby och Västerstad, är dold i dimma.

Sååå mycket Skåne detta är för mig!
Och jorden är lerig och marken fuktig .., knappt en enda liten fågel hörs kvittra.

Kvällen innan har vi ätit gudomligt god gås (med en sås som var himmelsk) och ellem; lingon/chili/chutneyn som du skickade ner, den blev hur smarrig som helst till detta! T a c k!

Efter middagen sitter vi tillsammans i vardagsrummet och ägnar oss åt frågesport.

Systerdottern tillbringar så gott som varje söndageftermiddag i Lund på en krog där det är quiz med Kryddan Pettersson. På onsdagar är det en annan slags quiz, med mindre naturvetenskapliga frågor.

Nu ställer hon frågor till oss från föregående omgång och det är så himla roligt och vi klarar oss bra .., pv kan nästan på öret säga hur stor statskulden var ett visst år, Rigmor visar sig vara en hejare på Verner von Heidenstam .., själv klämmer jag i med riboflavin och tiamin innan någon annan hinner svara.

"Men moster!!!" utbrister systerdottern häpet.

Jo, jo.

Söndagmorgon.

Medan harry och husets dalmatiner leker ute på tomten - som är enorm, en hel lägda! - ("du skulle ju behöva åkgräsklippare!" säger jag till min syster och hon håller med), promenerar jag en liten sväng, mot ridhuset till.

Allt är tyst och stilla.

Sen blir det frukost.

Det är inte långt ifrån att jag börjar att gråta när jag upptäcker mammas virkade äggvärmare från 60-talet.
En är orangefägad, andra gröna eller blå och två har ryagarnshår, lite lockigt så där.

Åååå, gullemamma .., inte visste jag att du pysslat med sånt här inte!
I alla fall kom jag inte ihåg det, inte förrän jag såg dem.

På promenaden slinker jag in på en ödegård.

Överallt ligger bråte; det är jordbruksredskap, en harv eller två .., och där är traktordäck, trädgårdsmöbler i plast, där är en rostig hink och spadar utan skaft och där är spett och stora stänger!

När jag tar den här bilden tänker jag osökt på en rar bloggmadame i Borås.

På väggen mellan köket och vardagsrummet (ja, nu är vi hos min syster igen) hänger gamla fotografier.
Här är pappa och mina systrars mamma, den dagen hon inte längre var fröken Andersson, utan blev fru Nilsson.
Hon hette Gunhild. var uppvuxen i Risliden inte långt från Norsjö, och dog vid 33 års ålder av en hjärntumör.
Jag tycker alltid att min enda systerdotter påminner om sin biologiska mormor.
Även pappas storebror förlorade tidigt sin första fru som hette Anna, sedan gifte han om sig med hennes syster Beda. 

Väggarna i gästtaoan var tidigare helt vita. 
Nu har den ljuvligaste tapet kommit på plats och där finns såväl rödhakar som talgoxar!
En klocka på toan?
Ja, men hur praktiskt som helst för den som ska passa busstider! 

 Här syns alla småfåglarna!

 

På min systers kylskåpsdörr.

Och ännu mera. Inte svårt att gissa vem som satt upp just det urklippet.
Det är nog hon som är född 1941.

Vid tolvtiden svänger vi in på Ikea i Helsingborg och tar en fika innan vi sätter fart mot cd-hyllan Benno.
Kaffe med kanelbulle: 5 kronor! Det är ju inte klokt så billigt det är!

"Och kanelbullen var jättegod!" säger pv.

Alla män förärades - fars dag till ära - en gratis påse med chips.



Om detta säger pv så här ...