Mot friheten ...!

Rosa pil = vinklat ben ...
Jag säger som någon som kommenterade hos Stationsvakt: "ingen artros där inte!"


Var gång jag ser en geting, humla eller vanlig mygga stånga sig närapå blodig för att ta sig ut genom ett stängt fönster, drabbas jag av nånting som liknar ångest.

Tänk, att ha friheten så nära ..., och så tar man sig inte ut!

Och inte förstår den lilla krabaten varför heller!

Det är då som Räddningspatrullen rycker ut ..., och med hjälp av ett glas och en tunt papper (att fösa in flugan i) så brukar det hela sluta lyckligt.

Medan jag har suttit här vid bordet och surfat runt lite, har den här långbeningen kämpat förtvivlat för att nå friheten och det smärtar mig att erkänna att Räddningspatrullen ännu inte har lyckats i sitt arbete.

Till råga på allt har den arme krabaten förlorat sitt högra ben .., men titta så vig den är .., det vänstra har han eller hon vinklat rakt av!

Torsdagsfönstret ...

..... kommer från landskapet som har ett alldeles eget rum i mitt hjärta, nämligen Skåne.

Den som stod där med fönsterhåven och fångade det här vackra ljuset, var ingen mindre än madamen i söder - vännen Kerstin Hedgren -.

Tack och bock, säger jag.

Och bilden visar en fönsterglugg från Glimmingehus.

Resumé ...

Stressig dag på jobbet.

Eftersom hyllorna gapade halv - (eller hel) tomma efter helgens äventyr, kom det hur mycket varor som helst med leveransen och var man än gick, mötte man en ung man eller kvinna som fyllde in varor!!

Själv har jag kämpat med mejeriet .., och fyllt upp läkemedelsbiten och lite av godiset och batterier och annat som finns vid kassorna, men å, vilket jobb de på golvet utförde!

Där var den flinka Emmeline och där var Martin och Nellie, chefen och Mattias och i charken fanns Sofia, som läser till jurist men sommarjobbar just i charken!

Nu finns i arbetsstyrkan en blivande gymnasielärare, en blivande socionom och en blivande jurist! Inte illa!

Innan dagen var slut upptäckte Lena att det blivit fel på en ATG-kortinbetalning och det var jag som tog emot den. Aj, aj, aj!

I morgon ska jag ta från egen plånbok och ersätta butiken, fy, så p i n s a m t!

Körde hem med moppen .., därefter raka spåret tillsammans med pv till Steninge, där jag tog ett ganska långt bad i havet.

Herr Pensionatsvärden har i eftermiddag cyklat tio mil och en kilometer.

I förrgår nio mil.

Nu är han trött och jag är fylld av beundran.

Trädgårdsdags ....

Uppe i slänten, där vi - hopefully - ska ha en Friggebod vad det lider, har pv rensat bort såväl kirskål som nässlor och där har det planterats potatis, morötter, dill och så någon slags "vildblommor", vilka jag beställde från danska företaget Vivara.

Åååå, det skulle bli så fint! tänkte jag.

Fröpåsen var inte större än Liptons variant och det visade sig att det här var grobara frön!

Oj, vad det växer!

Men .., när jag börjar titta lite närmare, ser jag ju att det som det finns mest av bland allt det "vilda", det är ju nästan exakt samma växt som jag ihärdigt försöker få bort från rabatten!!

Något slags ogräs med små, gula blommor!

Hrmmmmmmm.



Nu hoppas vi bara att det som var morotsfrön, verkligen förvandlas till just morötter.

Tre små rader är det.

Och här, i slänten, växer det bra.

Här är soligt mest hela dagen.

En slags frihet ...

Tre timmar innan det är dags att åka till jobbet, tar jag moppen och susar iväg längs kustvägen.

Passerar Ugglarp .., ser Herr Prickig Häst och massor av andra hästar .., passerar svartvita kossor som ligger och idisslar i gröngräset .., handlar stekpåsar i Slöinge .., väljer annan väg hem .., tar större vägen via Getinge .., ser gamla bilar på en gård .., upptäcker ett vackert hus som är till salu .., och inne i Getinge kommer jag puttrande på moppen och tre tonårsflickor som går en bit längre fram, vänder sig leende om .., kanske tror dom att här sitter en stilig ung man, men ack .., det är en snart sextioårig tant som kommer körande och jag ler för mig själv.
Töserna ler inte.


I Steninge Kyrkby ser jag hur skolbarnen gungar ... - det är väl rast förstås - .., och sen blir det långa allén där det mest är skugga och för en stund blir det kyligt om benen ..., och så Steninge och havet där framme och då svänger jag höger och har bara några kilometer kvar ..., passerar vandrarhemmet .., Stora och Lilla Skipås .., skylten med Falkenbergs Kommun .., och då är jag nästan hemma.

Grannen i det vita huset har hämtat posten, nu hör hon mopeden och vänder sig om och vinkar.

Jag vinkar också.

Sen uppför backen.

pElle tar emot mig .., stryyyker sig längs mattes ben.

På altanen sover sigge nilsson.

När matte luras ....

Så här är det.

pElle må vara världens underbaraste katt, men .., särskilt smart är han inte tämligen lättlurad är han.

Inte på några villkor vill han äta kattmat som stått framme ett par timmar.

Nej, då sätter han sig precis som på bilden och bara glor på fatet.

Inte ett jam kommer över hans läppar ., han bara sitter där, ja, han kan sitta en halvtimme och stirra på fatet och till slut fattar man ju.



Och då gör matte som så .., att hon tar kattmaten som ligger på fatet och häller tillbaka det i burken eller påsen och så säger hon ..."nu lilla pElle ska du få ny mat ..." och så åker samma mat tillbaka till fatet.

Och dååååå minsann ..., tycker pElle att det är som bäst.

Då äter han.

(Bäst att förtydliga. Nej, jag blandar inte ut maten med ny mat.
Det är samma mat, men ur en tom burk ,-)

Onsdagsfönstret ...

.... finns i Ångermanland.

Stickmadamen, hon som ordnar stickläger i Dalarna och annorstädes, var fönsterfångerska.

Som små utropstecken ...

I rabatten finns massor av Vallmo.

Här ser dom röda ut, men egentligen är dom orangefärgade.

Men se, det tror inte pv på.

Kväller ....

Tar moppen och kör till Steninge .. - jag avskriver bad nere hos oss, där går man i bakom lilla ön, dvs, om man inte vill gå i från land och det vill jag inte, och ingen ser en .., är ingen annan där nere, känner jag mig ensam och att det är på gränsen till lite pirrigt ... - , här, i Steninge, finns en pir ut och en stege och man har land mitt emot, väl synligt.

Och Göstas café ligger bara en bit bort.

Alldeles ensam är jag.

På en skylt - på väg till stranden - står att man inte bör bada ensam, men det gör jag.

Vattnet är ljummet .., det är så övermåttan ljuvligt att det går inte i ord att beskriva.

Simmar l ä n g e.

Dyker.



Ovanför bryggan ser jag fiskmåsar som intresserar eller irriterar sig omåttligt på min moppehjälm som ligger på bryggan.

Kanske är det det svarta märket som får dem att ilskna till?

Jag dyker .., vänder mig om .., ligger raklång och tittar mot himlen ..., och tänker att detta är som ..., meditation.

Som en slags förlossning.

Det spelar ingen roll hur trött jag är .., hur inutislut på jag är .., får jag bara kliva ner i havet eller i en insjö - vilket som -, blir man som pånyttfödd.

(Nu fattas bara "halleluuuuja!" och att vi sträcker upp våra händer mot skyn ,-)



Efteråt ..., sitter jag en stund och tittar på ett sällskap ejderhonor som simmar i grupp.


Fyra småttingar pinnar på mellan dem.
Så många mammor
Så få barn!
Och som småttingarna simmar!!


Vänder kameran mot piren.

Till vänster där uppe - men inte i bild - ligger vandrarhemmet där vi hade bloggträff för två år sedan.

Vi var ett 20tal .., några sov över .., andra åkte hem sent på kvällen.

Och vi åt räkgryta och sjöng och Perra spelade gitarr och sjöng han också.

Den här sommaren finns han inte med oss.

Så fort går det att tillvaron tar en helt annan vändning.

Just därför struntar jag i skylten om att man inte bör bada ensam.

Just därför simmar jag omkring i ett ljummet hav.

Jag tänker att det handlar om att Ta Vara På.

Utslagen ...

Det spelar ingen roll hur högt vi ropar "siiiiiiiiggeeee!", så fortsätter han att sova.

Förmodligen är det värmen som tar knäcken på honom?

Igår trodde vi att han var var hädangången ..., ända tills jag tog en liten ljusstump och kastade på golvet nedanför honom .., då tittade han upp - så där lite förvånat -, undrade väl vad matte pysslade med ...?

Mellan varven jagar han sädesärlor och små fjärilar och äter kokt fisk med god aptit.

Hemöver ...

Vilken dag på jobbet!

Efter helgen är nästan allt slut när det gäller färskvaror och det är inte långt ifrån att jag svimmar när jag ser mejerileveransen!

Först från Wapnö ..., sen kommer två fullastade pallar med ost, sill och juice .., och en stund senare är det dags för Arla med all mjölk, fil, youghurt, creme fraiché och gud-vet-vad!

Och så brödet från Östras som ska tas in och vårt eget som ska gräddas och ordrar som ska skickas in i tid och därefter en kvart i fikarummet då vi - bland annat -, pratar om glädjen i att ha kvar sina föräldrar.

Bodil, min chefs fru, hennes pappa är ofta och hjälper till i affären .., och mamman tittar nu och då in och hälsar på.

Nog minns jag en eftermiddag när Bodils pappa omfamnade sin 45-åriga dotter och sa - med så otroligt mycket ömhet i rösten - : "åååå, min älskade dotter!"

Om det pratar vi.

Och detta att man saknar sina föräldrar, ofta har att göra med barnen .., studentfester och avslutningar .., barnbarn som kommer till världen .., bröllop och husbyggen .., sånt.

Det är då man önskar att dom hade varit kvar.

Sen blir det full fart igen!

Till min lycka har chefen ringt in den rara "Alex" som ska hjälpa mig med alla varorna och inte hinner jag med allt, men mycket ändå och när klockan är kvart i ett, då tackar jag för mig.


Tankar moppen .., och kör hemåt i lätt duggregn.

Luften är mild.

När jag passerar Steninge kommer doften av tång .., jag ser en liten citronfjäril ., där är smörblommor och lupiner (överallt lupiner!) och vackra stenmurar och nu kan jag köra med bara en hand och känner mig inte längre osäker.

Att ha moped och få susa fram genom ett somrigt landskap .., det är lycka det.

Men det visste ni förstås redan.

Olikheter ...

Skuttar runt hos bloggvännerna och jag tänker på hur annorlunda våra liv är.

Eller ... "olika".

Någon sätter sig på planet till England ..., någon annan sätter sig på mopeden och tar sikte på jobbet sju kilometer bort.

Någon träffar forskarkollegor.

Någon annan ska fixa mejeriordern för onsdag.

Det är det jag tycker så mycket om.

Hullerombullerlivet.

Och det var detta jag läste, när tanken slog mig.

ikväll ...

är det landskamp på tv

EM-kval

Sverige - Finland

jag längtar redan ...

men pv och hans arbetskamrater

ska ha avtackning av en kollega

gå ut på restaurant och äta gott

"å, hjälp så hemskt, just när fotbollen pågår ..., jag hade nog ätit och åkt hem!"

säger jag

då säger pv

att hans sambo ibland saknar det som kallas för

social kompetens

ja

så är det

absolut

Dagens fönster ....

Den flitiga och minnesgoda kommentatorsmadamen (så glad man blir!) Cecilia N, passade på att fånga ett fönster så där i flykten bara.

Hon var på ett kalas och skriver så här.

"Väl inne på kalaset reflekterades ett fönster i ett fönster mot en korridor som så fick ljus."

tänk ...

att i Amerika

där är det enligt lag förbjudet att - som arbetsgivare -

fråga efter den arbetssökandes ålder

en kvinna som visade sig vara 71 år

hade nyss fått jobb som sekreterare

så glad hon var

hon log med hela ansiktet

i vårt land

- säger programledaren -

vill arbetsgivare helst ha människor kring trettiofem och fyrtio

"ja, möjligen en fyrti0åring"

med massor av erfarenhet förstås

Ett kvällsfönster från Värmland ...

"Hej om aftonen!

Sitter på bryggan i kvällssolen vid sommarstugan och njuter.

Precis städat klart den lilla stugan som då kallas för just Lillstugan.

Den är sådär 6 m2 stor (liten) men det var plockigt för där finns allt ifrån metspön, luftgevär, cyklop, simfötter, badringar, flytvästar, badrockar och dynor.

Ja, en våningssäng och lite mer möbler också.

Men nu är det städat och fint.

Mitt i städet så fångade jag fönstret i Lillstugan till dig.

Hej från skogen!

Turtlan."

Tre timmar ...

... nere vid havet, så länge blir jag där.

Får besök av pv som har med sig iskall saft (hemgjord av honom), kokoskaka och macka.

Efter viss tvekan doppar han sig.



Efteråt ligger jag där och läser nya boken.

Peter Robinson är - eller har varit - en av mina favoriter, men denna är enbarmligt dålig.

När en författare rabblar upp fler adjektiv än undertecknad, ja, då förstår ni.

Och kvinnorna är våpiga och utan vilja, eller precis tvärtom.

Några mellanlägen finns inte.


Doppar mig fyra gånger.

Ser en äldre man - en bit ifrån - klä av sig och i bara Adamsdräkten ta sig ett dopp.

Rumpan är stor och kritvit.

Jag ler för mig själv.

Olika äro våra glädjeämnen ..

Någon stiger upp vid halv åtta .., lyssnar till P4 och jakten på att komma fram till Kalix .., ställer fönster på vid gavel .., ger sigge grädde på ett fat .., gosar med pElle .., dricker starkt Zoegaskaffe och kalasar på nöt, - och fruktbrödet från bageriet.

Någon annan lämnar det gula huset vid kvart över sex .., och återvänder tre timmar och tjugotre minuter senare.

Då har denne någon cyklat drygt nio mil.

Om knappt två veckor stundar Vätternrundan.

Nämligen.

Hos Stig och Margareta ...

Frun i huset - Margareta -, utan h.
Skorpion.
Nummer två av fem syskon.
F.d. lågstadielärare.
Tycker om ordning & reda.
Ja, det är vad maken påstår i alla fall.
"Och så är hon ärlig .., ja, du vet .., är det 50 km/timmen, så kör hon 49 ...", säger han leende.



På ett litet block på arbetsbänken ser jag detta.



Stigs hand.
Han har också varit lärare ("folkskollärare hette det väl då?" säger han) och paret träffades på seminariet i Växjö - det var länge sedan - 1954!

Och ännu är äktenskapet ..., still going strong.

Stig är Vädur och mellanbarn.

"Och väldigt snäll ...", tillägger hustrun.

"Samhällsengagerad ...", säger pv.

Allmänbildad, säger jag.



Kanske är det barnbarnet som har skrivit detta ...?

Inköpslista, fram, - och baksida.

Ibland tänker jag så här ..., ponera att jag vore ensamseglare och hastigt och mindre lustigt somnade in och så skulle någon människa komma och tömma min lägenhet - ja, om jag nu inte hade vare sig barn eller sambo -.

Och så börjar den människan att röja och i lådor och på skrivbordet och i rottinggkorgar hittar städerskan inköpslistor av alla de slag!

Och inte är handstilen densamma, heller!



Jo, då skulle han eller hon nog börja undra.

Och måhända skulle samma människa komma hem till sin familj på kvällen och vid middagsbordet börja berätta.

"Ja, ni skulle veta vilka människor det finns! Vet ni, idag tömde jag en lägenhet hos en kvinna som inte längre finns och ni kan aldrig ana .., där fanns hundratals inköpslistor som hon har sparat !!! Man kan ju fundera vad det är för slags sjukdom hon drabbats av ..?"

Ungefär så.

Det är då en himla tur att alla mina fönster inte ligger synliga.


// När det gäller den här listan tror jag så här: kvinna 73 år med permanentat hår.

Måndagsfönstret ...

I lilla Solhaga Bageri i Slöinge speglar sig fönstret i solljuset där på väggen.

Och kunderna morgonpratar stillsamt och funderar på vilket av alla bröden dom ska välja.

Jag står sist i kön och håller min moppehjälm i vänsterhanden.

Och så en inköpslista ...

... som är vår.

Middagen - panerad och stekt piggvar & slätvar -, blev inget annat än himmelsk!

I morgon stundar lammstek som just nu ligger i en marinad bestående av rött vin, olivolja, samt färsk mynta, timjan, salvia och rosmarin.

Vitlöksspäckad är den dessutom.

Två timmar ...

... till havs och himlen är klarblå och jag ligger på rygg och tittar rakt upp.

Segelfladder.

Fiskmåseskrik.

Pv sitter till rors och hoppas på makrillnapp.

På himlen syns vita streck.

Jag tänker på min mamma och hjärtat fylls av värme.

"Titta Eliza! Nu har dom ritat streck på himlen igen!" ropade hon hänfört var gång hon såg detta.

Hon brukade stå ute på gräsmattan och spana mot skyn .., så förundrad över vem det nu var som höll i pennan.

Hur kunde det gå till?

Det var då, när herr Alzheimer hade flyttat in i hennes hjärna.

Och vem har slarvat bort pinnen ...!

I 57 år har dom varit tillsammans, Stig och Margareta.
Och det visar sig att det är Margareta som har tvättat skyddet ...

Kaffestund hos Gunvors grannar i Steninge.

Nu är frågan: vem har slarvat bort pinnen till solskyddet!

Och jag ler.

Och så dyker grannen upp ...

Igår köpte jag med mig färskt bröd från Solhaga Bageri och gav grannen till frukost.

Idag kom grannen med nyfångad fisk till oss.

Gissa, vad vi ska äta till middag ....!

pElle duschar ...

Så här är det: pElle, han är den coolaste katt jag vet!

Visserligen morrrrrar han lite när jag lyfter upp honom från altangolvet (har katter och hundar ett sjunde sinne som gör att dom PRECIS PÅ PRICKEN vet - oavsett om man säger något om det eller inte - när det är dags för kloklippning eller bad (frånsett Lisettes hund som beredvilligt sträcker fram tassarna för manikyr ...) !?

Nå, men sen, väl i badkaret, låter han sig snällt duschas.

Helt övertygad är jag om att han njuter.

Vid frukostbordet ...

Och nu är det löst!

Äntligen.

Gårdagens korsord i DN var aningen knepigt och som vanligt blev det pv som tog sig an bildgåtorna, dom till vänster på bilden.

Själv är jag värdelös på såna.

Dagens inköpslista ...

Nedskrivet på baksidan av ett kuvert.


Upphittad i en butik i landet Halland.

Ni vet väl om att inte bara fönsterbilder är välkomna hit, utan även bilder på inköpslistor!

Jaså, det hade ni ingen aning om, men nu vet ni.

Får jag önska en enda sak, så är det att det inte blir blixtbilder, annars är allt välkommet!

Inköpslistor från andra länder har jag aldrig haft .., kanske man skulle gulla lite extra med anna of sweden i USA (det är ju snart hemresa ...!), Anna i Sheffield .., annannan i Portugal eller madame Monet i Frankrike? Kan ni inte ta en extratitt nästa gång ni besöker affären?

Maila bara listan till bisse151@gmail.com, så ska jag lägga in den.

Ps. Ett tips: att hitta inköpslistor är som att leta svamp, man lär sig var dom finns. Jo, nära kassorna .., i hyllorna där godiset är, eller chipsen, där gömmer kunderna ofta sina då använda små lappar .., och såklart i kundkorgarna! Ds.

Söndagsfönstret ...

"Min dotter tog sin examen i fredags efter tre års studier i Umeå.

Fönstret som reflekteras i glaset tillhör Scharinska villan där vi åt middag efter ceremonierna.

Villan var kårhus i Umeå i en grå forntid när jag läste i staden.

Hälsningar Guy."

En inköpslista från Värmland ..

"Hej Elisabeth!

Skickar ner en inköpslista som jag hittade i dag på Coop i Karlskoga.
Man kan undra om den som har handlat äter ute varje dag.
Lagar inte folk mat?

Tack för en underbar blogg som du har.
Det blir många a och o och jag ler ofta framför datorn när jag vet var du varit och hur det ser ut där du är och så kan jag se dig framför mig komma susande på din moppe.

Jag kan nämna att om du i stället för att köra rakt fram i Ugglarp och ner i Skällentorpsbacken, kan du åka över Äskered och även komma den vägen till Slöinge.

Det är även denna väg som man kan köra över berget om man vill till Getinge,

Då vet du nog vilken väg jag menar.

Hälsningar från ett Varmt Värmland.

Eva."

mossfolk sa...

En kontorsnisse, det tror jag.
Säkert jobbar han på det som en gång var Bofors.
Fil till frukost, sju dagar i veckan. Och frukt är bra att ha. Luncherna äts ute. Alltid.
På det som hette mässen eller på golfrestaurangen. Sena arbetsdagar.
Bara kvällsmacka när han kommer hem. Med mjölk.
Eller eventuellt te med mjölk i.Bor ensam. Runt 50 år. Minst.
Och det är en "han", det syns väl. ;)

Kapten Göransson med besättning ...

Idag bestämmer sig pv för att ta ut lillbåten, den som är tänkt ska användas till fisketurer.

Det är en Askeladden som kan användas enbart som motorbåt, men man kan också segla med den och det är det pv har i tankarna.

En enda gång har jag varit ute med den här .., då rodde jag själv och pv satt intill och så snart vi lämnade den lilla hamnen och kom ut på öppet hav, ville jag vända om!

Så förfärligt harig jag var!

Och jag har väl inte bestämt mig helt för att följa med idag heller .., nu ska det seglas lite .., men vinden är nästan obefintlig och ja, det känns aningen bättre.

Så jag hoppar i.
("Hoppar i" = vinglar mig ombord).

Men åååå, så roligt detta var!



Innan vi kommer ut från hamnen, ror pv.
På hemvägen seglar vi (ja, "vi" och "vi" ....) ända in mot kaj.
Då sitter jag vid rodret.

I kanske en och en halv timme blir vi ute .., vi passerar fågelön och stranden och går mot Glassvik, söderut alltså.

Vi dricker vatten och kalasar på pv:s kokoskakor och säger ..."men varför tog vi inte med oss kaffe och mackor och kikaren!"

Det är pv som är kapten.

Han sitter vid rodret och själv solar jag - liggandes på rygg på knöligt underlag - eller sitter med uppdragna knän och tittar ut över havet.

Vi ser ett sällskap ejderhannar - tjugo stycken kanske - komma flygande i våldsam fart alldeles ovanför vattenytan och vi ser en fiskmås som ser ut att "loppa av sig" i vattnet .., och hela tiden hör vi fiskmåseskrik och seglet som fladdrar bara lite, lite i vinden.

"Snart ska jag göra ett slag ...", säger pv.

"Ett slag ...?" säger jag och tänker att då får jag nog vara beredd, så jag inte får seglet/bommen i huvudet.



Och så frågar jag när slaget ska bli av?

Ja, detta säger väl allt om hur van seglare jag är.

Lördagmorgon ...

Det var det här jag hade längtat efter .., att ta moppen och ta sikte på lilla bageriet i Slöinge.

Åååå, sicken glädje!

Morgonen är ljummen och där är - som alltid - kossor och hästar och får och vid vägrenen upptäcker jag en överkörd grävling .., nästan framme i Slöinge ser jag en ung tös som är ute och rider sin häst .,. jag passerar viadukten över motorvägen till Göteborg (eller Malmö, välj själv) och jag tänker att på Höga Kusten-bron, där skulle ingen människa få mig att köra moped!

Mera dofter!
På vägen ligger utspilld gödsel från någon traktor och jag aktar mig noga för att inte få sladd i "leran".

Lupinerna blommar!



Parkerar utanför bageriet.
Kön ringlar sig ut genom den öppna dörren.
Här är ännu morgontrötta människor .., särskilt mycket prat är det inte.

Och jag köper frukt, - och nötbrödet och en stor Levain och kör hemåt - lycklig -.

Ja, så är det.

Och ja, jag vet.

Det kan vara på gränsen till kräkframkallande att ideligen behöva läsa om hur ljuvlig tillvaron är .., men så här är det och moppen .., åååå, det är ju en frihet som inte i ord går att beskriva helt enkelt!



Nu är det ju så att det är omöjligt att beskriva ett landskap med en bild.
Jag kan det i alla fall inte.
Men Halland är vackert .., mjukt och inbjudande .., som en blandning av Bohuslän och Skåne.

Och hela vägen hem, nynnar jag på den här sången ....

Lördagsfönstret ...

Dagens fönster kommer - nej, inte från England eller USA -, utan från Frankrike!

Då anar ni kanske vem som viftat med håven?

Just det.

Madame Monet.

Guldstunder ...

Guldstund 1: ung kvinna lämnar fram två brev som ska till Japan.
Hon har skrivit adressen med japanska tecken och jag ramlar nästan baklänges av förvåning!

Så o t r o l i g t vackert!

Och jag frågar och hon berättar ., jo, under ett års tid studerade hon i Kobe, Japan, och dessförinnan hade hon läst japanska i ett år ... "men det var för kort tid, nåja, det var ändå helt fantastiskt!" säger hon.

Av hela mitt hjärta önskar jag att modet hade infunnit sig ., att jag hade vågat fråga om det vore möjligt att ta en bild, men dithän kommer jag inte.

Guldstund 2: en pappa med sin lille son står framför mig i kassan.

Lillkillen är kanske fem år och har bruna ögon med lååånga och täta ögonfransar, men det är inte allt .., medan pappan plockar upp varor, möter lillkillens blick min och jag blinkar lite åt honom - så där "blink-blink" - , nästan som i smyg ...., och då ler han så varmt mot mig .., han filur-ler .., och pappan märker inget, ingen märker något ..., och det blir en microsekund av
k o n t a k t .., en slags hemlighets-gemenskap.

Långt efteråt känner jag värmen i hjärtat.

Jag gör det ännu, tio timmar senare.

En dag på jobbet ...

Aldrig i hela mitt liv har jag arbetat i en butik, där charkavdelningen är så exemplariskt ren och fin! Där ligger aldrig en enda onödig pryl framme .., bänkarna är skinande blanka och där råder en makalös ordning och reda!

Här står Anne-Marie och ordnar med festbrickor, just detta var mest ost.

Hennes festfat är fantastiska (ja, här står överorden som spön i backen, men det är ni ju vana vid sedan tidigare ...) och när vi i juli får besök av bloggvänner, då ska det bjudas på just ett festfat!


Lite närmare bara.



Den rara Emmeline kommer med stora baguetter (plus 6544) som ska gräddas.
Vi har en egen kyl för bara djupfryst bröd och det är ett oräkneligt antal olika sorter att välja på.
Wienerbröden (plu 7257 .., jag tänker på dr Böhlanders födelseår 1972 och lägger till 3 år till mitt eget ... ååå, äntligen sitter det!! ) får tina upp lite och gräddas sedan i 18 minuter (om jag minns rätt), mindre bröd går på 5 minuter.

Döm om min förvåning när jag i Ystad upptäckte att Möllers Bageri fick leverans av just djupfrysta wienerbröd, ja, det var när jag passerade och lastbilen kom med varor.!



Här står Peter och pratar lite med Emmeline.
Peter arbetar i charken och har haft pv som mattelärare.


Om man råkar nynna på en sång, så kan Gunilla hela alltet!
Man hör henne ofta småsjunga där inne i charken.
Och hon är duktig på att "slänga käft" med alla byggjobbare som kommer och handlar.
"Ja, men ska det inte vara lite nygräddad potatisgratäng till biffarna ...?" säger hon.
Och så blir det.

Gunilla är också i charken och hon är nog den bästa säljaren av oss alla i affären.

Det gäller ju att inte enbart expediera kunderna, utan även att få dem att köpa något som dom kanske inte alls hade tänkt sig, merköp alltså, och just det är hon så duktig på.

På en kurs anordnad av Ica i Ystad, frågade kursledaren hur många av oss som var säljare?
Det var inte många händer som sträcktes mot skyn, men så är det ju onekligen, arbetar man i butik, då ÄR man säljare.

Eller: bör vara.

Egentligen tror jag att detta är en medfödd gåva.
Antingen är man säljare eller inte.
Själv är jag det inte.
Inte på det viset.


På hyllan i omklädningsrummet ligger min hjälm och väntar.

Att köra hem vid halvåttatiden är en dröm.

Nu blommar lupinerna vid vägkanten .., just före Steninge ser jag en skata och en kaja som bråkar våldsamt .. solen är på väg ner i horisonten .., och här och där möter jag människor som är ute och rastar sina hundar.
(I morse mötte jag fem joggande människor).

Det är en helt ljuvlig kväll.

Och nu stundar tre dagar i frihet.

Amen.

Morgonsurr ...

Någon har svårt att bestämma sig ...


Klockan 7.00.

Frukost på altanen .. morgonsol och duvkooooorr.

Dagens Nyheter på bordet.

Det är varmt ute allaredan .., (ett pv-uttryck som jag upptäcker har fastnat i mitt huvud), ja, det här blir nog en alldeles fantastiskt fin dag.

Mellan tuggorna pratar vi om prostitution .., om kungen ..., och jag tänker på hur dåligt han ska sova och vad som avhandlas vid frukostbordet i det kungliga residenset?

Och så pratas det om dagens jobb .., om middagsplaner ("grekisk sallad, det blir jättebra, jag är ändå så himla trött när jag kommer hem halv åtta!" säger jag och pv svarar att "det blir nog någon råd med det ...") och han pratar om allt som ska göras.

Det blir en tur till återvinningscentralen .., till Systemet ., till Åhléns (jag beställde fel parfym på nätet och fick en doft som är på gränsen till äcklig, nu får jag göra på vanligt sätt, köpa i butik!) och igårkväll kom lillbåten i sjön .., kanske tänker han sig en tur på havet?

Själv ska jag nu ta på mig moppekläderna och ge mig av.

En riktigt skön ledig lördag tillönskas den som eventuellt tittar in här!

Fredagsfönstret ....

Från Vietnam kommer den här bilden och jag ler lite .., för Guy vet att jag fascineras av det som är lite skruttigt.

Ett sånt här fönster, t.ex.