Veckans första dag och sportlov ....

Efter att knappt ha besökt en frisör i hela sitt vuxna liv, har pv det senaste tolv månaderna höjt snittet väsentligt. Två gånger har han lämnat hårets öde åt män från sydligare nejder och dom har liksom snaggat rejält på sidorna och därefter gjort snedbena. Allt klär en skönhet, men på nåt sätt har det inte varit pv. 

Nu på morgonen blev han väl less och tog helt sonika ner spegeln från hallen (den är inte så värst stor), tog med sig klippmaskinen och skred till verket. Själv stod jag i köket och skar vitkål till kålpudding, allt medan jag med spänning såg hur det hela utvecklade sig. Ja, så tokigt blev det inte. Det är helt otroligt så tjockt hår han har!

Lite senare åkte vi till Sonja och bytte bil med henne. Eller vi får låna hennes, medan vår är på verkstad. Åkte sedan till Båtabacken i Haverdal och där - helt plötsligt - tappade pv  lusten att bada och det var på vippen att jag också gjorde det, för vattnet var  i n t e  så här blått; det var grumligt och inte så lockande. Men skönt var det. Jag hade lätt kunna ligga i mycket längre. Termometern visade på +3 grader.

Efteråt  ..., Herrljungaglögg från termosen.

På en bänk intill oss (där finns flera sittplatser med bord) satt ett äldre par och solade. 

Haverdal är så fint. 

Och så upp längs Gummes Backe och det där vackra trädet, som jag tycker påminner om en moderkaka .Här är en länk till en sådan, men jag varnar redan nu känsliga läsare - det handlar om hur man tillagar och äter just moderkakan. Och den andra bilden på den sidan, den påminner om det här trädet .

Och så hemma igen.

Baddräkten hängs upp och neoprenhandskarna och badskorna och själv sitter jag en stund ute och bara tittar rakt fram och på väg in tänker jag att snart ska man väl se herr och fru Rödhake som - åtminstone sommartid - tycks ha sitt bo där bakom gärdsgården, på grannen Ingers tomt 

Vilken ljuvlig dag.

Som v å r.

Dagens fönster ...

.... känner nog somliga igen, det är från Ecke och Britts lillstuga. 

om jag älskar det här fönstret! 

Haverdal ....

På väg till Skallkroken körde vi upp längs Gummes Backe 

Från andra hållet, varifrån vi kom, påminde trädkronan om formen av moderkaka. 

Ska ta en bild från "rätt håll", kanske i morgon. 

Synd bara att lyktstolpen ska stå där och skämma utsikten.

Och det var nedanför början av Gummes backe som Mange och Bodil bor.

En bra dag ....

Upptäckte en hackspett bland syrénbuskarna .., den satt och hackade i sig lite fett och frön från kokosnöten och inte långt därefter kunde jag höra gröngölingen.

Läste på instagram (tror jag) att den första tranan anlänt till Västergötland! 

I Skåne blommar snödropparna. 

Och i Halland hänger jag ut tvätt (den röda mattan bara luftades) och när pv nu tog in lakan och påslakan, var dom inte torra, men doftar gott. Nu får dom hänga inne över natten och torde väl då vara klara för linneskåpet. 

Mellan skidskyttet idag hann vi med ett dopp i havet. 

Nu blev det Skallkroken och pv, som helst vill bada i den uniform naturen givit honom, fick här på bilden ett par blå badbyxor, ja, jag målade dit dom. 

Det var så underligt .., för exakt en vecka sedan var det ju minusgrader och förfärligt kallt ute, idag tio grader varmare (ute), men iskallt i havet! Två plusgrader ...., ja, ja, det är ju inte det sämsta. 

Mange och Bodil kom promenerande  (vi hade mött dem innan) och det var så otroligt roligt att stå där och surra; det är så länge sedan man mötte någon  (frånsett friherrinnan) som tar sig tid mer än fem minuter!  U n d e r b a r t!  Efter en stund kom även Annika J gående och så blev vi då fem personer som alla tycktes pratsugna. Nå, dom två första arbetar ju i affären, så där blir det ingen brist på mänskliga kontakter. 

Långt efteråt var jag såååå glad. 

Nej, jag var  l y c k l i g .

Man var del i ett sammanhang. 

 Söndag .., ett fönster och lite till.

Så här såg det ut på marken tidigare i veckan. 

Nu är det grönt och slaskigt (men torkar upp allt eftersom) och den här krabaten som dök upp i torsdags, den hade snö som underlag, men det var då det. På instagram ställde jag frågan vad det handlade om för slags trast? Björktrast är den enda varianten (förutom koltrast, förstås) som jag är bekant med sedan tidigare (vimlade av dem hemma i Malå, åtminstone på vår tomt) och jo, det var nog det här också. 

Klockan var fyra på morgonen när jag vaknade idag. 

Tre timmar senare såg det ut så här och jag ställde fönstret på vid gavel och lät morgonljuden - och ljuset - komma in. 

Ja, jag låg kvar i sängen .., lyssnade till ekorrens pang-pangande när locket till mataren öppnas och faller igen. Jag hörde gäss komma flygande och jag hörde även nästan-grannen Christina komma promenerande nere på vägen .., jag hörde henne prata med någon kvinna och jag hörde Christinas glada skratt. 

Det tycks bli en fin dag .

Pratar, nej fejstajmar med sonen - han, den ende - och ser lillkillen sitta på golvet och lägga dom stora vykorten (postens, som man gör av egna bilder) från farmor i en plastlåda. 

Igår fick vi på familjechatten en helt underbar bild där samme lillkille sitter på pottan och tycks så nöjd. 

Under bilden följande text: "En stor dag för mänskligheten. Det och marslandningen". 

Ja, tänk vilken lycka att förstå vitsen med en potta! 

S o m   vi log. 

Den här tiden på året - det var ju då vi hade en vecka kvar tills veckan i Sälen - blir det alltid lite ömt i hjärtat. Det var ju då som Nelly blev sjuk och dog. Är det fyra år sedan nu? 

Bilden är från en film och knappt synlig, men aldrig att jag tar bort den!

Bilden här ovanför togs kanske just innan julen 2016; det var då pv,, Anna och Micke firade jul i en liten stuga i Orsa och körde det ena träningspasset efter det andra. 

Just när bilden tas säger pv "Nelly, om fem dagar är du hos Anna och Micke .., det blir väl skoj?" 

Nelly fick göra pv sällskap på tåget till Sthlm .., hon låg - nej, inte i en transportbur - utan i en blå Ikeakasse inredd med mjukt skinn och hon skötte sig exemplariskt hela vägen!

Dagens fönster ....

Ett fönster från förr. Från växthuset. 

En fönsterruta som i stormen helt enkelt lossnat från fästet och flugit ut. Det måste ha varit på hösten, eftersom löven ännu är någorlunda gröna 

Nu är det lördagmorgon när det här skrivs. 

Tänker på gårdagen och det som då fastnade i min hjärna. 

En varg hade setts i Steninge och en kvinna skrev på facebook att "vargen jagade mig". De där "jagade mig" kanske var aningen överdrivet, mer att den gick åt samma håll som kvinnan. 

Vargen - eller vargarna - har setts på flera håll i Halland. 

I Eftra och Slöinge också. 

Bilderna är från 2013.

Tittade på Carina Bergfeldts pratprogram igårkväll och det var det bästa hittills. Trevliga och pratvilliga gäster .., f.d. hockeyspelaren Börje Salming med pratglada dottern Bianca, skridskoåkaren Nils van der Poel (ja, det var nog många som föll pladask för den mannen!), samt släktforskaren som lät som om han var hemifrån nästan - Peter Sjölund - och: inte att förglömma Molly Sandén. 

Det var en perfekt mix av gäster, vilka tycktes uppriktigt intresserade av varandra och vad dom hade att säga och det var mycket värme och glädje. Och Carina är ju så bra på att våga vänta ut gästernas interagerande; avbryter inte. Ja, det var bra. 

Innan dess var det ju På Spåret, som trots att det var final hade frågor som inte kändes alltför svåra. Trevliga tävlande också. 

Och dessförinnan satt vi med korsordet i DN. Den här gången kändes det tämligen enkelt. tills det var två ord kvar. Jag höll på att bli galen! Att ha livlinor i ens bekantskapskrets är alltid en fördel. 

Där finns många. Min syster Rigmor (suverän när det gäller sport!) .., Rexxie förstås (men då måste jag fråga här på bloggen), exets fru Karin och sist - men inte minst - Bert i Luleå.  Dom två sista får väl räknas som experter på korsord. 

Nu fixade Bert det hela på en gång och pv och jag själv ropade unisont "ja, såklart!!" 

Tack Bert! 

Fortfarande en bild från 2013 och detta var dagen innan stormen kom. 

I hamnen blev det brått att se om sina båtar.

Idag är det töväder. 

Nu är det nog inte långt borta förrän all snö tackat för sig. 

Och pv har sportlov! Nio dagars total ledighet, sen vankas heltid fram till påsk.

Det är skidskyttestafett idag i VM och ska vi ta ett dopp, ja, då får det bli mellan sändningarna. 

Annars tar vi det i morgon. Husets herre påstår att då ska solen titta fram.

Ajöken, sa fröken.

Mera design ....

Nya frimärken för inrikes brev, illustrerade av Henning Trollbäck, kom ut i mitten av januari i år. Helt ljuvliga, enligt mitt sätt att se det. Och där står Greta Thunberg med fladdrande fläta på märket här ovanför.

Det är fem motiv inalles och om man är uppvuxen i Lappland, ja, då är ju den lilla isranunkeln (tack Bert och ellem som rättade!) det motiv som går rakt in i hjärtat, men jag tycker att alla är fina.

År 2017 stod Henning Trollbäck för dessa inrikesporton, ja, motiven, alltså. 

S o m  jag tyckte om dem! 

Och som jag önskade att posten kunde vara lite kreativa, så där så att när butiken får en första sändning med nya frimärken, så kunde väl ett litet anslag/informationsblad följa med; ett som man kunde sätta i en liten ram och där kunden då hade möjlighet att läsa lite om illustratören.

Det kunde bli så fint! 

Om jag hade en egen liten affär, då skulle jag absolut göra så. 

Böcker har denne Henning T också illustrerat, ja, jag är så fascinerad av kreativa människor! 

På hans hemsida på instagram visar han skisser och annat och är man minsta intresserad av sånt här, och detta att se hur det hela går till - från ax till limpa liksom, eller från skiss till färdigt frimärke -  så rekommenderar jag ett besök hos honom! Såå intressant! (@henningtrollback).

Ja, det var väl allt jag hade på hjärtat just nu.

Nej, det var det inte. Det här frimärket från 2016 tyckte jag också om! Där heter illustratören Veronica Ballart Lilja. Här kan man läsa om henne. Det är annat än att flytta från Ystad till Stensjö det.

Men  nu var det allt.

Dagens fönster ...

.... sitter i sommarhusets dörr hos Britt och Ecke och den här bilden togs nog för ett antal år sedan, för här ser man att synen ännu finns kvar hos Ecke. 

Dom här båda är över nittio år och jag brukar säga att Britt är en av de allra vackraste kvinnor jag vet. Min AP sa - när vi var på badstranden och Britt passerade - att "så där vill jag vara när jag kommer i den åldern!" 

Såväl Britt som Ecke har varit lärare och är nåt så vansinnigt rara och fina.

Svensk design ...

Idag reprissåg jag svt-programmet "Designhistorier" och det första avsnittet tog bland annat upp textilkonstnärinnan Märta Måås Fjetterströms helt ljuvliga mattor! Ganska många av dem fann jag ganska "röriga", så där så att jag inte skulle vilja ha dem på golvet, men den här, här ovanför ..., nej, inte under bordet, men på väggen! 

När programmet var tillända gick jag vidare och sökte på denna otroliga kvinna. Jo, jag kände till henne sedan tidigare, men inte omfattningen av hennes produktion. 

Fortfarande vävs mattor efter hennes skisser i verkstaden i Båstad (och även mattor av andra designers) och jag fick verkligen hålla i mig när jag såg priserna. 

Den här skapelsen (man kan ju bara fundera över hur många månader det tar väverskorna att färdigställa den ..!) kan man inhandla för 576 450:- .

Och man KAN få göra ett personligt besök i verkstaden, om man kontaktar personalen i förväg. Här finns en länk till en intressant sida.

Här ett verk av en annan designer  Marianne Richter. 

Priset: 101 185 kronor per kvadratmeter.

"Marianne Richter first came to the studio as an intern from art school in 1939. Four years later she retured to a permanent position, creating a series of joyful designs with expressive shapes in bold and vibrant colors. Her most extraordinary work was the more the 200 square meter (2 150 sq. feet) large tapestry for the United Nations headquarters in New York, executed in 1952."

Och den här - kan man ju ha på väggen - såååå vacker! Den har namnet "Kärnfrukt" och är designad av Barbro Nilsson, 1942. Den kostar 211000:- svenska kronor. Om denna Barbro kan man läsa om här.  Rekommenderar verkligen programmet (även om t.ex. Bert Bodin fann det långtråkigt). Och här en länk med svensk text, den upptäckte jag nu.

Spännande värre ...

Har ikväll i direktsändning fått uppleva när rymdsonden Perseverance landade på planeten Mars, efter en liten angenäm tripp på fyrahundrasjuttio MILJONER kilometer. 

Sju månader tog resan.

Det var sååå spännande och fantastiskt att följa med människorna i kontrollrummet i USA och se hur spända dom var .., och glädjen när det hela lyckades! 

"Sonden kom farande i över 20.000 kilometer i timmen och var tvungen att bromsa så att den nästan kom ned till gånghastighet innan den nådde planetytan. Nasas ingenjörer kallade halvt på skämt den sista delen av resen för ”sju minuters terror”." 

Nu ska den här sonden samla in data som skickas hem och det är bara att hoppas att det fungerar. 

 

Perseverance har sitt eget Twitterkonto, där den skickar de första bilderna från Mars.

Här är den första.

”Hej, världen. Min första titt på det som är mitt hem för alltid”, skriver Perseverance.

Dagens fönster ...

Från Guy i Arvidsjaur kommer den här fina bilden - för den är ju verkligen fin - och i ett tidigare mejl - för bra länge sedan - har jag frågat Guy hur hans liv ter sig nu för tiden? Jag kan inte påstå att svaret kom snabbt, men det kom. Ikväll ..,-).

Så här skriver Guy (tänk, att vi är släkt på långt håll, ja, jag vet, jag tjatar om det jämt och ständigt, men jag blev så glad när det upptäcktes!): 

"Hej Elisabet!

Här är det fortfarande riktig vinter, en sådan som vi inte upplevt de senaste åren. -25 idag och vädertjänsterna har spått samma temperatur i morgon.

Hur har jag det? 

Ja, kanske som vanligt rent fysiskt. Jag är ju knappast någon ungdom längre, men jag är oändligt tacksam för att jag kan ta mina vanliga promenader, och klarar mig själv i övrigt.
Naturligtvis gör pandemin att mina kontakter med andra är begränsade. Jag tillhör de som undviker att träffa andra  inomhus eftersom jag är rädd att bli smittad eller att smitta andra.
Ju närmare vaccineringen jag kommer desto svårare är det att stå ut.

Jag fotar varje dag det går. Min kamera fungerar ner till -10 grader, sen blir det mera osäkert. Jag använder datorn en hel del, ofta YouTube. Jag löser korsord och sudoku, läser inte böcker så mycket 

längre. 

Ungefär så, som du kunde ha uttryckt dig."

/Guy

Vardag ...

Bilden: Från vänster morbror Ivan som var blind, den kavata moster Margit (som långt senare skulle ta tjänst som hembiträde hos den här sångaren ) och vem flickan längst till höger är, är jag osäker på. Inte mamma i alla fall. Kanske någon kusin till dem? Det är i alla fall mormors hus i Dikanäs.

En alldeles vanlig dag. Vaknar till snöfall och så snart jag fyllt på med solrosfrön till fåglarna, skottar jag framför ytterdörren, då det jag kallar "bron" - men andra trappan - annars blir såphal. 

Upptäcker en gräsand som haltar omkring på gräsmattan. Å, det gör så ont i mig .., kanske är den utsvulten och försöker hitta nånting att äta? Går ut och slänger lite kokta grönsaker i närheten av en buske, det är liksom det enda jag har att bjuda på, förutom fröna. 

En häger - samma som tidigare tycks det - flyger förbi. 

Mitt på dagen kommer ett samtal som gör mig så ledsen. Många timmar senare: fint prat med rar vän. Tack Kerstin! Och det har varit andra samtal - som gjorde en glad -. Ja, det är ju så det är, det vet vi ju alla .., att livet är inte bara en enda raksträcka. Det är i alla fall inget man kan förvänta sig. Snarare tvärtom. Men man vill ju så gärna.

Nu är klockan snart elva. Pv har gått till sängs och själv har jag huvudvärk och ska göra detsamma. En varg har setts någon mil härifrån Och i Haverdal en räv som lullar omkring i bebyggda områden. På sociala medier är en kvinna upprörd och tycker att räven ska skjutas; hon har ju höns. Andra, som har katt, är också upprörda. Det blir en närapå hätsk stämning bland kommentarerna. Själv tycker jag - även om jag har katt som är ute nu och då - att räven ska få leva.

Och dagens fönster ...

... det finns i ett gult hus på en kulle, allt ut landet Halland. 

Adresslappan med den hoppfulla texten (författad av mianf), finns ännu kvar. Den till vänster blåste ut genom fönstret och fördärvades alldeles.

Dagens katt ...

... heter Sigge Nilsson och i sommar blir han faktiskt hela tolv år! Vi hämtade honom i Benestad i Skåne, där han då bodde tillsammans med tretton andra katter (två kullar med mammor) och jag hade kanske hoppats att få en svart eller vit katt eller mest av allt en helgrå kisse, men så blev det inte. 

På väg hem var Sigge vansinnig och rent omöjlig att få styr på och det kan man ju förstå; hur hemskt ska det inte ha känts .., nästan att bli bortrövad från sin trygghet. Till sist virade jag in honom riktigt tajt i en handduk och kliade honom i öronen och då såg det ut som på bilden här ovanför. 

Tänk, vad jag saknar möjlighet att "skugga" bilderna. 

I redigeringsprogrammet PicMonkey som jag använt i massor av år, där fanns den möjligheten. Nu har det ändrats .., man har gjort om (förstås) och jag har ännu inte insett vad som har blivit bättre? Tvärtom! 

Och personligen tycker jag ju att bilderna får ett annat liv, med den är funktionen "Drop shadow".

När det här skrivs är klockan snart elva. Samtidigt som jag skriver, lyssnar jag till Europapodden som idag handlar om hur det blev när Storbrittanien lämnade EU; om det som man kan märka så där rakt av. Intressant! Och SR:s korrespondent i London - Daniel Alling - tycker jag är såå bra! Han är för övrigt uppvuxen bara några mil norrut, här i Halland, i Grimeton och dom var elva syskon i familjen! Bara en sån sak.

Ajöken, sa fröken.

Listan ....

Till nittio procent handlar vi på Ankaret där jag en gång arbetade, men när det är sånt som är bra mycket billigare och sånt som vi vill ha, då blir det andra butiker. 

Färsk kyckling, till exempel .., brukar jag antingen koka eller ugnssteka och jag tycker att det är sååå gott med currysås till. 

Citroner går det mycket av här; det pressar jag i morgonjuicen. 

(Ja, jag vet att juice inte är nyttigt, men det är gott). 

Vitkål .., den ska användas till kålpudding. 

Broccoli är ett måste när det som nu är så billigt. Den används oftast i färsk i sallad. 

En längre tid har endast Bregott Mellan varit i annonsbladen, men nu!

Och bönor av olika slag finns  a l l t i d  i skafferiet. 

Ica Maxi och Willys ligger mitt emot varandra och Hemköp på väg  hem; då menar jag när pv slutar för dagen. 

Detta inlägg är helt och hållet tillägnat intresseföreningen.

Over and out.

Dagens fönster ...

Igår när vi tittade på programmet "Husdrömmar", sa jag till pv att jag älskar par/dubbeldörrar, ååå, så jag tycker om dom! 

Och så snavar jag nu på morgonen över den här bilden .., en liten moster Gunvor som sitter på trappan i Dikanäs hos mormor. Bilden fick jag för många år sedan av min kusin Lotha - dotter till ovan nämnda Gunvor -.

Bättre och bättre ....

Ensam hemma, ja, så är det ju för det mesta. 

Det blir det vanliga. Rundorna ., kolla posten .., plocka undan. 

Tittar på "Tunna blå linjen", polisserien från Malmö, som väl torde vara det bästa i den vägen som visats hos SVT. När det senaste avsnittet visats, då först kan man titta på nästa och det var vad jag gjorde. Varje gång har jag sagt "men det här var ändå det bästa avsnittet!" och det tänkte jag även idag. 

Vilka  fantastiska skådespelare! 

Och så har jag bokat boende i Bohuslän för några dagar nästa vecka. 

Två övernattningar i stuga och Harry får följa med och pv får då kanske börja med däcket på båten; allt som ska på plats på däcket, menar jag.

Han fick mejl från varvet .., jodå, båten står varmt till, så då går det ju att jobba. 

Vad jag ska pyssla med, återstår att se. 

Så här såg det ut när vi gick ner mot havet till idag. 

Ingen sol, men man kan väl knappast begära solsken dag ut och dag in. 

Och tack någon - vägföreningen kanske - som är så generösa med gruset på Ejdervägen! 

Sååå mycket mindre risk att dråsa i backen och bryta något ben eller ännu en handled. (Ja, jag har inte gjort det nu, men tidigare. Läste nyss att däremot har drottning Silvia idag dråsat i backen - men i hemmet, så det torde väl vara i golvet - och brutit ena handleden. Det kan vara nog så kämpigt, vill jag lova.)

"Hej på dig du fine Erik, du den bäste av grannar! Hur många år bodde du i Brasilien? Tjugo ..? Och alltid denna längtan tillbaka!"¨

Lyssnar till Arlindo Cruz med musikanter och tänker att hade ovanpågrannen Erik varit i livet och jag hade bott kvar i Ystad och spelat detta lite högt .., då hade han nog blivit glad.

Det är vad jag tror.

Och idag ....

.... fyller den här madamen år. 

På bilden ligger hon i lottbyttan och hade förmodligen vunnit i dragningen. 

Grattis Anne! säger jag.

Dagens fönster ...

... fångades hos friherrinnan .., det var igår när pv skulle bistå henne med något praktiskt efter renoveringen av lägenheten. Vi bjöds på kaffe och kaka och Harry ville bara gå ut till bilen, för den där stora katten Tiger .., honom litar han inte riktigt på. 

Och fönstret ..?

Det speglar sig i kakelugnen.

 Alla hjärtans dag ...

När jag i fredags läste DN, fastnade jag för den här sidan och jag läste och tänkte att jo, men den filmen ska jag nog försöka ta mig an, även om den är lång -  två timmar och fyrtiotre minuter -. 

Började titta i går på förmiddagen och fortsatte sedan när jag gick i säng. När klockan var halv tre natten mot idag, tackade jag för mig. Vilken  U N D E R B A R  film! När jag sedan skulle berätta för pv vad det var som var så bra, hade jag svårt att förklara det. Myrna Loy som frun till en av dom hemkommande soldaterna - suverän utan att göra så mycket väsen av sig - ja, alla var bra! 

Regissören hette William Wyler (1902-1981) och var tydligen känd för att inte ge sig när det gällde att få scenerna som han tänkt sig ..,  med resultat att det kunde bli hur många omtagningar som helst, innan han var nöjd. Här är han, sittandes i sin regissörsstol och tre gånger vann han en Oscar för bästa regi! Inte illa. 

Myrna Loy spelade hustru till en av soldaterna (Al).

Såååå bra var hon! 

"År 1934 fick Myrna Loy sitt stora genombrott i detektivfilmen Den gäckande skuggan mot William Powell. I rollen som Nora Charles blev hon ett kvinnoideal som den perfekta, förstående kamrathustrun. Filmen fick fem uppföljare. I en omröstning 1936 utsågs Loy till "filmens drottning". Loy medverkade i cirka 130 filmer och TV-produktioner under sin aktiva tid, som varade mellan 1925 och 1981 och tilldelades en Heders-Oscar 1991.

Privat var Myrna socialt engagerad; under andra världskriget ägnade hon all sin tid åt arbete för Röda korset och blev senare USA:s representant i FN-organet Unesco. Hon var gift fyra gånger, åren 1942-1944 med biluthyrningsarvingen John Hertz Jr.

Myrna Loy har en stjärna på Hollywood Walk of Fame vid adressen 6685 Hollywood Blvd"

En av de hemvändande soldaterna i filmen spelades av Harold Russell, en amatörskådespelare född i Kanada. Följande kan man (hos Wikipedia) läsa om honom, det gäller alltså den här filmen: 

"Vid den följande Oscarsgalan 1947 tilldelades Russell en Oscar för bästa manliga biroll för sin insats i filmen. Tidigare under ceremonin fick han även en heders-Oscar för att "ha gett hopp och mod till sina medveteraner". Specialpriset hade skapats för att man ville hedra Russell, som var amatörskådespelare och därför troddes ha liten chans att få något annat pris. Det var första gången i Oscarshistorien som någon fick två priser för samma roll."

Här finns en länk till filmen, om någon skulle vara intresserad och den kan ses fram till och med den 3:e mars i år. 

Nu ska jag skicka ett mejl till DN:s recensent Mårten Blomkvist som tipsade om filmen. 

Dagens fönster ...

"Ett direktfönster med Alla Hjärtansdagstema", stod det under bilden som kom igårkväll.

Varifrån? Jo, från Porto och då vet ni ju .., just det, från annannan! 

Satt en stund och tittade på bilden .., tänkte att den kanske var från en salong av något slag? Nu verkar inte (och det är min helt egna tanke och det är möjligt att det inte alls stämmer) annannan vara typen som går på skönhetssalonger, men kanske hon besökte frisörskan?

Nej, så var det inte ., detta var fönstret härifrån. 

Aha! Då blev det ju ännu mer intressant! Klickade mig fram och fick fram menyn .., och bilder på olika maträtter! Här är det fiskavdelnngen.

Och annann skriver att bilden är tagen ....."inifrån den brasilianska restaurangen medan jag väntade på hämtmat! Det lyste så fint i den grå eftermiddagen! Vi hämtar ofta mat där nu när restaurangerna inte får ha öppet. De har många anställda och den som kommit hit från Brasilien för att jobba har ingen familj att falla tillbaka på när det är ont om jobb och pengar. Maten är god också, förstås!"

Ibland önskar jag att när det var dags att välja yrke (nå, jag valde väl inte direkt, det blev som det blev) hade jag gärna blivit detektiv. Innan jag fick restaurangens namn, googlade jag butiken snett på andra sidan gatan, på vars skylt det står Bairro Arte. 

Hmmm, det borde ju betyda nåt med konst?

Såja, nu har jag spatserat omkring på gatorna här, tack vare Google Maps. Tala om ett äventyr och oj, så tacksam jag är att man fick leva när internet var uppfunnet!

Sååå .., tack annannan !

En lördag i februari ...

... såg det ut så här när jag gick ut vid åttatiden för att ge fåglarna mat. 

Fönstret i uterummet, det som inte har några element.

Och nog är det väl ändå nästan som små underverk .., dom här frostiga snökristallerna.

Dagens fönster ...

Från Luleå och Bert, kommer den här bilden. 

Så här skriver han. 

"Mycket snö. Inte ens domkyrkan är framgrävd ordentligt efter snökanonen för några veckor sedan. 

Nej, så farligt är det inte. Vi fick inga rekordmängder, jämfört med hur det var för kustområdet söder om Luleå, där det kommit betydligt större mängder. Vi har väl officiellt sisådär 60-70 cm. " 

//Tack Bert! säger jag.