Dagens fönster ....
"Ett fönster till dig ...", skriver avsändaren som är Ulrika.
Och alla som har katt, vet att nånting mer ljuvligt än en tom kartong, knappt finns för en kisse.
Tack Ulrika!
fredag 19 mars 2021
torsdag 18 mars 2021
Torsdag ..
Går på promenad med pv längs Ejdervägen; kanske tvåhundra meter - inte mera - tror att jag ska dåna och ramla omkull innan vi är hemma. Nåja. Jag m å s t e ju ..., kan omöjligen tillbringa tid i eller på soffan, därom fick jag stränga order av läkaren.
Räfsar ihop humlekvistar och annat som pv klippt ner och lämnat. Räfsar i slow motion.
Sakta, sakta Rör på armarna .., det är bra.
Lyssnar till en bofink som inte riktigt hitttat rätta snitsen på melodin, men inte långt ifrån heller
Och pv har åkt in till stan för att ordna med det som ska ordnas .. ,en ny fågelholk, bland annat och så allt annat. Längtar efter lunch.
onsdag 17 mars 2021
Nån slags resumé.....
Frånsett besöket i Slöinge som jag redan berättat om, har inte mycket blivit gjort.
Pv ägnade åttiofem minuter åt den gamla svartvita filmen "Sheriffen" med Gary Cooper och Grace Kelly (bland andra) och jag somnade på soffan .., såå trött och slut på.
Med posten kom en inbjudan från Jehovas Vittnen i Falkenberg. Tack, men nej tack.
Onsdag ...
Pv gör mig sällskap.
På lagårdstaket sitter kajor par om par .., detta är ett sånt underbart vårtecken!
Hästarna i hagen tycks som tokiga när dom ser mig och det är inte av glädje. Vi tänker att det kanske handlar om ett annat rörelsemönster.
Sen hemåt.
Och sist av allt ett besök på vårdcentralen i Slöinge. Många äldre som ska vaccineras ..., jag hamnar hos en vänlig (och lång) läkare som säger att nej, bältros är det inte, däremot en rejäl svampinfektion under höger bröst.
Åker hemåt.
Lycklig
Vi festar på varm korv med bröd till lunch. Och kall mjölk.
Himlen är ljust blå ...,, det är verkligen som den allra finaste vårdag.
tisdag 16 mars 2021
Små steg är också steg ....
Jag har suttit ute hur länge som helst ...(ja, jag vet, ni är många som tycker att det är dumt, men för mig är det livsviktigt) och vi har haft besök av friherrinnan som kalasat på nygräddade våfflor (vi satt på altanen och det var precis lagom skönt) och pv har som vanligt tagit harry på längre och kortare rundor och jag har börjat med maten: ugnsrostade grönsaker samt kycklingbröst. Det ska bli såååå gott!
Satt länge där uppe vid västra sidan, den som vetter mot havet till.
Tänkte att ...., någon gång ska vara den första. Om jag igår knappt tog mig upp fast jag gick armkrok med pv, så borde jag kanske försöka igen?
Jag är verkligen ingen k ä m p e.
Och så tog jag harry med mig och vi gick långsamt nerför backen och han, som aktat sig så för matte och vikit undan med blicken ..., höll koll (ler när jag skriver det här), så där som .."fixar du det här?"
Det gjorde jag.
Sen skulle vi ju hem igen.
Det gick det med, även om det blev myrsteg på slutet.
Backen är inte lång och inte förfärligt brant, men det kan kännas annorlunda.
Nå.
Jag gjorde det.
Jag gjorde det.
Någon post hade inte kommit (vi är väl dom sista på postturen?), men en stund senare kom pv in med bokstavshälsningar vilka sannerligen värmde hjärtat. Ett vykort från minstingen ..., med några pennstreck där uppe till höger! Ett kort från minstingens mormor och morfar i Malmö.
Och en hälsning från den lillasyster man själv har valt i livet (tack Pernilla!) och ett fint skrivet kort från en alldeles riktig storasyster i Skåne.
Fyrtiotalshandstil, eller kanske femtio.
I alla år har hon skrivit lika vackert.
När mamma inte längre var i livet och jag skulle städa ur hennes lägenhet, upptäckte jag hur många vykort som helst från Rigmor till mamma. Så mycket det ska ha betytt för henne!
Och så här börjar det se ut på gården.
S o m jag älskar gärsgården (gärdesgården, för den som så önskar)!
Nu har vi ätit jättegod middag .., pv har röjt i tvättstugan och gått långrundan med Harry ., nu eldar han i kaminen.
Lite till ....
Läser tillbaka och ser alla vänliga kommentarer och lika många goda råd.
Till dig - "Hoppas att det går bra" - plötsligt kände jag igen ditt sätt att skriva och förstår att du är mamma till Anna i Sheffield. Det var väl det här med Akademiska och det andra.
Jag har svårt att tackla anonyma kommentarer.
Nu hoppas jag att det bara går framåt.
Tack alla som hörde av er.
Dagens fönster och omåttlig glädje ....
En bra natt. Visserligen ligger vi vakna någon timme vid tvåtiden och det blir lite småprat om allt och inget .., om pallkragarna som rasat (det ska ta mig flera timmar att komma på just ordet "pallkrage") och jag håller min hand under pv:s täcke, tycker att han känns varm, men nej, ingen feber.
För första gången på tolv år kommer Sigge upp i sängkammaren! Han ligger mellan oss och jag pillrar på hans öron hur länge som helst.
Är jättepigg på morgonen.
Halv sju stiger jag upp .., släpper ut Harry som fortfarande tittar på mig med nån slags skräck i ögonen .., fyller på frön till fåglarna (men bara ett rör) ...,konstaterar att det är iskallt i köket, men det gör mig inget, jag älskar när det är svalt.
Fixar frukost. Äggröra, bacon, några stekta champinjoner. Inget cortison.
Och nu till den där gränslösa glädjen. Fick ett mejl igår som gjorde mig överlycklig. Så här lyder det och avsändare är Catarina i Trelleborg. Så här skrev hon i augusti förra året.
Och så kom då detta igår:
"Hur glad kan bli mitt i dessa tider? Läser om Rexxie och blir så ledsen och här står jag och får besked att jag inte har några metastaser i mina lungor!
Efter att ha levt med min bröstcancer under mer än ett år, operation, cytostatika, håravfall, strålbehandling, en trötthet som var obeskrivlig, tappade naglar och sen nästa dråpslag: vi har sett något på dina lungor som inte är helt OK.
Ny oro, fler behandlingar samtidigt som antihormondroppet ska tas var tredje vecka samt nåt annat vedervärdigt gift som ska in i kroppen var sjätte månad så kommer då idag beskedet - det finns inga metastaser och inget annat konstigt heller varken i lungor, hjärta eller armhålor.
Mamma Mia skriker jag - jag är NÄSTAN frisk! Lite vaccin på det här så kan jag återgå till ett normalt liv igen snart. Träffa barn och barnbarn, träffa väninnorna och LEVA - borta är den totala isoleringen!
Kämpa på Elisabet - du klarar det här också."
//Catarina
(Catarina, mina bekymmer är en fjärt i rymden, i förhållande till det du/ni är med om. Jag är såååå glad för din skull och hoppas att det ordnar sig för Rexxie också!)
måndag 15 mars 2021
På agendan ....
Eftersom jag inte bör ligga på soffan, sitter jag raklång i en trädgårdsstol - i vardagsrummet - en med hög rygg. Det går bra det med. Värmer upp gårdagens middag till nån slags lunch-middag. Godare idag. Stark curry.
Pv tittar ikapp på SVT:s "Tunna blå linjen", den som jag själv verkligen älskade.
Nej, nu bryr jag mig inte. Så hemskt, tänk om man blir l i k g i l t i g.
I stället går jag till uterummet och sopar golvet. Där är mängder med spindelben .., såna som lossnat och nu ligger på trägolvet.
Tidigare idag svängde Eva från Tyresö och hennes halvlånge man förbi och lämnade en brun pappkasse, just i uterummet. Kassen visade sig innehålla en stor packe Vi-tidningar, en bok, en bukett vackra, röda tulpaner, samt "Orangetter", förfärdigade av den halvlånge. Ett slags dessertgodis, alltså.
Såååå vänligt!
Jag hann ut på gården och vinka till tack! Stackars Eva är ju verkligen hög-hög-riskgrupp, med dålig lungfunktion, reumatism och Gud allenast vet allt. Men vi vinkade.
Mellan varven regnar det och så blir det lite uppehåll.
Vi satte oss ute en stund, pv och jag själv - då hade all ork tackat för sig - och knappt hade jag sträckt ut benen och lagt min lovikkavanteshand i hans, så kom regnet. Men det gör inget. Vi hinner. Orken räcker till en halv dag, det är inte det sämsta.
Han avbokar styrelsemötet med kammarkören. Något arbete blir det inte heller för honom den här veckan. Kanske inte ens nästa?
Jag säger att i sommar ..., ja, måhända struntar jag i tomater och annat och har bara blommor i växthuset? Så stor blir ändå inte skörden. Kanske kan vi bara bryggsegla? Kanske kan han ge sig ut med vänner? Jag kan vara hemma. Vi får se. Kanske ångrar jag mig.
Människor längtar efter att få ut och resa. Inte jag, inte nu. (Inte särskilt förvånande ..., jag ler när jag läser vad jag skrivit, det är klart, jag är för trött just nu!)
Och dottern som opererat sig får börja rida igen nästa vecka, vilken lycka!
Den äldsta gör inatt sitt fjärde pass .., hon ligger förstås efter ..., efter all omsorg om oss här nere. Hon blev som en mamma nästan.
Tittade in i affären när vi lämnat igen Sonjas bil ..,och jag hade inte tänkt gå in, men gjorde det ändå. "Men Bettan, så liten du har blivit!" sa Pernilla och jag log. Mötte rara arbetskamrater på lagret och i personalköket satt Jocke. När jag kom in, ställde han sig upp med utbredda armar, ungefär som pv på bilden här ovanför och kramade länge och jag svalde och svalde.
Så mycket kärlek och värme i den affären!
Johanna satt i kassan och en äldre herre stannade till i entrén och tittade på mig .., sa "ja, jag har hört ett rykte ...?" och så var det ju.
Man kan tänka på alla ensamma människor.
Så orättvist livet är.
Längtar efter ett dopp. Längtar efter att ligga på rygg i havet och titta upp mot himlen.
Gud, så härligt det ska bli!
Men det blir då det.
Nu ska jag ge mig ut på tandborstjakt; min underbara rosaröda tandborste har försvunnit och jag tänker inte ge mig .., den s k a finnas!
Måndagmorgon i landet Halland ...
En bra natt. Om jag ideligen fick upp och kissa natten mot igår, blev det helt annorlunda den här natten. (mycket natt-natt-natt). Vaknade vid tre och har sedan legat och lyssnat till olika program av varierande intresse.
Vid halv sju hör jag rallysteg av små möss bakom väggen eller i taket och jag blir rosenrasande ..., bultar i väggen och pv vaknar och blir irriterad - på mig - men vad är detta, det är som om huset invaderas av nåt elände!
Det har i alla fall det goda med sig att jag lämnar sängen i en väldig fart och jag upptäcker att farten nerför trappan är densamma som tidigare - jag rör mig på ett helt annat sätt -!
Nu är medicinen framplockad; allt som återstår är det sista av cortisonet (halleluja!) och så ska jag kontakta vårdcentralen för blodtrycket som steg och steg på sjukhuset. Hemskt är det att man får en annan doft på kroppen ..., men det måste ju vara från något av läkemedlen?
"Thomas! Känn ...,, visst doftar det underligt av mig!" säger jag.
Jo, han håller med. Kanske därför som harry aldrig vill vara riktigt nära matte?
Nåväl.
Nu är det ösregn .., jag har pratat länge med rar sköterska på vårdcentralen i Slöinge (hon hade också varit sjuk) och det kändes bra. Besök till läkare och tryckkoll på fredag. Känns också bra.
Regnväder ute.
Och i morgon ska min syster i Australien operera sitt ena öga. Vi är uppenbarligen i nedförsbacken ,-).
söndag 14 mars 2021
Söndag ....
Det här blir den tristaste läsning ever-ever, men jag vill skriva ned för min egen skull, för att minnas. Nu är det söndag, om någon inte hade koll. Kunde sova riktigt bra, frånsett detta ständiga kissande. Tur att vi har badrum på ovanvåningen.
Frukost sen. Kaffet smakar inte längre gott - den enda smakförändring vi båda känner av - men det är ju en bagatell. Pv tar harry på promenader. Inger-Margret-rundan eller Margret-Inger-rundan. Ler när han berättar. Den ena vägen är brantare, den tar han mindre ofta.
Tänker ofta på all rädsla som singlade omkring i mitt inre. På tv-skärmen syns ryggpartiet på en av undersköterskorna - en av dessa kompletta änglar som kämpade med den stackars finska kvinnan som var så sjuk. Hur mycket betyder inte ord som "lilla vännen ...?", och namnet, alltid patientens namn, även om hon inte var kontaktbar?
Har idag suttit ute i säkert en och en halv timmes tid.
Ttttat ut över den lilla plätt av världen som är min - eller där jag råkat hamna -. Har pratat med Inger i Skellefteå (en gång kulturredaktör som tog emot mina veckokrönikor) och med friherrinnan förstås.
Och pv är darrig men orkar ändå. Efter ombyggnaden i kökets innersta - nya rör och ledningar i diskbänken - blev det öppet blås och vi har nu fångat en stor råtta i fällan. Jag ville bara dö. Eller försvinna. Nu har pv sågat till och försökt täta, det kan bara bli bättre.
"Han är världens bäste chef!" sa personalen.
Jag tänkte på mamma. Hon hade nog tyckt om att arbeta med honom.
Annat?
För hundrade gången blir vi utan DN på söndagar. Det är hopplöst. Jag betalar för fre-söndag och har vi tur .., får vi den var tredje vecka. Om vi har tur. Hos Västsvensk tidningsdistribution får vi svaret att "ja, kanske är budet nytt ...?"
Det har vi hört så ofta nu, så vi ger snart upp.
Ja, det blir spridda skurar här.
Skidåkning på tv. Vackra blommor som ännu prunkar så fint, så fint.
Hoppas att ni har det bra.
lördag 13 mars 2021
Dagens fönster och lite till ....
Det blev en lite orolig natt, den mot idag. Pv gick i säng redan vid åttatiden och kände sig risig, jag var pigg Äldsta dottern arbetade natt som vanligt och jag tänkte att det var så tryggt att ha henne här, men det är ju förstås bara ovanan nu att vara hemma igen.
Idag halverad dos cortison; från tolv små piller som ska lösas upp, till sex. Jag kan säga att halva orken tackade för sig samtidigt, vilket väl är en rimlig förklaring. Gick en sväng runt huset och tog mig knappt in igen, såå darrig. Nej, jag beklagar mig inte. Nej, jag tänker inte förta mig. Nej, jag tar det lugnt, men måste ju ändå röra på mig lite.
Nu skidåkning på tv och elvakaffe.
Och en underbart grön fasad från Portugal. Tack annannan!
På familjechatten små filmer från Malmö. En snart tvåårig krabat som målar med vattenfärg .., sånt. Pratar med före detta svägerskan i Göteborg - Carina - sambo med exets yngste bror. Gråmulet ute. Ibland lite sol. Känns skönt med bokstäver som gör som jag vill.
Känner mig så t a c k s a m.
fredag 12 mars 2021
Det som betyder nånting ....
Det känns b r a .
Jag är superrött mellan varven och superpigg mellan andra varv.
Tänker ofta på dom två kvinnorna som jag fick dela rum med; på en två-sal, och mest tänker jag på den som kom natten mot igår och som var så nära att kvävas
En finska som drabbats av en stroke dessutom.
Tjugo år äldre än jag själv.
Men för övrigt?
Jag har diskat (vilken lycka ., att stå vid diskbänken och titta ut), fyllt på med fågelfrö .., pratat med dom allra närmaste .., gjort alldeles för många inlägg på instagram ., tagit emot blommor och hälsningar .., tänt ljus .., och nu sitter vi i var sin del av soffan Ektorp och Harry är där också; helst nära husse.
Det känns lite som att ha fått livet åter.
I morgon ska cortisonet halveras; från tolv piller på morgonen, till sex. Skönt!
Det känns som om man har en mopedmotor på högvarv inombords.
Ja, men ungefär så är det väl här.
Och hur underbart är det inte att mossfolk nu fått komma hem!!
Nu mot soffhörnan och pip-flöjten.
Uppdatering ...
Nu är jag hemma.
Åkte in akut för en vecka sedan - då hade äldsta dottern kört ner från Sthlm, hon är ju vaccinerad och arbetar bland långt sämre covidpatienter - och skräcken när jag lastades in i ambulansen var o b e s k r i v l i g. Såååå rädd jag var; så långt ifrån den bild du kanske har av mig Rexxie. Verkligen ingen tuff brud. Bara liten och skiträdd. (Grattis på födelsedagen Rexxie!)
Två första dagarna på infektion minns jag inte mycket av (inte veckan innan heller). Låg på en 2-sal, först med en tant född 1930 som höll på att kvävas om morgrnarna, därefter med en kvinna med finskt namn .., sååååå fin och hon var nära att dö igårmorse, då hon kräktes hejdlöst och höll på att kvävas. Sååååå underbar omsorgspersonal! "Lilla vännnen, nu ska vi hjälpa dig .., hej vännnen, nu ska vi vända dig så du ligger bättre!" .., så hördes det från andra sidan vikskärmen.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Aldrig känt mig så utlämnad. Och ingen ork.
Men det har gått framåt.
Fick ta bort syrgasen igår, promenera fem minuter i korridoren och så hemåt i taxi med en tystlåten chaufför från något land. Han kanske också var livrädd.
Mötte min egen blick av skräck när jag kom in ..., Harry ryggade tillbaka (först yster glädje), men nu börjar det kännas bättre. Får höga doser cortision som ska trappas ner från och med i morgon. Är totalt utan ork.
Orkar inte med några goda råd, men tack för all omtanke, det har betytt såååå oändligt mycket. Har aldrig gråtit så mycket i hela mitt 67-åriga liv ..., min syster i Skåne har varit så rar och go i telefonen mot mig, för att inte tala om alla barnen, pv, exet, friherrinnan och alla blogg,- och instagramvänner .., kända såväl som okända .., och ja, ni förstår.
Är överlycklig att jag kommit mig hem.
Överlycklig att kanske fixa detta till slut.
Har matat småfåglarna.
Kram till er alla! Jag älskar er - (ja, med risk för att låta patetisk).
Elisabet
söndag 28 februari 2021
Söndag ...
Vaknar med hög feber. 39.2.
Herregud, så dålig har jag nog aldrig varit.
Munnen som en ö k e n
Tycker så synd om kroppen. Stackars liten .., och jag ser hur vita blodkropparna formerar sig till anfall, men har det så jobbigt och jag känner sån ömhet för dem.
Efter tabelettintag, 2 glas filmjölk, mera vatten, får jag ner temperaturen till 38.
Då tappar pv styrfarten
Sonen ringer och jag pratar med minstingen, han som snart fyller två
Jag tror att det samtalet motsvarar minst 2 paracetamol.
(Ps. Jag skriver i n t e för att få medömkan, bara så ni vet. Däremot för att dokumentera för mig själv).
lördag 27 februari 2021
Lördag ....
Igår var rena helvetesdagen. Tretionio graders feber, våldsamt illamående, totalt trötthet, ont i huvudte (enbart pannan) och absolut ingen ork. Jag tror att jag duschade tio gånger. Stod länge och bara njöt Längtade efter ett dopp i ett kallt hav.
Pv var också dålig igår, men mest orkeslös Febrig. Blödde näsblod när han snöt sig.
Idag är vi betydligt piggare. Inget illamående, inte så hög feber (och jag ska absolut inte ta så mycket värktabletter som igår, det mår jag bara dåligt av) ..., jag har suttit ute i solen ., fått våldsam hjärtrusning av minsta lilla promenad (från södersidan och in), pv är trött och mera snuvig. Ingen av oss har problem med andningen.
Och nu är klockan halv fem.
Jag har kokat potatis, - och purjolökssoppa .., torkat halltrappan och diskat undan.
Nu ska jag titta på Carina Bergfeltds program från igårkväll.
Ajöken, sa fröken.
torsdag 25 februari 2021
I sjuksalen ....
Men så förfärligt sjuka är vi inte. Pv var febrig natten mot idag, men känner sig bra mycket piggare just nu Själv har jag hostat rejält och vaknade med håret i kaos - har väl svettats förstås -. Körde iväg för testning och var där en kvart innan, men det var lugnt och att mötas av en mjukt leende ung kvinna som visade rätt p-plats, det var ju underbart.
Idag gick hela proceduren bra.
Kom hem, döslut på. Skid-VM på tv. Nybryggt kaffe. Känner mig febrig och har ont i huvudet. Friherrinnan har handlat åt oss och pv hämtar kassarna på hennes trappa. Tack snälla!
Nu en limpmacka med Svennes kaviar. En alldeles vanlig - säkerligen ohälsosam - limpmacka, men Gud, så gott.
Pv har varit ute med harry på promenad, jag hängde upp tvätten på strecket
Ska bli intressant att se hur det hela utvecklar sig. För min del kan det ju röra sig om helt vanlig förkylning. Vi får se.
onsdag 24 februari 2021
Så blev det ....
Själv har jag känt mig bra, fram tills i eftermiddag
Ont i kroppen och huvudet, nån slags hemsk magsjuka.
Fryser. Sitter här med yllehalsduken och har iiiskalla händer :)
Underbara friherrinnan har erbjudit sig att handla åt oss i morgon, så ställer hon varorna i uterummet.
Så är läget här.
Kontaktade 1177 för att höra hur jag skulle förfara om även jag blev dålig.
Kontaktade 1177 för att höra hur jag skulle förfara om även jag blev dålig.
Då mådde jag ännu bra. Kände mig pigg.
Hamnade hos en vänlig själv i - eller från - Piteå och höll på att gråta när jag kände igen dialekten .., hon var så rar, så rar och sa att om jag får symptom, då först ska jag testa mig, så det ska jag göra.
Nåja.
Det hade kunnat vara långt värre.
Bättre också.
Dagens fönster ....
Kan det ha varit andra årskursen, kanske?
Bloggmadamen står med vit kofta eller tröja längst till vänster i mittersta raden och min bästa kamrat Gunilla står näst längst till höger i samma rad. I nio år hade vi var morgon sällskap till skolan. Hon var mittenbarn av tre syskon och oj, vad jag då önskade att jag också hade haft jämnåriga syskon
Och till dig friherrinnan kan jag berätta att Maria Johansson som är så kreativ och visar sina alster på instagram, hon har vit tröja och sitter i främsta raden.
På ömse sidor om vår fröken som hette Hedvig, sitter tvillingarna Ann och Gun.
I översta raden, näst längst till höger, står Anders. Han är en bidragande orsak till att jag ville att sonen skulle få det namnet. Sååå snäll kille som blev polis och hamnade i Stockholm.
Längst till vänster i samma rad står Martin. Vem hade kunnat ana att han skulle bli kommunfullmäktiges ordförande långt senare? Inte jag.
Martin är den ende av klasskamraterna som inte längre är i livet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)