Via Stationsvakt och Ingela, så hamnar jag hos självaste Ursprunget - Kulturfyran -.
Det gäller att svara på fyra frågor.
1. Vilken saga är den första du minns att du hört?
Det måste vara "Petter och hans fyra getter" som mamma läste så ofta, att jag kunde den såväl fram, - som baklänges.
2. Om du är barnvakt och när barnen ska somna blir ombedd att berätta en saga: vilken saga berättar du då?
Det beror såklart på vilken ålder barnen är i.
Men ..., gärna Hattstugan, ovan nämnde Petter .., Pettsson och Findus .., Gittanböckerna .., jo, någon av dessa om dom nu finns i huset.
Böckerna om Gittan har Emil och Emma tvingats lyssna till mer än en gång .....
Hattstugan med den ensamstående mamman.
När jag nu läser boken, irriterar jag mig omåttligt på den egotrippade tomtegubben som kallt räknar med att tomtemamman och barnen - utan tvekan - ska lämna sitt nybyggda hem och flytta till honom.
(Deras eget hus har brunnit upp, då äldsta flickan ställde till med tvätt och så började det att brinna.)
"Men ert hem kan minsann också duga .,. det kan bli vår nätta, lilla sommarstuga!"
Nånting sånt säger han, gubbtjyven.
3. Vilken sagofigur skulle du vilja vara?
Utav dessa: Gittan, hon som blir kompis med vargarna.
4. Har du någonsin hittat på en egen saga? Vad handlade den om i så fall?
Oh, ja! För mina egna småttingar berättade jag ofta om Ekorren Kurre och alla hans äventyr. Kurre bodde i en tall uppe i Tjamstanberget hemma i Malå och han hälsade ofta på småtöserna .,. ibland hoppade han upp i älgens krona och satt där medan älgen simmade över Malån .., det gick så långt att min dotter Anna till slut trodde att allt detta verkligen hade hänt.
Nu när jag ser böckerna samlade på det här viset, så ser jag ju tydligt att här var det fråga om sagor med djur i, både som mamma läste för mig och som jag själv läste för mina barn.
Under en period försökte jag godnattläsa de underbara Hugo & Josefin-böckerna för döttrarna, utan resultat.
Nä, aldrig!
Pippi Långstrump var aldrig min favorit och det vågar man ju knappt erkänna.
annannan sa...
Intressant! Och jag ser att du har hittat Findus-boken. Jag tänkte på den igen när sigge nilsson varit borta och kom hem och var bortkollrad i flera timmar.
Jag har funnit Pippi roligare som vuxen. Jag var nog ett alldeles för snällt och ordentligt barn för att finna finessen i hennes stolligheter när jag var barn. Och, tänker jag medan jag skriver, kanske är det också så att barnvärlden jag levde i inte alls var så där full av regler att jag behövde någon som hjälpte mig att göra uppror. I vuxenvärlden, däremot, behöver jag rejäla doser av humoristiskt uppror mot absurditeterna.
- Ingela sa...
- Jag köpte Petter-boken för några år sen när den kom i En bok för alla-serien, och tänk, jag tyckte inte den var nåt vidare.
- Men jag håller med dej om Gittan-böckerna.
- Det mesta som Pija Lindenbaum gör är väldigt bra.
Åh, Gud som jag skrattar när jag läser om hur arg du blir på gubbtjyven Tomtegubben i Hattstugan. :-) Det var nog inte så jämställt på Beskows tid och jag minns att jag ändå tyckte han var snäll som erbjöd tak över huvudet. Sträng var han ju förstås!
Den är min favorit, jag kunde den utantill som tvååring sa min mamma. Alla Elsa Beskows böcker är underbara (åk till Junibacken och gå bland kantareller och blåbär som Putte!).
Men de mest förtrollande var Bland Tomtar och Troll, särskilt de sagor som var illustrerade av John Bauer. Allt sålt till antikvariat och bortgivet till andra småttingar idag - inga av mina barn ville ha sina gamla böcker och man kan inte släpa kartongvis med sagor till Frankrike.
Själv läste jag sagor varje dag och kväll för mina barn - det mest minnesvärda var nog kvällarna med Bröderna Lejonhjärta. Och det var innan filmen kommit. Ibland fick man hoppa över lite Katla-kapitel för att de skulle kunna somna!
Annas mamma sa...
Petter och hans fyra getter har jag för ett par veckor sett som teater med en liten tjej, den gjordes väldigt bra och ungarna satt helt absorberade. Och vilka härliga barnboksminnen man har, tror de betyder mycket. I "modern" tid måste jag säga att jag gillar Pettson väldigt mycket.
Elisabet sa...
Monet: jag ÄLSKADE Hattstugan när jag var liten och läste den ofta för barnen, ja, den bästa komplimang jag har fått som mamma, det var när en av döttrarna sa att .."å, mamma, du läste jämt för oss!"
Och när jag läste Hattstugan, så läste jag med exakt samma betoning som min mamma hade när hon läste för mig.
Precis som när jag läste om Lotta på Bråkmakargatan för mina flickor. Vi hade den på LP-skiva och Astrid Lindgren som läser. Hon säger "Viola Linnéa", med betoning på i:et i Viola, medan vi betonade o:et. Men när jag läste för Anna och Maria, då läste jag som Astrid .-)
10 kommentarer:
Men åh, Petter och hans fyra getter, hade jag alldeles glömt bort!
Elsa Beskows böcker läste vi mycket när jag var liten. Så fina illustrationer! Astrid Lindgren-böckerna var (och är) jag också väldigt förtjust i. Kanske framförallt Bullerbybarnen och Ronja Rövardotter.
Intressant! Och jag ser att du har hittat Findus-boken. Jag tänkte på den igen när sigge nilsson varit borta och kom hem och var bortkollrad i flera timmar.
Jag har funnit Pippi roligare som vuxen. Jag var nog ett alldeles för snällt och ordentligt barn för att finna finessen i hennes stolligheter när jag var barn. Och, tänker jag medan jag skriver, kanske är det också så att barnvärlden jag levde i inte alls var så där full av regler att jag behövde någon som hjälpte mig att göra uppror. I vuxenvärlden, däremot, behöver jag rejäla doser av humoristiskt uppror mot absurditeterna.
Oj, jag riktigt hajade till när jag fick se bilden på boken om Petter och hans fyra getter. Det var "outstanding" min sons bästa, bästa bok. Jag var urtrött på att varje kväll läsa den. Missade jag ett ord var sonen på mig med en gång och talade om att nu hade jag inte läst rätt.
Nu ska vi flytta...och när jag gick igenom alla böcker smekte jag den trasiga, sönderlästa boken ömt, men sedan åkte den i soporna. Allt har sin tid!
mossfolk: jag minns inte så mycket av sagoläsning, annat än petter och hattstugan, sedan började jag tidigt själv att låna böcker. Och jag älskade Bullerbyn och Saltkråkan när dom kom på tv!
annannan: ja, kanske det är så ? Jag var något av en pojkflicka i unga år .,. hade nästan bara pojk-kamrater, men lekte ändå med docka och drog min dockvagn runt, runt.
Jag vet inte varför jag inte var så förtjust i Pippi? Kanske för att jag tyckte att hon var så stöddig mellan varven och lite tyckte jag nog synd om Annika .., haha.
Det är som min ena dotter, hon AVSKYR eller AVSKYDDE Karlsson på taket .-)
Jag köpte Petter-boken för några år sen när den kom i En bok för alla-serien, och tänk, jag tyckte inte den var nåt vidare.
Men jag håller med dej om Gittan-böckerna. Det mesta som Pija Lindenbaum gör är väldigt bra.
Ingela: nej, jag tycker inte alls den är märkvärdig, men den BLEV spännande, för mamma läste den med sådan vansinnig inlevelse .-)
Gittanböckerna är UNDERBARA!
Åh, Gud som jag skrattar när jag läser om hur arg du blir på gubbtjyven Tomtegubben i Hattstugan. :-) Det var nog inte så jämställt på Beskows tid och jag minns att jag ändå tyckte han var snäll som erbjöd tak över huvudet. Sträng var han ju förstås!
Den är min favorit, jag kunde den utantill som tvååring sa min mamma. Alla Elsa Beskows böcker är underbara (åk till Junibacken och gå bland kantareller och blåbär som Putte!).
Men de mest förtrollande var Bland Tomtar och Troll, särskilt de sagor som var illustrerade av John Bauer. Allt sålt till antikvariat och bortgivet till andra småttingar idag - inga av mina barn ville ha sina gamla böcker och man kan inte släpa kartongvis med sagor till Frankrike.
Själv läste jag sagor varje dag och kväll för mina barn - det mest minnesvärda var nog kvällarna med Bröderna Lejonhjärta. Och det var innan filmen kommit. Ibland fick man hoppa över lite Katla-kapitel för att de skulle kunna somna!
Petter och hans fyra getter har jag för ett par veckor sett som teater med en liten tjej, den gjordes väldigt bra och ungarna satt helt absorberade. Och vilka härliga barnboksminnen man har, tror de betyder mycket. I "modern" tid måste jag säga att jag gillar Pettson väldigt mycket.
Monet: jag ÄLSKADE Hattstugan när jag var liten och läste den ofta för barnen, ja, den bästa komplimang jag har fått som mamma, det var när en av döttrarna sa att .."å, mamma, du läste jämt för oss!"
Och när jag läste Hattstugan, så läste jag med exakt samma betoning som min mamma hade när hon läste för mig.
Precis som när jag läste om Lotta på Bråkmakargatan för mina flickor. Vi hade den på LP-skiva och Astrid Lindgren som läser. Hon säger "Viola Linnéa", med betoning på i:et i Viola, medan vi hemma i Malå betonar o:et. Men när jag läste för Anna och Maria, då läste jag som Astrid .-)
Petter och hans fyra getter är ju du Elisabet, som introducerat i vårt bibilotek! Liv älskade när du läste den för henne och nu kan jag den också utantill.
Skicka en kommentar