I nästan tjugo år bodde jag inte långt från havet i Skåne.
Jag vande mig vid att vädret kan slå om nästan hur snabbt som helst.
Ena stunden strålande sol, en kvart senare kunde haglet stå som spön i backen.
Om det var omväxlande väderlek i Ystad, så är det ändå ingenting mot för här, alldeles vid havet.
Vaknar till gråmulen morgon och ishalka på vägarna.
Halvvägs hemma hör jag ett annorlunda fågelkvitter.
Stannar till.
Lyssnar.
Har ingen aning om vem som kvittrar så fint?
Några timmar senare är allt annorlunda.
Himlen blå .., - ljust-ljust-ljust blå - .., och solen har svingat sig upp över kullen.
Det tycks bli en fin dag, det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar