Tisdag

Åååå, detta underbart vackra Jämtland!

Idag tar Eva oss på tur runt Frösön .., det blir lunch på Stocke Titt som är som ett slags hembygdsområde och med utsikt mot snöklädda fjälltoppar där på andra sidan Storsjön!

Det är soligt och varmt .., busslaster med turister stannar till .., och vi sitter mot timrade väggen och bara gottar oss.



Men först svänger vi förbi hemma hos Eva och Mats på själva Frösön.

Vi tittar in på Svenssons Café med 50-talsstuk och vi beundrar Evas akvareller hemma i deras lägenhet.

På köksbordet ligger madamens kom-ihåg-lista.



Stocke Titt igen.

Vänlig personal .., unga flickor som bakar allt som serveras.

Morotskakan var något av det bästa i den vägen som jag smakat.



Och sedan .., Wilhelm Peterson Bergers hem ..., och "Intåg i sommarhagen" .., och kan man tänka sig, sommarhagen ligger verkligen där nedanför huset som är annorlunda och påminner liiite om Zorngården.


Sist av allt Frösö kyrka, som är Evas "hemkyrka".

Vi går omkring och tittar på gravstenar .., titta där .., där ligger rader med män som alla varit piloter .., dom flesta har slutat sina liv i 30-årsåldern .., kanske störtade dom till marken?

Och själva kyrkan .., med gästboken och bönboken .., där småbarn skriver till Gud .., och äldre också.

Snart ska vi tacka för all den här gästfriheten och köra vidare till Gunnar i Vaplan.

Dit är det inte långt, bara några mil.

Pensionatsvärden påstår att han ska testa att paddla kajak hos Gunnar.

Det ska inte jag.

Ajöken, sa fröken.

Till Emil!

Födelsedagsbarnet längst nere till höger.
Hans storasyster förfärdigade hela familjen.

Idag fyller Emil 10 år, tänka sig .., vad tiden går!

Om man är mormor, så tycker man förstås att där inte på hela jorden eller ens i hela universum finns en så fin och go och rar Emil som just han som är Kapten Lintott och det är precis sånt släktingar får tycka.

Och nu, i gröngräset här på Rödön, bland tre hästar i en hage .., familjen Blåmes i sin lilla, lilla holk, har vi sjungit och gratulerat och pv har spelat "ja, må han leva!" på sitt nyinköpta munspel, allt medan Eva stampade takten med sandalklädda foten.

Grattis igen Emil!

Morgon hos Eva och Mats ....

Tisdagsfönstret ...

... visar utsikten från Eva och Mats utedass.

Igårkväll inkluderade den här vyn även tre hästar i hagen.


Egentligen är utedass inte min melodi, men det här var lika fint som Dr Böhlanders svärmorsdass och det går minsann inte av för hackor.

Här bodde vi ...

... i lilla, röda stugan på Kvarnsjö Camping.

Är någon intresserad, så kan vi varmt rekommendera platsen!

Tfn. 0682 - 220 16

Eller info@kvarnsjocamp.com

Eller http://www.kvarnsjocamp.com/

Klockan 22.30 ...

.... och vi har ikväll bjudits på underbart god middag (fiskgryta med bulgur och sallad ...!) och har nu gjort kväll eller natt i lilla gäststugan alldeles intill häbret.

Att Sköna Hem kan göra ett reportage om Eva och hennes mans boende här ute på landet .,. därom råder inga tvivel .., åååå, så ombonat och vackert och e n k e l t här är!

Alldeles nyss när jag ställde mig på bron för att ta en bild av ljuset ., här är ljust som på dagen ., kom husets herre promenerande på väg till utedasset.

Utsikten därifrån är obetalbar; tre hästar i en hage och en äng fylld med sommarblommor!

Nu ska jag lägga mig och reprisläsa en av mina favoritböcker .., nämligen "En bön för Owen Meany" av John Irwing.

Pensionatsvärden sover redan, tror jag.

Och så voro vi komna till Östersund!

Titta, en bloggerska har butik i Östersund .., eller!

Och vi parkerar inte långt ifrån gågatan och så spankulerar vi iväg.

Det är tur att man inte ofta befinner sig så nära många butiker, för här susar pengarna iväg!

Pensionatsvärden köper ett sprillans nytt munspel för dryga trehundra kronor och nya gitarrsträngar .., och själv fyndar jag ett stooort grattiskort till Kapten Lintott som i morgon fyller tio år .., ett vykort till pv:s mamma och till Pelle (som tydligen trivs som fisken i vattnet hos sin nya matte .., han ligger och sover hos henne om nätterna och på dagarna, när hon tar siesta på soffan, då hoppar han upp på hennes mage och ligger där och spinner ...) och ett usb-minne till datorn .., liten present till Eva på Frösön och så blir det lunch på Kebab City.

Jominsann.
Här gäller det att hålla koll på saldot!



Och Gunnar från Vaplan .., han dyker upp från sin låssmedsaffär.

I morgonkväll ska vi hälsa på hos honom och sova över!



I musikaffären där pv köper gitarrsträngar, hittar jag en sektion med jämtländsk musik.

Där finns t.om. cd-skivor med dragspelslåtar!



När Evas man kommer hem från jobbet, blir det guidad tur till en skog inte så långt därifrån.

Där växer stora sjok med Guckusko!

Och aldrig i mitt liv har jag sett något sådant, inte en endaste gång!

Och överallt ...

... växer ängsblommor!

När såg jag till exempel fröken Rödblära senast ..?

Det måste vara evigheter sedan!

(Nä, hon är inte med på bilden .., men man ser henne överallt!)

Överraskning ...

I loppishuset någonstans kring Orsa ., jag står ute på gården och pratar med självaste loppiskvinnan och pensionatsvärden är kvar inne i huset .., han går där och tittar lite bland allt som är till salu.

Plötsligt hör vi musik!

PV har hittat ett gammalt munspel

Och jag vet precis varför jag tycker så mycket om den mannen.

Receptionen på Kvarnsjö Camping.

Längst uppe i backen finns receptionen där den vänliga jämtländskan Anna huserar.

Åååå, där är mängder med blommor och hur mysigt som helst!

På väg dit för att hämta frukostbrödet, upptäcker jag två små tält .., det är en tysk familj som just har vaknat till .. jag hör småbarnen ropa på "Mammi! Mammi!"

Titta så vacker humlen är!

När jag föreslog pv att vi skulle plantera humle mot hans gula husvägg, tittade han lite klentroget på mig.

Humlen kom dit .., och nu tycker han att det är jättefint!

På begäran ...

Ellis gullber att jag ska visa utsikten från lilla stugan.

Jodå, genast!

Vad som inte syns är att lägdan är översållad av smörblommor och maskrosor!

Längst till höger i bild skymtar en lada .., där bakom går svartvita kossor och betar.

Till vänster i bilden, det som inte heller syns, där ser man Kvarnsjön .. och bondens röda hus .., en traktor .., en husvagn .., tio kor kanske som ligger i gröngräset och gottar sig .., man anar en hundgård med en jämthund och en finsk spets (fågel,- och älghundar ..) och man ser också en liten lintott i 3-4-årsåldern som står intill traktorn.

Svalor flyger av och an!

Nu ska jag gå och hämta det nybakade frukostbrödet.

Livet är härligt!

Hos Ingrid och Hans i Falun ...

Ingrid.
Flitig brevskriverska till min mamma under många, många år.
Älskad lärarinna på högstadiet i Malå.

Guldstjärnestund kring köksbordet.

Prat om allt och inget.

Om Parkinsons och Alzheimers .., minneslund eller vanlig begravning .., om sommarblommor och blå himmel .., om semesterplaner och om vänskap.

Och om brevväxling.


Hans. Min pappas chef under ett par år i Malå.

Den förste vuxne mannen som visade en tonårig Elisabet verklig r e s p e k t.

Sånt sitter i.

Måndagsfönstret ...

Loppisfönster i Jämtland.

Det är måndagmorgon.
Klockan är snart halv åtta.

På affären hemma i Ystad är det nu full rulle .., fruktdisken ska rensas och fyllas på .., och samma sak med mejeriavdelningen .., Emelie har sitt och det är ganska mycket det .., nån ska fixa skyltar för veckans annonsvaror om det inte gjordes igår .., och så är det frukosten som nu bloggmadamen inte alls ansvarar för och vid halv nio är det möte i personalrummet då veckans annonsblad gås igenom.

Klockan nio öppnar butiken.

Och här, i Semesterlivet, vad händer här?

Jo, vi vaknar vid femtiden och framför allt pensionatsvärden är jättepigg .., och han kollar aktiesidor på börsen och han tittar ut genom fönstret och säger att "men ååå, det är jättefint idag ..!" och själv går jag till ett litet vitt hus 25 meter bort; där finns tre toaletter och två duschrum och allt är så fräscht och fint .., på skötbordet finns en liten nalle .., och där är blommor i en vas.

När jag går tillbaka till den röda stugan, ser jag kalldimmorna sväva över vattnet där nere i dalgången.

Och jag kryper ner under täcket och kan inte somna om, men vilar.

V i l a r.

Nu sitter jag ute på lilla pytteverandan och ser ut över ängarna och bergen där på andra sidan.

Småfåglar kvittrar.

Bondens jämthund skäller.

Men frånsett detta, är här alldeles, alldeles, alldeles totalt t y s t.

I en smörblommerik hage alldeles här intill, ligger fyra svartvita tjurkalvar och sover.

En bil kör förbi.

Himlen är ljust, ljust, ljust blå.

I gästboken .

I en jämtländsk kyrka, belägen högt, högt, högt .. med milsvid utsikt.

Där skriver vi en hälsning.



Och Joel och hans pappa låste kyrkan den första juni.

Klockan kvart i åtta.

Pip.

Kväller ....

Utsikten från lilla stugans fönster.

Vilken dag!

Tänk er att vi åker från landet Västmanland i strålande solsken och så blir det ömsom ösregn och ömsom sol igen .., vi stannar till i Falun och tvärhälsar på hos Ingrid och Hans; Hans som var min pappas chef på Domänverket hemma i Malå .., och vi dricker kaffe vid deras köksbord och får titta på deras fina trädgård.

Sen vidare.

Sol och regn.

Loppis och mera loppis och jag fyndar och hjärtat blir glatt.
Tio exemplar av tidningen Husmodern från 1935 och en svensk flora ... summa 70:-
(Sjuttio kronor tycks vara min melodi .., det kostade ju tallrikarna och asietterna också)-

Och så Jämtland.

Jag har alltid sagt att Jämtland är ett av vårt lands allra vackraste landskap och jag har gullbett pensionatsvärden att vi ska stanna till i Klövsjö som är som paradiset på jorden.

Det gör vi.

Det är s v i n d e l v a c k e r t.

Vi letar campingplats men hittar ingen .., kör vidare norrut .., ser en skylt .., Kvarnsjö Caming och vägen går genom skogen .., det ser trist ut .., skog på ömse sidor av vägen .., men sen .., sen snirklar sig vägen upp längs sluttningarna och det är Sound-of-music-gröna-ängar och kossor och rödblära och smörblommor och längst uppe på toppen, ligger lilla campingen.

Där finns en liten röd stuga med veranda och den kostar 270:-/natt och den hyr vi.

Utsikten från verandan där jag sitter går inte att beskriva i ord.

Jag ser tre små sjöar eller tjärnar .., svartvita kossor, gärsgårdar .., frodigt, grönt gräs .., maskrosor, rödblära, smörblommor ... midsommarblomster .., och allt som hörs är fågelkvitter.

Sädesärlor.

Rakt framför mig berg och mera berg. Till höger såg vi snöklädda fjälltoppar.

Och jag sitter här i stugan vid ett litet bord och pv ska ut och springa och jag ska gå förbi kohagen och i receptionen huserar värdinnan som heter Anna är så vänlig.

Åååå, sicken lycka detta är!

En egen liten timrad stuga för en natt!

Som ett eget litet "hem"!

Och solen f l ö d a r och det är varmt och jag ska förebereda för kvällsmat.

Vad det blir?

Kycklingklubbor och potatissallad .., bröd och lite rött vin.

I morgon får vi färskt bröd till frukosten för 5:- stycket.

Jag känner mig som den lyckligaste människan i världen.

Eller som Henning Sjöström skrev i sin mammas nekrolog: "kan man begära mera av livet?"

Broöppning i Motala ...

"Äntligen, en film med lite handling i!" tycker pensionatsvärden.

Söndagsfönstret ..

I lilla, lilla rummet där vi har sovit.

Snedtak.

Ett hela-natten-öppet-fönster.

Fågelkvitter.

Morgon i ellis-land ...

Junioren som vill bli kock när han blir stor.

Att komma till vännen ellis är som att komma hem.

Under alla år som jag har bloggat, har vi haft kontakt, ja, ellis var en av dom allra första som kommenterade något inlägg hos bloggmadamen.

Och tänk nu .., flera år senare .., så blir det här det andra besöket i det här röda huset på den lilla kullen.

Söndagmorgon blir hotellfrukost nere i köket.

Brunis som är glad och springer med sin boll .., en öppen dörr ut mot solen och gräset och allt det gröna!



Under natten har vi sovit i ett helt vitmålat litet rum.
På bordet står sommarblommor och ett inramat foto.



Överallt japanska tecken .., även på köksskåpets dörr .-)



Och den fine, men lite skygge Brunis .., som sååå gärna vill få en smakbit.

Nu, efter närapå hotellfrukost och en stunds sittande på förstutrappan (solen värmer!) åker vi snart vidare norrut .., mot Dalarna (inte långt härifrån och så småningom Härjedalen och Jämtland.

Överjordiskt härligt väder! Strålande sol. Varmt!

Och om någon från jobbet läser här .., tacka Olof!
Jag beklagade mig ju högljutt för att jag inte får några sms till min mobil och då smajlade både Olof och Lasse och sa att .."men ååå, då ska du få några såna!"

När jag nu på morgonen öppnade mobilen var där ett meddelande från Olof.

Nu samlar han pluspoäng på hög, vill jag lova!

Spelkväll i landet Västmanland ..

Och så den obligatoriska frågan: vem vann?

Ja, ni kan ju gissa vem som blev stormästare för ANDRA ÅRET I RAD.

Vi var ....

• 1 st bryggmästare
• 1 st webbmaster
• 1 st kassörska med skruttig utbildning
• 1 st gymnasielärare i ämnet GEOGRAFI
• 1 st fräknig snart-sjätteklassare
  

Spelet heter När och Fjärran och handlar om geografifrågor.

Såja.

Nu kan ni titta på filmen.

Framme i landet Västmanland ...

Och så lämnar vi landet Halland och säger hejdå till Pelle som ska bo hos pv:s mamma i två hela veckor och jag förmanar och säger att "du glömmer väl inte att han vill ha kokt fisk ..., och spola den i kallt vatten så han inte bränner sig och ..." och hon som ska vara matte, hon bara ler.

Jodå, hon ska nog klara det.

När vi har kommit i trakten av Motala (tittat in på ett loppis och man nästan dånade .., ååå, så mycket fint!) ringer hon och säger att Pelle mår sååå bra och han följer henne i hack i hälarna mest hela tiden.

"Och han spinner också!" säger hon.

"Å, Gunvor, I love You!" svarar jag och det gör jag verkligen.

Det är ömsom störtregn och lilafärgad himmel och ömsom strååålande sol mest hela vägen.

Och nu är vi framme hos ellis och hennes sambo P och den fräknige Junioren och så förstås Brunis .., och vi har ätit supergod mat (grillad fläskytterfilé .., hasselbackspotatis .., sallader .., mmmmm och gott rött vin från Sydafrika!) och nu ska här spelas När och Fjärran, för det övriga sällskapet vill såklart ha revansch från förra hösten.

Ja, då vann ju bloggmadamen ..-)

Mina knän är ballongsvullna och jag vet inte om jag tror på herr läkaren.

När jag skulle ta mig ut ur bilen för rastning, var det knappt att jag kunde stå på dem.

Jag tror att det är 1. antingen medicinen eller 2. MS. (ja, det trodde en läkare att jag hade för kanske sju år sedan).

Så länge tänker jag ha trevligt och vinna även ikväll.

Hej svejs!

Ja, hur gör man nu egentligen ....

Pensionatvärdens storebror Tommy är ett enda stort charmtroll.

Och så här han energimedvetenpassionerad.

Här berättar han om hur man på det mest effektiva sättet kokar ett ägg.

Och så var det ....

... allsång, förstås.

Storebror Göransson visar hur det går till.

Hellre lyss till den sträng som brast ...

Dans kring stången och bröderna, tillsammans med en dragspelare, står för musiken.

Då brister strängen.

Den vackra tröjan inhandlades på Irland, i härliga staden Galway.

Midsommarafton ...

Bloggmadamen har slappnat av.
Sitter lite i utkanten av Det Stora Sällskapet, men är ändå med.

... blir förstås Den Samlade Troppen till stora ängen, ja, tillsammans med andra sommarhusgrannar och i täten går en ung man och bär svenska flaggan och det sjungs lite spritt och där är skällande hundar och mörka moln på himlen.

Och efteråt ..., kaffe med tårtor, kakor och bullar hos pensionatsvärdens mamma.

Då är det solsken och riktigt härligt ute.

Där är Paul från Dublin, Roger från England, Ines från Chile och så en hel drös med smålänningar, en stockholmare och en madame från Västerbotten.

Under kvällens lopp ska regnet v r ä k a ner och inglasade altaner är en Guds gåva till mänskligheten, särskilt när det är midsommarafton ..., och det blir helt underbar buffémat med massor av sillinläggningar och lax i olika former och Hannes, som arbetar i fiskaffär i Lund (saluhallen), han berättar om hur oändligt mycket han älskar sitt arbete och om den yrkesstolthet han känner.

Det blir på det hela taget en kväll fylld av sång och prat och fotboll på tv och Allersläsning och hundarna Frida och Obelix och inte en enda liten mygga.

När klockan är ett på natten får vi skjuts till pensionatet av pv:s storebror.

Fyra timmar senare vaknar jag, som vanligt.

Sol och mörka moln.

Regn.

Naturmorgon från radions P1.

M mmm, det känns bra.

Snart dags ...

Om en timme stundar den Samlade Troppen.

Femton personer blir vi som ska fira midsommarafton tillsammans.

Tre bröder med respektive, mamma Gunvor, flera syskonbarn till pv .., hans svägerskas mamma Britta från Ljungby och så en bloggmadame då.

"Kommer P med?" frågar pensionatsvärden sin dotter.

"Nä, han .., ja, han trivs inte så där jättebra i stora sällskap ...", säger hon lite leende.

Åååå, så lycklig jag blir!

Det finns fler som känner sig lite obekväma i såna sammanhang!

Kanske är det inte bara det här med "stora sällskap" han menar .., utan mera att man blir lite som en Främmande Fågel bland en oerhört tajt familj.

Men jag klarade det i fjol och ska klara det i år.

Och så önskar jag alla rara vänner en riktigt härlig midsommarafton - på ert eget sätt -, på det sätt ni själva vill ha den!

Dom allra största kramarna går till dr Böhlander, Peter, Kapten Lintott och Emma .., och till Anna-Panna, Micke, lilla Nelly och jättestora hästen Taurus .., och förstås till sonen, han den ende jag har .., Anders.

Halmstad Sjukhus

Och i undersökningsrummet sitter Allergi-ABC-tavlan.
Ojdå! Visst känns figurerna igen ...?
Nog är det väl den här rara madamen som har varit framme med pennan?

Idag kör jag själv till akuten.

Nästan på en gång hittar jag och utanför akutintaget finns en rymlig parkering och när man anmäler sig i luckan får man ett p-tillstånd och behöver således inte betala.

Suveränt finurligt!

Och man får ta en kölapp och sedan berätta vad som felas och jag är det tredje knäet .., framför mig står en ung man som knappt kan gå och efter en stund sätts i rullstol ...., hans vänstra knä är illrött och svullet!

Efter en timmes väntan i väntrum B (som tillhör distriktsläkaren som har jour), får jag komma in i undersökningsrummet och efter ytterligare en stund uppenbarar sig en tjusig läkare som på pricken liknar Bill Cosby.

Herr Doktorn är aningen gråsprängd och han vrider och vänder på mitt knä och kan för sitt liv inte begripa varför jag inte sökt läkare tidigare och nä, det är ingen vätska i knäet, däremot är det rejält svullet och mycket större än det vänstra och helt ärligt .., "ja, vi är båda i den åldern
då man kan få artros och det är vad jag tror att du har .., så jag skriver ut lite Doleron åt dig och så .. jahaja .., du har remiss till ortopeden i Ystad och Västerbotten säger du .., det är långt det .., i mitt land är det bara kaos ..., sa du Norrbotten ..., nähä, Västerbotten .., själv är jag från Somalia ...,, ja, det blir en lång resa det, hinner du hämta ut medicinen .., annars kan du ta den på nåt apotek längs vägen ...", säger doktor Cosby.

Och sen åker jag hemåt.

Väl omlindad på det högra knäet.

Midsommaraftonsfönstret ..

"Hej Elisabet!

Jag har varit litet snål med fönster.

Det här är ett fönster i ett litet hus som står nedanför tre långa trappor som leder upp till ett buddhisttempel på toppen av ett litet berg i närheten av Kratie i Kambodja.

Hälsningar Jom."

Återbesök ....

Natten mot idag har jag djävulskt ont i höger knä.

Jag hämtar en filt och virar om.

Tar Iprén.

Ikväll är det rejält svullet ., som en mindre ballong.

Ser ut att vara vätskefyllt.

Pensionatsvärden klämmer och känner.

Plötsligt kommer jag ihåg distriktssköterskan hemma i Ystad som frågade om jag hade fått "svullna" ben, efter att jag börjat med blodtrycksmedicinen.

Nix, inte det minsta! sa jag.

Det var väl för en månad sedan.

Behövde inte ens dra upp byxorna och visa.

Men nu ....!

Det skulle inte förvåna mig för fem öre om detta är en biverkning av medicinen.

Finns det en på tusen som får nåt sånt, då vet jag vem det är.

Så i morgon blir det ..., akuten.

(Tröstar mig med vitlöksgratinerade sniglar ...).

Ge och ta ...

Plockar bort på altanen.

Och den inglasade.

Kastar grenar bland nässlorna.

Prasseltorkade löv på avhuggna grenar.

Funderar på att spika upp en lerkruka.

"Var vill du ha den?" hojtar jag till båtmotorreparatören.

"På mittersta stolpen!" hojtar han tillbaka från båtens innersta.

"Jaha, men det blir snyggare på den längst till höger, bland vinrankebladen ...!" svarar jag.

"Men varför frågade du då alls ..?" säger reparatören.

Jag säger att jag ville liksom höra hans åsikt.

Sedan går jag och sätter upp krukan, som är fylld med hänglobelia.

Hur vackert som helst blir det.

Vad då?

Var den hamnade?

På den mittersta stolpen.

Också en insikt ...

Pensionatsvärden har klättrat upp i segelbåten som står på torra land och nu fixar han med båtmotorn.

Båtmotorseländet, kanske.

Ibland blir jag blixtinkallad.

Då ska jag, som är höjdrädd, klättra uppför en vinglig stege och svinga mig överbord, trassla mig över en vit lina och sedan absolut inte tänka på nerfärden igen .., utan låtsas som om det regnar.

"Tryck på start!"

"Lägg i backen!"

"Och så framåt!" ropar pv från båtens innandöme.

Ganska behagligt är det sitta i en segelbåt tre meter upp i luften.

Ingen sjösjuka, direkt.

Bilar kör förbi på lilla slingervägen och jag vinkar lite försynt.

När jag ska ner igen för stegen, fastnar ena bröstet i linan.
(Behå är inte så dumt ibland, men min har semester och ligger i den blå väskan och nu är det som ingen styrsel på behagen ...).

Andra gången går det bättre.

På tåget ...

Vi sitter mitt emot varandra, sonen och jag själv.

Han läser Metro och jag gör just ingenting.

Stationerna susar förbi.

På himlen syns mörka moln.

Och jag tänker att precis exakt så där satt min pappa och läste tidningen Se eller Norran, hemtidningen.

Och Fib Aktuellt.

När han kom till mittuppslaget höll han tidningen en bit ifrån sig för att se lite bättre.

Lättklädda flickor i bikini, fotograferade på en soldränkt strand .., jo, jo.

Pappa log.

Några år senare när dom lättklädda madamerna tog av sig allt, slutade pappa att köpa tidningen.

"Nu är det inget spännande längre .., man ska bara a n a ..., då är det som bäst", sa han.

Själv prenumerade jag på Lilla Fridolf.

Man med röda skor

Från Malmö tar jag Öresundståget till Halmstad.

Tror jag.

Det visar sig att Helsingborg är slutstation och i en timmes tid får jag vänta på att rätt tåg ska anlända.

Jag sitter på en bänk, med Pelle intill mig.

Det är ett vidunderligt vackert skuggspel på golvet!

Människor av alla de slag passerar.

Äldre man med hatt och paraply.

Ungdomar med jeans som nästan trillar av baktill.

Vackra flickor.

Och sist av allt .., en ung man med röda skor.

(Det här är vad pv kallar "en film helt utan handling". Det är det inte för mig.)

Dr Böhlander önskar alla en trevlig midsommar !

Om ca 2 timmar väntar sommarlov tom 16/8 !

Vill önska alla en riktigt trevlig sommar!!!

Kram Doktorn

Dag 2 .....

Suddig bild genom tågfönstret.
Ändå tycker jag så mycket om den.
Bilden.


Allt är packat.

Väskorna bara väntar.

Och jag har renbäddat sängen till vännen som ska bo i min lägenhet medan jag är på vift.

Nu stundar frukost.

Pelle sneglar mot kattburen .., så där ..."nä, inte nu igen!"

Och ute, tänka sig .., har det börjat att regna.

Torsdagsfönstret ...

"Här kommer ett fönster till.

Ett så här fint fönster hade det lilla sovrummet jag fick ha i förra veckan på mitt Skånebesök.

Huset var ett gammal korsvirkeshus, så där lite lagom snett och vint men så ska det ju vara!

Kvällssolen bryter fram genom all grönska och lyser så fint tycker jag.

Du... det är så kul fotografera fönster!

Kram från Turtlan."

Igenkänning ...

En alldeles underbar sida .., finns här.

Nu ska jag nog försöka bearbeta herr pv att köra via Norrköping på hemvägen.

Typ.

Mer behövs inte ...

Nu har jag använt Den Nya Tallriken för första gången.

Den med småblommorna runt kanten.

Naturell youghurt och mysli från kvarnen i Särdal. (Tack Panter!)

Ååå, det var ljuvligt.

Den första dagens kväll .....


Så mycket har blivit gjort idag.

Jag har städat min lägenhet, ja, till och med i städskåpet, för man vet ju aldrig.

Och det är underbart att komma hem till sitt eget och känna att det är rent och fint.

Åååå, jag minns jular eller sommarsemestrar hemma i Malå och sedan resan söderut igen, till trean i Kungsängen ..., och detta att låsa upp sin egen dörr och flickorna som hade alla sina leksaker på plats och kompisarna som väntade nästa morgon och slå sig ner i sin egen soffa och ställa balkongdörren på glänt och tacka grannen mitt emot som hade skött blomstervattningen.

Oftast Henry, han den storvuxne mannen från Gråträsk utanför Arvidsjaur, men som också hade hamnat söderöver.

Den där komma-hem-känslan.

Jag minns också resan upp till Västerbotten när det var studentdags för Anna och vi kom körande och närmade oss Lycksele och radio Västerbotten varnade för våldsamma översvämningar och plötsligt, när jag hörde min egen dialekt i bilradion, översköljdes jag av en komma-hem-känsla och jag vände ansiktet mot skogen och försökte hålla gråten stången.

Med åren blir jag allt blödigare.

Alltid har jag varit lättrörd, nu är det värre än nånsin.

Det är som om känslorna ligger utanpå.

Som antenner.

I morgon kommer sonen hit och äter frukost med mig.

Tillsammans går vi sedan till stationen och har följe till Malmö.

Där går han till polishuset där han lär upp sig för att vara nån slags ta-emot-anmälningar-hela-sommaren från hela landet .., och själv tar jag tåget till landet Halland och till pensionatsvärden.

Pelle följer med.

Medan vi åker norröver, ska han bo hos pv:s härliga mamma.

Det blir nog bra.

Vid sjutiden ..

Släkt från förr i Dikanäs.

.. ringer jag till min mammas yngsta syster, Lisbet.

"Moster Lisbet".

Genom hela min uppväxt har mamma vittnat om sin kärlek till alla syskonen, men "lill-Bisse" som Lisbet kallades, med henne var det något extra.

"Hon blev ju som mitt eget barn nästan ...!" sa mamma ofta.

Nu ska vi hälsa på henne i Vilhelmina och jag blir så innerligt glad när jag hör hennes röst.

Jodå, hon ska vara hemma och ta emot oss.

Sen ringer jag till Dikanäs, till min morbror, Olaf.

Det är säkert tjugofem år sedan vi sågs - minst - och hans röst är lite skrovligare och han berättar om sin cancer och att han ska till Lycksele och strålas, men för övrigt låter han precis som alltid.

Glimten-i-ögat-aktig.

Snäll.

Glad.

Och när vi har pratat en stund, så skrattar han lite och säger ..."ojojoj Elisabet, jag blir lite rörd .,. du låt ju precis som Ann-Gerd .., hä ä som att höra Ann-Gerd .. ja, du förstå .. ja ha hon oppå frysboxen .,. ja, se hon varje dag!"

Och han säger att inte behöver vi tälta på gården inte .., dom har sängplatser åt oss och vi är såå välkomna.

Efteråt, när jag har lagt på luren, kan jag inte hålla mig längre.

Då strömmar tårarna.

(och inte för att jag är ledsen .., utan för att hjärtat fylls av all den här värmen från mammas släktingar)

Klockan kvart i fem ...

Söderfönstret står öppet.

Vardagsljuden hörs tydligt.

Loppisfynd ...

Häromdagen skulle jag köpa en ny bakform, då jag glömt min gamla i landet Halland.

Döm om min förvåning när en vanlig bakform i vår affär kostar 69:-!

Nå, kanske med teflonyta .. men ändå.

Nä, det fick vara.

Idag cyklade jag i solskenet ner till Lions Loppis nere vid hamnen.

Polenfärjan stod och puttrade vid kajen .., där var fiskmåseskrik och ett nästan grönfärgat hav.

Och gissa, om jag fyndade!



Titta, så vackert!

Ett mitt-på-dagen-fönster ...

... från en alldeles helt underbar arbetskamrat, nämligen Olof, han som jag ibland kallar för "Alfons Åberg", men det tycker förstås inte en musklig ung man är nånting att stå efter .., så hädanefter får han heta just Olof.

Olof är en sån där arbetskamrat som betyder så oerhört mycket på en arbetsplats.

Han är alltid som ett solsken och har världens härligaste humor!

När jag i fjol ringde på hjälp till kassan och han svarade, då lät det så här:

Olof: "Ja ...?".

Bloggmadamen: "Du, jag har kö och behöver hjälp i kassan ...!"

Olof: "Ja, tio minoter, en kvart ...".

Han sa det med precis den där pizza-innehavare-rösten som man ofta hör.

Förra helgen åkte Olof med ett helt gäng andra ungdomar (förmodar jag) till Holland, på ett ravepartaj av det större slaget.

"Snälla .., kan du inte ta en bild av ett fönster .., vilket som helst ..?!" bad jag honom innan avresan.

Det gjorde han verkligen.

Och bilden visar utsikten för bussfönstret där han låg och sov på väg ner från Malmö till Holland.

En helg i juli ...

Från vännen Torun kommer en påminnelse om Mossagårdsfestivalen.

Vik helgen 24 - 26:e juli för ett besök på Mossagården i Veberöd (vägbeskrivning) och ta en titt på affischen här ovanför .., ja, det är inte sant nästan vilka förmågor som kommer att uppträda!

Torun är pr-ansvarig för just detta och tar alla chanser till att sprida lite reklam ., se där .., även hos en bloggmadame i Ystad!

Deppigt värre ...

Om lilla nellys framgångar (eller inte ...) som fotomodell ..., berättar hennes matte här.

Och mormor-matte som är jag, smajlade så häääär mycket,.

Glöm inte att klicka på bildserien vid texten.

Första semesterdagen ...


vaknar jag som vanligt klockan fem

tvättstugan två timmar senare

och morgon-tv

zoegas skånerost puttrar i köket


och nu ska Möllers Bageri få ett besök av bloggmadamen

Dagens fönster ....

Ett alldeles helt övermåttan ljuvligt fönster hade vännen Eva på Frösön på sin sida den första juni .., och jag föll pladask och gullbad henne ..."men snälla .., kan man inte få ha det fönstret på sin sida den där allra första semesterdagen?!"

Det kunde man.

Och lite så här känns det väl innan man äntligen når fram till den så hett efterlängtade ledigheten .., så där som den lilla humlan som är så nära friheten och har man tur så öppnar någon fönstret och sen kan äventyret börja!

Tack, du rara Eva!

Och ännu några kvällsfönster ...

I Västmanland vimlar det av Vackra Fönster!

Ellis tog bilden.

Tre kvällsfönster från ...

"Hej!

Skickar ett Skånefönster till Skåne.

Fast det är ju tre fönster på sätt och vis.

Två av fönstren är till för att tegelväggen bakom ska kunna titta ut... eller.....?

Sen att symmetrin är som den är gör bilden på de tre fönstren bara bättre!

Kvällshej från Turtlan."

"Jag hade ingen aaaning om att Dalsland var så vackert!"


Sugen på vackra bilder och tips på lite annorlunda utflyktsmål?

Då tycker jag att ni ska skutta hit.

Ett kvällsfönster från ...

... ja, härifrån.

Från Regementsgatan i Ystad.

Och ute är det alldeles, alldeles tyst och lugnt.

Herr Koltrast har gjort natt.

Hos reparatören ...

Men däcken måste pumpas! Det glömde jag.
Eva på Frösön målade.
Och hos Eva och hennes guuube ska vi hälsa på om mindre än en veckas tid.

Tänk er tusenskönor och utblommade syréner .., blommande spireor .., överallt koltrastsång och på gräsmattorna herr och fru Råka med småttingarna som nu har vuxit och blivit nästan-stora, men hänger med vingeparen och darrrrrar och vill bli matade!

Himlen är molntussig.

Luften svalare än ljummen.

Jag cyklar hemåt och fylls av så mycket inutiglädje så det känns som om jag inte ska uthärda mera.

Utanför min port, just som jag kämpar med cykellåset som kärvar, kommer en äldre herre promenerande.

"Hördu, du borde smörja din cykelkedja .., den är ju alldeles rostig .., ta symaskinsolja, det duger bra ...!" säger mannen.

Någon symaskinsolja har jag inte, så jag bestämmer mig för att omedelbart uppsöka Roslins Cykelaffär & Verkstad som ligger bara ett hundratal meter från min lägenhet.

Så det gör jag.

Cyklar dit.

Där inne i verkstaden frågar jag en man i min ålder om dom har en liten flaska med smörjolja så man kan få köpa ?

"Jo, i och för sig .., var har du cykeln ..? Jaha .. den här .,. ja, men om du håller upp den så ska jag smörja .., så där ja .., se, det blir ju hur fint som helst .., lite till bara ...!" säger reparatören.

När jag frågar vad det kostar, ler mannen och säger på bredaste skånska att jag ju kan komma förbi med "en goud kauga nån dag.." och det lovar jag att göra.

Och så cyklar jag hemåt, med nysmord kedja och nytt lås ..., och jag tänker att åååå, dessa underbara skåningar som är så ofattbart vänliga .., och nu har jag redan bakat en stor kaka och i morgon ska herr Vänlig Cykelreparatör och hans medarbetare få något gott till kaffet.

Och det här lyssnar jag på just nu.

På väg hem från affären ...

... ja, när jag är nästan hemma .., precis vid servicehuset Göken, hör jag honom.

Det är inte långt ifrån att hjärtat brister.

Insikt nr 137

Gudars .., vad det går bra att semesterstäda till sån här musik!

Jepp.

Just så är det ....

Vänligen notera gångstavarna som står till höger om dörren.

Ni behöver inte fråga hur många gånger dom har använts.

Madame Pelargonia ...

Så är det.

Jag ä l s k a r Pelargonior.

Sista dagen ..

Och tänk, om man visste att detta vore sista dagen i ens liv .., då vore det helt annorlunda.

Vad skulle man göra då?

Ringa barn och barnbarn och tala om för dem hur oändligt mycket dom har betytt i ens liv .., prata med goda vänner och kanske skulle man promenera till Möllers och köpa sig en sprillans färsk Milanokaka och sätta sig med benen på bordet och en kopp kaffe intill och så bara njuta.

Kanske skulle man lösa ett korsord och gosa med Pelle.

Och be att pensionatsvärden pillade på ens arm.

Såna där Enkla Saker, som ändå betyder så mycket.

Hopefully är det inte sista dagen i mitt iv, men det är i alla fall sista dagen på jobbet, för i morgon börjar min semester.

S e m e s t e r.

Åååå, vilket härligt ord!

På min säng ligger Pelle och sover .., huvudet har han på kudden.

Ett fönster står på glänt.

Alldeles snart ska jag cykla till affären.

Och Tamara, hon sjunger och sjunger.

Tisdagsfönstret ...

... finns hos min äldsta syster, på landet, här i Skåne.

En riktig punschveranda har hon .., och utanför går hästar och föl i hagen.

Melodi: Bä-bä-vita-lamm ...

Vid halvåttatiden tittar sonen in och hälsar på en stund.

Han har varit ute på en träningsrunda och vill väl dra åt sig andan och medan jag gör mackor så sitter han på stolen och pustar ut.

Det är då jag kommer ih åg att han kan spela med sina bröstmuskler.

"Snäääälla!" säger jag och tänker på Bloggblad som har spelat piano på sin blogg och pv som spelar gitarr.

Men kolla här då ...!

En dag kvar ...

Englund är tillbaka nu över sommaren.
Det var han som skrev så många skyltar.
Som den här.

... och tack och lov för det .., för nu har köplusten slagit till hos såväl stamkunderna som alla turister från när och fjärran.

Vi har haft mängder av tyskar .., en hel del danskar och så "upplänningarna" förstås, som skåningarna säger.

En glad man stod och väntade på sin tur och han loooooog så varmt och jag tänkte att det kanske var nån som jag borde känna.

När det så var hans tur, tog han till orda.

"Och får man fråga vars du är ifrån ..?" sa han och jag svarade att ..."ja, förmodligen nånstans i närheten av dig ..." och då fick jag veta att den glade mannen har bott i Skellefteå ..., och Malå, jovisst, det kände han till hur bra som helst.

Det har varit vansinnigt mycket att göra för oss alla idag .., det har krånglat med datorn och Helene blev dagens hjältinna som till slut löste problemet med att få en burk matjessill att kosta 1 krona om kunden hade handlat för 100:- .., det bara strulade från början!

Medan T har varit och ännu är barnledig, har Helene varit den som haft hand om själva arbetet i butiken och ååå, som hon har vuxit i den rollen!

Och hon är duktig och vågar ta tag i saker.

Och ju mera säker hon har blivit i sin roll som ledare, ju inutimjukare har hon blivit.

Till en början hade vi några riktiga diskussioner där vi inte alls tyckte likadant; eller rättare sagt, hon tyckte väl att jag borde göra annorlunda och jag har alltid haft svårt att ta kritik och det skäms jag verkligen över .., fy, vilken dålig egenskap det är .., men så här efteråt kan jag se att "jo, men det var inte alls då dumt det hon sa ..., om jag inte bara genast hade gått i försvarsställning".

Att bli trygg med sina arbetskamrater, det är faktiskt helt underbart!

Eller kanske man borde skriva: att bli trygg med sig själv, det är också underbart.

Och det är ju bedrövligt att det ska ta femtiofem år innan man upptäcker sidor hos sig själv som man faktiskt borde ha tagit itu med långt, långt tidigare.

Nu ska jag lägga mig r a k l å n g på soffan Ektorp med Pelle på magarna och fönstret öppet och så ska jag dra djupa andetag och bara tänka härliga tankar .., så där som att i morgon är sista arbetsdagen för mig på nästan tre veckor.

(Nu kommer något av mina barn att kommentera och säga ..."ja, just så är mamma! hon kan verkligen inte ta kritik!" Hoppas att dom glömmer bort att läsa bloggen ikväll.)

Dagens fönster ...

Jag har sagt det förut och säger det igen .., biblioteket i Halmstad är en pärla!

Så otroligt vackert!

Och vilket ljusinsläpp!

Nån gör sig fin inför natten ...

Har man fått kokt fisk .., då är man nöjd och belåten.

Då blir det puts av pälsen.

Och säkert hälsar Pelle till alla kattvänner runt om i bloggvärlden!