.... visar den hänförande utsikten från rum nr 521 i Copthorn Tara Hotel i London.
Det var där vi bodde.
Till höger om det schangdobla hyreshuset såg vi om morgnarna solen färga himlen ljust, ljust orangefärgad.
Och som ni ser, åtlyds sannerligen gardinlagen även här.
Icke en färgad gardin så långt ögat når!
(Om där nu alls finns några gardiner, vill säga).
För övrigt var hotellet jättebra och rekommenderas varmt!
Ett rymligt rum med två singelbäddar .., strykjärn och bräda .., vattenkokare och ett helt okej badrum.
Sen är det ju det här med att duscha i England.
Det , kära bloggvänner, kräver ett alldeles eget inlägg, vill jag lova.
4 kommentarer:
Hej Elisabet!
Känner att jag måste påpeka att det är väldigt vanligt att ha 'fodrade' (vet inte om det heter så) gardiner här. Dels för att det skyddar tyget mot solljus, dels för att de hänger bättre med lite tyngd. Jag har själv det i de flesta av mina fönster. Utifrån sett ser det lite trist ut eftersom inga färger eller mönster syns.
Lillan i Cornwall
Lilian: jo, jag förstår det .. jag såg det också i somliga av husen .. men ofta hängde där, mest i burspråken, bara en enkel liten spetsgardin. Vit, förstås ,-)
Och så tätt som husen sitter, så förstår jag tanken.
Men även i norra Tyskland är det likadant och där stod husen inte alls så tätt.
Och i svenska radhus ...?
Är vi mindre rädda för insyn, eller ..?
Att ha dem fodrade, det förstår jag .., det är ju smart.
(Du förstår väl att det här med gardinlagen skrivs med glimten i ögat ,-)
...och fodrade gardiner håller ute kylan också. Viktigt i det här landet där (jag lovar) det finns många hus med enkelglas :)
Ulrika: jo, det förstod jag ... och på det viset är det ju praktiskt.
Skicka en kommentar