Tack Eva i Tyresö!

Det finns böcker som man aldrig glömmer.
Böcker som tar ett skutt in i ens hjärta och sedan blir kvar där för evig tid.
En sån bok är "Barnen i Vernette" av Bodil Hagbrink.

Jag köpte den någon gång mellan 1975 - 1978 i en liten bokhandel belägen i det som också var ett kommunalhus och där fanns en bank och lite annat - allt i Tibble, Kungsängen - några mil från Stockholm.

Där bodde jag då med två små töser, en nybliven polis till äkta man och en gul labrador som hette Labbe.

Och jag kom att  ä l s k a  den här boken!

På kvällarna läste jag för en då liten och ljuslockig "dr Böhlander". och helt ärligt var nog mamman mer fascinerad av livet i Frankrike, än den lilla tösen.

 Så här står det på bokens baksida: 

"Sabine och hennes hund Dick har fått syn på en målarinna, som kommit till Vernette för att måla av ett olivträd. Hon stannade sedan många år i Vernette, eftersom det fanns så mycket att måla där. 
Snart målade barnen tillsammans med henne, och det var också för dem som de här akvarellerna kom till till. Det blev stora detaljrika bilder om deras liv och lekar, i skolan, på marknaden, i vinskörden, i olivlundar och på blomsterfält.
Gisèle, Olivier, Jean-Pierre och Sabine, som vi möter i boken, hjälpte till att skriva texten, så att allt skulle bli precis som det är hos dem i Provence i södra Frankrike."

Ååå, så jag tyckte om alla detaljerna!

På besök hos Eva i Tyresö - hon som har nästan som ett eget barnbibliotek på övervåningen - berättade jag om den här boken och Eva sa att .., å, den hade hon haft i sin ägo en gång!, men nu hittade hon den inte.

"Jag kan försöka få fatt i den till dig!" sa hon smajlande och jag tänkte att det går nog aldrig.

Vet  ni vad som låg i postlådan idag?

Just det.

Vet ni hur lycklig man blir?

Precis!!

Och jag säger det om igen: tack du snälla, rara Eva i Tyresö!