And the winner is ...

Rätt svar till fönsterfrågan .., jo, det var verkligen PRAG.

Och tänka sig, det var hemifrån-Carita som gissade rätt!

Vinsten?

Ära och berömmelse!

Grattis Carita!

Bilder från dr Böhlander

En utetoalett i Texas.

Damen på bilden ska till att öppna dörren.



Och inifrån ser det ut så här!

Toaletten är helt och hållet tillverkad av glas som man ser ut genom, men inte in.

Skulle ni våga dra ner byxorna/kjolen och slå er ner ...?



Och kolla här ...!

Ett finurligt rökrum med takmålning som nog får samvetet att höra av sig.

Lördagsfönstret ...

"Det här är ju också ett slags fönster...

Från Klenshyttan i södra Dalarna."


Fönsterfångerska var den här madamen.

En helt vanlig men ovanlig fredagkväll.

Samma plats i fjolsomras och Emma och Emil kappspringer på stranden.
"Du får försprång!" säger hon som är storasyster till lillebrorsan.

Fredagkväll blir guldstjärnestund.

Eller kväll.

Tillsammans med kvinnan som jag mötte på tåget igår, ni vet, hon Ingalill, narkossköterskan från Kalmar, går pv och jag själv ner till Marinan alldeles vid havet.

Då är klockan åtta.

Vi slår oss ner ute på verandan och där är många kunder från affären som hejar vänligt och i två timmars tid blir vi sittande där ute och mumsar på grillspett med klyftpotatis och tzatziki och vi delar en flaska rött vin och servitrisen är ett under av vänlighet och det är för övrigt pensionatsvärden också, för det är han som bjuder.

Allt möjligt hinner vi prata om.

Ingalill berättar att det har gått bra att hoppa in som narkossköterska här på sjukhuset och personalen är vänlig och rar och nu har hon imorgon kvar, sedan blir det resa hem till Kalmar igen.

I sommar ska hon för övrigt tjänstgöra i Oslo.

Och hon berättar om sina barn och jag om mina och vi pratar om yrkesstolthet och såklart har hon vänster tumme upp, det måste väl ändå en fokuserad narkossköterska ha!

Sist av allt går vi hemåt.

När klockan är kvart över tio står vi och spanar upp mot Mariakyrkan och lyssnar till tornväktaren som kvällstid blåser i sin kopparlur var femtonde minut och på Store Thor, restaurangen i närheten, är det fullt ös och människor skrålsjunger att "Sommaren är kort" och på gågatan kommer ett gäng ungdomar i kanske trettonårsåldern vandrande tillsammans och en av pojkarna säger till de övriga att "hålla käften!", för han ska ringa till sin mamma.

Då är vi nästan hemma.

Utanför lilla kvartesbutiken säger vi tack och hej och förmodligen kommer vi aldrig mera att möta den här rara kvinnan som är Ingalill, men alla möten behöver inte följas upp .., man kan vara glad åt det som är och det är jag verkligen.

Korta eller långa möten, spelar det egentligen någon roll ...?

Att vandra en bit med varandra längs Livets Väg .., det är väl detta som är meningen med allt.

Det är vad jag tror.

I väntan på ...

... att bussen ska komma och hämta upp .., står världens raraste kunder på andra sidan gatan.

Det händer nu och då att jag ser dem vänta på bussen och ikväll är det dans i Löderup på strandbadet; det är dit dom ska.

När jag frågar efter namnen, säger mannen i kostym, han som står lite till vänster där bakom, att ..."aaa, men du känner maaaj, jag heter Roland ...!" och det gör jag ju, egentligen.

Nej, mitt minne är sannerligen inte vad det borde vara.

Nästan alla i den här gruppen brukade handla i lilla kvartersbutiken där jag arbetade i totalt tretton år och det ska jag säga er, att vänligare människor tror jag knappt går att uppbringa.

Just så.

Och snart kommer bussen.

Hemlängtan ...

Efter mer än två månader i landet Halland, fick igår Pelle följa matte hem till Ystad.

I natt har han gått omkring och jaaaaamat eländigt.

"Mjaaaau ....! Mjaaaaauuuu!"

Rent bedrövad verkar han vara.

Ojojoj.

Tur att pensionatsvärden dyker upp i kväll.

Dagens fönster ....

"Hej Elisabet!

En bild med många, många fönster av olika storlek och form.

Somliga blott avbilder i flodens spegelblanka yta.

Bilden tog någonstans i en stad nere i Europa i början av maj.

Dina bloggläsare kan ju få gissa på var!

Kanske känner någon igen det, kanske någon gissar rätt.

En ledtråd kommer här: staden är en huvudstad.

Morgonhälsar farmor Agneta,
som vaknade av koltrastens ljuvliga sång alldeles utanför fönstret."

Torsdag ...

Vaknar vid fyratiden på morgonen.

Lämnar sängvärmen klockan fem.

Åker in till Halmstad vid kvart över sex.

Därefter tre timmar på tåg.

Pelle i kattburen intill mig.

Hemma hos mig kvart över tio.

Duschar - byter om - slänger i mig en smörgås - cyklar till jobbet.

Arbetar från elva till åtta.

Kassatjänst i fem timmar rakt av eller aningen krokigt, men ändå.

Massor med danska kunder!

Och en rar madame från Frankrike som inte förstår när jag frågar om hon har en krona?

Och två unga pojkar från Estland som ler så varmt.

Och en kvinna från Åmliden, utanför Malå.

"Hej Malå!" säger hon när vi möts vid kundkorgarna.

Kvart över åtta är jag hemma.

Pratar med min australiensyrra som befinner sig hos storasyster på landet, utanför Hörby.

Det bestäms att vi ska ses på lördageftermiddag och det ska bjudas på räkgryta, ni vet, den där svindelgoda.

Och nu kväller.

Ett flygplan surrar mot himlen.

Totalt dödens slut på är jag.

Yes.

Precis så.

Är det.

Kvällens fönster ....

"Hej Elisabet,

Här kommer en bild på ett fönster som fanns i fjor men inte gör det längre: huset som man förr såg från vår bakgård är rivet och ersätts av en modern byggnad som uppförs av en brasiliansk evangelisk kyrka.

Sic transit gloria mundi (så förgår världens ära).

Hälsn Annannan,"

Stort möte ...

Ingalills vänstra hand.

På tåget hem.

Vi sitter mitt emot varandra, kvinnan och jag, och börjar att småprata.

"Vilken cool katt du har ...", säger hon och böjer sig fram och tittar in till Pelle som ligger och halvsover i kattburen.

Pelle, som idag har lämnat landet Halland.

Från Malmö till Ystad pratas det oavbrutet.

Det visar sig att kvinnan, som är narkossköterska, under några dagar ska arbeta på sjukhuset här i stan och ännu mera visar det sig att hon ska bo i en lägenhet snett mitt emot min.

Och medan ett somrigt landskap susar förbi, krumelurar sig samtalet hit och dit.

Det handlar om allt från själva livet .., skilsmässor .., arbete .., mod .., rädsla .., till hästar ..., och jag får veta hur det gick till när hennes sto fick avlivas och efterlämnade ett litet föl på bara tre dagar och hur alldeles tvärt hopplöst det var att få tag i en "ny amma" .., så fölet fick födas upp med flaska och valacken Sigge blev styvpappa och tog hand om den lille krabaten!

Sånt pratar vi också om och man blir bara så glad och lycklig.

Kvinnan heter Ingalill, är två år yngre än bloggmadamen, född i Vädurens tecken och bor egentligen i Kalmar.

På fredagkväll ska hon knacka på mitt fönster och få sig en kopp kaffe och då får jag väl veta om hon har vänster eller höger tumme upp.

Tänka sig, så härligt krumelurigt kan livet vara!

Och på bordet ligger bilkartan ....

Ibland känns dagarna längre än vanligt.

Kanske för att jag vaknade vid fyra och sedan omöjligt kunde somna om .., kanske är det därför ...?

Jo, idag har mycket hunnits med.

Det har städats, fejats och handlats och pv kom cyklande till Maxi och sedan åkte vi hit och åt lunch som var jättegod .., dillstuvad potatis samt stekt lax med honungsglacerade morotsstavar .., oj, oj, oj!

(Och tror ni inte jag upptäckte två ystadbor vid bordet intill .., ååå, det blev rena kramkalaset!)

Och på tillbakavägen tvärhälsade vi på hos Axel Jonsson som växte upp utanför Malå och under många år sände ett radioprogram som hette "Aloha ...", där det enbart spelades söderhavsmusik.

Axel är 84 år och jag säger bara det ..., vore det inte för att han ska få vara med i min Handelskrönika i juni, så skulle jag berätta för er om hur sanslöst härligt ett människoliv kan vara även när man är till åren kommen .., ja, faktiskt hade jag då kunnat berätta för er vad som kan hända med en åttiofyraårig man som tänker sig att åka buss till Oslo.

Då, kära vänner, kan hela livet förändras inom loppet av två timmar.

Det var för övrigt Axel som vid åttio års ålder förverkligade en dröm.

Han köpte sig en grön Cadillac.

Just så.

Och mera ...?

Jo, på eftermiddagen har herrn i huset klippt gräs och vi har suttit på den inglasade altanen och planerat sommarens resa norröver.

Två hotellnätter i Malå är nu bokade och jag smajlar när jag skriver detta.

Ååå, jag tänker på att promenera längs Kärleksstigen alldeles vid mitt barndomshem .., och kanske Lindenäsvägen ..., känna doften av pors och tall och myr .., och säga hej till Gerda som var min arbetskamrat på Nilahallen .., och visa pv utsikten från toppen av Tjamstanberget .., känna igen människor som man inte behöver förklara nånting för .., ty dom vet redan ens bakgrund .., och tänk, att få snippa in på affären och hälsa på dom som man en gång arbetade med .., ja, såna saker.

Att Komma Hem.

Ååå, vilken glädje!

Inte var det dyrt heller - hotellboendet - 595:- för ett dubbelrum och då ingår frukost och man får checka in vid lunchtid och stanna lika länge.

Helt perfekt.

Tanken var också att hyra stuga i Dikanäs där min mamma växte upp, men kanske får vi tälta på morbror Olafs gård, jo, det tror jag nog.

För att riktigt komma i tältstämning (det är inte min idé om nån tror det ..., det här med tältande ... och inget av mina barn kommer att tro det heller ..,-), så slog pensionatsvärden upp denna övernattningsvariant ute på gården, som ett litet test .., och så gick vi in och satte oss en stund.

Jo, men det ska man väl fixa.

(Och ihopvikbara bilkartor .., det är då ett rent h-ete att få ihop utan att det krånglar till sig.)

Längs havet ...

Söndag mitt på dagen.

Dom flesta bloggvännerna har styrt kosan hemåt, men Gunnar, Mian, Kent och Ann-Marie blir kvar på pensionatet och vi går på lång promenad vid havet.

Nästan hemma igen stannar vi till vid anslagstavlan som berättar om vilka djur och växter det finns i naturreservatet.

En av dem är Hämplingen.

På SR:s fågelsida står följande att läsa om just Hämplingen.

” Förr var hämplingen en av de vanligaste burfåglarna som hölls särskilt för ”musikunderhållningens” skull.

Gunnar Brusewitz har i en lärd essä i sin bok Fåglalåt bland annat berättat:

”En hämpling som lärt sig vissla samtliga arier ur operan Dido skänktes 1783 till den stackars Marie Antoinette, men detta är också, såvitt jag vet, hämplingens enda framträdande i något världshistoriskt sammanhang”.

Och här kan ni höra hur den låter.

Litet möte med en irländare ...

Öresundståget tisdagkväll.

Mitt emot mig sitter en kvinna och läser en deckare.

Inte förrän vi är i Landskrona, upptäcker jag att i kvinnans knä ligger en liten hundvalp!

Men ååå, så fin den är!

Det visar sig att den lille krabaten är tio veckor gammal och just den här dagen har valpen lämnat sin mamma och sina syskon på Irland, för att till sist hamna på Kastrups flygplats, där en ny matte väntar och så blir det tågresa till Göteborg, där sju andra jaktlabradorer väntar på sin nya flockmedlem.

Den nya matten, det är hon som sitter mitt emot mig.

Nästan hela tiden ligger valpen och sover i kvinnans knä.

"Åååå, han måste vara alldeles förbi av trötthet!" säger kvinnan och stryker honom över huvudet.

Nånstans utanför Ängelholm vaknar han dock till liv och blir lite piggare.

I en sportbag på golvet, med ett härligt skinn som underlag, hamnar den lille krabaten och där, i väskan, finns ett märgben ..., och då blir det skojigt värre.

Bara nån enstaka gång tittar han upp.

Lediga-dagsfönstret ....

.... kommer från vännen Ellis i Västmanland.

Klockan sex ...

.... tar jag tåget till landet Halland och blir där tills på torsdagmorgon.

Och i morgonkväll kommer min australiensyrra och hennes man till Sverige!

Det är det andra besöket på tjugoåtta år, tror jag.

Ja, någon risk att man ledsnar på varandra är det nog inte.

Vilka som var med ....

Madame Bloggblad som snart ska uppträda i Idol (jodå .., det tror jag visst det ...), undrar hos någon vilka som var med på bloggträffen.

Jo, det ska jag berätta.

Det var .....

• Mossfolk - fräknig och go - som kom körande i egen bil och hade tvär-tittat in i Varberg och kanske i Falkenberg också.

• Ellis från Västmanland. Hon kom redan på tisdagkväll och gjorde mig sedan sällskap till landet Halland dagen därpå och bodde hos oss ute på pensionatet och drack Martini till rabarberpaj, se, det var en ny upplevelse för henne.
  

• Panter - med ett leende som kan smälta isar - som har sommarstuga alldeles vid havet, inte alls långt från vandrarhemmet.
  

• Gunnar - fågeltävlingsmannen och han som länkar till hur många webbkameror som helst i vårt land -, kom med tåget på torsdag från Jämtland och blev en trogen gäst hos PV .., åt frukost och middag med oss och charmerade pv:s mamma.

• Annela från Göteborg .., med sitt härliga skratt!

• Qi från Kållered ..., hon som har världens vackraste hand och så mild röst.

• Mian från Västergötland ..; Mian som kan så mycket om fåglar och som hade med sig hur många växter som helst, vilka nu har planterats i den halländska jorden.

• Lindalotta ..., stor och grann med sin mage där det lilla pyret huserar, men inte så länge till.

• Och hennes tjusiga mamma, Bettankax, inte att förglömma!

• Kent från Småland .., reskompis med mig och Emil till Samos och härlig kamrat!

• Ann-Marie från Malmö, i sin tur kompis till Kent och entusiastisk friluftsfrämjare.

• Annika från Kävlinge .., skrattglad och varm och puss-på-kinden-aktig!

• Pv:s mamma Gunvor .., som drog den där fräckisen om vildkaninen på Gotland.

• PV själv .., som visade såna sångartalanger och som hade gjort den där jättegoda räkgrytan, - fast det var bloggmadamen som hackade och fixade lök och paprika och skalade 2 kg räkor -. Minsann.
  

• Per-Erik från Adak .., som hämtade gitarren och spelade och sjöng!

• Och hans Anitha. "Jag brukar ju kolla efter Lyckliga Par .., ni är verkligen ett sånt!" sa jag när vi stod inne i vandrarhemmet.

• Och sist av allt, bloggmadamen.
  

Nu duggar det tätt ...

Lungröntgen

Ultraljud på hjärtmottagningen

Njurröntgen

Blodtryckskoll (136/73)

Och nu .., cellprovskontroll.

Jominsann, här ska kollas!

Ni får väl vända på datorskärmen ...!

Helgens sista timmar.

Vi sitter på pv:s altan och småpratar och äter lunch.

Och på ett helt UNDERBART levande sätt berättar den rare Gunnar för Mian, PV och mig själv .., om hur det fungerar bland bin .., ja, han har skaffat bigård och i sommar ska det minsann bli honung har han tänkt.

Han gör det på ett fullkomligt suveränt sätt; så otroligt levande, ja, det är som om man ser en film framför sig.

"Men Gunnar, du skulle ju bli föreläsare!" utbrister jag.

Hela tiden fladdrar Gunnars händer i luften ..., allt medan han berättar om spanar-bin som flyger och kollar upp var det finns gott om härlig nektar och vi får veta hur hur Drottningbiets liv ser ut, för att inte tala om drönarna, som bara ägnar sin tid åt att älska med drottningmadamen.

Såväl Gunnar som PV tycks mena att detta vore ju livet på en pinne.

Och jag tar upp kameran och ska fånga herr Biodlarens fladdrande händer, men glömmer bort mig och när jag sedan tittar på filmen .., så har allt hamnat på sniskan.

Men ni kan ju förstå ändå .., själva k ä n s l a n.

Och Gunnar: byt jobb!

Skippa låssmederiet .., skaffa en bisyssla och bli föreläsare om detta med hur man framställer honung!

Tisdagsfönstret ...

Söndageftermiddag .., på väg hem eller bort.

Framför mig i tåget sitter ett gäng tonårsflickor som varit i Stockholm och deltagit i något slags dans,- eller sångevenemang.

Flickorna är trötta och otroligt uppspelta .., en av dem låtsaspratar stockholmska hela tiden och säger ..."tjejer .., faaan, jag vill ha cåååååååååå-la ...!" (Inte coua-coula som på skånevis.)

Och jag tänker på det här med att man så ofta driver med 08:or och gör sig roliga över dem.

För mig är 08:or Emil och Emma och fina mågarna ..., och seglar-Kjelle med sitt södersnack .., och så alla vänliga människor som kom i ens väg under fem år i närheten av hufvudstaden.

Sånt, tänker jag på medan tåget närmar sig Ystad.

Inte där, men ändå med ...

Mera bloggträff.

Det var tänkt att såväl raringarna Heidi som Bente, båda från Norge, skulle vara med, men så blev det tyvärr inte.

Fast .., dom var med ändå.

Jo, på bordet där vi hade ställt maten.

Såja.

Alla räkningar utom en är nu saligen betalda.

På golvet ligger iturivna fakturor.

Och genom det öppna fönstret hör jag tornväktarens tuuutande.

Häst

Om ni klickar på bilden känner ni nästan doften av häst.

Nä, se den gubben går inte ...!

Söndag.

Strålande solsken i landet Halland.

Och Gunnar från Jämtland försöker förmå Pelle att agera på rätt sätt framför kameran.

Muntert värre ....


"Förberedelser inför röntgenundersökning av njurar och urinvägsöversikt.

En undersökning av god kvalitet kräver en grundlig tarmrengöring och därför är nedanstående instruktioner av största vikt och vi ber Er att noggrant följa dessa.

Dessa förberedelser gäller alla patienter.

• Redan tre dagar för undersökningen bör Ni undvika vissa födoämnen såsom grovt bröd, linfrö, mysli, bönor, frukt, grönsaker, potatis, samt fet eller stekt mat.

Dagen före undersökningen

Frukost: kaffe eller te eller annan klar dryck, samt några skivor vitt bröd.

Lunch, senast 11.30. Vitt bröd, kokt ris, kokt fisk eller kokt kyckling. Inga grönsaker.

Kl.12.00 2 tabletter Toilax sväljes hela med kall dryck. Håll er i närheten av en toalett,då flera tarmtömningar förväntas!

Ingen fast föda efter kl.12.00 om ni har tid för undersökning nästföljande förmiddag. (det har jag).

Kl.22.00: 2 tabletter Toilax sväljes hela med klar, kall dryck.
(Förmodligen ska man även då hålla sig nära toalettstolen ...)


Undersökningsdagen:

Tidigt på morgonen, senast 1 timme före avresa till röntgenavdelningen, införes 1 tub Toilax microlavemang i ändtarmen.

Jag säger bara en sak: detta kommer jag inte att vara med om, vill jag bara meddela läsekretsen.

Aldrig i livet.

Just så.

Mera bilder ...

Mitt i alltsammans, just som vi ska ha frågesport, dyker pv:s underbara mamma Gunvor upp.

Hon bor inte långt ifrån vandrarhemmet och nu har hon tagit en promenad och smajlar stort och säger att ..."ja, jag har inte någon blogg, men jag kan vara styrelseordförande i föreningen ...".

Och efter ytterligare en stund reser hon sig upp och säger att hon ska berätta en historia.

Ja, faktiskt .., en liten fräckis.

Och det är precis vad Gunvor gör.

Alldeles totalt ljuvlig är hon!


Och så ska man räcka upp handen ., men jag kommer knappt ihåg frågan?

Jo, det är alla som är endabarn eller storasyskon som ska hålla upp sin ena hand.

Endast tre småsyskon finns bland hela skaran; qi .., Gunnar i Vaplan och jag själv.

Pv är mellanbarn och kanske Per-Erik också?
(Nej, Per-Erik är endabarn och det är Anitha också).

Just som vi gjorde detta, kom en bil körande förbi.

"Halleluja!" ropade jag på skoj.

Kanske trodde bilisten att detta var en underlig sekt.

Och det är det ju.


Sen blev det middag.

Gunnar blir schangdobel bordskavaljer till Gunvor och det blir mycket skratt där nere i hörnan.


Bakom mig sitter Mossfolk och försöker få nån ordning på sångtexten.

Mossfolk .., så härligt fräknig!
Yngst i församlingen.



Och så söndagen, men den där härliga promenaden ner till havet.

Och den glade Gunnar som vågar sig fram till hästarna.

Det kom ett mail ikväll från just honom.

Så här skriver han och gissa, om hjärtat tar små glädjeskutt av sån läsning.

"Du ska bara veta det att den här helgen hos dig o PV och bloggträffen var banne mig det roligaste och trevligaste jag har varit med om på jätte, jätte, jättelänge.

Oj vad jag mådde gott hela tiden :-)

Gunnar."

(Ja, inte är det väl underligt att han trivdes .., nästan ensam tupp bland idel hönor ..-)

Gunnar har två bloggar.

Den här.

Och den här.

Och tusentals besökare per dag har han på sin sida!

Litet möte. Eller väldigt stort.

På söndagen blir det promenad från pv:s hus .. längs en nästan överblommad rapsåker .., vi ser en liten fågelunge hoppa omkring lite på grusvägen .., så svänger vi vänster .., Mian från Västergötland säger att ..."men ååååå, tänk, så här skulle man ju bo!" och det finns det andra som också säger .., bland annat en madame från Malmö .., och vi tar oss över ett stängsel och hamnar på hedmarken nära havet.

Mian berättar om när hon var liten och alltid önskade sig en häst.

"Jag fick all möjlig utrustning ..., men ingen häst ...", säger hon och skrattar.

Och så går vi rakt ner mot havet nästan och där, uppdelade på två klungor, räknar vi till tjugosju islandshästar.

Såväl smålänningen som mannen från Jämtland erkänner att dom inte är några modiga män när det gäller hästar .., men tänk .., alla vågar sig fram.

Vi är många som i den stunden känner oss lyckliga.

På lilla filmsnutten ser ni mian.

Ett fint möte blir det.

Grattis Ulf!

Och så där apropå får vi veta att pensionatsvärdens lillebror har varit i Mönsterås på bluesfestivalen och bandet där han är trummis .., Joe Spinaci Combo, dom vann!

Inte illa.

Bilden visar när herr trummisen målade husväggen hos sin mamma i landet Halland.

Det mesta av målarfärgen kom i herr trummisens hår och så friserade han lite och jag hämtade herr Canon.

Och så var det måndagsfönstret ...

"Hej på dig!

Jag tänkte på dig när jag satt och åt jättegod fiskgryta idag på Alsters herrgård i Värmland, och såg ut mellan pelargonerna ner mot vattnet...

I goda körkamraters lag i tre dagar... det tar på skrattmuskler och stämband!

Jag har förstått att ni hade en lyckad träff, tur att min resa också var lyckad.

Hälsningar Marianne."

Ett kvällsfönster

"Hej Elisabet!

Roligt att läsa om bloggträffen hos PV, ja det är ju alltid trevligt att läsa din blogg.

Skickar ett fönster som jag fotade igår i Alvastra.

Kram!

Maggan"

Söndagsbilden ....

Vännen Bert i Luleå har varit på vift och passat på att fånga fönster och minsann en balkong också.

Det var tänkt att bilden skulle publiceras igår, men då glömde jag helt enkelt bort Dagens Fönster, så det får bli nu i stället.

Så här skriver han:

"Hej!

Ett litet fönsterbidrag, så här på bloggträffsdagen.

Hoppas ni får det trevligt.

Hälsa alla från mig.

Bilden tog jag häromdagen i Ponta Delgada, Azorerna.

//Bert"

Och så hemma igen ..

... och för första gången på drygt ett år, glömmer jag kortläsaren på pensionatet och inte en endaste nytagen bild kommer jag att kunna lägga in och inte filmen där jämtlandsdgunnar är så härlig, men det får bli senare i veckan.

Fem hela dagar har jag tillbringat i landet Halland den här gången.

Nästan hela tiden har vi umgåtts med andra människor, på ena eller andra viset.

Ellis har tillbringat tre nätter hos oss och Gunnar har suttit hos oss och ätit middag och pv:s mamma har haft honom som bordskavaljer och allt har varit glädje.

Bara glädje.

Och så hemåt igen.

Jag sitter för mig själv på pågatåget och tänker på gårdagen .., på telefonhälsningen till Bente och Bert i Luleå .., (Bert sms:ade en bild av sig själv där han skålade med oss !) och skålandet för dom som inte var med, men gärna hade velat .., och jag tänkte på allt det högljutta pratet vid middagen och på långpromenaden idag nere vid havet.

Och medan tåget passerar illgula rapsfält tänker jag på vännerna som stannade kvar lite längre .,. på Mari som låg raklång på gräsmnattan med solen i ansiktet .., på Gunnar som försökte hitta en bra fotovinkel på Pelle .., på pv:s bror Tommy som kom på besök tillsammans med rörmokarsonen Emil .. och Kent och hans vän .., tänk, så roligt att dom dök upp också!

På tisdageftermiddag blir det ny tågresa till landet Halland.

Tack igen till alla raringar som gjort den här helgen så u n d e r b a r!

Liten uppdatering ...

Alldeles nyss stod jag i pv:s kök och fixade med kaffebryggaren och då kom Mian in och ställde sig vid köksbordet och jag sa att ..."det är faktiskt så att jag inte kan förmå mig att skriva nånting just nu .., för mitt hjärta är så överfyllt av all glädje och all tacksamhet för den här träffen".

Och just så är det.

En gårdag som blev bara så u n d e r b a r med så rara och goa bloggvänner .., timslångt sittande utanför vandrarhemmet och solen som flödar och många skratt och igenkännanden och inte såna också.

Och middag och sång och vin och disk och prat ute på verandan, när nästan alla har gjort natt.

Idag .., frukost tillsammans.

Valnötsbröd och solrosbröd och allt det andra.

Sen checkar vi ut, men sitter tillsammans ute vid trädgårdsmöblerna och pratar .., åker sedan till pensionatet nära havet och där går vi på låååång promenad .., ut mot havet .. till tjuogsju hästar och upphittade spybollar och Mian som berättar om fågelläten.

Och nu .. har jag planterat blommor som vi fått .., aklejor och annat från Västergötland och ett Fikonträd från Kållered/Göteborg och tobaksplanta från Kävlinge och stockrosor från Skåne .., och alla har varit så totalt underbara!

Lunch på inglasade altanen.

Där sitter vi .., eftertroppen .., Gunnar från Jämtland och Marie från Västergötland och pv och jag själv och Gunnar berättar på ett helt fantastiskt sätt om hur fascinerande bin har det .., allt får vi veta .., hur bin visar sina kompisar var det finns härlig nektar och mycket annat.

Vi bara gapar.

Och nu blir det kaffe på altanen och pv och hans bror och brorson ska fixa solfångarna så det blir varmvatten utan eldning och om en och en halv timme åker Gunnar, Mian och jag själv in till Halmstad och så är det slut med bloggträffen.

Massor med bilder har jag i kameran!

En underbar film där Gunnar ...!

Ja, jag lägger in det senare, när jag kommer hem.

Stor och innerligt varm kram till alla som var med och håll med om att jag har Världens Bäste Pensionatsvärd till pojkvän! hälsar bloggmadamen.

På agendan ....

Hela natten ösregn och blåst!

Jag vaknar vid fyra och ligger under täcket och lyssnar ....., tänker på alla som kommer farande till vandrarhemmet ..., och hoppas på uppehåll.

Några timmar senare .., ring-så-spelar-vi-madamen och gästprogramledaren som är 2.06 och regnet börjar avta.

Nu är det full fart som gäller.

Medan pv ska ägna sig åt strandstädning tillsammans med andra boende på området, blir det räkgrytetillverkning för bloggmadamens del .., två pajer gjordes klara igår .., jo, det ska nog hinnas med alltsammans och nu är det frukost som vankas.

Herr Jämtlänningen åt middag med oss igår, tillsammans med underbara Gunvor, mamma till pv ..., men frukost skulle jämtmannen ta nere vid havet nu på morgonen.

Jo, jo.

Man för hoppas att det klarnar upp lite mera ..-)

Kör nu försiktigt ni som ska åka norr, - och söderut .., och igårkväll hörde förresten hemifrån-anitha och per-erik av sig och meddelade att dom "kanske dyker upp".

Hur trevligt som helst blir det!

Litet tips ...

Det vet ni väl förstås redan .., men om inte .., så kommer den här madamen att lägga ut bilder på ett helt finurligt sätt .., via sin eminenta mobil!

Bra att veta ....

.... så man inte missar det hela.

Bara så ni vet ...

Min nya mobil fick spatt igårkväll och pinkoden som jag har bytt till, den slutade att fungera.

Nu vågar jag inte göra ett sista försök, utan har bett ovanpågrannen hemma att ringa och ge mig Telenor-koden som man fick .., det har hänt så här förut en gång.

Så ni som eventuellt har hört av er via sms och inte har fått svar .., vet vad det beror på.

Fredag ...

Och full fart på på pensionatet.

I ugnen två tårtbottnar av maräng, modell jättestora.

Två andra bottnar är redan färdiga.

Det ska bli Dajmtårtor till kaffet på bloggfesten.

På arbetsbänken tronar broccoli, skinka, ädelost, riven ost och deg till två pajbottnar .., till den som inte kan äta pv:s goda räkgryta.

Pensionatsvärden travar ved och är som vanligt energisk som ett kärnkraftverk.

Jag pratar om lotteri till festen.

"Åååå, det här kan vi ha ... och det här, som vinster!" hojtar jag.

Och så har vi druckit kaffe och ätit mackor och herr Jämte tog ryggsäcken och drog sig ner mot havet.

"Jo, jag ska gå längs havet tillbaka till vandrarhemmet .., få se ., när skulle vi äta middag ...? Jaha, vid sextiden .. ja, men det blir bra ...", säger han leende.

Att ha ett låtsaspensionat är hur trivsamt som helst.

Så är det.

Utflykt ..

På en hyllgavel i biblioteket.

... så herr jämtlänningen gör mig sällskap in till Halmstad.

Eftersom jag inte känner mig så där värst kaxig när det gäller att hitta just där, får det bli p-plats alldeles i närheten av slottet och sedan går vi till centrum och handlar lite viktigheter och efteråt; visar jag honom biblioteket.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Halmstad bibliotek är en liten juvel.

Och herrn från Jämtland går och tittar uppåt mot himlen som syns bakom allt glas och han suckar och säger att ..."men ..., så fantastiskt!"

Just så är det.

Morgonsurr ...

"Hur tänker ni er siffror .., jag menar .., ser ni dom i färg eller ...?" frågar jag pensionatsvärden och västmanländskan ..., det är vid frukosten.

Själv tycker jag inte om udda siffror, men fjorton och fyra och tjugotvå .., såna gillar jag.

Siffrorna sju, tre och nio är gulaktiga.

"Näää, vet du vad ...!" utbrister pensionatsvärden smajlande .., "näää, nåt sånt tänker jag aldrig på!

Inte västmanländskan heller, för den delen.

Och vi pratar om hur vi ser året .., linjärt eller cirkulärt.

Sånt.

Och namn ., ibland tänker jag på vilka namn som jag tycker skulle passa människor som jag känner.

"Du är som en Annika ..", säger jag till ellis.

Och jämtlands-gunnar, honom vill jag kalla för Sven-Olof.

"Nä, Sven-Olof, nu får du allt komma och äta frukost!" säger jag och just på pricken då hör vi hur ytterdörren öppnas och där nere står verkligen vår gäst från Jämtland .., han har promenerat från vandrarhemmet och hit och berättar lyriskt om hur ljumma vindarna är mot för hemma vid sjön, då, när fjällvindarna kommer susande.

Igårkväll när vi allsångssjöng "Ovan där" till gitarraccompanjemang från pv .., kom jag att tänka på tro och vi hade just pratat om mygg .., så då skenade tanken iväg alldeles omåttligt.

Apropå mygg .., tror du på Gud, Gunnar ...?" frågade jag.

Och han log med glitterögonen och svarade bums.

Ungefär så har vi det.

Alldeles underbart!

Och nu ska herr jämten och bloggmadamen åka in till Halmstad och titta lite .., jag ska visa honom det vackra biblioteket ..., västmanländskan blir hemma på pensionatet och den evigt flitige herr pv, han ska baka tårtor inför morgondagens äventyr.

Tänk .., snart är flocken samlad.

Fredagsfönstret ...

.... kommer från västmanlandsmadamen ellis, hon som just nu har lämnat sängvärmen.

Kväller ...


När klockan är halv elva ., tar jämtlands-gunnar på sig reflexvästen och tackar för sig.

Trettiofem minuter tar promenaden härifrån till vandrarhemmet.

Och vilken härlig kväll det här har varit!

Vi har övat på "Ovan där" .., och druckit underbart god Martini (jodå, den kombinationen går alldeles utmärkt ..), pratat om vad vi tycker om att göra och på en skala ett-till-tio ... och om förhållanden och att vara singelbortskämd.

Det har varit alldeles oerhört många skratt.

Och mycket gitarrklink.

Vi har varit så glada och så nära livet.

Äntligen ...!

Hela eftermiddagen har jämtlands-gunnar försökt förmå Pelle att hoppa upp i hans knä.

Gunnars knä.

Och så ... äntligen.

Länge ligger Pelle där och låter sig bli kliad.

Gunnar tycks nöjd och belåten.

Och så ....

I väntan på den försenade frukosten.
Gunnar. Lillebror. Vänster tumme upp.
Vädur.

... när klockan är 11.56 .., kommer göteborgståget inrullande på Halmstad Station och prick bums känner jag igen Gunnar, han från Jämtland, som nu ska vara med på bloggträffen.

Tänk, det är likadant varje gång .., det är precis som om det är gamla bekanta som dyker upp!

Och vi får vänta nån halvtimme på PV som är upptagen med annat, men sedan bär det iväg hemåt.

Först en tvärsväng förbi pv:s mamma som är så pigg och glad och frågar om det är första gången Gunnar är så långt söderut och vi får veta att han har tillbringat ett år i Eslöv, på en folkhögskola .., och jo, han varit i Halmstad också.

Innan vi är hemma vid pensionatet, checkar herr Jämtlänningen in på vandrarhemmet och vi får titta på rummen, på köket, allrumet och matsalen och alla säger vi .."men åååå, så mysigt!"

"Finns där några vinglas då ...?" undrar pv.

Jodå, det finns.

Och sist av allt åker vi till pensionatet nära havet och herr Jämtlänningen får försenad frukost i form av äggröra och bacon och till efterrätt; nybakade gifflar med kaffe.

Så t r e v l i g t detta blir!

Och herr Jämten berättar om bloggandets oanade följder .., om helt osannolika möten .., ja, om några förbipasserande från Frankrike och vi bara g a p a r.

"Men ååå, det där måste du berätta på lördagkväll!" säger jag.

Då bara ler jämtgubben.

Onsdagskväll på pensionatet...

Förr i tiden ...

Från kusinbarnet Lotha kommer några gamla bilder farande genom rymden.

Åååå, titta .., där är den kavata moster Margit som står intill kossorna!

Undrar om det inte är mormors hus där till höger?

Moster Margit var min mammas storasyster och så fanns deras lillebror Ivan som dog i tjugoårsåldern.
(Mormor fick tre barn med Erhard, sedan ytterligare tre barn med Haqvin Bergman och en av de tre var Gunvor, mormor till mitt kusinbarn).

Ivan var blind och mamma sa, på sin ålders höst, att det nog var av den orsaken som hon valde att arbeta så mycket med blinda bolivianer/indianer .., dvs, att ta dem till ögonläkare för operationer eller att skaffa glasögon åt behövande eller att i Sverige lyckas få ett ögonmikroskop värt hur många tusen som helst, ett mikroskop som en ögonläkare i Bolivia fick ta hand om .., jo, säkert var det därför ..., detta evighetslånga dåliga samvete över lillebror Ivan som, med sin blindhet och sin epelepsi, hamnade på dåvarande Umedalens sinnesjukhus.

"Du förstår Eliza .., jag minns hur han stod vid bussen när han skulle åka hemifrån och tårarna rann nerför hans kinder .., han ville inte .., och det kändes som skulle jag kvävas av ångest!" sa mamma.

Och bilden ....

Moster Margit .., denna urstarka kvinna med sådan personlighet .., som fick "bud" när människor skulle till att lämna denna jordevärlden .., och moster Margit med sin livsglädje.

Tack Lotha!

Dag 2 av 5 ....

Vaknar vid fyratiden av den allra mest ljuvliga fågelsångskonsert.

Alldeles stilla ligger jag och bara l y s s n a r.

Jag tänker på herr och fru Stare som i år har sina småttingar under den översta tegelpannan, men på andra sidan av taket, mot havet till och jag undrar just om det är samma familj som bodde här i fjol ...?

Och jag tänker på familjen Pilfink som har hyrt liten etta längst nere till höger, just ovanför altanen.

När vi gör natt (efter en härlig kväll med grillat och gott vin och mycket skratt ...), ligger Pelle på soffan i det rum där ellis huserar.

På morgonen får vi veta att han minsann har skuttat upp i sängen och kurat där, intill henne, precis hela natten.

Det kanske är därför hon är lite sömndrucken när klockan är sju och PV redan är i full färd med att baka valnötsbröd?

Och jag kollar mail och ser att det drar ihop sig nu.

Från Västergötland meddelar Mian sin ankomsttid på lördag och Gunnar från Jämtland kommer idag ... och åååå, vad det ska bli roligt!

Livet känns så oändligt rikt.

Ett torsdagsfönster ...

... från vackra Övedskloster i Skåne.

Fönsterfångerska var madamen som arbetar i Portugal, men har sina rötter i Skåne, om jag har förstått det rätt?

Tack snälla, rara! säger jag.

Ett ledigt-dagsfönster ..

... från vännen Eva i Jämtland.

På Frösön, ni vet.

Dag 1 av 5 ...


ellis-i-soffan

cykeltur

apoteket

compeedplåster (läs: västmanländska skavsår)

solsken

"hej-hej-nej-jag-har-ledigt-i-fem-dagar"

Jimmy - Aftonbladetutkörare -.

"hej-hej-hälsa-till-emelie-från-ledighetskommitén!"

syréndoft

spireor

liten hund

tågtidtabell

11.08

ljud av stickor

garnnystan

l i v

äventyr

Onsdagsfönstret ...

..... kommer från den goda pajmakerskan "hemifrån-Anitha" och själva fönstret har hon minsann hittat på ön Ven.

Tack snälla och hälsa till lilla, goa Katten Grå! säger bloggmadamen.

Litet besök. Eller stort.

I mer än tre timmar blir vi sittande och pratar om allt och inget.

Verkligen allt och inget.

Har vi inte träffat Hedgren tidigare?

Nix pix.

Och ändå har man.

Bokstäver skrivna under årens lopp blir till igenkänning.

Så där .. "jaha, där är du ju!"

Mellan pratet och hostattackerna ("här får du en halstablett!" säger madame Hedgren) blir det rabarberpaj som Hedgren inte kan äta, då hon är allergisk för mandel, så hon får nöja sig med glass och vispgrädde.

En himla trivsam tillsammansstund blir det.

Den gamla bilden ...

Från mitt kusinbarn Lotha kommer en bild på självaste släkten.

På min mammas farfar och farmor och alla barnen.

Pojken som står längst till vänster, framför en kvinna i vit blus .., precis så såg jag ut i tioårsåldern, fast lite längre hår!

Malåbor som läser kanske vet vem Anna-Lena Lundström är, mamma till Bosse och Lasse (Bosse spelade hockey, om jag inte minns fel ...) och det är hennes pappa som står längst uppe till vänster.)

Och min egen morfar står som nummer två från höger i översta raden.

Tack du nderbara Lotha!!!!!

(Tolv eller tretton syskon var dom .., och min mamma berättade om en otrolig släktsammanhållning.)

Och ute på gatan ser jag Annika!

Många som varit med här länge känner säkert igen Annika?

Ni vet .., Annika & Saga.

Här är hon på väg till dagiset för att hämta Saga och nu ska det bli picknick i parken.

Och jag berättar om den stundande helgen och om landet Halland.

Ett livsbejakande eftermiddagsfönster ...

.... från en leksaksbutik i Gamla Linköping, ja, där har vännen Eva på Frösön varit på besök.

Och hon tog bilden, förstås.

Tack snälla! säger jag.

Under hela min uppväxt hängde klockan på väggen i köket hemma i Malå.

Den kom från pappas släkt .., hade tillhört en farbror till honom, om jag minns rätt?

(Pappa och hans syskon blev tidigt föräldralösa när min farmor och farfar - Anna och Anders Nilsson från Kalvträsk- båda dog i 40-årsåldern av tuberkulos .., och det var då som syskonen hamnade hos den barnlösa farbrodern och hans lika barnlösa syster).

Klockan tickar högt .., men själv hör jag den inte alls .., då måste jag liksom stilla mig och verkligen l y s s n a.

I min barndom låg en dödsannons längst nere i klockans innandöme; en annons som berättade att Gunhild Nilsson, f. Andersson, hade avlidit i en ålder av 33 år och att hon efterlämnade två döttrar och en make.

Gunhild var mina storasystrars mamma.

Nu ligger ett annat urklipp på samma ställe.

Min mammas.

Dagens fönster ...

I södra Frankrike bor Monet med sin man och lilla, svarta pudeln.

Där, i Frankrike, finns också det här vackra kyrkofönstret.

Madame Monet skickade bilden som tog sig över berg och ängar och motorvägar och havet och slutligen landade i min dator.

Ett vilsamt kvällsfönster från ...

"Sen ett kyrkofönster för den Lilla resan för min del i helgen var ju för att gå på konfirmation.

Vi satt långt bak i kyrkan så jag kunde ta lite kort under högmässan utan att det märktes alltför mycket.

Utanför bakom kyrkfönstren fanns den härliga försommaren denna söndag i maj."

Vem som satt långt bak i kyrkan och hade kameran med sig?

Jo, den här vänliga och resglada madamen.

Det kanske är morfars fars fel ...?

Min morfars far, Pelle Westerlund .. , och hans hustru Lotta (?).

Så här är det.

Varje måndag har vi ett möte på jobbet där olika avdelningsansvariga deltar och jag är en av dem, eftersom jag har kassorna på min lott.

Mötet börjar alltid med att Helene berättar hur butikens försäljningssiffror ser ut .., om vi har ökat eller minskat i kundantal .., hur marginalerna för varje avdelning ter sig .., hur högt svinnet är och vad det i så fall beror på ....?

Därefter tar vi avdelning för avdelning och vi börjar alltid med kassorna.

Det är då jag ska ta upp saker som rör arbetet där och det kan vara allt från nya stolar till att jag gull-ber arbetskamraterna (läs: pojkarna ..) att bättre skrapa vinstlotts-rutan på alla Trisslotter.

"Jaha ..? Och det var allt ...?" säger Helene då och jag säger "jo, det var allt jag hade".

Men just som hon ska ge ordet till Rickard som då ska ta sig an kolonialbiten, då kommer jag alltid på nånting som jag har glömt att säga.

Och varje gång blir det gapskratt runt bordet!

"Det är samma sak jämt när Bettan är med .., det är lika så gott att vi väntar en stund till .., för hon kommer alltid på nåt just i sista sekunden ...!" säger Magnus.

Och precis så är det.

Idag hade jag skrivit ner fem prydliga punkter på ett litet papper, för nu minsann skulle ingen kunna säga nånting .., men tror ni inte att jag glömde en av punkterna och så blev det just som det alltid blir och nu skrattades det ännu mera!

När jag kom hem .., loooog jag för mig själv vid tanken på det där mötet och det slog mig hur typiskt det där beteendet är för mig.

Varje gång jag har tryckt på "publicera inlägg", kommer jag på att jag ju hade glömt det viktigaste!

Varje gång jag skriver ett mail ( i alla fall nästan ..), så när jag har skickat mailet, då .., plötsligt .., vet jag ju vad jag skulle ha haft med ytterligare!


Och tänk, den där lillflickan längst nere till höger ..., så lik min Anna när hon var liten.
Eller tvärtom.

Och när jag besöker pensionatet och ligger nära herr pensionatsvärden och har sagt godnatt och sov gott och han nästan har somnat ..., då .., kommer jag ju på vad jag ville berätta!

Det där är verkligen ett personlighetsdrag.

Man har kanske för bråttom?

Eller så är det genetiskt?

Min mamma gjorde allting i racerfart.

Så .., jag skyller helt enkelt på generna.

På arsvanlagen.

Såja.

Nu har jag tvått mina händer.

Litet brev från Fridas matte ...

"Du får hälsa alla o tacka för snälla och empatiska kommentarer Elisabeth!

Har inte orkat engagera mig på nätet nu ett tag.

Känns fortfarande jobbigt men det mest akuta har lagt sig.

Jag har naturligtvis polisanmält, dessutom har han gjort och sagt saker gentemot mig, som har gjort att jag gjort ytterligare en polisanmälan på honom, för hot.

Denne unge man är kriminell, det har framkommit mer och mer om honom så det känns otryggt att ha honom boende 100 meter bort... Men samtidigt måste jag agera, ju fler som gör det så kanske vi kan få en lagändring så småningom. Det är i alla fall mitt hopp på sikt.

Frida är i hyfsat skick.

Hon var från början en mycket trygg hund, vilket jag tror spelar roll i läkningsprocessen, både fysiskt och psykiskt.

Själv är jag mest förbannad och ringer, skriver och har mig gentemot olika myndigheter.

Dessutom har jag fått med mig en engagerad politiker som gör vad han kan för att påverka våra myndigheter.

Läs gärna artikeln som finns i Hallands Posten idag.

Länken är;

http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.470316

Kram Anna-Karin."

En tröstbild ...

... när regnet hänger i luften och det är grått och ännu mera grått .., det får det här bli.

Ska man dessutom arbeta från sju till fem och det oftast är full rulle hela tiden, så behövs verkligen något att vila ögonen på innan det är dags att cykla iväg.

Hasse från Ö-vik tog bilden.

Måndagsfönstret ...

.... kom seglande från sydvästra Skåne, inte långt alls från Ystad .., och slank in genom mitt öppna överfönster.

Det mot sydväst.

Avsändare var den här alltid så omtänksamma madamen.

Vid kassan ....


I fem veckor har mannen varit på ett behandlingshem för missbrukare.

Det är säkert tredje eller fjärde gången för hans del.

Min ålder, kanske ...?

Sliten.

Nu är han tillbaka till stan och har pantat flaskor och fått lite pengar.

Han är helt klart berusad.

Svajar på benen.

"Ja, i fem veckor var jag där Elisabet.., och nu hann jag bara hem ... så är allt som vanligt igen ...", säger mannen.

Men nästa gång.

Då ..., ska allt bli annorlunda.

Säger han.

Kvällsfönster från Kävlinge ..

Vännen Annika som bor i Kävlinge har förevigat såväl in,- som utsikten av sin balkong.

Där satt vi i fjol, ellis och jag själv .., så där på ett litet hastigt besök.

Hägg och liljekonvalj ...

... på mitt rumsbord.

Och ett fotografi av barnbarnet på semester i Grekland ..., och i en liten, liten brun ram .., en bild av min pappa som försöker locka sin yngsta dotter som är jag .., till ett dopp i Skeppträskets iskalla vatten.

Mamma som dricker kaffe.
(På tåget hem från Malmö i torsdags .., jag tittar i fönstret och ser min egen spegelbild, men jag ser också mamma. Det är som om hon har flyttat in i mig på något konstigt vis. Jag satt länge och tittade på henne. Mötte hennes blick.)

Några böcker på ett bord.

En sovande katt.

Väggklockan som hängde i mitt barndomshem, - i köket -.

Tick-tack.

Tick - tack.

Mammas dödsannons på klockans botten.

Snäckskal från landet Halland.

Och i fönstret .,. fröknarna Pelargonia.

Det är mitt Hem det.

På innergården ..

... blommar nu häggen som bäst!

För mig finns det absolut ingen doft i världen som gör mig så lycklig.

När jag växte upp fanns en knotig hägg nere i backen och om man vågade gunga tillräckligt fort, så kunde man nudda med tårna bland häggblommorna.

Om man vågade.

Nu, står en bukett här på mitt rumsbord.

Några avknipsade grenar i älsklingskrukan.

Doft av Trygghet & Barndom.

Just så.

Insikt nr 150 ...


Kvällstidningen på kassabandet.

"Ja, Malena var ju bra ., men konstig ljussättning .., dom ville väl jävlas med oss, ryssarna ...?" säger kvinnan lite puttrigt.

Men helt eniga är vi om att rätt låt vann.

Söndag, klockan 14.47.

Jag undrar jag om man inte borde ta lite siesta?

Just nu, alltså.

Soffan Ektorp och Dagens Nyheter (välsignad vare Rexxie som förärade mig den prenumerationen för en billig penning!! Tack igen!).

Ett fönster öppet mot gatan.

Kanske, men bara kanske, att man somnar en stund.

Jo, så får det bli.