Dagens fönster .....
... från Ulrika kom ett fönster när jag låg på sjukhuset.
S o m jag letade det igår.
Skrev till fönsterfångerskan och här är det. T a c k!
Det som betyder nånting ....
Uppdatering ...
Nu är jag hemma.
Åkte in akut för en vecka sedan - då hade äldsta dottern kört ner från Sthlm, hon är ju vaccinerad och arbetar bland långt sämre covidpatienter - och skräcken när jag lastades in i ambulansen var o b e s k r i v l i g. Såååå rädd jag var; så långt ifrån den bild du kanske har av mig Rexxie. Verkligen ingen tuff brud. Bara liten och skiträdd. (Grattis på födelsedagen Rexxie!)
Två första dagarna på infektion minns jag inte mycket av (inte veckan innan heller). Låg på en 2-sal, först med en tant född 1930 som höll på att kvävas om morgrnarna, därefter med en kvinna med finskt namn .., sååååå fin och hon var nära att dö igårmorse, då hon kräktes hejdlöst och höll på att kvävas. Sååååå underbar omsorgspersonal! "Lilla vännnen, nu ska vi hjälpa dig .., hej vännnen, nu ska vi vända dig så du ligger bättre!" .., så hördes det från andra sidan vikskärmen.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Aldrig känt mig så utlämnad. Och ingen ork.
Men det har gått framåt.
Fick ta bort syrgasen igår, promenera fem minuter i korridoren och så hemåt i taxi med en tystlåten chaufför från något land. Han kanske också var livrädd.
Mötte min egen blick av skräck när jag kom in ..., Harry ryggade tillbaka (först yster glädje), men nu börjar det kännas bättre. Får höga doser cortision som ska trappas ner från och med i morgon. Är totalt utan ork.
Orkar inte med några goda råd, men tack för all omtanke, det har betytt såååå oändligt mycket. Har aldrig gråtit så mycket i hela mitt 67-åriga liv ..., min syster i Skåne har varit så rar och go i telefonen mot mig, för att inte tala om alla barnen, pv, exet, friherrinnan och alla blogg,- och instagramvänner .., kända såväl som okända .., och ja, ni förstår.
Är överlycklig att jag kommit mig hem.
Överlycklig att kanske fixa detta till slut.
Har matat småfåglarna.
Kram till er alla! Jag älskar er - (ja, med risk för att låta patetisk).
Elisabet
Söndag ...
Vaknar med hög feber. 39.2.
Herregud, så dålig har jag nog aldrig varit.
Munnen som en ö k e n
Tycker så synd om kroppen. Stackars liten .., och jag ser hur vita blodkropparna formerar sig till anfall, men har det så jobbigt och jag känner sån ömhet för dem.
Efter tabelettintag, 2 glas filmjölk, mera vatten, får jag ner temperaturen till 38.
Då tappar pv styrfarten
Sonen ringer och jag pratar med minstingen, han som snart fyller två
Jag tror att det samtalet motsvarar minst 2 paracetamol.
(Ps. Jag skriver i n t e för att få medömkan, bara så ni vet. Däremot för att dokumentera för mig själv).
Lördag ....
I sjuksalen ....
Men så förfärligt sjuka är vi inte. Pv var febrig natten mot idag, men känner sig bra mycket piggare just nu Själv har jag hostat rejält och vaknade med håret i kaos - har väl svettats förstås -. Körde iväg för testning och var där en kvart innan, men det var lugnt och att mötas av en mjukt leende ung kvinna som visade rätt p-plats, det var ju underbart.
Idag gick hela proceduren bra.
Kom hem, döslut på. Skid-VM på tv. Nybryggt kaffe. Känner mig febrig och har ont i huvudet. Friherrinnan har handlat åt oss och pv hämtar kassarna på hennes trappa. Tack snälla!
Nu en limpmacka med Svennes kaviar. En alldeles vanlig - säkerligen ohälsosam - limpmacka, men Gud, så gott.
Pv har varit ute med harry på promenad, jag hängde upp tvätten på strecket
Ska bli intressant att se hur det hela utvecklar sig. För min del kan det ju röra sig om helt vanlig förkylning. Vi får se.
Så blev det ....
Dagens fönster ....
En seg dag ....
Så här kan det också vara ...
Veckans första dag och sportlov ....
Efter att knappt ha besökt en frisör i hela sitt vuxna liv, har pv det senaste tolv månaderna höjt snittet väsentligt. Två gånger har han lämnat hårets öde åt män från sydligare nejder och dom har liksom snaggat rejält på sidorna och därefter gjort snedbena. Allt klär en skönhet, men på nåt sätt har det inte varit pv.
Nu på morgonen blev han väl less och tog helt sonika ner spegeln från hallen (den är inte så värst stor), tog med sig klippmaskinen och skred till verket. Själv stod jag i köket och skar vitkål till kålpudding, allt medan jag med spänning såg hur det hela utvecklade sig. Ja, så tokigt blev det inte. Det är helt otroligt så tjockt hår han har!
Lite senare åkte vi till Sonja och bytte bil med henne. Eller vi får låna hennes, medan vår är på verkstad. Åkte sedan till Båtabacken i Haverdal och där - helt plötsligt - tappade pv lusten att bada och det var på vippen att jag också gjorde det, för vattnet var i n t e så här blått; det var grumligt och inte så lockande. Men skönt var det. Jag hade lätt kunna ligga i mycket längre. Termometern visade på +3 grader.
En bra dag ....
Söndag .., ett fönster och lite till.
Så här såg det ut på marken tidigare i veckan.
Nu är det grönt och slaskigt (men torkar upp allt eftersom) och den här krabaten som dök upp i torsdags, den hade snö som underlag, men det var då det. På instagram ställde jag frågan vad det handlade om för slags trast? Björktrast är den enda varianten (förutom koltrast, förstås) som jag är bekant med sedan tidigare (vimlade av dem hemma i Malå, åtminstone på vår tomt) och jo, det var nog det här också.
Dagens fönster ....
Mera design ....
Nya frimärken för inrikes brev, illustrerade av Henning Trollbäck, kom ut i mitten av januari i år. Helt ljuvliga, enligt mitt sätt att se det. Och där står Greta Thunberg med fladdrande fläta på märket här ovanför.
Det är fem motiv inalles och om man är uppvuxen i Lappland, ja, då är ju den lilla isranunkeln (tack Bert och ellem som rättade!) det motiv som går rakt in i hjärtat, men jag tycker att alla är fina.
Dagens fönster ...
Idag reprissåg jag svt-programmet "Designhistorier" och det första avsnittet tog bland annat upp textilkonstnärinnan Märta Måås Fjetterströms helt ljuvliga mattor! Ganska många av dem fann jag ganska "röriga", så där så att jag inte skulle vilja ha dem på golvet, men den här, här ovanför ..., nej, inte under bordet, men på väggen!
När programmet var tillända gick jag vidare och sökte på denna otroliga kvinna. Jo, jag kände till henne sedan tidigare, men inte omfattningen av hennes produktion.
Fortfarande vävs mattor efter hennes skisser i verkstaden i Båstad (och även mattor av andra designers) och jag fick verkligen hålla i mig när jag såg priserna.
"Marianne Richter first came to the studio as an intern from art school in 1939. Four years later she retured to a permanent position, creating a series of joyful designs with expressive shapes in bold and vibrant colors. Her most extraordinary work was the more the 200 square meter (2 150 sq. feet) large tapestry for the United Nations headquarters in New York, executed in 1952."
Och den här - kan man ju ha på väggen - såååå vacker! Den har namnet "Kärnfrukt" och är designad av Barbro Nilsson, 1942. Den kostar 211000:- svenska kronor. Om denna Barbro kan man läsa om här. Rekommenderar verkligen programmet (även om t.ex. Bert Bodin fann det långtråkigt). Och här en länk med svensk text, den upptäckte jag nu.
Spännande värre ...
Har ikväll i direktsändning fått uppleva när rymdsonden Perseverance landade på planeten Mars, efter en liten angenäm tripp på fyrahundrasjuttio MILJONER kilometer.
Sju månader tog resan.
Det var sååå spännande och fantastiskt att följa med människorna i kontrollrummet i USA och se hur spända dom var .., och glädjen när det hela lyckades!
"Sonden kom farande i över 20.000 kilometer i timmen och var tvungen att bromsa så att den nästan kom ned till gånghastighet innan den nådde planetytan. Nasas ingenjörer kallade halvt på skämt den sista delen av resen för ”sju minuters terror”."
Nu ska den här sonden samla in data som skickas hem och det är bara att hoppas att det fungerar.
”Hej, världen. Min första titt på det som är mitt hem för alltid”, skriver Perseverance.
Dagens fönster ...
Från Guy i Arvidsjaur kommer den här fina bilden - för den är ju verkligen fin - och i ett tidigare mejl - för bra länge sedan - har jag frågat Guy hur hans liv ter sig nu för tiden? Jag kan inte påstå att svaret kom snabbt, men det kom. Ikväll ..,-).
Så här skriver Guy (tänk, att vi är släkt på långt håll, ja, jag vet, jag tjatar om det jämt och ständigt, men jag blev så glad när det upptäcktes!):
Bilden: Från vänster morbror Ivan som var blind, den kavata moster Margit (som långt senare skulle ta tjänst som hembiträde hos den här sångaren ) och vem flickan längst till höger är, är jag osäker på. Inte mamma i alla fall. Kanske någon kusin till dem? Det är i alla fall mormors hus i Dikanäs.
En alldeles vanlig dag. Vaknar till snöfall och så snart jag fyllt på med solrosfrön till fåglarna, skottar jag framför ytterdörren, då det jag kallar "bron" - men andra trappan - annars blir såphal.
Upptäcker en gräsand som haltar omkring på gräsmattan. Å, det gör så ont i mig .., kanske är den utsvulten och försöker hitta nånting att äta? Går ut och slänger lite kokta grönsaker i närheten av en buske, det är liksom det enda jag har att bjuda på, förutom fröna.
En häger - samma som tidigare tycks det - flyger förbi.
Mitt på dagen kommer ett samtal som gör mig så ledsen. Många timmar senare: fint prat med rar vän. Tack Kerstin! Och det har varit andra samtal - som gjorde en glad -. Ja, det är ju så det är, det vet vi ju alla .., att livet är inte bara en enda raksträcka. Det är i alla fall inget man kan förvänta sig. Snarare tvärtom. Men man vill ju så gärna.
Nu är klockan snart elva. Pv har gått till sängs och själv har jag huvudvärk och ska göra detsamma. En varg har setts någon mil härifrån Och i Haverdal en räv som lullar omkring i bebyggda områden. På sociala medier är en kvinna upprörd och tycker att räven ska skjutas; hon har ju höns. Andra, som har katt, är också upprörda. Det blir en närapå hätsk stämning bland kommentarerna. Själv tycker jag - även om jag har katt som är ute nu och då - att räven ska få leva.