Dagens fönster ...
Hon är duktig på att upptäcka fyrfotade vänner som tittar ut över världen, ja, hon den här madamen i Portugal.
Tack! säger jag.
Dagens fönster ...
Hon är duktig på att upptäcka fyrfotade vänner som tittar ut över världen, ja, hon den här madamen i Portugal.
Tack! säger jag.
Söndag i slutet av januari ...
Dagens fönster och lite till ...
Det bästa jag vet ....
Nästan.
Men vem kan sitta stilla och inte bli sprittig i benen när man lyssnar till detta?
Tre minuter in i filmen börjar det.
Spridda skurar från en bra dag ...
Kväller ....
Tittar på ....
Målningen gjordes av Eva Grelsson. Känner igen min lilafärgade linnejacka och pelargoniorna i fönstret. Och stockrosorna som jag olovandes planterade under fönstret.
... Antikrundan från Ystad och förstår precis varför jag trivdes så bra där.
Inte ett enda bekant ansikte upptäcktes.
Vi pratar ibland om hur det blir om den ene av oss går hädan före den andra.
(Ja, det händer ju inte sååå ofta att båda tackar för sig samtidigt).
Skulle jag bli ensam kvar, då blir det flytt till Ystad.
Livet ...
Översvämning ....
Så här skriver min syster i ett mejl från förra veckan:
Nästan en frälsningsupplevelse ...
Just så var den kvällen.
Glömde: Manus och regi: Michael Dweck och Gregory Kershaw.
Här en recension av filmen av tv 4:s Wanda Bendjelloul.
Möte med äldre män ...
Mitt emot mig sitter en inte-så-åldersstigen herre, nämligen pv .., och han är nu inne på det trettioförsta av femtio prov i naturkunskap. Idag extrajobb på ett annat gymnasium, nu var det fordonsmekaniker som skulle ha honom i matematik. Han kom hem, nöjd och glad, någon hade sagt han var en bra lärare. Så roligt för honom!
Då solen strålar hinns mycket med. Gemensamt tvättade vi bilen .., golvet i badrummet togs också .., jag räfsade ute på västra sidan .., och dessutom har jag skrivit ett långt brev - för hand - (hennes dator fungerar inte) som ska postas när jag om en halvtimme kör in till stan för att bekanta mig ett antal hundar, samt deras "hussar", nämligen dessa.
Nu gäller det att kolla så mobilens batteri är igång, ty det är koll av covidpass och inte många platser i biosalongen, munskydd får följa med och besökare ska helst bara gå raka spåret till sin reserverade fåtölj.
Pv, han cyklar strax iväg till grannflickan, hon som behöver hjälp med matten, för tillfället gäller det "derivata, deriveringsregler, kurvors lutning och såna grejer", säger han.
Jaha, ja.
En resa långt bort ....
Tisdagsfönstret ... och en katt som kunde varit pElle.
I affären ....
..., möter charmtrollet August som hunnit bli åtta år.
Överlycklig att jag kommer ihåg hans namn (blir jag, alltså).
August har, tillsammans med sin mamma, tittat på innebandymatch och är sprittig och glad.
Jättelång kö vid kassan.
"Men Bettan, kan du inte sätta dig i den andra ...?" säger en äldre herre.
Nej.
Men jag hämtar alltid så rara Annika.
Hon tar hand om det hela och vips har allt löst sig.
Dagens fönster och en halv man ....
Det här med humor ....
Snavade över ytterligare nånting annat. .
Tänkte att .., så viktigt det är när människor har humor.
På dejtingsidan brukade män ofta skriva "jag är si och så och väldigt humoristisk!"
Jag tänkte alltid: hur vet du det? Min humor kanske är helt annorlunda än din och människor som betonar att dom har just humor .., är kanske inte alls så roliga.
Men den här mannen hade i alla fall i mina ögon humor.
"Anders Wahlgren har under flera år fått möjligheten att gå igenom Sigrid Hjertén och Isaac Grümewalds efterlämnade brev, foton, filmer och tidningsartiklar. Det har varit en skakande läsning. De antisemitiska hoten som de utsätts för är till stora delar okända händelser. Genom tre års forskning har detta unika material från polisprotokoll, foton, privata brev och tidningsurklipp blivit en långfilm och ett kammarspel – en dialog för två skådespelare.
Anders Wahlgren (f. 1946) är författare och regissör. Han var anställd på SVT innan han startade produktionsbolaget Suecia Film 1989 och började frilansa. Han har gjort över 80 dokumentärer och tio spelfilmer. Hans dokumentär Sigrid och Isaac vann juryns pris på filmfestivalen i Montreal."
Dialogen utspelar sig mellan Gunilla Röör och Philip Zandén och jag tycker nog att det hela hade kunnat åskådliggöras på ett annat sätt. Det blir lite väl mycket teater av det hela, men i stort sett tycker jag att beskrivningen av paret Grünewalds liv - såväl privat som yrkesmässigt - var oerhört intressant. Att Isaac Grünewald - som ju var av judisk börd - blev så illa åtgången av kollegor och andra, hade jag inte en aning om. Att prins Eugén däremot var något av en mecenat för I.G. har jag förstått.
Följande kan man läsa från Bukowskis auktion när tavlan såldes för 850 000kronor.
”Jardin nr II (I trädgården, Fontenay-aux-Roses), visar Berthe och Ivan i trädgården. Iván sitter uppkrupen på en stol, djupt försjunken i en bok. Berthe, iförd en prickig sommarklänning, koncentrerar sig på sömnaden. Hennes mörka hår hålls på plats av en klarröd sjalett som står i skarp kontrast mot den solbelysta trädgårdssoffan. På det lilla cafébordet står en bricka med godsaker, lugnet och tystnaden hägrar och stadslivet i Paris känns avlägset.
Med denna målning uppvisar Sigrid sin utmärkta kompositionsförmåga. Den skissartade stolen i förgrunden skapar en rumslighet, tillsammans med grönskan som bäddar in trädgårdens väggar och avgränsningar. Konstnären tillåts briljera i sin färgbehandling när hon låter kontrastfärger stå mot varandra och skapa ett spänningsfält som vibrerar. Lugnet till trots skapar färgerna liv och glädje och Sigrid låter oss ta del av ett lyckligt och idylliskt ögonblick av familjen Hjertén/Grünewalds franska sejour."
Torsdag ....
Dagens fönster ...
Spridda skurar och sånt som gör mig glad ...
Eva har alltid med några bilder eller teckningar, precis så var det även idag .., som här där hon fångat den halvlånge i ett telefonsamtal. Så likt honom, ja, men lite lik Donald Trump också. Kanske är det luggen?
Så glad man blir över sånt här! Och att det är roligt med höns, det kan jag verkligen skriva under på. Höns är bland de trevligaste husdjur jag har haft .., och blir vi någonsin så skröpliga att vi måste hålla oss hemmavid, då kanske man kan skaffa höns och en tupp.
Ja, nu blev det längre än jag hade tänkt mig .., och så mycket spridda skurar blev det kanske inte, annat än i verkligheten. Undrar om någon av er som läser här skriver brev? Eller får brev?
I "Gunnars Rum" sitter pv och klinkar på pianot. Han övar ofta på det som tagits upp på måndagsträffen och senast var bara halva styrkan på plats.
"...sånt som gör mig glad", står det i rubriken.
Nej, jag har inte glömt det viktigaste: att friherrinnan äntligen fått en pacemaker inopererad! Efter att på morgonen ha haft kring trettio i puls, så ska den nu aldrig gå under sextio slag/minut och förstå vilken skillnad! Hurra! säger jag. Och om några veckor lär hon få ta ett dopp i havet! Ännu mera hurra!
Så är det just nu.
Dagens fönster ... och balkong.
Olen tulossa hulluksi ....
Köper oftast pocket, som är lättare att ha i handen. Därefter kan jag gärna skicka boken vidare, nej, det är inte så viktigt att ha den i bokhyllan, då det inte är ofta som jag läser om en bok. Jo, det har hänt. Frank Mc Court och de fåtal böcker han hann skriva, dessa läste jag om, men för övrigt: njae.
Men så är det ju det här med kostnaden. Hos Bokus och Adlibris kostar den föreslagna boken 209:- , men den är billigare att ladda ner hos Bokus (99:- och 114:- hos Adlibris).
Så tänkte jag att biblioteket i Harplinge .., där kan jag ju ställa mig i kö på den här Åsa-Larsson-boken. Problemet är bara att på min sida hos Harplinge bibliotek blir texten enbart på finska, så jag kommer inte vidare och inte hittar jag någon rad där jag begriper att det ska bytas till svensk text heller.
Jag får allt jobba vidare på detta.
Därav rubriken.
Dagens fönster ....
Och så blev det måndag ...
Dagens fönster ...
Och så här berättade hon:
Jo det är lite nackspärrsvarning med skyskrapor. Fast Houston downtown ar ganska gles så att säga så det blir inte så klaustrofobiskt här - breda gator och (tyvärr) många parkeringsplatser kvar från rivningsvågen på 70-talet.
När jag först flyttade till USA för 11 år sedan (!) så bodde jag i New York i 18 månader innan vi flyttade hit. Jag tyckte Manhattan var rätt klaustrofobiskt först. Det var sommar, väldigt varmt, rätt smutsigt och slagskugga på avenyerna. Och FOLK överallt - och jag hade ändå trängts i London i 10 år... Fast jag trivdes med stan.
Lite om mig - jag jobbar som biomedicinsk forskare. Jag flyttade till London 1992 för att avsluta min grundutbildming och sedan doktorera och har sedan dess jobbat inom forskarvärlden, först i London och sedan i NY och Houston. Flytten till USA var motiverad av jobben (min portugisiske man är också forskare och vi träffades i London). Blir vi inte kvar här så kanske vi tar oss tillbaka till UK eftersom vi båda trivdes bra där. Sverigeflytt känns långt borta, inte så konstigt kanske eftersom jag snart bott utomlands lika länge som jag bott i Sverige...
Annat - älskar att läsa! Vänster tumme upp (förstås?)
Efteråt ....
Nej, inget bad idag, men kanske i morgon?
Nu har vi haft trivsamt besök av Tommy och Karin och deras hund Lykke. Harry blev galen av glädje när dom kom, men visste liksom inte om han skulle morra eller ..., så han skrek rakt ut, ungefär som när Maria kommer med Charlie och Steven.
Det gick jättebra med fina Lykke och nu vet vi det, att henne kan vi utan problem (hopefully) passa om dom ska åka bort. Mjuk och fin var hon.
Helt ärligt blir jag alltid lika stressad av att bjuda Tommy på middag. Han är - precis som sin far - otroligt duktig på att laga mat och lägger ner timmar vid spisen för en middag. Själv är jag tvärtom. Jag skulle kunna äta filbryta hela veckan och orkar aldrig med några längre recept. Eller .., jag är väl kanske inte så intresserad.
Nu blev det lammstek i ugnen (liiiiite sega bitar var det, men det var nog inte kockens fel) och potatisgratäng och så grönkålssallad till. Glad blir man när gästerna tar om av maten!
Vid femtiden skulle pv cykla iväg och ha mattelektion med grannens dotter, så då tackade ystadborna för sig.
"Nu kommer säkert Sigge hem på studs, ja, när han ser att fältet är fritt", sa jag.
Det tog inte EN minut, så hörde jag honom i pannrummet.
Nu ligger han och sover på soffan.
Hos Irene i Hemmingen ...