Dagens fönster och lite annat ...
Dagens fönster fångades igår, fredag. Så här var det.
För ett par år sedan revs en sommarstuga uppe i slänten, på samma sida som vi bor på, men två hus bort.
Ett nytt bygge påbörjades - ett hus på järnpålar och med ett slags panoramafönster nästan uppe i trädtopparna!
Vi var nog inte helt ensamma som funderade och tänkte .. "men vad i all världens dagar .?"
(Förutom min Anders som genast tyckte om det, ja, fann det spännande!)
Jo, det var dottern till förra ägarna som nu lät bygga sig ett hus som verkligen är annorlunda i ordets rätta bemärkelse! Och sååå läckert har det blivit!
Det är liksom inga räta vinklar .., väggen mellan kök och vardagsrum är som en böljande havsvåg på vänster sida och när man går förbi där, är det lätt hänt att man ( iaf jag själv) drar med fingrarna längs den vackra väggbeklädnaden i trä.
Köket är stort och fönstret (som täcker hela gaveln) vetter ut mot Ejdervägen. En balkong finns där ute och när man står där, är man halvvägs uppe bland trädkronorna. Det här fönstret (längst uppe) vetter mot öster och mot oss.
Att Annelie arbetar som scenograf - bland annat åt SVT - är inte svårt att se, då, när man vandrar runt i huset.
Igår var vi där på besök, då pv skulle vara denna rara människa behjälplig med att sätta upp en hylla i badrummet.
Och även där märks hennes kreativa ådra, som väl är mer som en kroppspulsåder.
Det är så påhittigt alltsammans.
Medan hyllan kom på plats, fick jag titta mig omkring. Lutad mot köksväggen stod den här tavlan och jag föll pladask! Men .., så fin!
Den hade Annelie köpt i Ystad och inte visste hon konstnärens namn, enbart initialerna: C.K.
Å, den hade jag mer än gärna betalat en bra slant för!
Och det är långt kvar tills hon helt har kommit i ordning .., det är kartonger här och där och hon visar hur det ska bli, men vem bryr sig om hur det är hos andra .. ? Inte jag.
Det är ju bara perfekt .., såna människor kan man lätt som en plätt bjuda hem, utan att känna städtvånget och dyker hon/dom upp utan högtidlig inbjudan, så spelar det ingen roll. Då vet man i alla fall att det är självvalt.
Själv slog jag mig ned ute på terassen, vilken är helt gruslagd - egentligen inte alls min melodi - men det var ju hur fint som helst.
Där satt jag i solskenet och Annelie kom med sorbet från Sia-glass i Slöinge och nu tyckte jag t.om att skålen var finare än mina egna ,-).
Fler fönster och bilder kommer.
Och tack du rara Annelie (som liksom en annan madame, ofta går i en älskad sticketröja) att du lät mig vandra runt med mobilen!
Tack, tack, tack!