Tisdag känns som söndag ...

Ja, i  alla fall när pv har haft klämdag och ska arbeta i morgon. 

Nu närmar det sig slutet. Bara tre dagar kvar. 

Har jobbat på bra även idag. Rensat ogräs såväl här hemma, som hos grannen som förlorat sin make och ännu inte kommit ned till Halland .., fyllt på med jord bland rabarberna .., hälsade på hos pv i hamnen och tog med mig varm mat till honom.  En enda segelbåt kom in i hamnen - hemmahörande i Karlskrona och hade Bohuslän som mål -. 

Alla tio ställplatserna var upptagna ., alla hade hund med sig, berättade pv, som tittar till dem alla och frågar om där är några bekymmer. 

"Otroligt så nöjda alla är med hamnen!" säger han efteråt och det kan jag förstå, den är så lagom liten eller stor och på något sätt så gemytlig.

Det var alldeles för varmt ute för Harry,  så han fick bli kvar hemma. Badade två gånger .., simmade en bra stund .., nitton grader i vattnet påstod en kvinna, men det tvivlar jag  på. Sjutton, kanske. Tre unga töser kom cyklande och badade länge, skrattade och hade sig, tills en mobiltelefon ringde. 

"Det är din mamma, skynda dig!" ropade den av flickorna som var närmast stranden.

Nu kväller. 

I skrivande stund "Utrikesbyrån" med Rebecka Randhawa som bra programledare. Det handlar om Ukraina och Wagnergruppen. 

Annat ..? Från Mallorca kommer en videofilm med en yster 4-åring som sitter i en bil och pratar med sin mormor och precis som sin farmor, hötter han med pekfingret när han blir ivrig och VERKLIGEN vill berätta nånting viktigt. Flygresan hade gått bra och minstingen sov gott. Å, så roligt för dem alla!

Nu kommer en jamande Sigge in och propsar på nykokt fisk, men se, det blir inte förrän i morgonbitti.

Så är det här just nu.

Olika liv ...

Lämnar värmen där ute och går in. Potatis hamnar i en kastrull .., jag tänker mig matjessill och gräddfil (med gräslök förstås) till någon slags lunch och pv väljer nånting annat, då han inte tycker att sill är en njutning. Det spelar heller ingen roll. 

Innan jag gick in, plockade jag hundkäx och satte i en stor glasvas på trädgårdsbordet. Doften förde mig långt mer än hundra mil norrut. Hem. Stigen nere vid sjön var kantad av just hundkäx. 

Sätter mig i soffan Ektorp och väntar att på att potatisen ska bli klar. 

Skrollar runt lite. Hamnar hos "Ukraine defence" som jag har följt sedan tidernas begynnelse, det vill säga, sedan kriget började. Ser en videofilm från den sprängda dammen i Ukraina. Ser oändliga vattenmassor och läser om en vattenhöjning med tio, tolv meter. Ser en hund som fastnat i nånting och håller på att drunkna, men en soldat kämpar för att få loss den. Ser ett rådjur som skakar av köld. Tänker på kor, hästar, får, små lamm, älgar, sjöfåglar, barn, katter och kattungar .., barn som förlorar allt. Läser om människor som flyr för livet .., om gårdar och jordbruksmarker som dränks av vattnet ., och hur svårt det är att få hjälp. 

Känner en vrede inombords som är mer än obeskrivlig. 

Tänker att om jag inte är det redan - så blir jag galen -.

Några extrafönster just idag ...

 

"Hej Elisabet! 

Visst är det så att du gillar fönster? Dessa finns på ena gaveln på Helgerums slott. Tre st är nog blindfönster. 

Jag var ute på ljuvlig cykelrunda nu på morgonen och kunde inte låta bli att fota. 

Så vackert ute nu, så man blir alldeles lyrisk!

Fin nationaldag till er på andra sidan landet. 

Elisabet."

//Tack min namne! Det var omtänksamt av dig!

Tisdagsfönstret ...

 ... vetter mot havet till - mot väster, alltså - och finns i det gröna huset här på Ejdverägen. 

Annlies hus, alltså. 

Heja alla kvinnor som låter bygga sig ett hus efter eget huvud! tänker jag. 

Min egen syster är en av dem .., även om hon inte lät bygga huset, men hon köpte sig i alla fall ett sådant hus som hon önskat sig, ute på skånska bonnalandet.

En måndag ...

Kanske är det effekten av någon slags måne, men oj, så mycket energi som tjoppade fram den här dagen! Hann nästan allt jag hade tänkt mig och så hann jag pusha på pv också. En taklist som vilat sig i två års tid kom äntligen på plats i uterummet och tillsammans hjälptes vi åt att försöka rengöra sofföverdraget - det som är så tungt att det inte går att köra i tvättmaskinen -, inte vår, i alla fall. Det blev i alla fall inte sämre.

Så blev det lunch hos grannen Birgitta ("Tareqs kyckling med soltorkade tomater"= underbart gott!) och på eftermiddagen jobb i hamnen för pv och dit kom Eva och den halvlånge och bjöds på pv:s rabarberpaj. Två timmar i solskenet. 

Ett dopp i havet för min del. Nitton grader varmt, sa en kvinna som hade badtermometer med sig. 

Och tänk, i natt vid tretiden kommer taxi och hämtar sonen med familj och så bär det av till Mallorca - bjudna av generösa och rara svärföräldrar  som också ska med.

Sååå spännande! Han som är fyra år gick i säng ovanligt tidigt ikväll, för att tiden skulle gå fort fram till avresan. 

Och så har jag själv lärt mig att se skillnaden på herr och fru Rödstjärt. Bara en sån sak.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan och fönstret finns i Sarajevo. "Här kommer morgonens skörd! Det sista (det här, alltså) är lite sorgligt. Det är en skola och jag antar att varje plakett är någon som dog i kriget. Om anställda eller tidigare elev vet jag inte, men de verkar ha varit vuxna i alla fall."

Tack, tack! säger jag.

Dagens fönster och lite annat ...

Dagens fönster fångades igår, fredag. Så här var det. 

För ett par år sedan revs en sommarstuga uppe i slänten, på samma sida som vi bor på, men två hus bort. 

Ett nytt bygge påbörjades - ett hus på järnpålar och med ett slags panoramafönster nästan uppe i trädtopparna! 

Vi var nog inte helt ensamma som funderade och tänkte .. "men vad i all världens dagar .?"  

(Förutom min Anders som genast tyckte om det, ja, fann det spännande!)

Jo, det var dottern till förra ägarna som nu lät bygga sig ett hus som verkligen är annorlunda i ordets rätta bemärkelse! Och sååå läckert har det blivit!

Det är liksom inga räta vinklar .., väggen mellan kök och vardagsrum är som en böljande havsvåg på vänster sida och när man går förbi där, är det lätt hänt att man ( iaf jag själv) drar med fingrarna längs den vackra väggbeklädnaden i trä. 

Köket är stort och fönstret (som täcker hela gaveln) vetter ut mot Ejdervägen. En balkong finns där ute och när man står där, är man halvvägs uppe bland trädkronorna. Det här fönstret (längst uppe) vetter mot öster och mot oss. 

Att Annelie arbetar som scenograf - bland annat åt SVT - är inte svårt att se, då, när man vandrar runt i huset. 

Igår var vi där på besök, då pv skulle vara denna rara människa behjälplig med att sätta upp en hylla i badrummet. 

Och även där märks hennes kreativa ådra, som väl är mer som en kroppspulsåder. 

Det är så påhittigt alltsammans. 

Medan hyllan kom på plats, fick jag titta mig omkring. Lutad mot köksväggen stod den här tavlan och jag föll pladask! Men .., så fin! 

Den hade Annelie köpt i Ystad och inte visste hon konstnärens namn, enbart initialerna: C.K.  

Å, den hade jag mer än gärna betalat en bra slant för!

 

Och det är långt kvar tills hon helt har kommit i ordning .., det är kartonger här och där och hon visar hur det ska bli, men vem bryr sig om hur det är hos andra .. ? Inte jag. 

Det är ju bara perfekt .., såna människor kan man lätt som en plätt bjuda hem, utan att känna städtvånget och dyker hon/dom upp utan högtidlig inbjudan, så spelar det ingen roll. Då vet man i alla fall att det är självvalt. 

 Själv slog jag mig ned ute på terassen, vilken är helt gruslagd - egentligen inte alls min melodi - men det var ju hur fint som helst. 

Där satt jag i solskenet och Annelie kom med sorbet från Sia-glass i Slöinge och nu tyckte jag t.om att skålen var finare än mina egna ,-).

Fler fönster och bilder kommer. 

Och tack du rara Annelie (som liksom en annan madame, ofta går i en älskad sticketröja) att du lät mig vandra runt med mobilen! 

Tack, tack, tack!

Bäst idag ....

 

... frånsett besöket av Hilda och Edvin, det är ändå den lilla Rödstjärten som gör oss den äran mest hela dagen. 

Enbart för den fågelns skull har jag förbjudit pv att kapa eller helt ta bort det döda plommonträdet och jag har gullbett honom att låta trädgårdsspaden stå upprätt i potatislandet, ty ingen tycker så mycket om att sitta lite högre - med fri utsikt - som Rödstjärten. 

Där, på spadskaftet, håller den till en stund ., sitter och darrar på stjärten, för att sedan flyga vidare .., från den ena upphöjda positionen till den andra och mellan varven: ett besök i körsbärsträdet; det höga, det som står nära gärsgården. (Ja, jag vet .., gärdesgården). 

Näst, näst bäst var dom här rosa skönheterna. Flocknäva, tror jag är namnet.

Vinet ....

Det var det här rosévinet vi bjöds på, Bert. 

Den Halvlånge (Ulf) sade att "Ja, rätt mediokert, men inte så dumt till laxen!"

Jag tyckte att det var jättegott till maten. 

Pris: 99:-.

Lördag ...

 

En hel del på agendan idag. Vägbulorna ska komma på plats, jag ska binda upp blommor som nu håller på att tippa överstyr och allt har vattnats. 

Pv kom tidigare på morgonen in med tre jordgubbar från växthuset (har spridit sig dit själva) .., en avsats i trä mellan altanen och "bron" måste åtgärdas innan någon snavar och bryter ännu en handled - eller värre saker än så -. 

Kanske en sväng till båten och ett måste är att köpa ägg från hönseriet på andra sidan kustvägen. 

Vi har haft Hilda och Edvin på campingbesök och det var spännande värre för gossen som om knappt två månader fyller 5 år och nu har en LÖS TAND. 

 Nu har de givit  sig av till ännu en campingnatt några mil härifrån, till Skärshults camping med  badbrygga och allt. Och här vankas 11-kaffe.

Dagens fönster ...

 

Så här skriver avsändaren, som är annannan: "Här kommer det första fönstret jag fångade i Sarajevo. 

Det blir nog fler, för jag ska vara här tills tisdag!"

// E. skriver: Egentligen borde jag kanske ha sparat det här fönstret till den sjätte juni, men nej, jag lägger in det idag. 

Och tack du flitiga fönsterfångerska! säger jag.

Anteckningsboken ....

Igår eftermiddag var vi bjudna på middag hos Eva och den halvlånge i Haverdal. En sak vet man bestämt när man kommer dit: det är att man får supergod mat och igår var inget undantag ., då serverades en ljuvlig laxgryta med färskpotatis och sockerärtor. Till detta ett tyskt rosévin vars namn jag har glömt, men gott var det.

När sommarhuset blev deras, följde hela möblemanget med, men nu hade den uttjänta soffan fått tacka för sig (virket fick pv ta med hem) och en ny soffa - Äpplaryd från Ikea - stod så fint på samma plats. Soffor numera är så djupa, tycker jag .., så där så jag alltid får bunkra upp med kuddar bakom ryggen för att få stöd. Den här var helt perfekt! Ingen kudde behövdes!

"Vi lägger bara ett täcke över soffan, så kan Harry ligga där som han brukar göra ...!" sa Eva. Så oändligt omtänksamt. 

Pratet gick som vanligt fram och åter. Det handlade om allt från den grundstötta segelbåten i vår lilla hamn .., till olika egenheter .., och om husköp och jag berättade att igårkväll var första natten för äldsta dottern, ja, på sin nya tjänst på Danderyds sjukhus - nu på akuten -.

Och Eva berättade - apropå sjukhus - om när hon var inlagd på Huddinge sjukhus och sååå fascinerades av hur många olika nationaliteter det vimlade av bland personalen! 

"Jag brukade frågade dem var de kom ifrån och alla berättade glatt och jag fick ett anteckningsblock där jag skrev ned de olika länderna. En kvinna berättade om sin uppväxt i finska Karelen. Hon var sjuttiotvå år och arbetade natt .., hade tolv syskon och uppväxten hade varit så fattig och hon var den enda av dem som emigrerat till vårt land. Och där var en kvinna från Mali som berättade att hon reste hem en gång per år för att träffa släkten och att flygbiljetten var så dyr .., ja, jag har kvar den där anteckningsboken förstår du, men den är nog hemma i Tyresö och jag var ju rätt så pigg och tyckte att det var långtråkigt, utom just detta då ..", förklarade Eva leende. (Mobilbilden ... Eva visar svampen som plockat ., det var då när hon var piggare och mera rörlig).

Man kan ju bara tänka sig hur vårt samhälle skulle fungera, ja, UTAN alla dessa till vårt land komna människor! Tänk, vilken tillgång! 

Så var det igårkväll.

 

Fredagsfönstret, DN:s nutidsquiz och lite till. 

 .... finns i det gula huset på kullen, allt uti landet Halland. 

Strålande solsken även idag, men oj, oj, oj .., så förfärligt torrt det är i markerna. Tänker, var gång jag går med Harry i hästhagen (där inga hästar är numera), att måtte det inte ta eld i all torr ljung, då vet man inte hur det går!

Resultatet på Nutidsquizzen blev 9 rätt av 10. Hade fel på skolfrågan. Pv hade samma resultat, men skrev aldrig vad som felades. Jag tror att han har gissat fel på Litteraturfrågan, fråga 7.  

Rubrikerna i dagens DN eller på nyhetsprogrammen får mig att tappa tron på mänskligheten. Knivslagsmål (!!!) i Eskilstuna .., svenska fängelser bågnar och räcker inte till .., en ung man är skjuten utanför en Icabutik i Västerås och en nazist lär ha varit ledare för huliganerna i läktarbråket nyligen.

Tröstar mig med att större delen av jordens befolkning ändå är snälla människor. 

Uppdatering: Jo, det var som jag trodde, pv hade fel på litteratur/böckerfrågan. 

 En torsdag i början av juni ...

Cyklar till hamnen och kollar den segelbåt som igår gick på grund vid själva gattet - eller vid inloppet till hamnen - och som hamnkaptenen, pv och en annan man som kom där på slutet, kämpade med i timmar, för att meddelst handkraft få till en säkrare plats. Den satt rejält fast i dyn - är nog helt enkelt för djupgående för att komma in här; lägg därtill ovanligt lågt vattenstånd.

Halvvägs mötte jag hela skocken med får och tänkte att bättre kan man väl inte ha det, tänk, att lulla omkring i flock och med fläktande vindar från havet intill. 

Å, så fint det är i hamnen. Den är välskött och har i vår fått tjugo nya medlemmar. Under och just efter pandemin blev det ett tapp .., det var många som tyckte sig ha blivit för gamla för att vara ute på sjön, men nu fylls det på. 

Varken i fjol eller i år har vi någon båt i vattnet, inte i Stensjö hamn. Den är helt enkelt för grund. 

Kommer hem .., dukar ute på altanen för 11-kaffe, då friherrinnan ska komma på besök - hon har ändå vägarna förbi - efter att ha varit i Ullarp och köpt bruna ägg. Vi blir sittande en bra stund ,, parasollet är uppfällt och Harry och daghunden Bessi ligger i skuggan och sover. Sigge gömmer sig i uterummet .., håller noggrann koll på Bessi som gärna skulle vilja fånga honom, kanske till och med äta upp honom.

Efteråt läser jag DN på nätet. Det är enbart elände, ja, rena klagovisorna. Aktierna rasar .., många har satsat på SBB (jag känner i alla fall en av dem) och han som är VD - Ilija Batljan - tycks bekymrad, vilket nog är en underdrift .., kanske mera panikslagen. Och kronan tappar i värde ..., "Mäklare lurade säljare - köpte bil för pengarna" lyder en rubrik. En annan: "Regeringen kallar till möte om bostadskrisen."

Tar mig i stället an min systers dagliga mejl från Australien. Hon har varit sjuk, men är på bättringsvägen. Kallt och ruggigt väder har dom också. Hon tipsar om en - i hennes ögon - bra bok, författad av Adele Parks. 

"Den handlar om en vanlig engelsk familj som vinner 17 miljoner pund och vad som händer sedan. Jag retar mig enormt på pappan ...", skriver min syster. 

Här, flödar solen. Ormbunkarna (säkert någon slags bräken .., men jag skriver ormbunkar) växer så det knakar och små, små skott dyker upp dagligen. 

Nu blommar blåregnet och Ingrid-Bergman-rosen har fått knoppar, liksom pionen. 

I växthuset räknar jag till tre nästan mogna jordgubbar. 

Själv har jag bakat en citronkaka och ska nu ta Harry på en kort promenad .., han plågas hemskt i värmen.

Dagens fönster ...

  ... fångades i Stockholm i början av juni år 2010 och det var jag själv som höll i kameran - ja, då var det nog verkligen en kamera - och inte en mobiltelefon.

 Och idag ... 

... fyller den alltid så rara mossfolk år!

 

Karin, alltså. 

Hurra, hurra, hurra för dig och tack för att du håller igång bloggandet!

Det är alltid lika intressant att följa din och din familjs vardag (och helg)!

Till Lidl ..

... åker vi inte  alltför ofta, kanske varannan månad och då är det egentligen bara hundgodis vi köper. 

Så här  - bilden - ser det ut och det var friherrinnan som brukade ha detta hemma hos sig - kanske till daghunden Bessi - och så brukade Harry få någon pinne eller två och SOM han tycker om dem!  

Jag brukar dela 1 pinne i sex delar och gömma dem på tomten och så får Harry leta och oj, vad han blir ivrig!

Idag bad jag pv att köpa hem mer av detta och han kom hem med en förpackning! EN! 

"Ja, men du sa inte hur många ..?" protesterade han. 

Ibland är det som att man till män måste ha en exakt detaljerad inköpslista. 

Nåja, vi får väl se till att ha något fler ärende in till Halmstad.

När vi förra helgen besökte sonen med familj i Skåne, upptäckte jag en Wettextrasa som inte var av denna världen! Glöm tunna exemplar från Ica eller Hemköp .., det här var wettextrasornas Rolls Royce!

Så här ser dom ut och  dom är tjocka och suger upp nånting så otroligt!

Inköpt på Lidl. 

Då blir det alltså två inköp och jag ska med nöje nu torka diskhon eller  köksbordet .., allt med denna trasa! 

Halleluja!

Har man inget annat för sig ...

... kan man - efter flera timmar utomhus - sätta sig i soffan Ektorp med datorn i sitt knä (på en grön kudde)  - och så kan man titta på en dokumentär av Tom Aland; en dokumentär som handlar om filmaren Kåge Jonsson. Det blir ett personporträtt av en egensinnig herre, född i Graninge i Ångermanland, numera boendes på Lidingö i Stockholm. 

Och vilka filmer denne Kåge Jonsson har gjort! Jag minns med värme "Jag älskar dig Natasja!" (från 1999) som handlar om ett ryskt BB och människorna där (det var som från en annan planet!) och så fanns där ännu en som jag ska se om - om jag hittar den - jo, det gjorde jag nu .. - den heter "Bussresan" (Eller "Inte trodde jag det var så långt till Holland ...") och det är sån ljuvlig liten pärla (tillika en tidsmarkör från 1986) och mannen som heter Alfred .., honom hade jag nog lätt fallit för om jag hade varit i hans ålder. Den filmen finns att titta på här. 

Nu vet ni det.

Dagens fönster ...

..... finns i ett gult hus på den där bekanta (ja, någorlunda) kullen, allt uti landet Halland. 

Om ni visste hur mycket jag tycker om lådans gröna färg och hur knepigt det var att få till rätt nyans. 

För några år sedan hade jag en linneklänning i samma färg och den var så innerligt älskad, men nöttes helt enkelt ut.

Efteråt ... 

Idag var det begravning av sommarhusgrannen Jockum. I ett sms skriver hon som nu blivit ensam med de två döttrarna, att "Sorg är randigt, sägs det och det stämmer. Stunder av mörker och sorg varvas med glada stunder där det känns som vanligt."

Efter begravningsakten väntade samling i familjens trädgård - etthundrasjuttio vänner ville vara med -. 

På minnessidan vimlar det av minnesord och alla betonar de Jockums glädje och energi .., hans högljudda skratt och vilken fin vän och familjefar han var och där framträder en bild av honom som vi inte hade en aning om! Slalomåkaren, seglaren .., juristen .., ja, det är som att öppna en dörr till ett rum där man aldrig har tittat in.

För oss var han ju just sommarhusgrannen .., Jockum som var så glad och småpratade lite, frågade pv hur det gått på Vasaloppet och om han fortfarande arbetade .., ja, denne Jockum som klippte gräset i expressfart .., till synes alltid fylld av energi och med en sådan omsorg om familjen.

Femtiofyra år blev han och borde - mänskligt sett - ha haft så många år kvar, men så är det ju här i livet .., inget vet man om någon morgondag.

Populus tremula .... 

Jo, så var det .., att vi var i total avsaknad av kastanj, ek, bok, lönn och inte ett enda fruktträd hade jag sett hemma i Malå. 

Men asp, hade vi gott om. 

Dom växte nere i slänten mot sjön ..., och jag tyckte så mycket om dem. 

Idag när jag hade tittat över hos grannfrun Birgitta, upptäckte jag en kanske tonårig asp nere vid vägen ., inklämd mellan idegran och murgröna. 

Tänk, så vackra blad. 

Så oerhört enkla, men så fina. 

På engelska heter asp "aspen" och tremula på latin har väl med darrningen att göra. 

"Att darra som ett asplöv, lyder ordspråket. Och det är sant att aspens löv darrar vid minsta vindpust. Det beror på att skaften är tillplattade och mycket långa i förhållande till bladstorleken. Darrningen förhindrar skadeinsekter att få fäste på bladen." Så står det att läsa när jag googlar på asp. 

Att den tillhör poppelsläktet kan man kanske räkna ut av rubriken. På tyska heter asp "espe".

Dagens fönster ...

I slutet av maj 2009 kom det här fönstret till min inkorg och den som hade kameran redo, var Anitha Renström - hon som var sambo med Per-Erik - båda är nu döda sedan ett par år tillbaka. I mejlet skrev hon att "nu hade hon besökt paradiset!" 

Såväl Anitha som Per-Erik lämnade för något år Adak (några mil från Malå) för att bo i Skåne. Å, så dom trivdes, men så blev det flytt hem igen och det var där Per-Erik somnade in där han låg och sov. 

I fjol, i februari, var det Anithas tur. Här kan man läsa om henne. 

Tv-tips ....

"All världens byggskandaler ...", (eller Iögonfallande ikoner ...) heter programmet som finns hos UR Play. 

Jag tittar på det just nu, i skrivande stund. 

Här en länk.

Så intressant. "Isbergen" Århus och Gert Wingårds höghus (Scandic Hotel Victoria Tower) i Stockholm står i fokus bland annat. 

På SVT play finns vi även Studio 65, ett program som tar upp  spörsmål för oss äldre. Bra programledare är Kattis Ahlström och i det avsnitt som jag tittade på ikväll, handlade det bland annat om skönhetsoperationer .., att acceptera sitt åldrande - eller inte - och mycket annat. 

Studion i programmet är , i mina ögon, såå deprimerande. Ja,  det är väl inte så noga .., upp med några hotellgardiner bara, så blir det nog bra, tänkte kanske någon rekvisitör. 

Hej  på dig du! 

Är den inte alldeles vansinnigt vacker, den lilla fröken Penningört! 

Den påminner ju lite om eucalyptusblad som bland annat alltid finns i badrummet hos sonen i Skåne. 

Jag tror inte att det är han som köpt kvistarna och det är så fint. 

Den här skönheten  växte i dikesrenen vid rapsfältet här intill. 

Bladen lär kunna användas som krydda och/eller som smörgåspålägg. 

Påminner i smaken om vitlök och krasse. Nu vet ni det, om ni inte visste det.

Ny vecka, ny giv ...

Och solen flödar, men det är en kylig morgon, bara åtta plusgrader, säger pv som är på väg till jobbet. Själv gör jag i ordning frukost och medan ägget kokar, går jag ut och fyller på med solrosfrön i den där lilla träbehållaren från Skottland. 

Upptäcker Sigge som ligger och sover på soffan Ektorp i uterummet. Han tittar upp lite förvånat .., men borde vara van att se matte i nattlinnet och jag sätter mig hos honom och det blir en stunds småprat (eller mer som monolog) och jag frågar hur natten har varit och undrar om han tagit någon mus eller två, eftersom han inte kommit in och jamat efter mat? Han bara kurrar som svar.

Nyhetsmorgon på tv. Det handlar om det turkiska valet med president Erdogan som vinnare (tala om mannen med stenansiktet!), men också om barnmorskekrisen (vilket kan leda till att gravida kvinnor kan få föda på ett annat BB än det planerade, något jag egentligen inte tycker är så hemskt, eller egentligen inte alls ..,vad är alternativet .., att barnmorskor förbjuds att ha semester sommartid?) och så får vi se bilder från fotbollsderbyt i Sthlm där det hela urartade. Det övergår mitt förstånd att man inte lyckas porta dessa huliganer!  Äldsta dottern tjänstgjorde i sjukvårdsteamet på plats och fick plåstra om såväl poliser som ordningsvakter. 

 

Annat är trevligare. Tog en superbillig 2-månaders (tror jag att det var) prenumeration på Svenska Dagbladet, efter en annonskampanj vilken uppenbarligen fick mig på fall. (Korta notiser som skapade intresse, helt enkelt). Läser idag om Kjell Forshed, arkitekten som ritar vackra hus. 

Bilder visar några av hans alster .., det handlar om stadsdelen Hammarängen i Mariefred, Grimsta by i Upplands Väsby (där bodde äldsta dottern med familj något år eller två) och den nya stadsdelen Remonthagen i Östersund (bilden precis här ovanför, fotograf var Magnus Hjalmarson Neideman. Jag ÄLSKAR hur han komponerat bilden!). En bild på vårdcentralen i Sala finns också med. Artikeln är skriven av Elisabet Andersson och tack för denna intressanta läsning! säger jag.

Ja, så börjar en morgon i slutet av den ljuvliga månaden maj.

Födelsedag och Dagens fönster ...

Idag är det födelsedag för madame Hedgren i Trelleborg. Hon kan så mycket hon .., bland annat visste hon i juli 2012 att säden på bilden var korn; det var minsann inte det sämsta. 

"Korn har långa horn ..!" skrev hon, så att jag en gång för alla skulle lära mig detta. 

Många dagens fönster har hon fångat under årens lopp. Det här upptäckte hon i lilla Howth på Irland. 

Flexibel är hon också. 

En gång frågade jag bloggvännerna (det var på den tiden när många läste bloggar och var med på det mesta) hur deras besticklådor var "möblerade". Oj, så många besticklådor-bilder som kom susande och landade i min dator och det här var Kerstins.  Lite ovanlig sortering i lådan. Hmm. Jag tycker att det tyder på att hon är rationell och kan tänka utanför boxen.

Och jag skrev till henne: "Och majskolvar äter ni tydligen ...?" och får till svar att "Majskolvar?! Aldrig!""

Men dom ligger ju där nere till höger, majskolvehållarna?
Ja, det har hon ingen aning om .., hon såg dem först nu, det är väl nåt som Peter förde med sig in i det gemensamma boet. Underbart!

Så här skriver hon själv:

Gaffel, kniv, sked i den ordningen.
Fast det var då, i singellivet. Nu har vi bestickslådan på tvären och inget uttalat system, saker ligger där de får bäst plats. Fast ordning och reda är det!
Hedgrenskan.

Stor GRATTISKRAM till dig, Kerstin! Jag är så glad att du är kvar bland bloggvännerna!

Och fort går det!

Det är rent obegripligt hur trafikrytmen har förändrats det senaste två åren. På väg hem idag - och samma sak när vi körde ner i går - ser vi rena idotomkörningar och där kommer bilar av märket BMW (förstås), Porsche och (sorry Bert), även Audi, vilka inte bara kör om från vänsterfil till höger och därefter kryssar sig fram, nej, det är otroliga farter det handlar om! 

Jag minns bilsemestrar då vi färdats på tyska Autobahn och där, om man skulle byta fil, gällde det att verkligen ha ögonen öppna, ty långt-långt där bakifrån kunde det komma det som mera påminde om projektiler än bilar .., med hastigheter en bra bit över 200 km/h. 

För mig är det ett mirakel att det inte sker fler dödsolyckor!

Nåväl. Annat var trevligare. Det skånska landskapet förstås .., all blommande raps .., låglandet vid Landskrona och Ven där på andra sidan. Halland är minsann inte så pjåkigt heller. 

Innan vi åkte hemåt, hade jag sällskap till Ica i centrum hade jag också och när jag tvärmålade läpparna med "Angel Pink"-nyansen, ville mitt lilla sällskap göra likadant, så det fick han. Jag var på  v i p p e n  att säga att "du förstår, det är mest flickor/tanter som målar läpparna ...", men det stannade vid tanken (och jag skämdes lite över att den ens dykt upp) och han blev så fin, så fin i det rosa.

Medan färden gick norrut lyssnade vi till Radiokorrespondenterna Ryssland som var jätteintressant! Här finns en länk om någon skulle vara intresserad. 

I P1 finns som bekant många pärlor .., en programserie heter "Familjehemligheten" och idag valde vi ett avsnitt som var något över det vanliga. Rubriken på det avsnittet lyder: "Roberts hemliga mamma fanns i vänkretsen" och det ska jag säga .., att denne Roberts berättelse fick oss att sitta alldeles tysta under de 29 minuter programmet varade. 

Och lite så här var det under besöket. Pv rättade prov och hjälpte till att fixa en altandörr som varit hopplöst knepig att stänga .., själv hade jag mellan varven en liten knubbig krabat i mitt knä och 4-åringen visade farmor vad man kan göra med legobitar .. , man kan ha dem som prydnader på sina fingrar. 

Jag tycker så oerhört mycket om dessa ganska korta besök, men som betyder så oändligt mycket. Det blir ett sätt att hålla kontakten och vara med om barnbarnens utveckling - det går ju så fort i småbansåren -! 

I morgon är det pv:s tur (men han var ju med och är innerligt älskad av - i alla fall - han som är fyra). Då är det hämtning av Edvin på förskolan vid halv tre och så ett par tre timmar tillsammans och pannkaksgräddning (alltid samma rutiner) och så att gömma sig när mamma Hilda kommer, så där så hon får fundera var han som snart blir fem år, har gömt sig. Lika spännande var gång.

Dagens fönster .... 

... fångades i ett sovrum i Skåne och det var där vi låg och sov, natten mot idag. Jag skymtar min avplockade behå där till höger. Den borde tvättas i Remol .., finns det öht kvar och var det inte Remol som användes till blekning, eller minns jag fel? 

Vi gick till sängs och hade fönstret öppet på vid gavel, inte som på bilden. Vaknade vid tretiden av koltrastflöjtande och tänkte att något mer ljuvligt finns väl inte? 

Tre timmar senare kom en lite sömndrucken 4-åring intravande och kröp ner under farmors täcke. Vi pratade om Sommarskuggan .., denna till synes eviga följeslagare i den lille gossens fantasi.

Dagens fönster, förvandling .., veckans nutidsquiz och lite till ...

 

Fönstret finns här hos oss och hackspetten också. Igår fick fröhållaren besök av herr eller fru Kråka .., och hen ställde till det så att hållaren tippade överstyr, men detta ska åtgärdas idag.

Dessutom ska fönstret - äntligen - putsas, på såväl ut, - som insida.

Förvandlingen? Jo, det gäller experten som igårmorse fick någon slags hjärnsläpp hos SVT, men senare på kvällen var briljant! Så totalt underbart!

Läser hos SVT att det är stor brist på deltidsbrandmän i sommar. Det finns mycket här i världen man kan känna oro för .., - skogsbränder - är för mig är rena fasan. 

Eller bränder, rent allmänt. I veckan utbröt brand på Moostorps gård (i närheten av Slöinge) och en ladugård, samt en stycknings - och charkanläggning förstördes och ett 30-tal kor brann inne. Så hemskt!

 

 

Bilden t.h. Utdrag ur sms-prat med pv.

Nutidskrysset? Det gick - till min förvåning - bra.Visste med en gång att när  j a g  har fel på årtal, då klarar pv det (han har sånt fantastiskt minne när det gäller dylikt) och  jag skickade ett sms och fick svar en stund senare.

Jodå. Han hade gissat på två av frågorna, men det spelar ju ingen roll .., det blev ändå rätt. Själv hade jag fel på frågan om Världen. (Min fråga till honom skulle förstås vara: Vilka frågor gissade du på?)

Ordquizet gick sämre för mig. 7 rätt av 10. Veckans quiz ansågs LÄTT. Och det är det ju när man kan orden. Pinsamt av mig.

Nu är morgonens bestyr avklarade .., nu ska jag ut och titta till luktärteplantorna vilka hamnade i jorden igårkväll. Eller i rabatten. 

Sigge har inte visat sig på morgonen, Harry sover djupt, så där som han så ofta gör numera. 

Solen strålar .., och olika nyhetinslag fladdrar förbi hos SVT. Det är flyglarm över Kiev .., President Erdogan ser ut som den suraste mannen på jordklotet och kan i alla fall inte anklagas för att försöka charma in sig hos den turkiska befolkningen .., och Wagnergruppens ledare Jevgenij Prigozjin ser i ett tv-klipp ut som den allra värsta av män - så fullständigt rasande -, ja, frågan är om han inte puttar ner herr Erdogan till andraplatsen. 

Den platsen får han för övrigt dela med Alexandr Lukasjenko, presidenten i Belarus. Tänk om man hade vuxit upp i Kopys i Vitryssland i stället för i Malå, då hade jag kanske varit klasskamrat med denne lismande herr Lukasjenko, ty vi är jämngamla. I klass 7 A i Malå hette pojkarna inte Alexandr, utan Dan, Johnny, Bosse, Mats, Martin, Rolf, Gunnar, Torbjörn, Stig och andra namn som ytterst få gossebarn heter numera.

 Och sist av allt får jag tips om en bra dansk kriminalserie - "Dna" - vilken lär finnas på SVT Play. Tack för det!

Spridda skurar från en torsdag i maj ..

Torsdag. 

Planterar luktärteplantorna och dessa får njuta av Antjes fina planteringsjord, den som är så helt annorlunda än den som jag köpte i livsmedelsaffären. 

Nu återstår trådar som blomstren får klättra i.

Skriver en lista för att komma ihåg det som ska handlas hem i morgon. Hittar en annan lista .., aha, det var när vi skulle tillbringa nästan en vecka på Vindöns camping i Bohuslän. Ljuvliga dagar var det. Det var då det.

Pv rättar matteprov .., vita ark som täcker ekbordet där vi tidigare hade den stationära datorn. 

Har mycket att lyssna på. USA-podden, Radiokorrespondenterna Ryssland och så detta. Jaha, då visste vi det. 

Men vi  vet ju också att allt är mer eller mindre farligt - det går i vågor - och de allra flesta väljer ändå att ta det som passar en bäst. Somliga vet precis hur det ska vara .., andra vet och gör ändå tvärtom. Det är väl så det är.

Ångestfyllt ...

Och till säkerhetsexperten som idag på morgonen, i SVT:s Morgonstudion, tappade tråden helt och blev allt mer nervös .., vill jag bara säga: det är i allra högsta grad mänskligt .., det blir som en blackout och jag kan bara ana skräcken inombords. 

Jag har själv varit med om det - men inte i en tv-studio -. 

Du kommer säkert tillbaka!

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, ja, i mitt sovrum helt enkelt. 

Bilden togs nu på morgonen vid halvsjutiden.  

Fönstret öppet hela natten och jag har lyssnat till kattugglan och senare, till näktergalen.

Medan köttet  puttrar i järngrytan ...

... står jag och hackar champinjoner och tittar mellan varven ut genom fönstret. 

På gräsmattan ser jag ett sällskap starar och några småfåglar .., alla går dom och letar mask, nu när det har regnat i ett närapå ett dygn och kanske allra mest när vi själva (inkl. hund och katt) befinner oss inomhus. 

Det har varit en dimmig morgon och natten mot idag hördes kattugglans hoande hur länge som helst.

Nu är ekorren på besök. Och hackspetten har redan försett sig med solrosfrön.

I var sin del av soffan ligger Sigge och Harry och jag ska hänga ut tvätt. 

Å, alla dessa djur som sprider så mycket glädje.

Tänker på bilden AP skickade till familjechatten och jag vet inte var hon hittade den, men den löd så här .., skrivet med barn-stil: "Om du någonsin känner dig ledsen, titta på dina händer och tänk på alla söta djur som du har klappat."

Dagens fönster ...

... fångades av hedgrenskan, då på liten holiday på Själland. 

Huset finns i Helsingör. 

Tack Kerstin!

Så får vi veta .... 

... att vår sommarhusgranne Jockum Catoni, inte längre finns i livet. Den 15:e maj somnade han in. 

Nog hade vi tänkt att det var ovanligt att vi inte sett till dem under hela vintern och inte till påsk heller, ja, förutom en helg i vintras när Sara plötsligt dök upp, då hon ändå var å jobbets vägnar i Varberg. 

Den 14:e maj när vi var i Upplands Väsby, ringde hon och berättade att Jockum var så sjuk och att det nog närmade sig slutet. Ja, hon ville att  vi skulle veta.

Jag höll på att svimma. 

Jockum .., denne superenergiske man .., (nu spelar det ju ingen roll hur energisk man är om man drabbas av svår sjukdom, men jag blev ändå så ställd!)  .., och flera gånger har jag här på bloggen berättat om hans till synes outsinliga energi. Hur han, så snart bilen var tömd, började med gräsklippning av tomten (och nog måtte han ha varit världens snabbaste gräsklippare!), därefter var det trimmerns tur och ogräsrensning bland kullerstenarna (men där kanske Sara skötte det mesta ...) och knappt var det klart, så tog han cykeln och någon av döttrarna med sig och så susade dom iväg. Full fart! Hej å hå!

Eller så var det surfande i bra vågor eller SUP-brädor eller någon slags träning på tomten och sent om kvällarna när jag stod i nattlinnet och tittade ut genom fönstret, såg jag hela familjen - Jockum, Sara och de två tonårsdöttrarna - sitta tillsammans vid bordet i uterummet (som är inomhus) och ägna sig åt något spel och hur många gånger som helst tänkte jag att ..., jag har nog aldrig sett en mer sammansvetsad familj. Allt tycktes dom göra tillsammans.

Vid det här samtalet  fick vi veta att han varit sjuk för två år sedan och nu blev det återfall och metastaser och inget att göra. 

Dagen efter samtalet var det alltså slut. 

Femtiofyra år ung blev denne man, han som alltid tycktes så fylld av glädje till livet. 

Bilden tog jag ikväll och visar kullerstensgången till sommarhusets baksida.Till och med maskrosorna tycks bedrövade.

Titta-in-tips ...

Att smaken är som den berömda baken, det vet vi ju alla. 

Mig faller i alla fall Gebbe Björkmans alster i smaken! 

Här kan man ta en titt på dem. (Glöm inte att klicka upp bilderna!)

Här den tavla jag själv köpte jag av denne herr Björkman och som jag tycker så mycket om.

Tyvärr sitter den lite avigt till, ovanför byrån här till höger om mig, men åt det hållet faller inte ofta blicken. 

Den borde få en bättre plats.

(Lyssnar just nu till Mix Megapol. Så mycket bra musik ., det är nästan så att fingrarna mot tangenterna följer takten i musiken. Just nu Avicii med Without you ...

Ebba var sig inte lik ...

 Bilden: Strandskatan som ruvar på ägg. Tre stycken senast jag tittade. 

Igår, när pv kommit hem från jobbet (han räknar ner nu .. aldrig mera en fast tjänst!) blev det ett par timmar i Skallkroken. 

För varje vecka blir det fler båtgrannar att heja på.

Igår var Anders där, han den pratglade med skägg .., han som alltid drömmer om att finna den rätta - dvs en kvinna som delar hans intresse för segling, skidåkning och annat -. Alldeles enkelt är det inte. 

Anders har en tik (fågelhund) som heter Ebba och Ebba och Harry har alltid haft sån bra relation och ofta står Harry vid Anders båt och vill sååå gärna hoppa över till den där fina och smidiga Ebba. 

Igår var det helt annorlunda. Ebba låg under vindskyddets bord och när Harry närmade sig, var det nästan så att hon högg mot honom! Jag såg direkt att hon inte var sig lik och Harry tycktes så förvånad .., "men vad har hänt nu .., vi som är såna kamrater ...?" tycktes han tänka och lommade motvilligt därifrån (och vågade sedan inte gå förbi nära där hon låg). 

"Vad har hänt med Ebba ...? Hon ser inte frisk ut ...?" sade jag till hennes husse. 

Det visade sig då att hon, vid nio års ålder, nu har drabbats av cancer i bukspottkörteln och är under behandling. Stackars lilla Ebba .., så trött och slut på hon var. 

En vanlig måndag i slutet av maj var nio av tio ställplatser upptagna (bilden är från i höstas) och några av bilarna hade kommit från Tyskland. 

Vilken inkomstkälla dessa ställplatser är för Hamnföreningen!  Här finns en länk till Skallkroken med sååå fina bilder! 

Numera är det förtidsbokning av platserna som gäller, vilket nog är bra. 

Förr hände det ofta att husbilar stod i kö och väntade på att någon skulle ge sig av .., k a n s k e  kunde det bli någon ledig plats med utsikt över havet och härlig solnedgång till kvällsdrinken?

Just nu pågår en utbyggnad av piren .., en ramp byggs vid inloppet och det kan ju bli perfekt för två - inte alltför stora båtar - att där ligga långsides! 

Allt arbete sker på frivillig basis .., det är äldre män - förmodligen pensionärer allesammans - som bygger och har sig. 

Inkomsterna från ställplatserna gör att ekonomin i föreningen är väldigt stabil .., förutom detta (och rampen på andra sidan, den som syns på bilden), byggs nu också en mindre stuga, typ för hamnkapten/hamnvärden, ja, lite sånt.

Här under ett utdrag från föreningens hemsida.

"Tack vare flera pionjärers arbete kunde hamnplanerna förverkligas i mitten av 1970-talet. Grundkostnaderna med gjutarbeten, stolpar och annat hade beräknats till 4.5 miljoner av kommunen. Men genom att föreningen byggde i egen regi och oavlönat blev kostnaden bara 450 000 kronor. Genom ett system med arbetsplikt gjorde båtägare med olika yrkeskunskaper ovärderliga insatser. Alla kunde bidra med något.
I och med att det mesta utförts ideellt är hamnen idag skuldfri och dessutom ägare av hamnområdet. Det köpet blev klart 1996 till en kostnad av 240 000 kronor."

Dagens fönster ...

... fångades i fjol, när vi tillbringade några dagar i Berlin. 

Det här var bara någon halvminuts promenadväg från Transit Loft - hotellet där vi bodde - och jag tyckte så mycket om husen och själva gatan. 

Där fanns ett café ., några restauranger, en blomsterhandel och lite annat och ganska mycket - påminde det om Regementsgatan i Ystad ., i husen mitt emot gamla Sparbanken. 

Tänk, vad jag tyckte om Berlin! Eller: tänk, så jag tyckte om  stadsdelen Prenzlaurberg, där hotellet låg och såklart ännu ligger.

Nu är det kväll när detta skrivs. 

Klockan närmar sig elva och jag är trött. Har klippt mycket gräs idag .., och vi har varit i hamnen och fixat med båten. Kaptenen tilldelade mig såväl skruvmejsel som hylsnyckel och så dirigerade han vad som skulle göras. Det gick bra det med. Efteråt dopp i havet. Kanske femton grader varmt i vattnet. K a n s k e. Skönt efteråt - som alltid -.

   Ack, om man hade en hammock ...!

 

Femåringar ..., vilken underbar ålder!

Till min namne .... 

 

 ... som jag i ett inlägg för någon vecka sedan kallade för "Kristina" .., om du bara visste hur dessa frön av sorten Ponderosa växer och har sig!

Dessutom har det blivit plantor över till friherrinnan och hennes väninna i Steninge.

Nu ska det bli spännande att se vad det blir för ljuvligheter av dom små fröna - dom som låg tillsammans i ett melittafilter!

Nu säger jag det igen: TACK, du rara Elisabet!