Ja, det kan jag ju säga, inte är bilden tagen i landet Halland inte.
Nej, även detta är Houston, Texas och den som bor där är Cecilia och det var också hon som skickade bilden.
Jag får nästan svindel när jag tittar upp längs husväggarna och bara detta att kunna konstruera såna här byggnader, ja, det är för mig helt obegripligt!
Vilken ingenjörskonst!
Och man kan undra hur många människor som arbetar i en sån här byggnad!
Mer att läsa om Houston finns här.
Och här ..., kan ni se det vackra vardagsrummet hos fönsterfångerskan.
Om du vill Cecilia får du gärna berätta hur du hamnade i just den här staden och det här landet och vad du arbetar med.
Ja, och höger eller vänster tumme upp och så där ,-)
4 kommentarer:
Hon är bra på fota fönster, den där Cecilia! :)
(ljusslingefönstret älskade jag)
Den här bilden är ju fantastisk på ett helt annat sätt. Otroligt mäktigt!
Jag som inte reser utomlands (längre) och aldrig har sett sådana här skyskrapsstorstäder undrar hur jag skulle bete mig där som turist och med kameran i handen - nackspärr? ;)
Tack.
SoF: och jag känner att jag får klaustrofobi .., jag skulle nog aldrig klara av att bo med så höga hus omkring mig .., jag vill se horisonten!
Elisabet:
Jag tänkte något liknande om New York.
Tänkte att jag som tycker om öppna landskap skulle få klaustrofobi där.
Men eftersom många sagt att det är en fantastisk stad, så åkte jag dit med min mann i påsken för två år sedan. Det ångrar jag inte, och nu förstår jag vat folk pratar om när dom tycker at det är så trevligt där.
Det var breda gator, träd, blommor, små kvartersäffärer och serveringsställen. Central Park, Chinatown mm. Och vi tog en fantastisk båttur runt sta´n!
Museer, konserter, mysiga klubbar med fantastiska musiker mm mm... och väldigt trevliga människor!
Jo det är lite nackspärrsvarning med skyskrapor. Fast Houston downtown ar ganska gles så att säga så det blir inte så klaustrofobiskt här - breda gator och (tyvärr) många parkeringsplatser kvar från rivningsvågen på 70-talet.
När jag först flyttade till USA för 11 år sedan (!) så bodde jag i New York i 18 månader innan vi flyttade hit. Jag tyckte Manhattan var rätt klaustrofobiskt först. Det var sommar, väldigt varmt, rätt smutsigt och slagskugga på avenyerna. Och FOLK överallt - och jag hade ändå trängts i London i 10 år... Fast jag trivdes med stan.
Lite om mig - jag jobbar som biomedicinsk forskare. Jag flyttade till London 1992 för att avsluta min grundutbilding och sedan doktorera och har sedan dess jobbat inom forskarvärlden, först i London och sedan i NY och Houston. Flytten till USA var motiverad av jobben (min portugisiske man är också forskare och vi träffades i London). Blir vi inte kvar här så kanske vi tar oss tillbaka till UK eftersom vi båda trivdes bra där. Sverigeflytt känns långt borta, inte så konstigt kanske eftersom jag snart bott utomlands lika länge som jag bott i Sverige...
Annat - älskar att läsa! Vänster tumme upp (förstås?)
Skicka en kommentar