Vykort från Tora Hällsten, kund i Nilahallen hemma i Malå.
Aldrig att vi umgicks, träffades bara i kassan och hejade så där som man gör.
Och ändå .., tänk, troget har hon skickat hälsningar varje år!
Nu är Tora änka och skriver att hon tar bara en dag i taget.
Och inbjudan till konfirmation på Jylland, i Danmark.
"Dronningen" i eget majestät på frimärket och hennes taxar är utbytta mot lejon.
Ingen människa i världshistorien kan ha varit en sämre gudmor än undertecknad.
Jag visste helt enkelt inte vad det innebar .., "gudmor" .., det var mer som bara ett ord för mig och inte hade jag någon egen gudmor eller gudfar.
Men nu är pv och jag själv (trots mitt usla gudmorsskap) bjudna på gudbarnets konfirmation i Århus och det är väl lika så bra att man börjar banta på en gång.
Festen (som ska "holdes hjemme klockan 12.00) går av stapeln en söndag i början av maj och jag tackar "ja" och säger till pv att vi kan ta en weekend och bo på hotell i Skagen och kanske kan vi titta in i huset där Anna och Michael Ancher bodde; det var stängt sist jag var där.
Ett annat brev.
Handstilen är för mig helt obekant, men så öppnar jag och ler för mig själv.
Åååå, det är från hon som tycker så mycket om Mads Mikkelsen, ni vet, anna of sweden.
Och inne i små, vackra påsar, ligger lika vackra örhängen till uppmuntringslotteriet!
I Ystad bor Solbritt som jag ofta kallar för Solgerd, men nu vet jag.
Hon skickar en födelsedagshälsning .., ett stort vykort med gula, härliga tulpaner på framsidan!
Med Solbritt är det som med Tora i Malå .., vi träffades i affären och det var några minuters småprat .., och till min oerhörda glädje kommer - med ojämna mellanrum - filuriga kort och hälsningar från den madamen!
Och fler bokstäver som gör mig glad, ja, bilder också!
I går berättade Tankevågor (Lisbeth) i Stockholm om den där katten som hon hade sett under en promenad och så hade hon läst en artikel i DN som handlade om den som placerar ut dom här katterna (som ju såklart inte är levande, innan någon går i taket ..) och så snart jag kom hem, så skyndade jag mig att bläddra i tidningen och jo, där var det ju!
Så totalt u n d e r b a r t!
Det handlar alltså om "gatukonstnären" Max Magnus Norman (ursprungligen från Sundsvall) som gömmer katter flera meter upp i luften, eller ställer dem på vattnet eller uppe på en lyktstolpe!
Titta på bilden och katten under Årstabron!
(Klicka gärna, så syns det bättre ...).
Så här avslutas artikeln - som för övrigt är trevligt skriven av Josefine Hökerberg och med bilder av Erich Stering -.
Gatukonst är olagligt i Stockholm, men Max Magnus katter har mottagits med öppna armar.
Till skillnad från många andra gatukonstnärer opererar han helt öppet, i dagsljus.
- När jag skulle sätta upp Årstakatten stoppades jag av en polis, men det slutade med att han önskade mig lycka till.
10 kommentarer:
Ja, jag tyckte att det var en jättekul idé med katterna som Lisbeth hade skrivit om.
Och så himla roligt med alla brev och kort!
Själv är jag en jättestolt gudmor. Men idag är det väl egentligen mest symboliskt och upp till var och en vad man gör av det eller vilken mening man tilldelar det.
Så trevligt med alla brev i postlådan, är lite (mycket) färgstarkare och roligare än de på nätet ändå, bara handstilarna är personliga och intressanta. Kul med katterna, de har jag inte sett än:-)
Ja jag menar att handstilarna är personliga, "bara" det är intressant och roligt...kan låta som jag menar tvärtom:-)
mossfolk: ja, visst var det finurligt! Himmel, så roligt!
Monica: jag förstod vad du menade och håller med .., det är alltid intressant att se människors olika handstilar. Idag hade jag en gammal farbror i kassan som skulle skriva sin namnteckning på ett REK.
Ååååå, så vackert han skrev!
Snirkliga bokstäver ...., ett dubbelnamn som blev till rena konstverket!
Många gamla skriver alldeles otroligt fint. Tänkte på det när vi hittade alla brev i föräldrahemmet, hur släktingar präntat ned flera sidor så vackert, inte minst min farfar och vackra ord också till uppmuntring i smått och stort.
Monica: min pappa hade tagit en Hermodskurs i välskrivning, å, så vacker handstil han hade!
Man kunde se på mamma och pappas namnteckningar vem som kände sig starkast. Mammas uppåtspretande och ganska kraftiga bokstäver .., lutandes till vänster .., pappas pryyydliga och nästan romantiska, lite snirkligt .., till höger.
Samma storlek på alla bokstäver ..., långa staplar.
Mammas lite hit och dit.
Det var ungefär så dom var ,-)
Jag kan ställa upp i tävlingen för uslast gudmor. Jag kom inte ens på konfirmationen.
När jag nu såg tidningssidan om katterna så tänkte jag oundvikligt på din blogg: Pilarna!
Cecilia N: men pilarna har jag ritat dit ,-)
Jag måste säga att min handstil ser lite torftig ut när man jämför med Toras. ;)
Toras stil påminner förresten väldigt mycket om min mormors handstil. Och jag blir lite nostalgisk.
anna of sweden: vi kan säga att du hade väldigt bråttom ,-)
Skicka en kommentar