... inleds med fågelmatning.
Två stora, röda äpplen skivas tunt, tunt och läggs sedan ut under lilla eken.
Och så fylls fröautomaten på.
Det är knappt att mesar och titor kan hålla sig medan jag står där i kylan och öser på frön.
Efteråt blir det egenfrukost.
På tröskeln till lillrummet sitter harry och våndas över att inte få tigga vid bordet.
Och snart, om en timma precis, vankas hundmanikyr.
Jo, jo.
3 kommentarer:
Läget här:
Frukost till fåglarna ute på taket först.
Sen frukost med barnbarnet som fick hämtas ut på sjukhuset igår kväll när hennes bebislillasyster blev inlagd. :(
Snön faller och vi ritar katter och jag som är farmor längtar efter sms från KS som säger att allt ska vara bra igen.
Hoppas det går bra för Harry med klorna nu!
Måste fråga: jag tycker det pratas rätt ofta om kloklippningen? Hur ofta gör du det och växer verkligen hans klor så himla fort? Vår labrador Puck var sådär också, det var ett elände och vi var tre som fick hålla i henne och hon var alldeles hysterisk i blicken och mådde urdåligt. Till slut insåg vi att det där inte alls var bra för henne och lät hennes klor växa och slipas naturligt mot asfalt, is och skärgårdshällar. Någon enstaka gång fick vi klippa men för det mesta höll det sig bra, var förstås något längre än böckerna föreskrev men ingenting som besvärade varken henne eller oss.
Vår lilla pudel klipps aldrig. Hon har lagom långa klor och hennes klippmadame kollar varje gång om det behövs och det gör det inte. I "vilt" tillstånd är det ju ingenting som görs? Och du går ju jättepromenader med honom? Som sagt, bara en undran. För jag tycker faktiskt synd om honom, det såg eländigt ut på bilden när han gömmer sina tassar, putteliten.
Tankevågor: hoppas att den minsta kryar på sig snabbt nu! Som mor, - eller farmor (eller farfar/morfar) blir man så förfärligt orolig annars!
Monet: jo, dom växer snabbt och här är ju knappt någon asfalt alls och tämligen mjukt underlag utom just när han är vid klipphällarna, men där är han ju minst av allt.
Så .., jo, jag vill hålla klorna korta och har sett skräckexempel där klor nästan blivit som en ..., spiral, nej, huvva!
Och hur gick det hos kloklipperskan?
Underbart bra!
Han fick stå på ett bord och så gav hon honom lite godis och gosade med honom och vips, var det klart!
Jodå, framtassarna var väl inte nån höjdare, men hon var så snabb med tången, att det gick hur fint som helst!
Nu hör man inte när han går på köksgolvet ,-)
(Vi har kanske PRATAT mycket om kloklippandet, men därifrån till att ha kunna utföra det ...-)
Skicka en kommentar