Strålande sol och vi har varit på kort-prommis som ska bli längre, ja, senare idag.
Innan jag åker till affären.
Harry är morgontrött och kurar i loppisfåtöljen, den som han tror är hans.
Men först tittar han upp lite på matte.
På rumsbordet ligger gårdagens DN uppslagen.
Det var där jag läste om Tage Öqvist, uppvuxen i Råneå (Norrbotten), näst yngst av sex syskon.
Hans pappa var skomakare och mamman hattmodist.
Det här är alldeles underbara rader om en för mig helt okänd människa och alldeles varm i hjärtat blir jag när jag läser om den här Tage.
Efter att ha varit med om många äventyr till sjöss, söker Tage anställning hos SAS som navigatör och blir kvar där i hela sitt yrkesverksamma liv.
Så här skriver en av de tre sönerna -Jan -:
"Det kunde gå ett sus bland mammorna vid sandlådan i Hässelby strand när han gick förbi i sin mörkblå uniform. Vi barn visste att det alltid fanns något spännande och exotiskt som en ananas eller amerikanska tuggummin i hans väska."
Och lite längre ner i texten:
"Vid sjukbädden fanns språkböckerna.
De gav honom glädje och inblick i den språkliga samvaron.
Även språket, kunde han säga, är en resa mellan människor - till människan bakom orden.
Det sista han lakoniskt undrade över var ursprunget till ordet moloken.
Slutligen frågade han mig om jag visste vad eskatologi var för något?
Han väntade inte: Läran om de yttersta tingen - tror du att jag får lära mig något av detta dit jag är på väg?"
Tage Öqvist, född i Råneå, blev 92 år.
På morgonen har jag fyllt på fröautomaterna och lagt ut skivade äpplen, till stor glädje för alla koltrastar!
Ja, det är i alla fall vad jag inbillar mig.
"Aj, aj .., nu har sigge tagit död på en koltrast!" sa pv igår och pekade på några svarta fjädrar borta vid äppelträdet.
Det var just som harry stod och bet i allt det svarta och jag greps av ånger över att sigge ibland får vara ute dagtid ..., det är sigge som är intresserad av flygfän.
(Ja, harry brukar visserligen jaga fasantuppen som spatserar omkring här så malligt, men den klarar sig alltid).
Idag tog jag mig en närmare titt på den döda koltrasten.
Ja, det är väl nån ny sort förstås.
Och pv borde nog plugga på lite när det gäller det här med fåglar.
12 kommentarer:
Den "koltrasten" hade nog dött i vilket fall som helst förr eller senare...
Eller så ska han byta till en annan styrka på glasögonen... ;)
Tänk vad fantasin kan få till det :)
Skönt säger jag:-), de är så fina koltrastarna där de står och inte är de speciellt skygga heller så de kan nog lätt bli kattmat. Men Sigge är en väluppfostrad en tror jag;-)
Jag blev väldigt glad när jag fick se bilden på "koltrasten" :-)
Rexxie, Glada AnnKan, Monica och Mian. ja, jag blev också glad, kan jag säga. Vi har hittat en död koltrast hittills och den var INTE av plast ,-(
Han är ju sämre än mig ;)
:)
Ha ha ha....påminner mig om när vår första hund tog en padda ute i sommarnattens augustimörker på lilla ön. Vilken dramatik det blev. Vi trodde han hade svalt den!
Men när vi fick honom att spotta ut den visade det sig att det var en barkbit. ;-)
Får mej att komma ihåg ifjol vinter när jag trodde att ett bananskal var en hund...en mycket liten hund visserligen och i värsta snöyran men iaf!!! Det hela fick hur som helst en del att skratta mycket och ofta under ett par dar och det är ju bra. Att skratta alltså... :)
Till er alla: detta var alltså en plastbytta som man får när man köper sticklingar ,-)
Verkligen en ny sorts koltrast och jag ler åt bananen som var en hund ,-)
Anna: vi ska ta med ett fågelspel till Sälen! Var redo!
Harre VET att det är hans fotölj :)
AP: absolut!! Han älskar den fåtöljen!
Skicka en kommentar