torsdag 3 november 2022

Idag ...


.... är Harry sig själv igen. 

Igår irrade han mest omkring .., höll sig hela tiden nära pv, eller låg under bordet och kurade. Deppade. 

Var så orolig. (Säkerligen påverkad av läkemedel och kanske också av värk i såret .., och att det straaaamar på grund av suturerna).

Idag viftar han på svansen och är glad. 

Tar gärna emot ett tuggben och äter bra. 

Och äntligen .., vågar han slappna av .., och jag stryker honom över ryggen och huvudet (som är det bästa han vet) och han somnar och sover djupt på soffan Ektorp. 

Den eländiga tratten vilar på rumsbordet och jag sitter kvar i ena hörnan, vågar inte lämna honom ensam, då risken är uppenbar att han då kommer att slicka på såret - eller än värre - lyckas bita loss suturerna!

Tittar på programmet om New York .., och lyssnar senare till USA-podden.

Dagens fönster ...



Ja, faktiskt har nog aldrig fabrikör Johanssons fönster visats som "Dagens variant". 

Men nu, den tredje november, blir det av. 

Det är inte många gånger - om än någonsin - som jag har sett mänskligt liv vid huset (om är enormt stort). 

Jo, jag har träffat Johanssons son som bor där med sin sambo, men ute på tomten ..., nej, aldrig. 

Nära muren växer havtornsbuskar, vilka ger enorma mängder med bär. Någon - oklart vem - tar i alla fall hand om frukterna.

onsdag 2 november 2022

Efteråt ....


... däckar vi allihopa. 

Såväl pv som jag själv halvslumrar i soffan och det är evigheter sedan sist, men vi säger att det nog är anspänningen med harrys operation, ja, Harry är för den delen om möjligt ännu mera slut på  och går och lägger sig i min säng vid halv åtta. 


Men medan jag piggnar till, tackar pv för sig och säger godnatt. 

Och själv tittar jag på en dokumentärfilm i kanal 7, "New York, staden som aldrig sover", är titeln. Hur intressant som helst är det och i filmen får man följa olika personers vardag/arbetsdagar och det är precis såna här program som går rakt in i mitt hjärta.

Landet Halland idag ...

Eller "landet Halland" .., i alla fall en del av Halland. Den undre halvan, kanske. Någon gång .., kanske för sjutton år sedan, besökte jag Halmstad, men då inte i pv:s sällskap. 

Tänk, om man då hade vetat vad som väntade några år senare .., att det här landskapet skulle bli "mitt". Att jag skulle lämna Ystad som jag älskade så innerligt och våga språnget. Att flytta till ett gult hus på en kulle. Och nya arbetskamrater. 

Så här såg det ut i morse när vi var  på väg med Harry till sjukhuset. Nu är snart eken helt avlövad och förstå, så mycket ljusare det blir i vardagsrummet!

I morgon kan vi nog ta oss an precis allt löv som fallit till marken. 

Det har regnat tämligen rejält och när det blev uppehåll frågade pv om vi skulle köra till Skallkroken och ta ett första novemberdopp? Han har ju som mål att ta ett dopp per månad och på så sätt hade ju novembermålet varit avklarat. 

Just då hade jag ingen lust, men kanske om en stund. 


På väg till …djursjukhuset hann vi med en sväng till Ugglarps Grönt - som ju ändå ligger längs vägen -. 

Oj, så fint där är! 

Längst ner till höger på bilden skymtar svartkål och det borde man ju testa, men det var bråttom och jag tog bara det viktigaste. En stoooor broccoli, rödkål och grönkål. Plus en bytta med trattkantareller.

Kommer nu ihåg att Sonja berättade hur det för någon vecka sedan - eller två - doftade grönkål över hela Harplinge! Det är där dom kokar kålen och som sedan säljs som frysta "korvar" - ungefär som ärtsoppa - men ligger alltså i frysen. Grönkål är ett måste för många hallänningar till jul. Sååå gott!


Hämtade Harry. 

Det är ingen lycklig hund som kommit hem .., tvärtom. Mest lullar han efter pv .., eller ligger under något bord. Sååå orolig  och precis som han var när svansen amputerades. 

Och finns något värre än att ha strut ...? 


Så här ser det ut. 

Vi hoppas att det blir bra. 


Sist av allt gjorde jag  ett storkok på soppan som har olika namn, beroende på var man bor kanske?

Nikkaloukta-soppa  sa man hemmavid, cowboysoppa ser jag oftast på nätet. 

Det blir i alla fall fyra-fem middagar till oss och helt perfekt att värma upp. 

Inte så mycket köttfärs .., en hel del potatis, olika  bönor ., stjälkselleri  .., het chili, basilika,oregano och tomater ..,  ja, lite så. 

Älskar den soppan!

En annorlunda morgon ...


Alla andra morgnar, då, när pv varit ute med harry på första rundan, kommer harry springande från hallen till mig i vardagsrummet och väntar på att få en liten smakbit av nästan vad som helst! 

Om jag just då är upptagen, stirrar han oavbrutet på mig, tills jag förstår vad han vill (det har jag såklart redan begripit ...) och glädjen är stor när han då får sin efterlängtade godbit. 

Nu var det ju dags för operation och Harry skulle sedan igårkväll vara fastande. Oj, så förvånad han blev när matte - av någon obegriplig anledning - inte tycktes förstå .., ja, men varför kom det nu inte något smarrigt?

Kvart över åtta var pv på plats på sjukhuset och fick besked att klockan 11.00 ska vi hämta hem den svanslöse, om nu allt gått bra. Härligt! 

På väg hem svängde husets herre förbi Solhaga Bageri och köpte (enligt önskemål) tre små frallor till mig - dom där som kräver starka tänder och starka käkar, för att inte tala om: en bra brödkniv! 

Väl hemkommen hade han även med sig ett flak bruna ägg från Ullarp (70 kronor), samt ett Slöingebröd. 

S o m   vi gapskrattade när det var dags att skära en skiva .., ja, det var inte långt ifrån att sticksågen - ännu en gång - fick komma till användning! Men hjälp, så gott. 

Många människor anser ju att bröd är en styggelse, men jag erkänner .., att ett gott bröd .., det är nästan det bästa jag vet. 

Och helst då ett med rejält tuggmotstånd.

För övrigt intet nytt från den halländska fronten. Förhoppningsvis blir det ett dopp i havet idag .., jag ska koka "cowboysoppa"(med mycket potatis i bitar, kikärtor, små tomater, vita bönor och liiite köttfärs och så kryddor - däribland chilin som den så rara Birgitta i Västmanland skickade med posten) och tanken är också att jag ska sätta samman årets första julklapp, så den hinner bli klar. Det blir spännande. 

Pv ska få en ny skottkärra av mig; det vet han redan om. Själv har jag inget på önskelistan. 

Onsdagsfönstret ...


... fångades i Svaneke på Bornholm och det var ett antal år sedan vi var där. 

Vi bodde på Pension Holmegaard och möttes av en kvinna - som enbart med sitt varma leende - gjorde att vi kände oss så välkomna. 

Vilka  underbara dagar det blev! Fint väder .., bad i havet .., god mat (ofta fisk eller skaldjur) och ett boende som inte var det minsta luxuöst, men ack, så charmigt. 


tisdag 1 november 2022

Gårdagkvällen i soffan Ektorp ...

Kan en dokumentär om en irländsk begravningsentreprenör vara något att titta på? 

Ja, verkligen! I alla fall om man inte kan så mycket om hur det går till rent praktiskt. Här får man följa den sympatiske David McGowan som tar sig an de som inte längre är livet .., hur han ordnar likvakor och innan dess: balsamerar och gör den avlidne så fin som möjligt inför visningen. 

Det hela var så ömsint och värdigt och när han i en filmsekvens tvättar håret på sin vän som ligger på obduktionsbordet .., ja, tvättar det ungefär som när man tvättar håret på en liten baby .., och hur han och hans medhjälpare på samma sätt tvålar in och masserar den dödes händer .., ja, men det var sååå fint! 

På morgonen innan det var dags för min pappas begravning - en iskall vinterdag i december 1976 - frågade mamma om vi syskon ville följa henne och ta en sista titt på honom. Vi tackade nej, ja, vi hade inte ens sett honom död. Fråga mig inte varför; det var så dumt, så det var inte sant och det tog mig nästan ett år innan jag insåg att pappa inte bara rest sin väg, utan faktiskt var borta för alltid. 

Med mamma var det tvärtom. 

Hon var ännu varm när Anders och jag själv kom till gruppboendet och jag satt hos henne i sängen och pussade henne på kinden och tänkte att .., oj, kroppen är verkligen bara ett  s k a l.  Själva mamma var borta. Det blev så påtagligt. Och i väntan på att kroppen skulle hämtas, satt vi - då hade min syster anslutit - i allrummet bland personalen och drack kaffe och när mammas kropp var klar att köras iväg, tog vi ännu ett farväl. 

På själva begravningen låg mamma i öppen kista .., Emil och Emma fick titta på henne och Emil - som då var nio år - kände på hennes händer och sa att hon var så kall och där låg mamma utan skor i sina nylonstrumpeklädda ben som hon tyckte var rätt snygga - då, när hon levde - (det enda hon verkade vara nöjd med när det gällde hennes utseende) och jag är så innerligt glad att vi gjorde på det viset. 

Det var liksom ingen tvekan om att hon var död.

I gårdagens program fick vi tittare följa med på likvaka och plötsligt kom pv och jag själv ihåg när vi bilade på den irländska västkusten, och i staden Westport - där vi hade hyrt hotellrum - där mötte vi på gatan en svart bil innehållande en kista och en mängd människor promenerade intill och bakom bilen .., och det var ju inte svårt att förstå vad det hela handlade om. 

I vårt land lär åttiofem procent av alla döda kremeras. Hos begravningsentreprenören på Irland, var det bara femton procent som valde kremering! (Programmet spelades in 2019).

Ja, alltsammans var synnerligen intressant och har jag någonsin känt rädsla inför livets slut, (ja, det har jag!) så försvann den känslan rakt ut genom fönstret! (Bilden från Irlandsresan). 

Är någon intresserad, så är här en länk till programmet. Man får skrolla ner lite.

Dagens fönster ...


... fångades i Hamburg av dagens födelsedagsbarn ..., eller kvinna, nämligen den underbara Annika Engström, numera boendes i Landskrona. 

Men en gång i världen bodde hon i Hamburg. 

Och i Kävlinge. 

Så här skrev hon i februari 2013, det handlade om DBIV (det bästa i veckan): 

"Hej Elisabet!

Jag har varit i Hamburg några dagar tillsammans med min fina äldsta dotter Emelie. 

Målet för resan, i alla fall för min del,  var en stor återträff förra lördagen: hela skoltidningsredaktionen skulle återses efter mer än 30 år. Så underbart roligt!!!! 

Emelie skulle samtidigt passa på att träffa sin pappa. 

Själv hann jag med en massa långa, sköna promenader också. 

 Hamburg är fortfarande en av mina favoritstäder och egentligen hade jag tänkt fånga en massa vackra fönster till dig, men det blev bara ett. Det (övre) är ett fönster som finns i gamla Speicherstadt i hamnen. Där lagrades förr alla varor som kom till staden med stora skepp. (kaffe, thé och mycket annat...)

Den undre bilden visar en massa fönster på just en sådan byggnad."

//Numera läser nog inte Annika bloggar, men jag gratulerar henne ändå och vill bara säga att Annika, hon är en av de mest omtänksamma, rara, vänliga människor jag har mött i livet och hon har ett sånt härligt skratt som sprider glädje! Hon arbetar inom kyrkan .., ibland som kyrkvärd (- inna) och ibland utomhus. Hon måtte vara som klippt och skuren för det jobbet!

måndag 31 oktober 2022

Efteråt ....


När Harry för tredje gången på kort tid varit på besök på djursjukhuset, blir han så trött, så trött. 

Och när jag ger honom en liten bit leverpastej (som jag under en veckas tid bäddat in små antibiotika-piller i), vill han inte ha den. 

Han känner sig nog lurad. 

På onsdag klockan kvart över åtta ska han lämnas i Slöinge .., sen blir det narkos, operation och förhoppningsvis hemgång innan kvällen. 

Att ta bort en körtel som sitter just i ljumsken, förefaller mig lite knepigt, då huden är så tunn där. Nåja, det torde väl kirurgen fixa. 

Vi får hoppas att det går bra. Och hur ledsamt var det inte att se paret som kom ut från mottagningen med ett tomt koppel i mannens hand och alldeles rödgråtna ögon. Då förstod man. Tre katter i var sin bur väntade på sin tur (ja, inte döden) och fyra olika sorters hundar, däribland en helt underbar svart labradortik på sju månader!

Ett besök i Falkenberg hann vi också med - innan det var dags för djursjukhuset -. 

Dimman låg KOMPAKT när vi lämnade Stensjö, men på väg söderut igen - till djursjukhuset - såg det ut så här. Den glädjen varade dock inte alltför länge .., därefter blev det helgrått. Det tänkta doppet i havet, det ställdes in.

För övrigt? Kvällen bjuder på två program som jag så gärna vill titta på. 

Kunskapskanalen kl. 21.55 visar "Natursköna tågresor i världen” och klockan 21.00 är det dags för  "Begravningsentreprenören" (Irländsk dokumentär). Uppdatering: ser att jag sett fel på tiderna för det första programmet .., det sänds inte klockan 20.00, utan fem i tio. Aha. Pv hoppas nog på fotbollsstudion klockan 22.00 och det blir ju inga problem, då är det inte  fritt fram.

En trevlig måndagkväll önskar jag den som tittat in här och spankulerat mellan bokstäverna! En särskild hälsning till Gunnel i Lund och Irene Lundmark Alm hemma i Västerbotten. Båda har blivit med ny knäprotes och detta - om något - vet jag hur det kan vara. Allt gott till er!

Här och nu ....


Fortfarande urusel sömn, men det får gå. Eller man har ju knappt något val. Tackar min skapare eller mig själv, att jag inte behöver tänka på att vara pigg på jobbet. 

Det är måndag, den sista dagen i oktober. 

Jag skriver inköpslistor. En lammstek ska få följa med hem .., det kan bli gott att kalasa på till helgen. Pv kontaktar Telia i något vägföreningsärende. På soffan ligger Harry och sover. Om tre timmar ska han vara på Hallands djursjukhus. 

Annat?

Lyssnar till P1. Ryssland stoppar spannmålsleveranser och nu blir det ännu mera elände. I Indien har en hängbro rasat (någon religiös högtid och bron blev överlastad av människor på väg till eller ifrån ..) och i Seoul dör människor i något halloweenfirande - i trängseln -. 

Och i Brasilien har Lula da Silva vunnit presidentvalet med minsta möjliga majoritet och nu tycker de som röstade på på den tio år yngre (och i mina ögon sååå kaxige!) Bolsonaro att valet är stulet. Jo, minsann. Det känns igen. Och snart stundar mellanårsval i USA. En dryg vecka kvar.

Så olika våra liv är och allt hänger på var man råkar födas. 

Eller: var man har turen - eller oturen - att födas. En kommer till världen på ett sjukhus i Rio de Janeiro och växer upp i slumkvarter och fattigdom, en annan ser dagens ljus på Malå BB och får ett helt annat liv. På 60-talet närapå som en skyddad verkstad. Jag minns morden på bröderna Kennedy och Martin Luther King .., men sen kom Beatles och man blev kär i någon klasskamrat och livet flöt på. 

Sånt kan man tänka på medan man går omkring med dammsugaren av märket Electrolux - ingen märkvärdig apparat, men helt okej -. När dammsugarpåsen är fylld, tar jag på mig plasthandskar och tömmer påsens innehåll som åker i soporna. Man skulle kunna tro att man är född smålänning. 

Ikväll Filmstudio. Nej, det är ju höstlov, då blir det ingen film. Men nästa veckas film-val ser jag fram emot .., då visas "Mina bröder och jag", en fransk film som hade biopremiär i våras. Någon som sett den ..? Här en recension av filmen.

Dagens fönster ...
















"Mera Bryssel ...!" skrev annannan och pytsade iväg dessa genom rymden! 

Tack! säger jag.

(Någon som på rak arm kan berätta vilket sorts träd det är som syns i förgrunden?)

söndag 30 oktober 2022

Det finns dagar ....


... och så finns det dagar. 

Guldstjärnedagar. Så var det idag. Pv tog sin rullskidetur, men halverade den nästan då det helt enkelt blev för varmt .., så vi möttes i Skallkroken och tog var sitt dopp (jag simmade nog tio simtag) och efteråt kaffe och några Annas pepparkakor (så. goda!) 

Så ljuvligt, underbart det var, som en solig vårdag.

Och på andra sidan hamnen tog någon upp sin motorbåt .., andra puttrade iväg ut för att fiska ., andra kom tillbaka .., många promenerade ute på piren och alla hade plockat av sig jackor och mössor. 

I gräset blommar ännu små, små blåklockor.

På väg till hamnen råkade jag lyssna till delar av dagens gudstjänst som sändes i P1. Det ska jag säga, att så vacker sång som hördes där, ja, det var i det närmaste himmelskt. Kollade alldeles nyss ., jo, det visade sig vara Uppsala domkyrkas goss, - och flickkör. Ungefär 42 minuter in i programmet hörs detta ljuvliga.

Ringde till min syster i Skåne senare under dagen och hon lät panikslagen och sa att hon inte kunde andas. Skickade ett sms till hennes barnbarn N och bad henne ringa efter ambulans och få iväg R till sjukhuset. Någon timme senare ringde min syster. Nu var allt så mycket bättre .., hon  hade fått fatt i dotterns astmamedicin (hennes egen, som hon beställt på nätet, hade inte kommit) och allt var okej. En halvtimme senare ringde hon igen och undrade hur det hade gått med Harry hos veterinären. 

Ja, det är bara att konstatera, att det där envisa att inte gå till doktorn, är genetiskt.

På agendan och lite till ...

Då ska det bli promenad med harry, tillsammans med pv som nu har höstlov att se fram emot. Vi ska ta en sväng förbi Stensjö Ägg och köpa ett flak, det får vi inte glömma bort. 

En av oss tänker sig att åka rullskidor (ganska långt), därefter stundar gemensamt dopp i havet. 

Den andra - det vill säga jag själv - letar biografer som visar den svenska dokumentären "Döttrar". 

Letar vidare. 

Tv:n påslagen. Malou von Siwers pratar med en "panel" bestående av Maria Montelius, Åsa Beckman och Marie Göranzon. Jag skrev ju tidigare i veckan att Malou inte var min favorit, men jag får ta tillbaka lite av detta ., det blev en intressant diskussion och framför allt roligt att lyssna till en så härligt frispråkig kvinna (människa) som Marie Göranzon.

Söndagsfönstret ...



Vad passar väl bättre en söndag i slutet av oktober, än ett vackert kyrkofönster från Skåne? 

Tack annannan som kom ihåg att ta med dig håven!

lördag 29 oktober 2022

Dagens fönster och lite till ....

Lördagmorgon. Vaknar tidigt och eftersom jag inte drar ner någon rullgardin vid sängdags, möts jag av en stjärnklar himmel -. 

Inser att det nu är aningen kyligare än igårmorse, men inte mycket, däremot mera vind.

Sigge ligger som vanligt på soffan när jag kommer ner från övervåningen. Då tittar han alltid upp .., och jag går fram och hälsar på honom ..."godmorgon Sigge ..., hur har du haft det ..?" och därefter blir det frukoststök. 

Pv tar harry på johanssonrundan. 

På tv är det Nyhetsmorgon från fyran och såklart är det första man ser matlagning! Nu är det risotto som gäller. Ibland tror jag att matlagning har blivit någon slags religion i det här landet. 

Men jag byter kanal och tittar på brittiska Ambulansen och om man vill återfå tron på mänskligheten (eller medmänsklighet öht), så är det programmet helt perfekt! En äldre man har ramlat och slagit upp ett sår på armbågen och nu har det blött igenom .., det är blod på golvet och i sängen och såklart på tröjan och byxorna och ambulanspersonalen - lite äldre än dom vanliga - torkar upp blodet, sköljer ur och slänger dom blodiga kläderna i tvättmaskinen, frågar om mannen vill ha lite te (det vill han och inte så starkt) och ett nytt bandage sätts på och sängen renbäddas! 

En av ambulansmännen berättar att "akutfallen får dom yngre kollegorna ta hand om, det har han sysslat tillräckligt med, nej, det är den sociala biten han tycker bäst om". 

Vilka underbara människor!

Men allt är inte solsken. 

En svårt sjuk kvinna - född 1946 - behöver köras till sjukhus, men hennes make berättar att förra gången fick hans hustru - som går på kemoterapi och knappt har något immunförsvar - ligga timmavis i en korridor bland andra  patienter, av vilka många låg och kräktes, nej, detta vill dom (han och has fru) inte vara med om igen! 

Ambulanssköterskan säger att hon ska göra allt vad hon förmår och kontaktar akuten ., förklarar hur det ligger till .., tar med kvinnan till sjukhuset men vägrar att lämna av henne i någon korridor, utan sitter kvar i 1 timme och 20 minuter i ambulansen tillsammans med den sjuka kvinnan och hennes man, innan dom till sist får ett eget rum! (Vi får dessutom veta att en hel drös med andra ambulanser står och väntar på att få lämna av sina patienter!)

När programmet är tillända, visas en text där vi tittare får veta hur det hela har avlöpt. Den cancersjuka kvinnan tackade nej till fortsatt behandling och avled sex dagar senare. En bild från när hon och maken gifte sig visas också. Oj, såååååå söt och vacker hon var och vilken livsglädje bilden visar!

Och ja, jag inser att detta att personalen säger "att det ska bli bra darling ...", eller "var inte rädd sweetheart!" är bara ord, men ibland kan ord betyda så oändligt mycket.

Nu är klockan snart halv elva. När pv kommit hem från Vägföreningens möte, ska vi köra in till stan på fotoutställning (där bland annat Mymmel medverkar) och så ska jag hämta häftet/boken om Bingestickning som ska få komma till Helsingborg. 

Det är programmet. Plus dopp i havet och plantering av mängder av ljung.

fredag 28 oktober 2022

Vid halvtretiden .....


... såg det ut så här i Skallkroken. Då hade dimman lättat något, men den kom och gick .., och det var så vackert.

Aldrig ser - eller hör - jag så många kråkor som där nere vid stranden. 

Den här krabaten satt och putsade fjäderdräkten en bra stund .., kraxade lite mellan varven och fick så småningom sällskap av någon kompis. 

En enda stor brännmanet såg vi och den var inne i hamnbassängen och väckte stort intresse hos Harry. 

Nu kväller och pv stryker örngott och har höstlov till veckan.

Inte illa. Själv har jag evigt lov.

Och just nu i skrivande stund, spelar Wilmer X i tv-programmet Gokväll. Oj, oj, oj, så bra dom är!

En fredag i slutet av oktober ...

Sover dåligt natten mot idag. Lyssnar till "Bannerheds bevingade vänner" i P1, men varje avsnitt är endast nio minuter långt - eller kort, kanske - och nästa avsnitt avlöser inte av sig själv. 

Nej, det fungerar inte. 

Väljer "Kulturlivet med Gunnar Bolin" och ett avsnitt där författaren/programledaren Daniel Sjölin vittnar om hur hans kärlek till poeten Verner Aspenström vaknade till liv. 

Det går väl si så där att infånga John Blund med hjälp av vare sig fågelkvitter eller poesi. 

När klockan är halv tre har jag ännu inte somnat.

Men så blir det morgon och förmiddag och jag ringer till friherrinnan och undrar om hon vill ha nånting handlat från affären och det vill hon. Handlar till henne och till oss (fyra vackra ljungplantor får följa med hem) och i kassan sitter Louise, vars pappa serverade oss när det var After Work förra fredagen och Louise är sååå lik sin pappa, så där så man omöjligen kan ta fel och hon är ung och såååå rar i kassan! Jag blir alltid så imponerad av ungdomar som - till synes utan problem - kan småprata med äldre kunder; det är en konst det där och det handlar om att  s e   kunden/människan som står mitt emot dig ., inte det här inövade "ha en trevlig dag" som man - åtminstone förr - kunde mötas av. 

(På t.ex tågresor händer det ofta man tillönskas "en fortsatt trevlig dag" och då tänker jag att kanske har någon just förlorat en anhörig och eller haft ett helvete på jobbet och det blir det ju så konstigt).

Nåväl. 

I foajén och i entrén pågår storstädning och fyra svartklädda män - vilka tillhör städpersonalen - tycks energiska värre. En av dem är i 40-årsåldern kanske. Jag tänker att han kunde ha varit filmstjärna .., han påminner lite om skådespelaren Omar Sharif (minns någon ...?), men en yngre variant. 


Så till Getinge för att inhandla covid-test, nu när friherrinnan visat sig vara positiv. Möter en "lastbil" som sätter ut plogpinnar vid vägrenen .., och inne i Apoteket (som heter Ekorren) är vi sex personer i kö och intill mig sitter en man som är sååå bekant. 

Det blir lite småprat. "Men bor du här i Getinge ...?" undrar jag. 

Nej, han bor i Stensjö! Aha! 

"På Vitabergsvägen ..", säger han. 

Ja, just ja .., det känner jag igen, men inte förrän jag sätter mig i bilen och kör hemåt, kommer jag på namnet. 

Åååå, det är ju Stig!! Stig, denne genomsympatiske man vars fru drabbades av demens och hamnade på ett boende .., Stig som också har haft problem med hjärtat och som är så ihärdig med att promenera här längs havet. Egentligen har jag lust att köra förbi där han bor och säga att "ja, men nu VET jag ju vem du är .., men du befann dig liksom på fel plats", men jag gör det inte. 

För övrigt? Fjorton grader varmt ute .., det blir ett dopp i havet när pv har slutat för dagen och ute blåser sunnanvind. Jo, på riktigt. Och mitt covid-test visade ett negativt resultat. (Men positivt för mig).

Nutidstestet vecka 43: Idag kändes det enkelt. Nio rätt av tio. Hade fel på fråga nr 2 - sportfrågan -. Gissade rakt av på 4. Då har nog pv full pott.

Dagens fönster ...



I slutet av oktober 2014 kom det här fönstret susande genom rymden. 

Det var den synnerligen kreative Sven Teglund i Luleå som målat i akvarell och tillägnat mig det här fönstret. 

Så himla omtänksamt, men det var Bert i Luleå som påminde mig ..., och skrev "du vet väl om att Sven tillägnat dig ett fönster ...?"

Nej, visste jag inte. 

Blomlådan hade kunnat vara vår. I våras bad jag pv att göra just såna här, i trä .., och dessutom gröna. 

Jag älskar dem, men nu ska ljung få ersätta pelargonior.

torsdag 27 oktober 2022

Efteråt .... 

... när den skånska familjen tackat för sig och åkt söderut, blir tystnaden  kompakt. 

Jag tar fram dammsugaren och tar ett varv här nere .., plockar undan små figurer i plast vilka ligger på rumsbordet .., slänger tvätt i maskinen, men tänker att jag kan lika gärna ligga i två-nätter-använda-lakan i min säng, det är inga problem. 

Ringer några samtal. 

Till friherrinnan .., som fortfarande är pangförkyld - eller i alla fall  l å t e r  väldigt förkyld, även om hon påstår att hon känner sig bättre -. Jag har tänkt och har sagt att många av de symptom hon vittnat om, låter precis som de jag själv hade, då, när coronan slog till. 

Nej, det tror hon inte. 

"Men jag kan fixa ett covid-test till dig ..", säger jag och så småningom ger hon med sig. Hittar ett test i en av lådorna och åker iväg med den. 

Jodå, det var positivt (i den bemärkelsen att den visar att hon har covid).  

"Om man är så här sjuk efter FEM vaccinationer, hur sjuk skulle man då ha varit utan något vaccin ..?" säger hon.

Har hon mat hemma? Jo, inga problem. Jag säger att vi kan åka och handla till henne om hon vill och det vill hon kanske, i alla fall i morgon.  

Apropå covid .., så ställde pv idag frågan till naturkunskaps-eleverna (21 st) hur många av dem som har visat upp ett positivt covidtest - alltså varit drabbade -.

Hur många tror ni räckte upp handen ...? 

T j u g o!

Det var just på skolan i Gullbrandstorp som pv tror att han blev smittad, då, när vi i slutet av februari förra året, däckade totalt. Han först och tre dagar senare var det min tur. 

Nåväl. Det gick ju bra och numera tänker jag inte så ofta på eländet. 

För övrigt har det tagits ett stycke dopp idag (+ 13 i havet) - båda badade - och i morgon är det arbete som gäller för pv ., och själv har jag trädgårdsarbete att ägna mig åt. 

Gräsmattan på västra sidan är dränkt av eklöv, men ännu väntar säkerligen femtusen andra löv på samma ek på att tappa taget. 

För en gångs skull har jag beslutat mig för att invänta dem alla, ja, innan räfsan får träda i tjänst. Det känns skönt.

Torsdagmorgon ....


Becksvat ute .., inte tillstymmelse till ljus och det är detta - kortare dagar - som jag själv tycker är det sämsta med månaden november. Lägg därtill tidsomställningen, då vi förlorar ännu en timme med dagsljus.

Igår blev en fin dag. 

Promenad ner till havet och någon plockade stenar och kastade dem i vattnet (precis som hans pappa gjorde i samma ålder ...) och så blev det byggande med Lego och Bamsespelet ett par gånger.

Den allra minsta gjorde inte mycket väsen av sig, sov och åt - om och om igen -. 

Bäst på hela dagen var ändå när jag fick sällskap i bilen av treåringen, ja, vi körde till Getinge och  Slöinge och det blev prat precis hela tiden. Mest om färgerna på bilarna som vi mötte och vi tävlade om vem som först kunde se en traktor, eller en häst eller möjligen några får och väl framme vid bageriet, valde mitt ressällskap en chokladboll med kokos utanpå och hela vägen hem, satt han och tittade ner i påsen. Att inte få äta upp den bums .., ack, vilket elände! 


Spännande var också att på väg hem från havet, upptäcka en liten, liten krabat som kröp på vägen och som rörde sig otroligt snabbt ändå, sin litenhet till trots. 

"Farmor, håll i den!" sa treåringen, som även höll i den själv. 

Så bildgooglade vi och fick veta att den här skönheten möjligen kan vara en smalkantad asbagge, vilket ju inte låter så trevligt, men fin var den. 


Igårkväll. 

En ytterst liten pigg krabat som väntar på pyjamasen och under tiden kan man då ligga i pv:s famn och fundera över skägget och vad detta nu är för typ som man inte sett så ofta. 

För övrigt ..?

Jo, det blev en massa prat om heminredning .., hur man vill ha sitt badrum .., eller hur man inte vill ha det .., vilket slags golv som är bäst att ha i köket och lite annat. 

Och just nu hör jag någon ropa "faaarmor ..?" och små fotsteg i trappan. Over and out!

Dagens fönster ...



Och så ett vackert (höstigt) fönster från Skåne, fångat av madamen som bor i Portugal. 

Tack annannan!

onsdag 26 oktober 2022

Många skor i hallen ....

Ja, det kan jag lova att det är. Små och större. Och så mina sandaler. När detta skrivs är klockan tio minuter i midnatt och jag hör tickandet dels från väckarklockan, dels från väggklockan. Den senare måste jag dock stanna upp för att kunna höra .., det tickandet har liksom gått in i mitt blodomlopp (har hört den sedan jag föddes) och jag vickar till och med med tårna i den takten. 

Här är väckarklockan, nere till höger på bilden. Äggkoppen som jag köpte hos Antikkulan utanför Ängelholm, den ramlade i golvet och gick i bitar.

Så är nu sonen med familj  här på besök och alla fyra ligger dom i dubbelsängen i det som är "mitt rum".

Han som är tre år och blev så glad över ett skruttigt hemgjort svärd av trä - inhandlat på Röda Korsets loppis i Halmstad - (tror priset var 12:-) skulle först sova hos farmor nere i gästrummet, men ångrade sig snart och så blev det till att traska upp till sovrummet. Till mamma, pappa och lillebror. 

Och det har lekts kurragömma .., väntats på pv som varit på körövning .., Sigge har blivit omklappad .., Harry har fått hundgodis och suttit fint och väntat på "varsågod-et" och det har ritats båtar och drakar och på rumsbordet står nu en samling leksaker i form av en haj, en dinosaurie, två hästar och ett annat djur, samt två polisbilar.

Själv har jag nu - i ensamhet - streamat och tittat på det sjunde avsnittet av "Över Atlanten". Tänk, vad man kan förändra sin syn på människor! Så snar man inte ska vara att döma! Och jag tycker att precis alla i den här besättningen har varit så otroligt fina och lojala mot varandra. Det är Casper Janebrink i Arvingarna .,. Linus Wahlgren ., Ann Wilson .., artisten Loreen, f.d. fotbollsspelaren Kenneth Andersson och programledaren Erik Ekstrand (helt ny bekantskap för mig). 

Och så kaptenen ombord - Gurra Krantz-. 

Kan  också berätta att besöket hos veterinären (idag vid området där Halmstad travbana ligger) gick bra. 

Eller .., inte helt. En annan sorts antibiotika har satts in och påbörjats och det mest troliga är att det blir operation nu i november. 

Nog är det otroligt. Vi har aldrig varit här i Vallås på smådjursmottagningen (veterinären alternerar mellan Slöinge och Vallås), ändå, så snart Harry hoppar ut från bilen, skakar han som ett asplöv! 

Nej, han vill INTE gå med in! Efteråt är han totalt slut på, rent mentalt.

Igår skrev jag att jag skulle titta på ett program om flyttfåglar. Det var ett franskproducerat program och något så helt fantastiskt intressant! 

Rekommenderas å det varmaste. 

Ett annat program som vi tycker så mycket om, heter "Resa längs Irlands kust" och där guidar oss Adrian Dunbar, känd som kriminalkommisarie i brittiska "Line of duty" och han gör det verkligen med den äran! När vi idag körde till djursjukhuset, pratade om vi detta att återvända till Irland, men då på en kanske två veckor lång bilsemester. Vi körde ju runt på västra sidan av ön för flera år sedan, men då var det ett kortare besök. Lika trevliga människor där, som i Skottland! Nu mot sängen!


Här är han, den till synes ytterst sympatiske Adrian Dunbar.

tisdag 25 oktober 2022

Den tjugofemte ...

I ett annat liv, innan jag blev ensamseglare .., och när mina barns pappa och jag själv bodde i Kungsängen, då brukade vi fira löningsdagen med att äta entrecôte med pommes frites den tjugofemte. Då hade lönen gått in på kontot! Hurra! 

Och nej, vi gick inte på elegant restaurant, utan middagen - eller kanske lunchen - intogs på B&W, den jättelika stormarknaden där jag då arbetade som kassörska. Ja, det var den extravagans vi unnade oss. 

Nu är det annorlunda. 
Dagens datum innebär påfyllnad på bankkontot och ännu i tretton månader blir det så, men sedan är jag sjuttio och då stundar bistrare tider. Nåja, soppa är billigt och bra.


Fick igår veta att vi ikväll får besök av två småttingar med föräldrar, men ååå, vilken glädje!! På små filmsnuttar har vi sett hur kavat den allra minste har blivit .., nu kan han minsann hålla upp huvudet när han ligger på mage! Viggo är hans namn.

Dubbelsängen är renbäddad .., och hon som är farmor får sova i "Gunnars Rum". Det är bra .., då har hon nära till köket om hon vill baka nattjästa baguetter, att bjuda på till frukost.

Grått ute, men varmt. 
Det blir garanterat ett dopp även idag. 

Och stackars friherrinnan är pangförkyld och låter sååå eländig. Det är tydligen inte hälsosamt att gå på After Work. 

Nu mot dammsugaren framåt marsch!

Dagens fönster ...
















Det kan jag säga, att nu har annannan varit flitig med fönsterfångandet! Ena dagen Bern, nästa Bryssel och nu mer på hemmaplan.

Så här skriver hon: "Och nu Skåne! Det här var tänkt som en bild på dörrbågen, men det är ju en fönsterbild!"

Tack! säger jag.

måndag 24 oktober 2022

En vanlig måndag ....

Det är som Bert skriver ibland ., att somliga dagar händer inte så mycket. Man vaknar för tidigt .., ligger kvar under täcket och lyssnar till Kinapodden där Björn Djurberg - Sveriges Radios korrespondent - har återvänt efter en tids frånvaro och han är så peppad och berättar i raketfart (eller mera: det hörs hur glad och exalterad han är och hur mycket han tycker om sitt jobb) om kommunistpartiets kongress och vad som sig där tilldragit haver.  

Mest handlar det om män, förstås. Och om ledaren Xi Jinping. 

För övrigt ...? Pv har arbetat inne i stan .., Sonja har ringt ..., det har varit hundpromenader och lite sånt. Gråmulet ute, men skönt ändå. 

När pv kom hem frågade jag om han ville göra mig sällskap till Skallkroken? Vi kunde ta med kaffe i termos och nånting till och efter en stunds tvekan sa han att det kunde han allt tänka sig. 

Så vi körde dit och himlen var sååå mörkt blå i öster och solen hade ännu inte gått ner - men det var inte långt ifrån heller - så jag skyndade mig att byta om och så raskt i havet! 
Tre ganska stora brännmaneter låg som "vakter" ute i vattnet och jag försökte ha stenkoll var jag gick och det fungerade. 

Värre var det när jag dykt och simmat lite och skulle ta mig upp, ja, då hade vattnet blivit aningen grumligt och det var svårt att se riktigt var maneterna befann sig. Skönt då med pv som stod på piren och kunde dirigera mig, så där som en lots. 

Men tänk .., nästan femton grader varmt i vattnet i slutet av oktober!!! Det var helt enkelt  s k ö n t  och jag hade lätt kunnat vara i betydligt längre, om nu inte maneterna varit där. Glömmer aldrig när vi seglat till Björkö i Bohuslän och jag brände mig nåt hemskt på lår och armar när jag simmade rakt ovanför några maneter!

Nu ska jag titta på ett program om flyttfåglar - på Kunskapskanalen -.

Dagens fönster ...


Idag måndag gäller det för Irene från Hemmingen, inte långt från Malå. 

Vad är det då som gäller ..?

Jo, idag blir det ny knäprotes för Irene, men först tog hon igår flyget från Skellefteå till Arlanda, därefter buss till Uppsala och så blev det övernattning på hotell och idag alltså operation. 

I morgon ska hon ta flyget hem igen. 

Stort lycka till Irene (som har varit idog och tränat hårt inför detta, säkerligen en exemplarisk patient!).

Operationen sker  på Johanniskliniken och Irene berättade att huset har tidigare varit en kyrka, därav formen på fönstret. 

Varför Uppsala, undrar kanske någon? Jo, trött på att vänta utnyttjade Irene till slut vårdgarantin, då hon annars skulle ha fått invänta sin tur i kön, i minst 1 års tid!

söndag 23 oktober 2022

Och så kom en .....


... en inköpslista och landade i min inkorg. Ååå, dessa listor som sätter igång så många tankar! 

Är skribenten en man eller kvinna?

Vilken ålder? Jag tänker att stavar man servetter som servietter, är man nog inte alldeles pur-ung. 

Och Becel ..? Det är vad läkare och dietister brukar ordinera - även till mig - men det skippade jag och fortsätter med Bregott. 

Kanske väntas besök (tänker på servetterna) och krabba och gravlaxsås blir säkert gott att bjuda på. Öl till, förstås. 

Men under raden med krabba ., är det cigaretter som menas där ...? I och för sig kunde det stämma, för är det en sak jag lagt märke till efter alla år bakom kassan, så är det att den som köper en 6-pack öl ofta ber om en ask cigaretter också, och även Trisslotter. 

Det kan ju ha ändrats under årens gång - jag menar, sedan jag slutade - men så upplevde jag att det var. Och den man som  enbart köpte cigaretter, spelade ofta på hästar.

Ja, nu vet ni det och tack för listan Eva i Värmland!

Nu mot sängen! Pv har redan gjort natt - han ska arbeta mån, onsdag, torsdag och fredag i veckan. Full fart alltså och hela tiden i Gullbrandstorp, där han trivs så bra.

Spridda skurar från en helg i oktober ...

Igår flytthjälp inne i Halmstad och pv som lastade släpvagnen så suveränt bra, så precis allt som nu var kvar i M:s lägenhet fick plats! Ja, allt utom en kristallkrona. 

Sonja var där. Hon stod i fönstret på ovanvåningen och tittade ner och jag tänkte att den här hösten - eller kanske det här halvåret - har tagit så hårt på henne. 

Väl framme i Harplinge i det nyinköpta huset, värmde jag upp gratängen .., Sonja dukade så fint på bordet, allt medan M:s jack-russel Alice sprang runt, runt, runt. Alice är lika dement som Nelly var och jag grips av sån oändlig ömhet för henne! 

Efter middagen slog vi oss ner i soffan - den som är som en enda stor famn och lär ha inhandlats i England när M bodde där och har därefter fått emigrera och slutligen hamnat i landet Halland. 

Och tända ljus överallt - på soffbordet och köksbordet - då taklampor ännu inte kommit på plats och den som inte körde bil bjöds på gott portugisiskt vin "Dao" och vi kom att prata om allt och inget .., men kanske mest om förhållanden. 

Det blev en fin kväll tillsammans. Sonja vittnade om sitt allt sämre minne (som vi inte märker så mycket av .., men hon upplever det så), allt medan Alice försvann och henne fann vi till slut bakom soffan, där hon stod i mörkret och tittade på .., ja, det kan man fråga sig? 

Precis som Nelly. (Som är på bilden).

Och Sonja - som är åttionio år - bjöd på sin hembakade hallonkaka med glass till och ingen tv distraherade (är ännu inte installerad) och M var trött och slut på. Att flytta tar på krafterna.

Tidigare på dagen hade vi Hilda-och-Edvin-besök. Edvin är nu fyra år och en pratglad liten herre som följer morfar hack i häl mest hela tiden och det var gömma-lekar och upphittandet av en "bysse" i trä, (inköpt i Småland till Hilda när hon var liten) och jag - som vuxit upp med en pappa som var jägare - berättade hur man skjuter älg och harar och Edvin ville då ha ärtor eller pärlor att sätta i gevärsmynningen, den som hans morfar borrat upp. 

Det är knepigt det där. Egentligen skulle jag vilja vara vegetarian (ja, varför blir jag det då inte ..?), jag tycker ju att det är fel att äta djur, men i vårt kylskåp ligger just nu ett paket färsk kolja och igår åt vi den av mig tillagade köttfärsgratängen och det var så himla gott. 

Ungefär så hade vi det.

Nu ska jag ta ett piller för min underliga huvudvärk som uppenbarat sig ett par dagar. Solen strålar .., ja, just det ja, den nyinköpta ljungen borde få komma i blomlådorna. Det är för övrigt en underbart vacker dag, så här i slutet av oktober. Och söndagens DN har vi ännu inte tagit oss an.

Söndagsfönstret ...



.... kom i torsdags och fångades i Bern Bryssel av madamen som i vanliga fall bor i Portugal. 

Ja, då vet ni förstås vem jag menar. 

Just det.


lördag 22 oktober 2022

En slags resumé ....











Vilken härlig kväll det blev igår, ja, när vi - tillsammans med friherrinnan - träffades på Göstas Café i Steninge. Det här med "café" blir lätt missvisande, ty det är ju en stoooor restaurangdel och sommartid kan man även sitta utomhus; dels i skydd av en jättelik markis, men även ute i det fria. 

Nu var allt inomhus.

Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag drömma om att där skulle vara så många gäster! Å andra sidan borde man inte bli förvånad. Göstas och Skepparstugan (samma ägare) är ju dom enda restaurangerna för oss som bor i Stensjö, Ugglarp, Skipås, Steninge och Haverdal, i alla fall inom rimligt avstånd.  

Vi hade bokat bord till 18.30 och det hela tog sin början klockan 17.00, så några gäster var på väg hem, medan andra var just komna. Där var en hel del bekanta ansikten från affären och intill oss satt Alf Hambes dotter  med sin man eller sambo och så småningom kom även sambons syster  - en tennisspelande f.d. läkare som gick i pension något år efter mig -. 

Och tänk, inte visste jag att denna syster var svärmor till underbara Daila, hon som är holländska och arbetar i delikatessen på Hemköp! 

Jo, det var sådant man fick veta efter en stunds småprat.

God mat var det också .., perfekt stekt ryggbiff med tillbehör (perfekt om man vill ha det som på bilden alltså, och det vill i alla fall jag) och reducerade priser, nu när det närmar sig slut-för-säsongen för Göstas.


"Det här får vi allt göra om!" sa vi unisont när vi tackade för oss vid halv niotiden och så fick friherrinnan skjuts hem och efter en stund i soffan hemma, så däckade vi totalt.

Kanske blir det julbord nästa gång ., men då i Skepparstugan. Samma ägare som driver de båda restaurangerna och alltid lika trivsamt.

I dessa tider när det gäller att spara på elektriciteten .., hålls Skepparstugan stängd, men inför julen blir det tvärtom. 

För övrigt? Läste på nätet om en taxichaufför som förgripit sig på ett tiotal kvinnor (låst in dem i taxin, kört till något avlägset område och därefter ofredat/våldtagit dem), att den mannen nu dömts till fyra års fängelse! Detta är ju fullkomligt obegripligt. Hur har dessa kvinnors tillvaro/liv förändrats efter vad dom varit med om? Vågar dom någonsin beställa en taxi? Hur mycket rädsla finns kvar inom dem? Och tilliten till män? 

Sånt kan man fundera på en lördag i oktober.

Ps. Och ännu mera för övrigt: lyssnade nu på morgonen till Söndagsintervjun där Henrik Frenkel berättade om sitt liv .., om Alzheimerdiagnosen som visade sig vara felaktig och vad som hände därefter, ja, långt mer än så. Alldeles oerhört intressant var det! Här en länk till programmet om någon är intresserad. Ds.

Dagens fönster ...



Det här med fina arbetskamrater, det är minsann inte dumt att ha. 

Eller att ha haft. 

När jag fick höra att Emma skulle ge sig av till New York för en veckas ledighet, då sa jag att .."ja, du vet ju .., fönsterbidrag tas mer än gärna emot!" 

Och jodå, hon kom ihåg! 
Tack rara Emma!

Så detta är utsikten från rummet på den trettionde våningen på hotellet som går under namnet TBA Times Square.
Det var där hon och väninnorna (väninnan ...?) bodde.

Empire State Building skymtar i bakgrunden .., ja, där har jag varit och det jag minns mest av allt, är att där inte fanns några papperskorgar. När vi frågade en stilig vakt i uniform, sa han bara att vi skulle "slänga skräpet på golvet, så skulle någon komma och sopa upp det". 

Det var knappt man trodde sina öron.

Minns också när min syster kom hem efter ett år som au pair just utanför New York, då hade hon med sig en liten statyett i form av just Empire State Building.

fredag 21 oktober 2022

Klockan 20:52 ...

Så har vi varit på After Work på Göstas i Steninge och sååå himla trevligt det var! 

God mat (en perfekt stekt ryggbiff bland annat) och alldeles fullsatt i restaurangen .., somliga visade sig vara kunder från affären och intill oss satt B och K och B:s syster Karin, som visade sig vara svärmor til underbara Daila (från Amsterdam) som arbetar i delikatessen på Hemköp. Och där var även Lennart från andra sidan kustvägen med sin fru och andra som man bara känner till lite så där så man nickar till hälsning. Allt så trivsamt. 

Efteråt sa vi unisont att detta måste vi göra om! 

Bara att se så många människor .., att lyssna till sorlet .., att sitta intill friherrinnan .., ja, men det kändes så bra. Pv körde bilen och Lena fick skjuts hem och i natt ska jag väl ändå sova gott. 

Snart helg ...

Fredag. Och den där sprittiga energin från igår, den liksom tackade för sig, så där som sista slurrrpen i badkaret. Nåja det går ju bra ändå, när man inte har ett arbete som väntar. 

Kanske är det det allra bästa med att vara pensionär ..? 

Vaknade vid fyratiden och kom ihåg att där var tvätt i maskinen, så jag gick ner och tog hand om alltsammans .., hängde upp dem på tvättlinan i pannrummet och så upp igen. 

Då hade Harry gått in till husse och kurat ihop sig vid hans fötter. Själv låg jag ensam och lyssnade till Vetenskapsradion Hälsa, men minns inte vad det handlade om. 

Tänkte lite på Liz Truss som nu avgått och jag undrade hur det var hemma hos henne och maken, han som heter Hugh O´Leary. 

Vad pratades det om på nummer 10 Downing Street igårkväll? Var hon omåttligt ledsen? Kanske skippade dom nyheterna? Bjöd maken henne på te? Eller var det bara alldeles tyst i huset på Downing Street?  Kom hon hem ., sjönk ner i soffan .., sparkade av sig skorna och bara pustade ut? Ringde hon till sin mamma Priscilla, hon som ser så snäll ut? Eller hörde någon av hennes tre bröder av sig ...? Och hur ska det kännas för hennes två döttrar? Finns där någon hund eller katt i huset, tro? Såna älskar ju en, alldeles oavsett om man är premiärminister eller kassörska, drottning eller arbetslös. Det är sånt jag kan ligga och tänka på och det blir nästan som en film inuti huvudet.

Men sen blev det morgon och såklart promenad med Harry och precis när vi går nerför backen, kommer tre vuxna rådjur spatserande längs Ejdervägen.  Så svänger dom vänster vid grannens hus, det som står på pålar. Och spatserar är just vad dom gör. Sååå fina!!

Det är nästan vindstilla ute. 

Sen hem igen .., och jag tar mig an Nutidskrysset DN:s quiz för veckan som varit och fixar enkelt svaren på dom första frågorna, men sen kommer förstås frågor med alternativa siffror och då blir det genast fel. Idag sju rätt av tio. Jag hade fel på ekonomifrågan, antalet prenumeranter, samt det där priset. 

Tror absolut inte att pv kommer att ha alla rätt den här gången, jag tror däremot att han får åtta rätt, kanske nio. (Svar kommer i eftermiddag). Nu är det dags för hundpromenad igen och ikväll är det After Work på Göstas Café i Steninge. Friherrinnan, pv och jag. Vi cyklar dit, dom fyra kilometrarna enkel väg och hemåt och friherrinnan promenerar hem från sig. Ungefär så är det här.

Uppdatering: Nio rätt för pv.

Fredagsfönstret ....



Igår kom det här fönstret susande genom rymden och tjoppade ner i inkorgen! 

Härligt! Det är minsann inte ofta - om det alls har hänt här på bloggen - som någon tagit fram håven i Schweiz!

Så här skriver avsändaren: "Morgonfönster i Bern, Schweiz!"

Tack annannan för att du tog dig tid!

(Och här en tolv minuter lång - eller kort - film från Bern. Den ska jag titta på. Någon här - förutom annannan - som vandrat på Berns gator ..?)