Dagens fönster ...

Det gäller att ta vara på julfönstren medan tid är, därför kommer det här med just idag. 

Det var madamen i Porto som var och lördagshandlade och som kände sig utvilad och ostressad! 

Så bra! 

Om ni tittar noga, så skymtar ni fotografen i fönstret! Och av bara farten kommer tre andra fönster med, plus en svärmorstunga, som i Portugal (översatt) heter Sankt Georgs Svärd.  Betydligt trevligare än vår benämning på samma växt!

"Vi har en frodig en som vi ärvt av just min svärmor ..", skriver fönsterfångerskan.

En liten tomte som tittar ut finns också med och man nog tänka sig att en katt - eller flera - finns i lägenheten. (Eller huset). Tack annannan!

Januari 2023 ...

I januari kör vi till Skåne och besöker min äldsta syster Rigmor, hennes dotter Rita och Ritas rödhåriga dotter Nathalie. 

I detta matriarkat finns även Samba, en helt ljuvligt mjuk och fin dalmatiner som är sååå förälskad i Harry. 

Tyvärr är kärleken numera inte besvarad, då Samba - under lek med Harry i trädgården - råkade komma för nära honom så han skrek till; det gjorde ont .., och nu vill han inte leka med henne längre, nej, han drar sig undan. 

Och stackars Samba förstår ingenting. Så länge tröstar hon sig med pv. Honom vill hon sitta nära-nära när vi är på besök.

Den här månaden dör min kusin Barbro, hon som hade bloggen "Mellansystern" och som var den i särklass mest engergiska människa jag kände till. 

Satt hon inte vid vävstolen och vävde mattor, dukar eller som på bilden - gardiner - renoverade hon hus eller målade .., eller universitetsstuderade på distans. Ja, det fanns liksom inga gränser. Barbro blev 69 år.

I januari köper jag en liten akvarell av Gebbe Björkman boendes i Östergötland. Om jag säger att jag älskar den, är det ingen överdrift. Minns jag rätt var detta en björktrast.

Annat som hände i januari var att pv gjorde Anna och Micke sällskap till Dalarna, där det var träningsläger inför Vasaloppet. S o m  han längtade till detta äventyr!

Räddningspatrullen ...

Vid 9-tiden ringer min mobil. Det är Maria, Sonjas dotter och jag blir alldeles förskräckt och tänker att något hänt Sonja. 

Nej, så är det inte. Det visar sig att Maria, hennes två söner och de två katterna är inlåsta i sovrummet på övervåningen, då handtaget lossnat och detta skedde igårkväll och allt har dom försökt, men utan resultat. 

Jag säger att det ordnar sig nog, pv ingår ju i Räddningspatrullen och han tar med sig det ännu inte urdruckna kaffet och mackan också, samt diverse verktyg och kör till Harplinge. Hos Sonja får han nycklar till Marias hus och kan ta sig in och befria familjen som nog är såväl kissnödiga som för övrigt lättade att få slippa ut från sovrummet! 

Därefter tog pv sikte på Skallkroken och eländet med presenningarna. Det var nästan hopplöst att få dem på plats igår, då vinden friskade i nåt hemskt några meter uppe i luften - det vill säga - uppe på båten som ju står uppallad på land.

Nu är han på väg hem och här blir det Tour de Ski .., JVM i hockey .., lång promenad med Harry .., ja, men lite så. Vi tar det lugnt .., blir här hemma, men ska titta in hos underbara Sonja på eftermiddagen. 

Min syster i Australien, som firar nyårsafton långt före oss, skriver så här: 

"Strålande sol, lugnt och 25C här, så jag har inte precis jobbat ute, däremot ansat litet här och där.  Försöker vila benet så mycket som möjligt för att se om det kan göra någon verkan. Jag skall inte ut och fira Nyår i kväll - den tiden är längesen förbi - förmodligen kommer jag att sova innan klockan slår 12.   Men Sciss skall komma hit på en fika i eftermiddag.  Vi har inte setts på över 3 veckor så det skall bli trevligt."

I skrivande stund är klockan 21.47 i Adelaide (12:18 här) och snart kommer väl pv hem från "räddningsuppdraget" .  Jo, nu kom han!

 Och så ett kvällsfönster ... 

 

Idag, medan jag satt här i soffan Ektorp och förstrött tittade på Tour de Ski och alla kval-lopp, plingade det till i min inkorg. 

Å, det var ett fint fönster från en för mig helt okänd avsändare - Lena Stensson i Falkenberg -.

Så här skriver hon: "Hej! Jag gillar dina inlägg med Dagens fönster och tänkte att jag kunde bidra med ett juligt sådant. 

Granarna har jag målat med filmjölk och snöstjärnorna har jag virkat och sedan stärkt i florsocker blandat med vatten. Ha ett fint nyår!"

// Tack detsamma Lena! säger jag och så glad man blir när någon tycker om fönsterbilderna.

Dagens fönster ... och lite till.

... fångades av systerdottern Rita under ett besök i grannlandet i väster. 

Det kom en hel svärm med fönster faktiskt och jag passar på att lägga in bidrag med julmotiv, ty vips, så känns det som vår! 

Den här natten blev helt snurrig och klockan var tre innan jag somnade (tänkte på dig Bettan i Lund .., du som lägger dig halv tre!). 

Lyssnade till Anna-Lena Lauréns Vinterprat i P1 .., det var mycket allvar i det pratet och jag lyssnade och hade min vänstra hand nära Harry  under tiden och  han kändes så varm .., och just innan tre fick han lägga sig hos husse i stället. 

Det är så härligt med djur! När jag lämnar sängen mitt i natten .., då tittar Harry upp lite försiktigt och väntar på vad jag ska säga. Om jag bara tänder en liten lampa och säger .."matte ska bara kissa lite ..", då kurar han ihop sig och sover vidare. Men om jag stannar upp och tittar på honom och säger "om du vill, kan du få sova hos husse ...?", då lämnar han sängen bums och hoppar sedan upp till pv och kurar ihop sig vid hans ben. Det blir alltid ett varmt välkomnande för den fyrbente. 

Några timmar senare, när vi alla var uppstigna, berättade pv att han också lyssnat till samma program. Hon är så bra, Anna-Lena Laurén. Och hennes kärva ("tjääärva) finlandssvenska, går rakt in i mitt hjärta.

Lördag idag och årets näst sista dag. I vanliga fall brukar jag ha gjort en summering över året som gått, men dithän har jag ännu inte kommit.

Kanske inte en summering, men väl en lista med svar, det bjöd mossfolk på igår och listor är ju alltid trivsamma. Jag minns att bloggaren Anna i Sheffield ("Steelcityanna" hette väl bloggen?), hon hade ofta listor på sin sida.

Här  är i alla fall mossfolks lista!

Idag börjar Tour de Ski .., det är grått och mulet ute och jag har funderingar på att betala 99:- och titta på den här filmen - - bilden här intill - ikväll. 

Egentligen är det Halmstad Filmstudios första film för vårsäsongen, men det är inte alldeles säkert att vi är hemma den måndagen och även om film alltid är bäst på bio, så har jag inga som helst problem att sitta hemma och titta.

Så här skriver DN:s recensent Helena Lindblad om filmen. Ja, ett litet utdrag. 

"Nae Young och Hae Sung är inte mer än mellanstadiekids och tävlar med varandra om vem som har bäst betyg, ibland intill tårarnas gräns. Men under ytan finns ett urstarkt band och de varmaste av känslor. ”Jag kommer nog att gifta mig med honom” säger hon om vännen till sin mamma, som genast ordnar en ”dejt” där barnen kan leka tillsammans i en regnig park – en underbar liten scen filmad som en gudomlig lucka i tiden.

Det är signifikativt för långfilmsdebuterande Celine Songs alltigenom underbara debut ”Past lives” att den där leken, redan i det ögonblicket man ser den, har karaktären av ett bitterljuvt minne. Frågan vad vi gör av våra minnen i takt med att vi förändras och utvecklas, är centrala i filmhöstens mest existentiellt romantiska film."

 

Regissör är den koreansk-kanadensiska Celine Songs - helt ny bekantskap för mig - vilket kanske inte är underligt, det här är hennes debutfilm! Ja, det ska bli spännande. (Googlar man på Celine Songs är det enbart Celine Dions sånger som kommer upp i flödet).

Det var allt just nu. Nu har jag i alla fall tömt ett av hjärnas fack.

I slutet av december ...

Hällregn även idag. Pv läser morgontidningen (snart är prenumerationen tillända ...buuuhu!) .., Harry gör inget annat än sover och Sigge kom högljutt jamande upp till mitt sovrum tidigt i morse: han var  h u n g r i g  och tyckte väl att det var dags för frukost!

Att det på köksbordet fanns en skål med torrfoder, garnerat med kattgodis, tycktes inte vara tillräckligt. 

Gick ner, kokade lite fisk till honom och nu ligger denne kattherre och tronar likt en kung på sängen i gästrummet!

Lyssnade igårkväll till Radiokorrespndenterna och tänker var gång att SR:s utrikeskorrespondent Maria Persson Löfgren är en formidabel klippa, på samma sätt som Joakim Paasikivi.

Och apropå ingenting .., ser ni den lilla vita blomman i bildens mitt? 

Tänk .., nu i slutet av december, så står den där och är så fin!

För övrigt kan meddelas att såväl sonen i Bunkeflo, som hans svärfar i Limhamn, samt pv .., alla har dom legat däckade och känt sig risiga efter julens äventyr. 

Så här såg det ut igår .., pv under täcket på soffan Ektorp. 

Tillfrisknandet - i alla fall för hans del - gick ändå snabbt, idag är han på benen igen. 

Körde till affären igårkväll och köpte butikens sista covid-test (innehöll endast 1 testkit) för 30 kronor, men jag vet inte .., det kanske inte behövs?

Fick telefonsamtal från äldsta dottern, som vanligt på väg hem från nattjobbet. Hon tar nu hundarna med sig och kör till landet utanför Norrtälje, allt för att slippa detta otyg, vilka nu inför nyår skjuts även dagtid och en av hundarna är fullkomligt vettskrämd för raketer, då någon  - för några år sedan -  slängt en smällare just intill honom!  Vilka idioter, rent ut sagt!

Ännu mera för övrigt? Den sista raden i min systers dagliga mejl från  Australien, den lyder så här: "Så kan jag berätta att ytterligare en ung man blev biten till döds av en haj i helgen, cirka 3 timmars bilväg härifrån. Huvva!!!"

Arma anhöriga och nog är det tur att man bor i ett hajfritt land, säger jag bara.

Dagens fönster och lite till ...

Ännu ett fönster fångat i Ystad och som, år efter år, brukar visas i december månad. Fångat av mig själv, förstås och fåret - som mest liknar ett marsvin - var en julklapp från min syster i Australien. 

Jo, jag tänkte på gårdagens norska dokumentär, den jag såg på SVT-play. Där fick vi följa den envise  Tor-Evert (ständigt dessa norska dubbelnamn!) Johansen som kämpade med att bygga sig ett hus och som så småningom träffade en processingenjör - en till synes såå rar kvinna från Danmark - som kom att flytta till honom. 

Å, dom såg ut att vara så lyckliga!

Men så berättade kvinnan om hur svårt det kunde vara att inte ingå i ett sammanhang. Tor-Evert hade byggvänner på plats mest hela sommaren .., hon hade svårt att helt och fullt komma in i det norska språket ("det är inte alls så likt det danska som man kanske inbillar sig!"förklarade hon) och inget arbete hade hon ju heller till en början. 

Så småningom fick hon plats som tandsköterska eller något liknande (ja, just det ..., tandläkaresekreterare, tror jag det översattes som), fick egen inkomst och det blev förstås mer socialt än att endast gå hemmavid där uppe på branta sluttningen, till en början utan rinnande vatten och med utedass. 

Precis så var det för mig själv när vi flyttade till först Sollentuna, så till Ystad och sist av allt hit till Halland. S o m  jag saknade arbetet i butik .., att träffa människor hela dagarna .., att känna sig som en del i en grupp med samma mål. Hur lätt är det inte då att tappa självkänslan? 

Första flytten, då hade exet börjat på polisskolan och jag var hemma med en då 1-årig liten tös, själv var jag 19 år och kände till en början inte en människa. 

Andra flytten gick det bättre. Då hade jag inlett min strålande karriär som kassörska, arbetade fredag - söndag och älskade arbetet, ja, hade lätt som plätt kunnat arbeta gratis! Plötsligt kändes allt så mycket enklare. 

Och sista flytten, hit till Halland .., ja, då var det samma sak i ett halvårs tid. Ett fast arbete hade jag sagt upp i Ystad och fler än en menade att hur kunde man vara så naiv, att bryta upp och tro sig hitta ett nytt arbete vid femtiosex års ålder? 

Men det gick ju bra och jag minns första gången när jag på moped susade hem från affären i Haverdal - då hade jag arbetat ett bra tag - och en kund från affären vinkade så glatt åt mig från sidan av vägen! Plötsligt var man (jag) en del i ett livspussel, om än en aldrig så liten bit!

Allt det tänkte jag på medan jag såg dokumentären från Norge.

Och så ett kvällsfönster ... 

Här kommer ännu ett skånskt fönster. 

Så här skriver avsändaren, som är bettan(kax).

"På kvällsrundan får jag syn på detta fönster. Det som bor där ser ut att leva efter mottot more is more."

Tack Bettan! säger jag.

Idag .... 

Det är väl så här det är. Regn och rusk och rejäl blåst. 

Skönt att ha pv hemma. Harry sover djupt .., vi har pratat med Sonja, min syster och nu väntar Ecke och Britt. 

Och jag har letat och letat efter flaskan med Apotekarnes julmust, men se, den är försvunnen. 

Jul, - eller påskmust, är den enda läsk jag dricker och till lunch blev det uppvärmda spjäll med potatisgratäng och någon skiva gravad lax .., tänk, så gott det hade varit med julmust! 

Det blev vatten i stället.

Igår bokade vi färjebiljett från Karlshamn till Klaipeda i Litauen. Det hade blivit bra mycket billigare att välja flyget från Köpenhamn, men nu valde vi det här alternativet. 

Tänkte, när detta bestämdes, att det ju är himla härligt att åka tåg och en fyra timmars tågresa från Klaipeda till Vilnius, skulle bara bli trevligt. Nu visar det sig att det blir buss, då det är elektrifiering av järnvägen på gång och .., ja, då blir det buss i tre timmar i stället. Det går det med.

Vardag ..., Anna och Magnus och Dagens Fönster.

Vaknar tidigt. Lyssnar till P1-morgon och fascineras  - som alltid - sååå av programledaren Anna Hernek, det är hon som är på bilden till vänster och den togs av Mattias Ahlm.

Denna Anna Hernek, hon är så otroligt proffsig och för min inre syn står hon likt en skeppare på en båt och styr alla inslag med fast hand och inte en enda gång stakar hon sig!

Hon låter effektiv och energisk .., och när jag googlar hennes namn, får jag veta att hon är sextiosju år och kanske har hon redan gått i pension och hoppar in extra under julens helger. I så fall: vilken sjuhelsickes vikarie!

I dagens program kan man ta del av en intervju med Magnus Müller från Varberg. Han är en sån här hjälte som samlar ihop förnödenheter (vinterkläder, torrmat och annat) och kör iväg till Ukraina och .., minns jag rätt var detta det elfte besöket där.

Här kan man lyssna till denne man som har min stora beundran.

En annan människa som jag beundrar är Trafikverkets Bengt Olsson. Denne till synes så ofattbart lugne man, sitter nu och berättar om trafikläget i vårt land och om någon utstrålar  l u g n, så är det denne herr Olsson.

Från ellem i Skellefteå kom den här artikeln via mejl. På bilden skymtar forum-biografens vackra neonskylt och kyrkan till vänster .., där min pappa begravdes/jordfästes och där en liten Anders döptes. Och på torget står julgranen som nu - lite snötyngd - inte är fullt lika anskrämlig som den först tycktes vara. 

Grattis Malå till att hamna på 3:e plats i denna underliga "tävling" om bästa julkommun. Jämtländska Åre och värmländska Kil kom före och tack ellem för omtanken med artikeln.

Dagens fönster ser ut så här och fångades av min systerdotter - Rita - henne känner ni väl till vid det här laget. 

Tack Rita! (Hennes mamma heter Rigmor och hennes pappa Robert .., det var på R:ens tidevarv det blev såna namn och hade dom fått en son, hade han fått heta Rickard, det namnet tyckte min syster om.)

Ps. Stort hurra idag! Upptäckte, när jag loggade in på Pensionsmyndigheten, att jag får sjuhundra kronor mer i pension under kommande år.  Månatligen, alltså. Hurra! Hurra! Ds.

Ett kvällsfönster från Skåneland ... 

... närmare bestämt från madame Hedgren i Trelleborg. 

Tack Kerstin!

Dagens fönster ...

Från madamen i  Porto kommer här ett fönster som åtminstone gör mig glad. 

Där är en blommande amaryllis, eller kanske två ..,  och måhända är det Josef och Maria och ett litet äldre Jesusbarn .., en virkad duk på ett bord .., och någonting som liknar en avlång glasvas, längst till vänster på bilden. 

En stund senare, när jag verkligen försöker leta i bilden, upptäcker jag två ansikten till höger om den stora amaryllisen ...? Är det möjligen några keramikfigurer ...?

Tack annannan! säger jag. 

Och så här vackert blir fönstret, inramat av kakel!

Livgivande tv-program ....

Inte är väl det underligt att norrmännen är så bra skidåkning .,. tänker jag. Dom tycks ju ha sån tåga, sån omåttlig sisu, rent ut sagt! 

Som Tor-Evert Johansen t.ex. 

Vilket program! Vilka människor!

Dagens fönster ....

"Fönster från vårt grannland ..." stod det på ämnesraden i mejlet. 

Jag gissar på att dessa kanske fångades i Helsingör i Danmark och den som hade håven redo, var min systerdotter Rita! 

Tack Rita! säger jag.

Annandag Jul 2023 ...

Och så är vi - efter två dagars julfirande i Skåne - återbördade till  landet Halland .., till en glad katt som fått kokt fisk och tillsyn av friherrinnan och till småfåglar vilka ätit upp precis alla frön. Nu är det påfyllt. 

Och påfyllt även inombords .., med två av tre barn med respektive på plats och ystra småttingar vilka bara väntade på att få öppna sina paket och där var även sonens  svärförälddrar och en snäll tomte som pratade skånska.

På juldagen tog Anna med sig Elliot och gick på bio och såg en Bamsefilm och att äta popcorn när man är på biograf, det är minsann en happening bara det, i alla fall för en kille som fyller 5 år i början av april.

Efteråt blev det födelsedagsfirande av svärsonen Micke som just idag på Annandagen fyller 52 år. Jag bakade en nötkaketårta som absolut inte ville växa på höjden (ja, bakpulvret var med), men den gick väl ner ändå och därefter åkte vi hemöver. Mycket trafik på E6:an, men bra väglag och det hela gick geschwindt. 

Är man "dagvill" i vanliga fall, blir  det än värre när en måndag förvandlas till helgdag och likadant med en vanlig tisdag. Vad sker en sån här dag ..? Jo, jag tittar på "På Spåret", allt medan pv ägnar sig åt flyttstädning i Halmstad. Nu är det slut på hans vikariat och adjö till att stiga upp i ottan och cykla iväg hemifrån i mörker. 

Själv ska jag betala in medlemsavgiften till Halmstad Filmstudio - den här terminen tänker jag köra in till Halmstad, parkera intill slottet, promenera på ojämn gatsten till Röda Kvarn och - hopefully - hitta en ledig stol på biografens balkong. Att titta på tio filmer (plus ytterligare en film om man går på årsmötet) kostar 400 kronor och det är ju otroligt billigt! Årets första film visas den 28:e januari, på Karl-dagen och det är den här filmen. 

Funderar också på att uppleva Händels Messias i Sankt Nikolaikyrkan, kl.16.00 på söndag. 

Någon timme eller två innan vi lämnade Skåne, tog sonen och jag själv ett dopp i deras pool. 

S v i n k a l l t, men så underbart efteråt!

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som är Monet: "Här kommer ett fönster om du vill, mest för att illustrera hur vi löst adventsstakefrågan med batteriljus pga katten. Som du ser har vi ett set med fyra ljus i olika storlekar, väldigt illusoriskt faktiskt."

// Tack Monet och vilken fin ljusstake!säger jag.

Dagens fönster ...

Fredag. 

Fönstret fångades i Ystad och har nog varit med varje år när julen närmar sig. 

Jag hade varit på Möllers och handlat frukostbröd och säkert någon Milanokaka också ..., och där stod Emma och väntade när jag kom tillbaka. 

I mars fyller hon tjugosju år och i skrivande stund luffar hon runt i Asien, tillsammans med pojkvännen Fabian.

Radiotips ... 

I morse lyssnade jag till Vetenskapsradion och där berättade Mattias Ullman som sin tillvaro som fågelräknare i Skåne. Intervjun görs ute på sandreveln Måkläppen i närheten av Falsterbo i Skåne och Stefan Nordberg är det som intervjuar. Vilken behaglig röst han har! (Det var där, på Måkläppen, Anders, en liten Elliot på Anders axlar och jag själv vandrade i timmar!)

Å, du milde tid vad denne Mattias jobbar med fågelräknandet! Drygt sjuttio timmar per vecka under perioden när det är som allra mest flyttfåglar på gång och därefter .., ja, det kan man få ta del av om man lyssnar till programmet. 

(Jag tänkte .., undrar om han är gift ., för med den arbetstiden kan han väl inte vara hemma ofta. Om detta berättar han också.)

Här en länk om någon skulle vilja ...

Annat ..?

Lät göra kylskåpsmagneter av mina egna bilder och oj, vad jag blev glad över resultatet!

Här är tre av dem som minner om sommaren som gick.

Eftermiddag ...

Och äntligen är pv färdig med sitt vikariat i Gullbrandstorp! 

Vad gör vi då? Ja, jag klipper ner myntan som växt sig meterhög till vänster om ytterdörren, räfsar eklöv som hamnat där dom inte ska vara .., torkar golvet i uterummet och klär granen med bollar .., har slängt överkast i tvättmaskinen och hängt upp annan tvätt och mellan varven har jag läst Svenska Dagbladet (snart är den superbilliga prenumerationen tillända). I morgon ska jag ta mig an klematisen som jag - för en gångs skull - inte tagit hand om, ja, efter sommarens tämligen ynkliga blomning. 

Pv har, förutom att han fixat granen i julgransfoten (sågat till den), förfärdigat en vegansk skagenröra, något som görs varje jul och den brukar bli riktigt god och önskas alltid av Hilda.

Så har det totala vansinnet nåt även Tjeckien, då tio personer på ett universitet skjutits till döds. Oj, oj, oj .., så mycket sorg och elände här i världen! 

Bilden visar den "lagård"/lada som jag köpte på loppis .., det var tak till och höloft, men allt använder jag inte och mer mossa ska komma på plats och lite mat till djuren ska läggas i den lilla skålen. Det ska bli en julklapp till minstingen, men jag har en känsla av att hans farmor gärna också vara med i leken. (Det blir ju nästan som en julkrubba, bara Jesusbarnet som fattas och hans föräldrar).

En Berner Sennen-hund tyckte jag skulle finnas förstås, plus en fin katt. 

Upptäckte idag att hårfriskörskan som senast klippte mig, nog tyckte att jag skulle ha sidbena, precis som min pappa .., han var besatt av benor i håret och kammade alla lockar prydligt åt ena hållet. 

Ja, ja, det ska nog ordna sig. Jag vill ha lugg!

Over and out! (Betyder att överkast nr 2 ska i tvättmaskinen).

Dagens fönster ...

... fångades när vi kom ut från den indiska restaurangen "Best of India" på Nygatan inne i Halmstad. Mittemot fanns detta och kanske fascinerades jag allra mest över det här  r u n t  fönsterna och den vackert gröna "sargen" nertill. 

Sååå fint!

TV-tips ... 

Studio 65, med Kattis Ahlström som programledare, är ett program som jag oftast bara  r å k a r   komma till och så blir jag kvar programtiden ut. 

Ikväll handlade det om krämpor. Småkrämpor vilka ofta kommer smygande allt eftersom vi åldras. 

Det var en härlig panel i studion .., Lotta Ramel, född 1957 och Niklas Levy född 1950, plus den sympatiske läkaren Ingmar Skoog. 

Jag loooog så här mycket flera gånger under programmets gång. Det var en hel del igenkänning, om man säger så. 

Finns på SVT play och här är en länk till programmet.

Adventsstaken ....

Tänk, vad jag tycker att den är fin, den här som jag fann under en massa bråte (dvs, grytlappar och annat) alldeles vid kassadisken på Lions Loppis. 

Mossan fick följa med, men jag ska frisera den lite och kanske - men bara kanske - lägga dit någon rödprickig svampfigur.

Och ja, jag vet att det är livsfarligt med trä och tänk, om vi glömmer ljusen. 

Och ja, kanske köper vi batteridrivna ljus.

Dagens fönster ...

Onsdag och man vaknar till  h ä l l r e g n   och ett mörker som är närapå obeskrivligt. Det är som om man har lämnat sängen mitt i natten. 

Går man i säng klockan tio på kvällen, kan man vara superpigg åtta timmar senare och när klockan är lite över sex möter jag pv nere i köket, då är han på väg att cykla till Gullbrandstorp. 

"Men ta bilen!" säger jag. 

Otroligt! Jag behöver inte ens övertala honom. 

(Fönstret finns för övrigt här, i det gula huset).

Just nu: eld i kaminen .., Leif GW Persson i tv-studion .., jag har lyssnat till veckans avsnitt av Europa-podden som var något så vansinnigt intressant (bland annat om den nya situationen i Polen med Donald Tusk som premiärminister och tjuv-och-rackarspelet innan den förra regeringen överlämnade stafettpinnen till de som nu valdes - ytterst hörvärt -) och intill mig en ihopkurad katt, som alltid ligger på min vänstra sida och mellan varven, när jag nu knattrar på tangentbordet, stryker jag honom över huvudet och på ryggen. Det tycker han om. 

Så har Den Äldsta ringt på väg hem från nattjobbet. Vansinnigt mycket att göra - många ovanligt svårt sjuka -, tolv tusen steg blev det från 21.00 - 07.00 och nu på väg hem för att gå ut med hundarna och därefter ligga under täcket, gå ut med hundarna igen mitt på dagen .., mera sömn och nytt jobb-pass. Det sista av tre.

Tisdag ... 

Det är underligt det här med ord och likadant  med siffror. Ordet tisdag är jag så inte förtjust i, liksom siffran sju. Onsdag låter som en snäll dag .., kanske för att det var då jag - under yrkesåren - var ledig. Torsdag låter som en tandläkardag. 

Och jag älskar siffran 4 (fyra). Den är blå. Onsdag är milt grön. 

Från det ena till det andra .., så tackade regnet för sig idag och det blev hög, klar luft. Hur lycklig blir man inte då? 

Anders ringde och berättade att han och exet skulle köra till Göteborg och hämta klinkers till badrummet och jag sa att "då kan vi ses vid avfarten till Getinge, jag väntar där med ved och vill ni ha kaffe och Marias lussebullar, så går det bra". Det ville dom gärna.  

Dessförinnan hann jag hämta upp friherrinnan och vi körde till Lions jättelada i Harplinge och jag fyndade julklappar till Viggo och hittade en helt ljuvlig adventsljusstake (fyra ljus)  i gammal stil, typ hantverk som i svepaskar, men utan lock. Sååå vacker! Ska ta en bild i morgon, så får ni se. 

Friherrinnan som är förtjust i tomtar av alla de slag, köpte en stor en, som A-M ska få, som överraskning. 

Vi (dom skånska herrarna och jag) kom fram nästan exakt samtidigt till parkeringsplatsen utanför Getinge och  Harry som såklart fick följa med, blev nästan salig av glädje av att se såväl Anders som Tommy. 

Det blev några minuters prat, jag lämnade två banankartonger proppfulla med ved .., kaffetermosen och påsen med bullar och det blev en kram av dem båda och när jag vände hemåt kände jag mig rörd och nästan gråtfärdig .., och jag tänkte på vad det betyder att ha goda relationer efter en skilsmässa. Detta att känna att man tycker så mycket om den man en gång varit gift med och som blev far till ens barn, nånting som inte är alldeles självklart och ingenting som går så där på direkten, det kan ta tid. 

Sen hemåt och hämta pv vid skolan och diverse  ärenden noch nu är det kväll och jag ska titta på en film.

Dagens fönster ...

München, tisdag 08:04 (men förr-förra veckans tisdag). 

Fönsterfångerska var annannan. 

// Tack! säger jag.

Året med kungafamiljen ...

Ja, det måste jag säga, att detta var nog det mest intressanta av alla liknande program i den genren! 

Att Victoria kommer att bli en alldeles utsökt drottning, när den dagen kommer - om den kommer - är jag övertygad om. Vilken skärpa! Vilken pondus! Vilken värme!

Alltså .., jag tyckte om hela programmet. 

Ett annat intressant  program var detta! 

Och nåt helt annat: nu tycker vi att smaken lagt sig med pepparkakorna Bert! Nu tycker jag att dom är jättegoda!

Ny vecka ..., ny giv.

Vaknar och har flimmer som varar i några minuter och hinner göra mig lite orolig. 

Känner mig aningen darrig efteråt .., duschar länge, tvättar håret .., tittar ut genom ett immigt badrumsfönster och tänker att det var då synd att snön tackade för sig. Nu är det grått, grått och ännu mera grått!

Telefonen ringer! Det är friherrinnan som frågar om jag bjuder på kaffe om hon tittar förbi? Såklart!

Vi blir sittande i vardagsrummet (Harry får godis av henne och slocknar sedan bums ..) och det blir prat om julen, om hennes besök hos vinterdäcks-tobias inte långt från Eftra och lite annat också. 

När friherrinnan tackat för sig, ringer äldsta dottern som varit hos frisören och nu har bokat klipptid till mig, hos Sussie; hon som kortklippte mig för kanske två år sedan? Härligt! Det blir i slutet av januari, en torsdag.

Läser en artikel i gårdagens DN om julens alla filmer på SVT-play och det är många som jag x:ar för och tänker titta på. Här är några av dem: 

• Wanda (Banbrytande feministklassiker som handlar om hemmafrun och flerbarnsmammans Wanda som får nog av det konforma och inrutade kärnfamiljslivet i USA:s rostbälte.
• Livet är underbart, förstås ..., med lika underbare James Stewart i huvudrollen .
• Detaljer, svensk film med Pernilla August och Michael Nyqvist.

Ja, det fanns fler än så, men det var i alla fall några. 

Tittade igårkväll lite förstrött på några avsnitt av "Gifta vid första ögonkastet" - men nu var det USA-delen. 

Det slog mig hur väsentligt det var för många av brudparen, detta att vara framgångsrika. 

Och en oerhört narcississtisk man som väl ansåg sig vara Guds gåva till mänskligheten (eller iaf kvinnorna) frågade redan vid bröllopsmiddagen om hans nyblivna hustru var oskuld. 

Dessutom ansåg han sig vara en bra läromästare vad beträffar sängkammarlivet och hade som livsmål att skapa ett imperium. Ja, jysses. 

Att religionen spelar stor roll - eller låååångt större roll än här hos oss - det märktes tydligt. Ja, alltid lär man sig väl något av att se detta, om inte annat inser man hur lycklig man kan vara med en småländsk man som plockar spillvirke hos de grannar som bygger nytt och på så sätt håller oss med ved till kaminen, ja, även till skåningarna. Vi har nu ved så det räcker och blir över och allt kapas i lagom längd och hur skönt är det inte med en brasa tidiga morgnar, ja, kvällar också, för den delen.

Så är det här i landet Halland.

Dagens fönster ...

"Sankt Olovsgårdens fönster har en rejäl lugg", skriver avsändaren som är kallbaderskan i Skellefteå. 

Tack ellem!

Det är otroligt vilka drivor det kan bli av uppskottad snö!

Tredje advent ...

Fortsätter med bilder från gårdagens besök i Varberg. I Eko-tältet fanns det mycket titta på, gulärtor, t.ex. 

Här hemma råder lugnet. Harry är putt på Sigge som tagit bästa platsen i soffan och gång på gång kommer Harry och tittar på mig .., liksom för att jag ska förstå att "nu MÅSTE väl ändå Sigge flyttas på .., kan du inte göra det matte ...?"

Bästa platsen är den där det är som en grop i soffan .., och den gropen har Harry åstadkommit med sin tyngd, Sigge ÄLSKAR att kura ihop just där.  

Mellan varven tittar grannen Birgitta  in och har med sig saffranssnittar med flingsalt ovanpå. Så snällt av henne! Hon är här i sommarhuset och ska förbereda inför nyårsaftonen, då barnbarn med kompisar ska fira in det nya året här på Ejdervägen. 

Nu ska det bäddas med tjocka täcken och städas så det är fint när dom kommer. 

På torget i Varberg stod den här skapelsen och vi bara gapade ..., men nånting, vilken vacker gran! 

Visade den på min facebooksida och då skrev såväl Rexxie som Mian att det där var nog ingen riktig gran, utan en sån där man fixat till den och stoppat in lösa grenar för att få den fin! 

Ja, så kan det mycket väl vara, men då skriver jag som Harriet af Klinteberg - som en gång i världen bodde i Malå -: 

Tack för att du visade denna vackra gran för oss alla!

Om den nu inte vuxit till denna skönhet av egen kraft så är det istället ett mästerligt mänskligt hantverk.

Ja, det må vara hänt om det är som plocke-pinn, men då är då hopplockaren - enligt mitt sätt att se det - verkligen duktig! Hela torget känns för övrigt som ett stort vardagsrum!

Jämför med granen hemma i Malå. I bakgrunden skymtar Forumbiografen där mitt intresse för film en gång väcktes. Handelsbanken och Apoteket fanns till höger om biografen, men jag vet inte om det är så nu? På ovanvåningen av apoteket hade tandläkaren Staffan Falk mottagning. 

Jag kan EXAKT komma ihåg hur det doftade när man - orolig om det skulle borras - gick en trappa upp.

Längst till höger, vid lyktstolpen, syns lite av polisstationen där Tommy arbetade och ännu längre till höger, tvärs över gatan bara, fanns och finns ännu Ica Nilahallen där jag själv förtjänade mitt levebröd. 

Nära till allt. 

Regnigt ute ..., fåglarna har fått mat och pv steker lever.

Hade en fruktansvärd mardröm på morgonen. Hilda och jag själv cyklade högt uppe på det som kändes som världens högsta berg och cykelstigen var inte bredare än kanske 2 dm och jag var vettskrämd och vågade inte fortsätta. Hu, så hemskt .., och inte visste jag hur jag skulle ta mig tillbaka heller. 

Alltid, alltid dessa höjder!

Dagens fönster ...

.... fångades i Nicolaikyrkan i Halmstad .., det var förra lördagen och ljuset inte det allra bästa för att ta bilder  men ändå, kyrkan som är så anskrämlig från utsidan, är ändå så vacker inuti!

När man åker norrut ...

Så tar vi med oss Sonja och tar sikte på Varberg. Dimman ligger tät över nejden och det är knappt att vi ser vingarna på vindkraftverken, dom som står i grupp på vår högra sida, då, på uppvägen. 

Torget i Halmstad kan liknas vid ett öde hav, ja, frånsett något enstaka stånd där det säljs grönsaker eller ett annat med hyacinter, kransar och julrosor. Ofta sitter högljudda män på någon bänk och inmundigar starkvaror. Nej, det är inget lockande torg.

I Varberg VIMLAR det av olika stånd och det vimlar även av besökare på torget! Medan pv letar upp ledig parkering, strosar Sonja och jag själv iväg och innan han är tillbaka, har jag hunnit köpa hjortronsylt på burk .., julklappar till en av småttingarna och lite annat. 

Sonja har lite svårare att gå numera .., hon liksom dutt-går och jag får hjälpa henne upp eller ner från trottoarkanterna. 

Bästa ståndet var väl det här .., där det såldes ekologiskt odlade grönsaker. Expediten (visade sig för övrigt härstamma från Örnsköldsvik) bjöd på rabarberglögg i små plastmuggar och Sonja föll pladask och köpte med sig en flaska hem.  

Gulbetor i mängder fanns också! Men ååå, varför köpte jag inte några kilo? 

Jo, kanske för att kön till kassan var så lång och tog sådan tid. Sonja kämpade på .., och jag erbjöd mig att lösa av henne, men se det ville hon inte veta av. 

Jag har sagt det förut och säger det om igen: människorna i Varberg eller Falkenberg är så oändligt mycket öppnare  till sinnet än de i Halmstad. På något underligt vis känner man sig så glad var gång man är där. 

Och inte förstår jag varför .. det är ju inte så att vi har kört i timmar för att komma dit! Till Varberg är det bara fem mil. 

Finns det någon grönsak jag förknippar med Halland,så är det förstås grönkål, vilket säljs i stora plastpåsar om 3 kg - det ska väl bli till långkålen förstås -. 

Brysselkål syntes också! 

Det var kyligt i vinden och efter kanske en timmes promenad bland allt som lockade ., beslöt vi att åka till Falkenberg och titta in på Stålboms konditori, något friherrinnan vittnat om .., ja, hur fint där är! 

Stort och rymligt var det och lite ovanligt stuk på det hela. Den unga servitören sa att nu var det lugnt, men under buffén tidigare på dagen, hade det varit nästan fullsatt.

Fin neonskylt, tycker jag!

Pv är alltid så generös och Sonja och jag själv fick välja fritt vad vi önskade, trots att Sonja ihärdigt protesterade .., nej, men inte kunde hon ju bli bjuden .., men så blev det. (Själv tog jag tacksamt emot erbjudandet).

Det blev en slags jultallrik och jag kan säga att någon middag behövde vi inte äta när vi väl kom hem.

Gott kaffe serverades i de tyngsta koppar jag någonsin druckit ur och i taket hängde tjugo adventsstjärnor utan belysning.

Och vilken  u n d e r b a r t  vacker målning som satt på väggen!! Konstnären okänd .., ja, jag hittade inget namn, men visst vär den vacker!

Kom hem .., bakade ut pepparkakorna (Råneå-pepparkakor som Bert lyriskt skrivit om), men vi tyckte att det blev alltför mycket smak av citron, trots att jag följde receptet till punkt och pricka. Ja, ja .., ska frysa in dem och om inte annat torde väl pv offra sig och ta dem till kaffet. 

Så var den här dagen.